Malmö Wienerkorvfabrik och en Ford Mustang

Det kom ett brev från Jimmy Nilsson. Han bor i Hässelby och har en Ford Mustang, tillverkad den 25:e januari 1965 på Fordplantagen i Dearborn, Michigan.

Jimmy har spårat Mustangens tidigare ägare. Bilen exporterades som ny över Atlanten och registrerades den 26.e mars 1965 på Malmö Wienerkorvfabrik, som tjänstebil åt fabrikschefen Gunnar Lundin.

Inte Gunnar Lundin vid sitt nyförvärv, men en samtida reklambild. Publicerad med tillstånd av Jimmy Nilsson. 

Så där gled han omkring i Malmö i sin nya bil, Gunnar. "Han körde förmodligen med hatt", skriver Jimmy, "att döma av innertaket som byttes ut tjugo år senare". Bilen på bilden ovan är krämfärgad, men Gunnars exemplar var Wimbledon White. Hans Mustang måste ha synts ofta på Östra Farmvägen.

Det var nämligen här, på nummer 7 i kvarteret Smedjan, som Malmö Wienerkorvfabrik låg. Jimmy har gjort efterforskningar, bland annat hos Malmö Stadsarkiv, i en anda som NSN-redaktionen bara ödmjukt kan lyfta på kepsen för. Firman grundades 1929 och höll då till i Fosieby. Ganska snart behövde man expandera och då köptes tomten i Sorgenfri. Här byggdes en modern anläggning, som stod färdig 1937:

Malmö Wienerkorvfabrik vid Östra Farmvägen.

Av bilden att döma var den här delen av industriområdet jungfrulig mark när wienerkorvfabriken byggdes. Det sena trettiotalet var en intensiv etableringsperiod: Addo var på plats snett över Östra Farmvägen, Tripasin byggde sin korvskinnsfabrik i kvarteret Grytan. På granntomten mot Celsiusgatan kan läkemedelsföretaget Ferrosan ha startat sin verksamhet vid den här tiden.

"Alla medel ha vid inredningen tagits till hjälp för att tillfredsställa tidens hygieniska krav och fabriken kan numera räkna sig till en av de modernaste inom branschen", står det att läsa i ett utdrag ur en skrift som Jimmy fått från Stadsarkivet. "Firman har specialiserat sig på tillverkning av wienerkorv och lunchkorv (nattkorv), vilka varor blivit mycket omtyckta".

Den hygieniska tillverkningen.

Än idag har lokala korvtillverkare försäljningsställen mot gatan, så också Malmö Wienerkorvfabrik. Men Em-We, som butiken kallades, låg på Davidshallsgatan. Enligt Jimmy skymtar korvaluckan förbi i volym 5 av Mitt hjärtas Malmö, kapitlet I öppen bil genom Malmö från 1966.

Robert Dahlström, skribent i Ystads Allehanda, har kåserat om sin tid som lärling på fabriken:

"Jag har ett lite speciellt förhållande till saltkött och saltrulle av flera skäl. Ett är minnena från tiden då jag jobbade som styckarlärling på Malmö Wienerkorvfabrik, EmWe, i Malmö. Det var några år direkt efter grundskolan och jag slet som en hund men lärde mig mycket om livet.
Bland styckarna fanns sådana färgstarka personligheter som "Dansken", som varit motståndsman i Köpenhamn som ung och "Josef", en jugoslav som flytt till Sverige av oklara skäl som han aldrig ville prata om. Men han sjöng märkliga sånger så det kryllade sig på ryggraden.
"Dansken" var för övrigt en av de starkaste människor jag mött. Han klöv hundra grisar längs ryggraden med en bila på en dag. När han var riktigt uppvärmd högg han med bilan i enbart en hand.
Längst ner i fabriken låg saltkällaren. Där nere var det trångt, lågt i taket och fullt med skräckinjagande, stora kar som var fastgjutna i golvet. I de karen staplade man saltköttet och där fick de sedan ligga en tid i saltlake. Det doftade inte blommor där nere i saltkällaren.
I saltkällaren härskade två finnar iförda stora gummiförkläden och gummistövlar. De kom aldrig upp till matsalen utan hade ett eget krypin i källaren. De var fruktade och mytomspunna och det sades bland annat att de var på flykt undan rättvisan i Finland på grund av knivdråp. Men deras saltrulle var det inget fel på. Det låg alltid en stor bit i matsalen som vi fick skära av själva. Där lärde jag mig älska en bra saltrulle."

