Stängsel

Det blå staketet vid Nobelvägen/Industrigatan är borta.

Då.

Nu.

Poängen med trådstängslet framgår inte riktigt. Det finns fortfarande öppningar där man kan ta sig in på ödetomten. De kommer kanske att täppas till inom kort. Insynen ökar förstås med den här typen av inhägnad, och det blir en illegal vägg mindre att måla på.

Allt som är kvar av det blå staketet.

I grannkvarteret Grytan har det också stängts igen, bland annat med en mur och grindar mot Agneslundsvägen.

"Detta område bevakas av lösgående vakthundar."

Det är i och för sig inget nytt, här fanns stängsel även innan Tripasin-fabriken blev byggymnasium. I detaljplanen (Dp 5045) står emellertid följande: "I västra delen av Grytan 4 ges möjlighet för en framtida passage, från Agneslundsvägen till Grytan 3, genom att marken inte får bebyggas". Det kan tolkas som att allmänheten ska kunna promenera in i kvarteret från söder. Grytan 3 är fastigheten i kvarterets nordöstra hörn. Apoteksbolaget har idag verksamhet där.

Vidare står det i Dp 5045 att "gräns mot fastigheten Grytan 4 mot söder, öster och norr utformas med särskild omsorg för att tillföra upplevelsevärden genom grönytor och sittplatser, samt att det är möjligt att se in på planområdet. Byggnader skall ha transparenta fasader". Malmö stad äger Grytan 4 och Delta Fastighetsutveckling AB - som äger Grytan 7 - har tomträtt, vilket innebär att man hyr tomten på lång tid och även kan bebygga den. Det ska bli intressant att se hur det blir med tillgängligheten när bygget är klart. Än så länge syns inga tecken på öppenhet och transparens. Tvärtom har vi i kvarteret det hittills mest slående exemplet på att hägna och mura in ingenting:

Entré från Industrigatan, Grytan 7.

Trenden går mot fler stängsel. Och, självklart, fler självsvåldiga handlingar. Ty där det finns ett stängsel står alltid någon i begrepp att klippa sönder det.

Kvarteret Brännaren, mot Agneslundsvägen.

Parken som blev en plätt

Onsdag 16/2 anmäls ett ärende till stadsbyggnadsnämnden. Det gäller ändring av detaljplanen för en del av fastigheten Degeln 4 (se skissen ovan). Det streckade området i underlaget är tänkt att bli en grönyta - alltså en park. Gatorna som ramar in skissen är Östra Farmvägen i väster, Agneslundsvägen i norr och Sorgenfrivägen i söder. I öster Kontinentalbanan. På grannfastigheten, Degeln 8, har läkemedelsföretaget QPharma sin verksamhet.

Sökande är Gatukontoret, då det handlar om att en del av fastigheten ska omvandlas till allmän platsmark. Gator, parker och annan allmän platsmark är Gatukontorets ansvarsområde. I praktiken innebär det att Malmö Stad köper loss en del av fastigheten, om förslaget till ny detaljplan blir verklighet. I gällande detaljplan är den idag obebyggda fastigheten ämnad för industri och annan verksamhet. Ägaren, QPharma, har byggrätt.

Norra Sorgenfri Nu har tidigare skrivit om parkfrågan här och här.

Så här skriver ärendets handläggare, Mats Andersson, till nämnden:

"Syftet med planen är att göra det möjligt att på del av fastigheten Degeln 4 anlägga en ca 25 meter bred grönyta längs Östra Farmvägen.

I översiktsplanen 2005 anges markanvändningen för kvarteret Degeln till service och småindustri. I kapitlet 'Mer och bättre innerstad' finns det ett antal mål och riktlinjer som understryker utvecklingen av Norra Sorgenfri. I översiktsplanen identifieras Norra Sorgenfri som ett område med potential att utvecklas till en attraktiv stadsdel med blandad bebyggelse och innerstadskaraktär.

Ett planprogram har utarbetats för Norra Sorgenfri som föreslår en tät kvartersstruktur med en blandning av bostäder och verksamheter. I planprogrammet anges en park för området, placerad på Degeln 4 i anslutning till S:t Pauli södra kyrkogård. Denna park var tänkt för boende dels i det framtida Norra Sorgenfri men även boende i befintliga bostadsområden runt omkring [främst Östra Sorgenfri, reds anm].

