söndag 30 december 2012

Gott nytt år!


Bilden hämtad från bloggen benknäckarvals. Foto: Emma Karis

Ännu ett pepparkakshus med Sorgenfri-motiv - denna gång Jaenecke/Samuelssons modernistiska skapelse mellan Östra Farmvägen och Båstadsgatan - får bli Norra Sorgenfri Nus nyårshälsning. Bilden hämtad från Moa Andersdotters blogg benknäckarvals.

Tillsammans med Sara Lundgrens transformatorstation från hörnet Östra Farmvägen/Industrigatan är det definitivt en trend. Vem blir först med att göra Addo-kvarteret i pepparkaka och kristyr? Eller skate-rampen på Stäppen?

Här är ytterligare en hälsning - till en känd sökmotor - från taket på huset intill Stäppen:

  
Påpassligt uppfångat av kartingenjör Peter Ahlström på stadsbyggnadskontoret, under arbetet med flygbilder över Malmö. Du bör kunna kolla själv om du följer den här länken. För den som nu funderar på att göra skate-rampen i pepparkaka finns här alltså även en översiktsbild, om än lite suddig i detaljerna.

onsdag 26 december 2012

Blomqvist på arbetsinrättningen



Det här är familjen Blomqvist, förevigad någon gång i början av förra seklet. Kanske är bilden tagen vid arbetsinrättningen på Sallerupsvägen. Familjefadern var nämligen föreståndare där och familjen, med åtta barn, bodde i en tjänstebostad på området.

Bilden kommer från föreståndare Blomqvists barnbarn, Kim Teleman på Öland. Kim berättar att farfadern var trädgårdsmästarutbildad i Tyskland men född utanför Malmö. Han ska också ha varit trädgårdsmästare på ett slott innan han kom till arbetsinrättningen vid Värnhem. Kims pappa är alltså ett av barnen på bilden, måhända den stiligt klädde ynglingen stående längst till vänster.

När jag för några år sedan gjorde lite efterforskningar om arbetsinrättningen hittade jag inte särskilt mycket. Å andra sidan grävde jag inte djupt nog och besökte inte Malmö stadsarkiv, exempelvis. Så här skrev jag, i alla fall, i inlägget Fattiga och sjuka, danssugna och döda:

"Oscar Bjurling skriver i Stadens fattiga. En studie över fattigdom och fattigvård i Malmö, från 1956, att 'år 1899 kunde man äntligen ute på Värnhem flytta in i en stor och för sin tid mycket modärn anläggning'.

På Länsstyrelsens hemsida, avdelningen Vård och omsorgshistoria, står följande: 'I de större städerna blev försörjningsinrättningen fattiggårdens motsvarighet. Vid Värnhem i Malmö togs en försörjningsinrättning med plats för drygt 500 fattighjon i bruk 1899'.

Arbetsinrättning är också en benämning som ofta förekommer, och som säger vad det handlar om - de fattiga skulle göra skäl för brödfödan genom att utföra olika sysslor. Bjurling berättar om den unge pastorsadjunkten Hagbard Isberg, som upprörs över förhållandena på Värnhem:

'Fattigdomen i all fattigdom synes mig alltid vara, att de fattiga icke ha råd att ha känslor. Särskilt den vård, som beredes genom de större städernas anstalter, röjer mången gång bra liten respekt för de hederliga, fattiga gamlas känslor, när vi, sedan de tjänat ut, sammanföra dem i de stora anstalterna med vrak och spillror av människoliv? Visa vi oss ha respekt för de fattigas känslor, när vi låta en utarbetad, utpinad änka efter en drinkare, en kvinna, som hederligt försörjt sig och en stor barnaskara, på gamla dagar, när hon äntligen har utsikt att få lite ro, tillbringa sin levnadskväll med rumskamraters trätor och bannor till dagligt bröd?'

Pastorsadjunkt Isberg gör en tydlig åtskillnad mellan hederliga fattiga och andra grupper på arbetsinrättningen, exempelvis prostituerade kvinnor som kom från Landskrona tvångsarbetsanstalt. Ungefär som dagens socialtjänst och socialförsäkringssystem gärna gör skillnad mellan värdiga och ovärdiga klienter. Det som upprör Isberg mest, och det kan man förvisso förstå, är att de intagnas barn kunde få vistas månader och år på arbetsinrättningen innan de utackorderdes: 'Och veta vi inte, vilken betydelse även en kortare tids dåliga intryck kunna ha för ett helt människoliv?'

Så småningom blev arbetsinrättningen ålderdomshem, sedan en del av Värnhems sjukhus. Än idag står de röda tegelbyggnaderna kvar, nu är det en högstadieskola: Rönnenskolan."

Kim vill gärna ha mer information om arbetsinrättningen och om familjen Blomqvist. Hör av dig om du har något att berätta!

onsdag 19 december 2012

God jul!