I artikeln Korven - en ändlös historia skriver Martin Andersson att Malmö Wienerkorvfabrik till slut gick upp i korvjätten Lars Jönsson, som sedermera blev Samfood och numera Atria. Jimmy menar att korvfabriken i början av sjuttiotalet köptes upp av Aritmos, som tidigare var Pellerin/Zenith - ett företag som ju också hade en stark närvaro i räjongerna. Hur som helst kan vi se att även korvens storkapital konglomererats över tid.

Fabriken vid Östra Farmvägen är sedan länge riven och nu är det en parkeringsplats på den del av fastigheten Smedjan 8 där den stod. EmWe-korven levde ändå vidare, som EmWe Kalaswienerkorv med flera EmWe-produkter i Lars Jönssons sortiment. Men nu kan dess historia ändå ha nått sin ände. När Lars Jönsson gick upp i Atria flyttade tillverkningen från Fosie till Lithells fabrik i Sköllersta i närheten av Kumla. EmWe Kalas King Size blev Kalas King Size och så vidare.

Gunnars Ford Mustang då? Jo, den köptes 1976 av William som hade ihop det med Margareta som var Gunnars frus brorsdotter. Sent 80-tal och tidigt 90-tal blev bilen något av en kändis i kännarkretsar och syns i flera reportage, bland annat i tidskrifterna Bilsport och Power.

Stort tack Jimmy, för att du delade med dig av historien om EmWe, Gunnar och din Ford Mustang!

Jimmy och Mustangen, i skick som ny vad det verkar, under träffen Sverigeklassikern 2010. Bilden publicerad med tillstånd av Jimmy Nilsson.

...här någonstans:

Snart rivs de här byggnaderna, för att ge plats åt bostadshus på hörnan Industrigatan/Östra Farmvägen. Maskin & Montage har redan flyttat. De låga magasinhusen är inte i antikvarisk mening karaktärsskapande för kvarteret. Eller så är det precis det de är.

galleri sorgenfri december -11

Väck med Wangel

Östra Farmvägen, 2/9 2009

G. A. Wangels fasad 10/9 2009

10/9 2009

4/12 2011

G. A. Wangels färgeri & kemiska tvättanstalt etablerades vid Östra Farmvägen 1929. Kemtvätten var i bruk åtminstone till sextiotalet. Sedan dess har byggnaden använts för diverse ändamål, en del mer ljusskygga än andra. Nu har den blivit en del av det nya skolkomplexet i Kvarteret Grytan. Fasaden har fått en ansiktslyftning, med nya fönster och stuprör och - som synes - med ny text på den vita bården.

"Wangels kemtvätt vid Östra Farmvägen har en till karaktären mycket väl bevarad gatufasad", skriver byggnadsantikvarie Olga Schlyter i sin antikvariska utredning från 2006. "Den röda tegelfasaden har ett stort miljöskapande värde och den minner på ett tydligt sätt om Norra Sorgenfris långa historia som industriområde med många olika små verksamheter."

När jag pratade med Olga för kanske ett och ett halvt år sedan, nämnde hon att hon och fastighetsägaren hade olika uppfattningar om bevarandet av texten på fasaden. Olga ville att den skulle bevaras, medan fastighetsägaren ville ändra till Norra Sorgenfrigymnasiet. Om texten ändå ändrades ville Olga att den skulle ha samma typsnitt.