En tidigare anmälan, som behandlades av stadsbyggnadsnämnden 2009-09-10, innebar att hela fastigheten Degeln 4 skulle bli en park i enlighet med planprogrammet för Norra Sorgenfri. Anmälan återkallades emellertid efter beslut i stadsbyggnadsnämnden 2010-09-07, då ägaren av fastigheten (QPharma) behöver del av fastigheten för sin expansion. Efter förhandlingar med företaget har överenskommelse träffats om att en ny produktionsbyggnad placeras på del av fastigheten Degeln 4 och en ca 25 m bred remsa längs Östra Farmvägen avsätts till allmän platsmark i form av park [reds kursivering].

Bygglov för produktionsbyggnaden beviljades 2010-12-08."

Stadsbyggnadskontoret har alltså inte släppt planprogrammets intention om att det ska bli en park i Degeln. Och en park ser det nu ut att kunna bli, men då som sagt i form av en remsa utmed Östra Farmvägen.

I QPharmas bygglovsansökan ser nybygget ut så här. Agneslundsvägen sneddar över nedre vänstra hörnet, Östra Farmvägen över nedre högra. Den allmänna grönytan ligger således mellan byggnaden och Östra Farmvägen. QPharmas befintliga anläggning är den vita lådan i bildens vänstra kant. Grönytan mellan de båda industribyggnaderna och i förlängningen av den nya byggnadens kortsida ligger på QPharmas mark. Man kan anta att det blir ett stängsel i tomtgränsen, kanske liknande det som finns runt fastigheten idag - ett trådnätsstängsel.

Ungefär här kommer den nya byggnaden att uppföras. Bilden tagen från hörnet Agneslundsvägen/Östra Farmvägen i september 2009, mot sydöst. QPharmas fabrik i blått.

Att anta en ny detaljplan är en utdragen process. Om Stadsbyggnadsnämnden beslutar att godta ärendet blir det, enligt tidsschemat, samråd i maj 2011. Det innebär väl att man kollar av om berörda parter är överens och om man kan gå vidare. Om allt rullar på blir det utställning av planen i oktober 2011. Stadsbyggnadsnämnden antar sedan planen i januari 2012 och då kan den vinna laga kraft i mars 2012 - om lite drygt ett år alltså.

Några frågor infinner sig. Vad är det som gör att företaget inte kan bygga ännu längre in i kvarteret - närmre sin befintliga anläggning på Degeln 8 - och lämna en större areal till park? Hur har man tänkt när man ritat den nya byggnaden som en skolåda, och hur har man på stadsbyggnadskontoret resonerat när man givit bygglov för att uppföra den med detta utseende? I översiktsplanen identifieras ju Norra Sorgenfri som "ett område med potential att utvecklas till en attraktiv stadsdel med blandad bebyggelse och innerstadskaraktär". Kanske inte just detta hörn av Norra Sorgenfri?

Zenithgatan

Fransmannen Auguste Pellerin var en pionjär inom nordisk margarinindustri. Pellerins Margarinfabrik fanns i Göteborg, men runt 1898 expanderade företaget till Malmö. Dotterbolaget Zeniths Margarinfabrik bildades och etablerade sig vid Sallerupsvägen. Bilden ovan är tagen från den nyligen uppförda arbetsinrättningen en bit österut. Margarinfabriken är under uppbyggnad. Den stora byggnaden till vänster i bilden är den nya Östra Förstadsskolan, som invigdes 1899 (numera är det Rörsjöskolans huvudbyggnad). Möllan står väl ungefär vid nuvarande Värnhemstorgets sydöstra hörn. I högerkanten en bondgård vid Sallerupsvägen. Bilden är lånad här.

Och så här blev det när det var färdigt. En stor anläggning, det måste ha tillverkats mycket margarin här genom åren. Sallerupsvägen går snett över bildens nederkant. Nobelvägen snett över bildens vänstra hörn. Zenithgatan - som piper in mellan fabriken och bostadskvarteret till höger - fick sitt namn några år efter att bygget var klart, 1904.

Bilden hämtad från facebook-gruppen
Vykort från Malmö, kapitel 5.

Fabriken revs någon gång på sextiotalet. Idag ser det ut så här i hörnet Sallerupsvägen/Zenithgatan, där den en gång låg:

Sallerupsvägen i fronten, Zenithgatan in till höger i bild.

Bostadshusen på den gamla bilden, mittöver Zenithgatan från fabriken sett, är alla rivna. Nu finns här ett stort tegelkomplex som upptar hela kvarteret och avslutas med det höga AG Favör-huset - numera Coop-huset - mot Värnhemstorget.

Grangatan från Zenithgatan, mot Föreningsgatan och Värnhemstorget.