Foto och pepparkakshus: Sara Lundgren
Inte vilket pepparkakshus som helst! Det föreställer en transformatorstation som en gång i tiden stod på fastigheten Brännaren 5, i hörnet Östra Farmvägen/Industrigatan. Notera särskilt de konstfärdiga kristyrdekorationerna, som återger originalets tegeldetaljer på ett förtjänstfullt sätt.

Konstruktören, Sara Lundgren, har gett sitt benägna tillstånd att publicera huset på bloggen. Och vad kan väl passa bättre som julhälsning från Norra Sorgenfri Nu? Knappast något!

Sara har också skickat med ritningar på transformatorstationen, för en jämförelse:

Ritning till Transformatorstation å tomt inom stadsägan n:r 92 i Mellersta Förstaden för Malmö Elektricitetsverk.

Brännaren 5 är den lilla tomt i kvarteret Brännaren som Malmö Stad äger. Den är idag obebyggd och jag har alltid undrat vad som funnits där. Nu vet jag, tack vare Saras pepparkakshus. Det är en liten hörntomt, som ett litet brofäste av stadsägd mark i det jättelika kvarteret. Om det blir en byggnad där igen i framtiden önskar man ju att arkitekten kikar på transformatorstationens fina fasaddetaljer. Snett mitt emot - över östra Farmvägen - ligger Addo-kvarteret med sin subtilt variationsrika arkitektur i rött tegel.

torsdag 13 december 2012

Nåbelpriset


Norra Sorgenfri Nu har fått Nåbelpriset i litteratur!

Detta nobla pris delas årligen ut av Sydsvenskans Malmöredaktion, till "den eller det som genom gärningar eller sin blotta existens gagnar mänskligheten och ökar pulsen på Malmös kroppspulsåder Nobelvägen och dess närområde".

Att uttala Nobelvägen med betoning på första stavelsen - vilket en del inbitna malmöiter gör - går tillbaka på historien om hur gatan fick sitt namn. Enligt vissa uppgifter ska den ha uppkallats inte efter den kände dynamitarden, utan efter en skräddarmästare vid namn Nobel [nå:bel]. Men det finns inget historiskt belägg för att det ska ha funnits någon skräddare med det namnet i trakten.

Hursomhelst. Nåbelstiftelsen består av Martin Andersson på Malmöredaktionen och motiveringen lyder: "för en trägen kärleks- och insiktsfull skildring, granskning, dokumentation och guidning av Norra Sorgenfri".

Stoltheten över utmärkelsen känner förstås inga gränser här på redaktionen. Samtidigt gläds vi med de andra pristagarna, särskilt skulptören Noel. Han har fått fysikpriset för sin "envisa kamp med ett stycke upphittat granitblock". Koloniområdet Zenith har fått fredspriset, "för att i över hundra år med charm och snickarglädje ha förgyllt asfalten och skapat en fridfull oas mellan bostadshusen i ett annars tämligen nött område".

Flera pris med nära anknytning till Norra Sorgenfri, alltså. Nämnas bör också gångtunneln på - eller snarare under - Dalaplan, som fick ekonomipriset för sin "sparsmakade och minimalistiska utsmyckning, att med steril och rå betong gestalta en universell och postmodernistiskt urban hopplöshet".

Styrkt av utmärkelsen kommer redaktionen att göra sitt bästa för att verka vidare i prisets anda. Till skillnad från många mottagare av det där andra litteraturpriset är Norra Sorgenfri Nu fortfarande i blomman av sin ungdom.

(För den intresserade tillkännagavs priset i förra söndagens pappersupplaga av Sydsvenskan, och på inget annat sätt. Därför länkar jag istället till ett gammal inlägg om just Nobelvägen, och till ett som handlar om gatunamnen i Norra Sorgenfri.)        

torsdag 6 december 2012

Oscar Niemeyer R.I.P.

En av 1900-talets mer betydande arkitekter, Oscar Niemeyer, har gått ur tiden. Han skulle precis fylla 105, så han hade några år på nacken. En malmöpåg som träffade Niemeyer är Henrik Brandão Jönsson, reporter baserad i Rio de Janeiro. I reportageboken Paradisön finns en storslaget underhållande scen där Jönsson uppvaktar/försöker intervjua den fortfarande inbitet kommunistiske Niemeyer på dennes 100-årsdag i arkitektens lyxvilla i skogen utanför Rio.

Jag hade väl knappast känt till Niemeyer om jag inte läst Paradisön, som handlar om Brasília, Brasiliens supermodernistiska huvudstad som på femtiotalet uppfördes mitt ute i ingenstans. Lúcio Costa stod för stadsplanen och Niemeyer ritade de flesta av de monumentala byggnaderna i staden.

Niemeyers formspråk är värt en mässa:

Nationalkongressens byggnad, Brasília
Niemeyer Museum, Curitiba
Niterói Contemporary Art Museum
Katedralen i Brasília
Niemeyer kommer med all sannolikhet också att få både en och två mässor till sin åminnelse. Rio har utlyst tre dagars sorg. I svensk media har dödsfallet blivit sparsamt uppmärksammat. Sydis har infört en kort nekrolog.