Nu har fastighetsägaren fått sin vilja igenom. Vad var det rätta att göra? Ingen helt enkel sak att reda ut. Varför ska det stå G.A. WANGEL AB. FÄRGERI & KEM. TVÄTT på huset när det är en skola? Det kan tyckas ologiskt och vore måhända toknostalgiskt. Den gamla texten var dessutom blekt och flagnad. Å andra sidan: den berättade något om byggnadens och platsens historia och var ett kulturhistoriskt spår som nu för alltid gått förlorat. Det finns dessutom inte många originalexempel på den här typen av fasadtextning kvar.

Klichéerna på "Sorgenfri" och "gymnasium" har inte tagits bort, så det går inte att se riktigt hur det kommer att se ut. Men det är inte samma typsnitt, och versalerna i den gamla texten har bytts ut mot gemena. Fasaden är prydlig nu och linjerna är lite rakare. Samtidigt har en hel del av karaktären har gått förlorad på grund av den okänsliga textningen och den övriga renoveringsivern.

Vägg i vägg med den gamla kemtvätten har det tillkommit en ny tegelfasad. Det är det nya särskolegymnasiet. Byggnadens proportioner gör att storleksförhållandena längs gatan kastas om. Det är kanske inte så mycket att orda om. Men att den nya fasaden är stum och sluten mot gatan är ett större problem. Visserligen är gult tegel ett kännetecken för området och i genren fantasilös industribyggnad korresponderar kåken väl med en del av Norra Sorgenfris tråkigare, modernare inslag. Man hade önskat sig något lättare, något mer karaktäristiskt, något som kunnat ge Wangels vackra fasad något intressant att spela mot.

Samtidigt hade det kunnat vara betydligt värre. Olga Schlyter skriver i sin utredning apropå Wangel-huset: "Byggnaden är i dåligt skick och ett bevarande där gatufasaden bibehålls och man bygger nytt bakom skulle i detta fallet vara motiverat". Visserligen är väl det mesta inom väggarna utrivet och byggt upp på nytt, men huset och det karaktäristiska gavelpartiet har - med vissa små ändringar och en nyputsning - fått vara kvar.
 

4/12 2011

2/9 2009

Den funkiga ruffigheten är borta. Hade det funnits ett egenvärde i att bevara den, som ett kulturminne och en kontrast mot allt det rätlinjigt välputsade nya som kommer att byggas runt om? Jag saknar huset så som det var när jag bekantade mig med det hösten 2009. Samtidigt, vilken fas i husets historia är det önskvärt att lyfta fram - när det var nytt och stiligt på trettiotalet, eller när det var på dekis under de senaste decennierna?

Hur som helst är det synd att känslan i den gamla fasadtexten gått förlorad.

Två år med Norra Sorgenfri Nu

"Det är nästan som ett bedrägeri - att svänga mig med begreppet Norra Sorgenfri. Som om det är något jag länge gjort, ungefär som 'Möllan' eller 'Värnhem'. Sanningen är att det känns mycket ovant /.../. För något år sedan skulle jag inte ha kunnat placera stadsdelen på en blindkarta, och skulle inte sett några bilder framför mig om namnet nämnts i ett samtal."

Det var för nästan precis två år sedan, 3/9 2009, som dessa ord fick inleda den första posten på bloggen Norra Sorgenfri Nu. "Vad vet jag?" var rubriken. Inte mycket, som synes. Nu vet jag en hel del mer, och när jag ser eller tänker orden Norra Sorgenfri dyker det upp en massa bilder i huvudet.

Jag visste inte då vart bloggandet om det gamla industriområdet skulle leda. Jag har märkt att det kan ta sig olika, ibland oväntade vägar. Inte minst för att det är en interaktiv aktivitet, där läsarnas respons har puttat bloggens innehåll i nya, spännande riktningar. Så tusen tack för det! Projektet har lett till att jag träffat många trevliga människor som delat med sig av sina spännande historier, kunskaper och erfarenheter. Det är den stora behållningen.

