Utebio på ödetomten

Det är en perfekt kväll för utebio, ljummet och vindstilla. Ett gäng av Sommarscen Malmös medarbetare har gjort i ordning en bra plats på ödetomten i Kvarteret Smedjan: en kvarbliven asfaltplan som de sopat ren från skräp och ställt upp stolar på. Ett dussin sopsäckar skit blev det. Nu är här fritt från skadliga material, men den kantstötta och ruffiga omgivningen har inte gått att städa bort - och det var ju säkert den arrangörerna ville bjuda publiken på. En stor vit filmduk i östra änden av tomten lyser mot kvällshimlen.

Adam är en av dem som arbetar med evenemanget. Tanken från början, berättar han, var att ha filmvisningen på ödetomten mittemot, Stäppen alltså, men att de inte kunde hitta något bra ställe att sätta upp duk och stolar där. Det är mer överväxt, ojämnare terräng och över huvud taget ogästvänligare.

Scenbytet innebär inget problem för publiken att hitta hit. Den droppar in i en allt stridare ström. Vid ett bord sitter två landskapsarkitektstudenter från Alnarp. De har arbetat med The Alottment Plot - ett projekt för uppodling av underutnyttjad och/eller övergiven mark, som tog sin början i skulpturparken vid Wanås slott sommaren 2009. Ett par dj’s spelar ambient-musik som pulserar ut i rymden. Platsen har tillfälligtvis blivit ett rum där det annars är en tom och övergiven yta.

När det mörknar vid tiosnåret kör filmen igång. Då är här rejält med folk, uppskattningsvis uppemot tvåhundra pers. Stolarna räcker inte till och de som kommit sent slår sig ner på asfalten.

Filmen som visas är Grown in Detroit. Den handlar om en skola för gravida tonårsmödrar i Detroit, där man odlar frukt och grönsaker som en viktig del i undervisningen. Eleverna - som lever ett tufft liv i en hård omgivning - får lära sig hur man sköter bin, mjölkar getter och gör äppelcider. Mötet mellan de urbana tjejerna och lantbruksarbetet är inte alltid friktionsfritt, men flera av kidsen tycks uppskatta det till slut.

Rektorn, en kvinna med stort hjärta och en streetsmart känsla för vad som är bra för hennes adepter, har en mycket klar tanke med att hennes skola lär tjejerna odla. Det är inget antroposofiskt eller smågulligt syfte bakom. Det handlar om att ge de unga kvinnorna en möjlighet till försörjning och om hur man förvandlar ett äpple eller en squash till reda pengar. Det som skördas och raffineras på skolan säljs på marknaden.

Rektorn menar att det finns en reell möjlighet för stadsbor att försörja sig på närproducerad mat. Efterfrågan ökar och Detroit erbjuder en stor potential för att kunna möta den. En tredjedel av befolkningen har dragit iväg efter bilindustrins krasch och stora arealer i staden ligger för fäfot. Redan har många ödetomter odlats upp.

Tjejerna i filmen är kanske fyra generationer bort från förfäder med kunskap om odling. Rektorn menar att utveckling handlar om att söka sig tillbaka till denna gamla kunskap och förena den med nya idéer om försörjning och företagsamhet.

Stadsodling är en starkt växande social rörelse. Tonårsmödrarna i Grown in Detroit har inte mycket gemensamt med de medvetna Mykorrhiza-aktivister som nu odlar upp en del av Enskifteshagen. Det projektet handlar om att statuera ett exempel och inte om överlevnad. Men det finns en koppling i fråga om nya sätt att använda övergivna/underutnyttjade platser i staden, och i att odla lokalt som en reaktion mot en globaliserad livsmedelsindustri där maten forslas långa sträckor innan den når konsumenten.

När filmen är slut har mörkret fallit över ödetomten. Besökarna myllrar iväg bort mot sina parkerade cyklar och Industrigatan. Snart är här lika tomt som innan. Men kvällen ger en aning om vilken utomordentlig plats för evenemang av olika slag det här är.