Zenithgatan och Grangatan är hårda gator. Det måste bo massor av människor här, men det vilar en översiggiven stämning över grannskapet. Man skyndar sig fram, här finns ingen anledning att stanna till och gör man det är det därför starkt misstänkt. Slutna, bruna tegelfasader, inga förmildrande omständigheter och ingen pardon. Öster om Zenithgatan sträcker sig långa huskroppar från gatan in i kvarteret, åtta våningar höga. Det är en gated community med grindar och stängsel.


Fult? Snyggt? Fulsnyggt? Arkitekturen vid Zenithgatan påminner om vissa gator i New York, fast där skulle husen varit tjugo-trettio våningar högre.

Ehrensvärdsgatan/Zenithgatan.

Zenithgatan, moderna delen, norrut mot Sallerupsvägen. Vänder vi oss 180 grader är scenen en annan. Här är det tegel från en annan epok som gäller, röda lite nationalromantiska byggnader i stadens tjänst från sekelskiftet 1900.


Rörsjöskolan, ritad av stadsarkitekt Salomon Sörensson. Här är ett foto från förr i tiden, måhända från sena 20-talet, lånat från Malmö stads hemsida:

Det är en intressant bild. Överst, till vänster om Zenithgatan, ser man spårvagnsstallarna i sin fulla utbredning i Kvarteret Spårvägen. Några av Epidemisjukhusets byggnader verkar finans kvar hitom Celsiusgatan, som är tvärgatan till vänster från Zenithgatan. Tornbyggnaden och Rörsjöskolan med sina flyglar nederst i bild, till höger om Zenithgatan. Byggnaden ovanför flygelbyggnaden kan vara den ursprungliga Rörsjöskolan, som var en skola bara för pojkar grundad 1878. Föreningsgatan skymtar i bildens yttersta högra kant.

Mittemot skolan, till vänster om Zenithgatan, är det en gröning med trädplanteringar. Det var en gång i tiden Malmös avrättningsplats. Enligt Wikipedia flyttades avrättningarna hit från Ribersborgsstranden under senmedeltiden. Det var en grym hantering där sätten att ta livet av folk var många: hängning, halshuggning med yxa eller svärd, stegling eller - ett alternativ för kvinnor - att "stå sin dom under balja". Det innebar att den som skulle sona sitt brott blev levande begravd med en balja över huvudet så att hon sakta kvävdes.

"Kranie från avrättningsplatsen vid Rörsjön. Huvudet har varit uppspikat på en påle" (Källa: Wikipedia).

En plats med blodig historia. Här någonstans, i Kvarteret Lärkträdet, låg fordomdags Malmös avrättningsplats. Numera är det mindre mordiska verksamheter här. Dagis till vänster, äldreboende rakt fram och till höger. Kanske var den äldre tegelbyggnaden en del av Epidemisjukhuset, som fanns här i krokarna i början av förra seklet.

När vi passerat korsningen Zenithgatan/Celsiusgatan är vi hemma igen. På höger hand ännu en av dessa röda fabriksbyggnader som Malmö en gång var översållat med. Det här var en gång Malmö Skofabriks Aktiebolag. Nu är det ett företagshotell, där bland annat Kvarnby folkhögskola har lokaler. Under förberedelserna inför European Social Forum, som hölls i Malmö i september 2008, fanns högkvarteret här.

Före detta skofabrik. Industrigatan i fronten, Zenithgatan rakt fram.

Vi är tillbaka i Kvarteret Spårvägen och känd terräng. I ryggen Industrigatan. Några av spårvagnsstallarna har bevarats. Fint tegelarbete, rejäla och slagtåliga byggnader, säkert står de pall för förskole- och skolverksamheten som nu bedrivs här. Snart blir det nya grannar, när den stora tomma ytan mellan stallarna och bussgaragen bebyggts. Det är som det ska vara. Zenithgatan är ett bevis på att staden aldrig upphör att förändras, på gott och ont. Vad som i en era anses som en styggelse kan i en annan hållas fram som ett omistligt kulturhistoriskt arv. Då är det många gånger för sent, då det åtråvärda redan rivits. Kanske är det just det faktum att det är borta som gör det extra åtråvärt?

Fattiga och sjuka, danssugna och döda.

Ännu en högintressant facebook-grupp: Malmö. Kartor från förr. Det är den mångkunnige och till synes outtröttlige Arne Wirén som skapat den, och till sin hjälp har han Christian Kindblad och Martin Andersson. Arne har lagt in den här gamla kartan, enligt uppgift från 1898, över Norra Sorgenfri-redaktionens jaktmarker. Kontinentalbanan är sprillans ny där den passerar Östervärns station och sedan kröker mot sydväst genom farmlandet som snart ska bli Malmös första industriområde.

Det spikraka spåret sydsydostvart är Malmö-Genarps järnväg. Den öppnades 1894. "Med den gick krittransporter från Kvarnby samt sockerbetor och timmer från de stora godsen Torup, Hyby m. fl. I Bokskogen anlades också en restaurang och dansbana, dit ett stickspår drogs, som blev ett populärt utflyktsmål sommartid. Med bilismen minskade lönsamheten och banan lades ner 1948". 1951 blev en del av sträckningen Genarpsgatan. (Från Gator i Malmö av Birgit Bender)

Spåret som kröker av österut är Malmö-Simrishamns järnväg. Det rälstäta området hinsides Sallerupsvägen - som finns med på kartan - är ett populärt utflyktsmål för redaktionen, se här, här och här. Det är inte långt från Norra Sorgenfri till Ellstorpsparken mellan nuvarande Idaborgsgatan och den stora brädgård som nu ligger vid järnvägen.

Invid Sallerupsvägen ligger det en fattiggård. Oscar Bjurling skriver i Stadens fattiga. En studie över fattigdom och fattigvård i Malmö, från 1956, att "år 1899 kunde man äntligen ute på Värnhem flytta in i en stor och för sin tid mycket modärn anläggning". Fattiggården på kartan ligger kanske inte precis vid Värnhem, men är förmodligen den anläggning Bjurling skriver om. Nära till Epidemisjukhuset men i övrigt på behörigt avstånd från stadsbebyggelsen.

På Länsstyrelsens hemsida, avdelningen Vård och omsorgshistoria, står följande: "I de större städerna blev försörjningsinrättningen fattiggårdens motsvarighet. Vid Värnhem i Malmö togs en försörjningsinrättning med plats för drygt 500 fattighjon i bruk 1899". Kanske hade inte kartmakarna hängt med i begreppsutvecklingen på fattigvårdens område. Arbetsinrättning är också en benämning som ofta förekommer, och som säger vad det handlar om - de fattiga skulle göra skäl för brödfödan genom att utföra olika sysslor. Bjurling berättar om den unge pastorsadjunkten Hagbard Isberg, som upprörs över förhållandena på Värnhem: "Fattigdomen i all fattigdom synes mig alltid vara, att de fattiga icke ha råd att ha känslor. Särskilt den vård, som beredes genom de större städernas anstalter, röjer mången gång bra liten respekt för de hederliga, fattiga gamlas känslor, när vi, sedan de tjänat ut, sammanföra dem i de stora anstalterna med vrak och spillror av människoliv? Visa vi oss ha respekt för de fattigas känslor, när vi låta en utarbetad, utpinad änka efter en drinkare, en kvinna, som hederligt försörjt sig och en stor barnaskara, på gamla dagar, när hon äntligen har utsikt att få lite ro, tillbringa sin levnadskväll med rumskamraters trätor och bannor till dagligt bröd?"

Pastorsadjunkt Isberg gör en tydlig åtskillnad mellan hederliga fattiga och andra grupper på arbetsinrättningen, exempelvis prostituerade kvinnor som kom från Landskrona tvångsarbetsanstalt. Ungefär som dagens socialtjänst och socialförsäkringssystem gärna gör skillnad mellan värdiga och ovärdiga klienter. Det som upprör Isberg mest, och det kan man förvisso förstå, är att de intagnas barn kunde få vistas månader och år på arbetsinrättningen innan de utackorderdes: "Och veta vi inte, vilken betydelse även en kortare tids dåliga intryck kunna ha för ett helt människoliv?"

Så småningom blev arbetsinrättningen ålderdomshem, sedan en del av Värnhems sjukhus. Än idag står de röda tegelbyggnaderna kvar, nu är det en högstadieskola: Rönnenskolan.

Före detta arbetsinrättning, numera skola. Bild från Wikipedia.

Åter till kartan: längre in mot Värnhem går det en väg i öst-västlig riktning som har ungefär samma sträckning som Zenithgatan idag. Snart skulle fabriken som gav gatan dess namn, Zeniths margarinfabrik, byggas i hörnet mot Sallerupsvägen. Snett över vägen från Rörsjöskolan, som alltså fanns redan då kartan ritades, låg Epidemisjukhuset.

Bilden lånad från hemsidan Gamla Vykort, där det också finns en diskussionstråd om Epidemisjukhusets belägenhet vid det som idag är Celsiusgatan. Här en mer detaljerad, senare karta, även den lånad från Gamla Vykort-sidan:

Här finns margarinfabriken med på sitt hörn. De byggnader som är kvar av arbetsinrättningen bör vara den lilla rektangulära ut mot Sallerupsvägen samt byggnaden med flyglar sydost om denna. Där koloniområdet Zenith finns idag verkar det vara åkermark. Exakt var den gamla avrättningsplatsen var belägen framkommer finkänsligt nog inte, men det bör väl ha varit ungefär där den vita pilen har ritats in. I hörnet Zenit/Celsius står det nu en tegelkåk, antagligen byggd på sextiotalet, som väl var bensinmack och -verkstad en gång i tiden. Nu är den replokal, bland annat håller den hårtslående Ängelholmstrummisen Conny Städe till här.

Den här lite nyare kartan måste vara från 1900-talets första decennium. Nobelvägen finns där, men i kvarteret mellan Epidemisjukhuset och gasverket ligger gårdarna Lorenzfrid och Fredrikstorp kvar. Snart skulle det emellertid hända grejer här: "Spårvagnsstationen etablerades här 1906 i samband med att man övergick till eldrivna spårvagnar. Innan dess hade man haft hästspårvagnar sedan 1887. Utmed Zenithgatan låg reparationsverkstad, kontor, portvaktsbostad, stall, gjuteri, smedja med mera. Inåt kvarteret låg spårvagnshallarna", skriver Olga Schlyter i sin byggnadsantikvariska utredning om Sorgenfri.

En lite mer närgången titt på kartan från 1898. Gasverket har kommit på plats liksom Nyaste Begravningsplatsen - numera Pauli Mellersta Kyrkogård. Plats har reserverats för en ännu nyare begravningsplats än Nyaste Begravningsplatsen, och så blev det ju också. Svenska kyrkans hemsida: "S:t Pauli norra kyrkogård tillkom år 1870 sedan det visat sig att begravningsplatsen vid Gustav Adolfs Torg, nuvarande Gamla kyrkogården, var otillräcklig. Sedan staden snabbt ökat i tillväxt dröjde det inte länge förrän man måste anskaffa ytterligare mark för begravningsändamål och år 1890 invigdes S:t Pauli mellersta kyrkogård. Ganska kort därefter, nämligen år 1904, tillkom S:t Pauli södra kyrkogård".

Staden expanderade både för döda och levande. Decenniet kring sekelskiftet 1900 innebar alltså stora omvälvningar för området. Snart skulle de linjer som skissas på kartan ha blivit ett nytt gatunät, exempelvis skulle S:t Knuts väg och S:t Knuts torg anläggas 1904. Samma år skulle Nobelvägen, som inte ens finns som tänkta streck här, dras som ett rakt snitt genom farmlandet. Gasverket och arkitekt Arwidius byggnader kan du läsa mer om här.

Samordnaren som återkom

Mycket kan hända på ett år. Sedan januari 2010 har Gunilla Kronvall hunnit sluta som Malmö stads projektledare för Norra Sorgenfri, börjat på nytt jobb inom den privata sektorn för att sedan - som inhyrd konsult - komma tillbaka som kommunens samordnare för utvecklingen av området under hösten.

När Gunilla lämnade sitt uppdrag i början av sommaren fanns det ingen som tog vid som projektledare. Från ansvarigt håll tycks man snart ha blivit varse att det behövs någon som alla inblandade - och det rör sig om många människor, förvaltningar och företag - kan vända sig till och som kan koppla ihop dem som behöver prata med varandra. Annars finns en uppenbar risk att alla börjar göra som vanligt, det vill säga bara sin lilla bit utan tanke på helheten och efter eget huvud. Tecken på detta kunde märkas tämligen omgående.

När vi ses på lunchen kommer Gunilla från ett möte med Annika Kruuse på ISU, Institutet för Hållbar Stadsutveckling. ISU är ett samarbete mellan Malmö Högskola och Malmö stad. När det kommer till Norra Sorgenfri är det utvecklingen av Kvarteret Spårvägen som ISU är inblandat i. Institutet genomför en serie om sex temadagar med olika fokus. I december hölls en temadag om kulturell hållbarhet, ett område som ligger Gunilla varmt om hjärtat. Sedan hon slutade som projektledare har hon fortsatt sitt engagemang i nätverket Kzon, där bland andra företrädare för områdets verksamma konstnärer arbetar för kulturens fortsatta närvaro i Norra Sorgenfri.

Det handlar, menar Gunilla, om kultur som direkta uttryck - tänk konstnärliga verk av olika slag - men också som en process. Hur kan man till exempel öka incitamenten för fastighetsägare att bevara en del av de gamla byggnaderna och därigenom möjliggöra för konstnärerna att vara kvar med rimliga hyreskostnader? Svunna tiders kommunala subventionering genom ateljéstöd lär inte bli aktuellt igen. Man måste hitta andra lösningar.

När jag träffade Annika Kruuse förra våren var hon optimistisk när det handlar om framtida byggande med ekologisk hållbarhet. Hon tyckte sig se tecken på att byggherrar börjar se de marknadsmässiga fördelarna. Där, menade hon, har det lyckade exemplet Västra Hamnen betytt mycket. Kanske kan i bästa fall Norra Sorgenfri bli ett exempel på hur man kan bygga in kulturell hållbarhet i ett utvecklingsområde. Men hur?

Gunilla Kronvall har, förstås, idéer. De handlar inte om detaljstyrda strategier, riktade satsningar eller särskilda anslag, utan om något som formas i samspel mellan olika aktörer. Hon tänker i termer av att etablera platser. En sådan skulle kunna vara den yta som i framtiden kommer att bli ett torg på båda sidor av Industrigatan, i anslutning till det benzonska tegelhuset. Här, menar Gunilla, skulle man kunna skapa en frizon för olika temporära händelser redan innan husen börjar byggas runt omkring.

Det finns redan en sådan historia här. Huset har ockuperats. Studenter från Alnarp har påbörjat en gerillaodling på ödetomten. Konstnären Juan Carlos Peirone har murat upp en ugn, som nu används mest för att bränna kablar i. Det pågår ett ständigt målande på huset och på planket. I somras förvandlades för en kväll en asfaltsplan i Kvarteret Smedjan till utebio, med DJ's, bokbord och dokumentärfilm. Gunillas tankar är tilltalande och intressanta. Om det börjar ske mer eller mindre spontana aktioner här kommer det också att skapas friktionsytor, där gränserna för vad som är möjligt att göra och inte kommer att tydliggöras och behöva hanteras.

Ockupationen bröts av polisen, som stormade huset. De hemlösa som slagit sig ner på ödetomten har förr eller senare avhysts och vegetationen har tagits bort för att minska på insynsskyddet (det vill säga öka möjligheten till kontroll och övervakning). Skejtramperna och Peirones ugn får stå kvar tills här ska byggas. Vad skulle hända om platsen till exempel togs i anspråk för en bostadspolitisk aktion liknande Stad Solidar? Hur stor påverkan på byggnadernas och de offentliga platsernas utformning skulle kulturella yttringar kunna få?

Nu ödetomt, i framtiden torg - kanske en plats där kulturen får spelutrymme? Peirones ugn som en vit glob till höger om lyktstolpen.

När detaljplanerna för Brännaren och Smedjan har stadfästs kommer marken som ska bli offentlig plats att köpas av kommunen. Det gäller också de nya gator som ska avgränsa de nybildade kvarteren. Detta är en viktig fråga för att säkra allmänhetens framtida tillträde till området. I många bostadsområden är det, berättar Gunilla, fastighetsägaren som också äger gatumarken, vilket i princip gör det möjligt att sätta upp bommar/grindar vid infarterna.

I sin nuvarande funktion har inte Gunilla arbetat direkt med detaljplanerna. Underlaget till detaljplanearbetet för Kvarteret Spårvägen bär hennes signatur, men är utfört innan hon slutade som projektledare. Sju nya bostadskvarter ska det bli. På skissen ovan är en del av Bussgaraget kvar, det är de äldre båghallarna längs Celsiusgatan/ut mot Nobelvägen med takfönster. Det pågår en diskussion kring vad som ska ske med Bussgaraget. Byggnaden med det tänkta gröna taket ut mot Industrigatan, i ritningens nederkant, är ett parkeringshus. Gatornas icke-linjära sträckning och kvarterens assymetriska utformning har kommit till i samarbete med LTH. Tanken är att mikroklimatet ska gynnas så att utesäsongen förlängs vår och höst.

Gunilla Kronvall ska inom kort lämna över sitt konsultuppdrag och sina kunskaper till en permanent efterträdare. Men det är uppenbart att hon även i sin tillfälliga roll som samordnare investerat mycket energi och engagemang i sitt arbete, och det skulle inte förvåna alltför mycket om hon dyker upp i något Norra Sorgenfri-relaterat sammanhang också framöver.

Gasverket

Mer Sorgenfri-relaterat material lånat från facebook-gruppen Vykort från Malmö, kapitel 5. Bilden visar Gasverket i Kvarteret Verket. Det etablerades här redan i slutet av 1890-talet, då det fortfarande var lantligt runtomkring. Byggnaderna, "i fantasifull, historiserande stil"* ritades av arkitekt Alfred Arwidius. Arne Wirén, som lagt upp bilden, menar att fotografen kan ha stått med ryggen mot kyrkogården och riktat kameran norrut, vilket skulle innebära att S:t Knuts väg är vänsterut, Nobelvägen högerut och Industrigatan rakt fram på andra sidan husen. Idag finns det ingen gata mellan gasverkstomten och kyrkogården - som på bilden - men Arne kommer ihåg från när han var påg att det gick en grusväg där.

Kontinentalbanan drogs ungefär samtidigt som Gasverket byggdes. Snart lades ett stickspår från järnvägen längs Industrigatan och fram till Gasverket. Den vägen kom stenkolet, det gick åt tusentals ton årligen. Det mesta kom från England.

Byggnaden till vänster på bilden är Retorthuset. En retort var ett slags destilleringsapparat. Retortrar användes industriellt vid torrdestillation av stenkol för att producera stadsgas i gasverk. Som biprodukt fick man koks**. På gaveln (syns inte på bilden) står det att byggnaden uppfördes 1898. Numera är alla byggnader på bilden rivna, om jag ser rätt. Kvar av Arwidius gasverks-arkitektur är ett portvaktshus och en kontorsbyggnad ut mot S:t Knuts väg, samt en laboratoriebyggnad längre in i kvarteret.

Kontorsbyggnaden då.


Kontorsbyggnaden nu. En våning har byggts till och tornet på gaveln har kapats av och blivit en balkong.

Laboratoriebyggnaden är liten, men riktigt fin och enligt Olga Schlyters byggnadsantikvariska utredning den bäst bevarade av Arwidius kvarlämnade hus i kvarteret. Det bör vara den byggnaden som Malmö Energi, enligt landskapsarkitekten Monika Gora, ville riva i samband med att man byggde det nya stora kontoret vid Nobelvägen i skarven mellan 80- och 90-tal. Monika var anlitad att utforma utemiljön runt huvudkontoret. Bland annat gjorde hon en diagonal, överväxt gång som delar den jättelika parkeringen. Monika la den så att den skulle mynna ut vid laboratoriebyggnaden och propagerade för att denna skulle få stå kvar som en naturlig slutpunkt för gången. Så kanske har vi Monika att tacka för att den står där idag:

Dekorativt glaserat tegel och utsmyckningar i natursten. Så där såg hela gasverksrasket ut innan det revs. Känns som en förlust, men förmodligen var byggnaderna svårt förorenade av allt kol som eldats där. Laboratoriebyggnaden står för närvarande oanvänd.

Efter hand kom det till flera hus, bland annat en personalbyggnad i funkisstil från 1932. Den ligger vid S:t Knuts väg och byggdes på femtiotalet till med en våning.

Då

Nu

Idag är Kvarteret Verket hemvist för olika verksamheter. E-on förstås, som äger alltihop, men ett bevakningsföretag och en byggfirma hyr också in sig. Malmö opera och musikteater har lager här. Det glunkas lite om en möjlig framtida park på det gamla gasverksområdet. Det skulle kunna bli ett spännande landskap, en innovation i stadens parkflora, om man tar till vara tegelarkitekturen och den industriella känslan gasklockorna ger. Men det är långt dit, så långt att det gränsar till osannolikhet att det skulle hända.

Framtida upplevelsepark?
Kyrkogården till vänster, S:t Knuts väg rakt fram.

Gammal logga på grind.

* Olga Schlyter i den Byggnadsantikvariska utredningen.
**Uppgifterna om vad en retort är har hämtats från Wikipedia.

Östra Sorgenfri: pinnahus & modernism

Här är en länge eftersökt bild, där det framgår var nödbostäderna på Sorgenfri låg. Den som söker finner, och var? Jo, flygfotot har jag självklart hittat bland alla bilder som entusiasterna och Malmökonnässörerna Arne Wirén, Stephan Skougaard, Christian Kindblad, Eva Trixie Malmlöf med flera lägger upp i kapitel efter kapitel på facebook (nu håller de på med Vykort från Malmö, kapitel 5). En fantastisk källa till kunskap om hur Malmö såg ut nyligen och för längre sedan. En underhållande och nostalgisk tidsresa, ibland också vemodig och nedslående.

Och var hittar man då nödbostäderna på bilden? Du kan se två av barackerna precis i högerkanten, alldeles söder om Sorgenfrivägen (det ljusa bandet som löper i utkanten av kyrkogården). Kyrkogården avgränsas i öster av Östra Farmvägen, som skymtar diagonalt över bildens övre högra hörn. På andra sidan Östra Farmvägen - någonstans mellan denna och Kontinentalbanan - låg det stallar och behandlingshus för latrintunnornas innehåll, vilket blandades med torv och blev gödning*. Nej, det var inte stans flådigaste omgivningar. Nödbostäderna - enkla träbaracker som smälldes upp på Sorgenfri i början av tjugotalet som en tillfällig lösning på bostadsbristen - kallades i folkmun "Pinnahusen" eller "Hollywood". Barackerna blev inte så tillfälliga utan stod där ända till mitten av sextiotalet, så för en generation Malmöbor blev de ett begrepp - en illa sedd men samtidigt lockande plats.

Men plötsligt händer det! Bilden är förmodligen tagen 1954 eller 1955, när de tre punkthusen och de tre L-formade huslängorna vid Sorgenfrivägen stod klara. Det här var något alldeles nytt och märkvärdigt att ge sig upp i luften för att föreviga. Husen ritades av Jaenecke och Samuelson och var radikala i sitt modernistiska formspråk. Lutande balkongfasader i betong, synliga betongkonstruktioner i tegelfasaderna och moderna lösningar för sanitet, vatten och avlopp till skillnad från i Pinnahusen där det bara fanns kallvatten indraget.

I MKB:s kundtidning nr 4 2008 intervjuas Ruth och Arne Fridh, som flyttade in redan 1954 när husen var sprillans nya. Arne hade växt upp i Pinnahusen. Där delade han 36 kvadrat med fem syskon och föräldrar. Han flyttade inte långt rent geografiskt, men den nya lägenheten måste ha upplevts som att komma till en helt ny värld.

Till vänster i bild - på andra sidan Båstadsgatan från de nya husen sett - står sedan tidigare fyra kåkar från trettiotalet. Det är några av barnrikehusen längs Nobelvägen, vilken drar fram med sin trädkantade cykelbana i mitten i bildens vänstra kant. De strama funkislängorna är en våning högre än nybyggena, som nästan ser ut att ha landat som en kompakt utomjordisk farkost i grannskapet (lite av den känslan får man fortfarande när man står på Båstadsgatan och ser sig om åt alla håll). Mitt i alltihop verkar den gamla gården Sorgenfri - eller i alla fall rester av den - stå kvar som en påminnelse om ett inte alltför avlägset agrart förflutet.

I slutet av sextiotalet, när barackerna på flygbilden till slut rivits, byggdes i deras ställe ännu ett punkthus och en kringbyggd gård i samma stil som de tidigare Jaenecke/Samuelson-husen (fast med raka fasader). Men fotografen har förevigat en brytningstid. Det tidiga 1900-talets Fattig-Malmö möter femtio- och sextiotalens framtidsoptimism och samhällsnyttiga bostadspolitik och -byggande, allt i samma bild.

Här ser man fler av nödbostäderna. Den trädbevuxna delen till höger i bild är idag Arildsplan. Foto: MKB.

*Den kursiverade texten är en rättelse efter en kommentar från signaturen jarnvagsknut. Jag hade först - enligt uppenbarligen felaktiga källor - skrivit att här låg en soptipp.

Månbas Sorgenfri vid Båstadsgatan, 28/11 2009.

Österut mot Östra Farmvägen till. Om du jämför med flygbilden bör den här bilden vara tagen ungefär vid träddungens nordvästra hörn. Det är fortfarande en liten gröning mellan husen. På det som på flygbilden ser ut som en avriven tomt utmed Båstadsgatan står det nu ett till av Jaenecke/Samuelsons fyravåningshus med lutande balkongfasad ut mot gatan (se här). Det måste ha byggts året efter att flygbilden togs.

Färgsättningen på de äldsta husen är densamma som när de byggdes, sägs det.

Västerut längs Sorgenfrivägen. De tre ursprungliga punkthusen, plus det fjärde som byggdes där Pinnahusen tidigare stod.

Mellan Östra Farmvägen och Kontinentalbanan. Nyare punkthus i gult tegel längs Sorgenfrivägen (HSB). Till vänster en HSB-förening, kanske Kvarteret Godheten, kanske Kvarteret Idogheten. Måhända var det här latrintunnornas innehåll blev till gödning.