Först tänkte jag att det nog skulle handla mest om de gamla industriernas historia och om husen i området. Men efter hand har det blivit allt mer om stadsplanering och om människorna som finns här. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det är spännande att följa det som händer just nu. Särskilt det senaste året märks det att saker och ting är på gång.

Byggymnasiet i den gamla Tripasinfabriken i Kvarteret Grytan är inne på sitt andra läsår, särskolegymnasiet intill är nästan klart. Östra farmvägen har omvandlats och det har blivit en öppen plats intill Wrangels gamla kemtvätt.

Byggrätterna för Kvarteret Spårvägen har fördelats till ett antal byggherrar och detaljplanearbetet är inne i en aktiv fas. Kanske kan man börja bygga där framåt 2013. Stadsbyggnadskontorets nye samordnare för Norra Sorgenfri, Ulrika Lundquist, har en projektgrupp bestående av folk från Gatukontoret, Miljöförvaltningen, Fastighetskontoret och Kulturförvaltningen runt sig för att föra projektet framåt.

På Stäppen, ödetomten i Kvarteret Brännaren, är det mer liv och rörelse än någonsin. Skejtarna har byggt en imponerande anläggning, bildhuggaren Noel tar vara på granitblocken som kommit i dagen när marken röjts av. Intill finns galleri uppför trappan / högt ovanför, där Kafé Lilla sorg ibland bjuder på krossade drömmar avec.

Alla de här sakerna rymmer var för sig konflikter, intressemotsättningar, mångfald, möjligheter, möten (de tre m-orden råkar ju också vara de kommunala Malmöförvaltningarnas motto). Det är det som gör det kul att fortsätta följa vad som händer.

Bloggen fick sitt avstamp i att en kontorsbyggnad och verkstäderna för underhåll av stadsbussar i Kvarteret Spårvägen revs. Nu, hösten 2011, ska en del av själva bussgaraget rivas, enligt situationsplanen nedan. Det är streckade delen, den del av bussgaraget som byggdes 1968, som ska rivas. Man har från stadsbyggnadskontorets sida talat om att, på något sätt, göra bussgaraget till ett dragplåster i området. Kanske en marknad, kanske en evenemangsarena, kanske en plats för konstnärer, kanske ett forum för stadsutveckling. Hittills har inga av de planer och visioner som finns eller har funnits förverkligats.

Några bilder från början av september 2011:

Jaenecke/Samuelsons 60-talstillbyggnad ska snart rivas.

Tegeldetalj.

De här tre skeppen, byggda på 40-talet, ska stå kvar.

Den södra fasaden, snart ett minne blott.

60-talsrått.

Båghallarna ska bevaras, den bortre betongbyggnaden rivas.

Östra Farmvägen och det nya gymnasiet revisited

Det är inte kul att vistas utomhus för tillfället. Jag håller mig i stugvärmen och tittar igenom gamla bilder från en solig dag i mitten av oktober, då jag var förbi entrén till Norra Sorgenfri gymnasium.

Det har varit en hel del strul med det nya byggymnasiet. Skolan var långt ifrån färdig när terminen startade, vilket lett till att eleverna fått lära sig bygga i teorin (bland annat var nämligen inte de nya bygghallarna för de praktiska momenten färdigbyggda). Jag har försökt komma i kontakt med rektorn utan att ha lyckats och har därför inte kommit innanför skolans väggar. Det har också varit bommat in till skolgården mot Östra Farmvägen, men den här sena eftermiddagen är grinden öppen.

Under asfalten och konstgräset (!) är det garage. Som skolgård betraktad är platsen inte särskilt tilltalande och har något definitivt provisoriskt över sig. Kanske är det inte alls klart. Kanske blev det bråttom att få upp flaggstången och fixa till lite grönska - om än konstgjord - när Ilmar Reepalu för ett tag sedan kom och invigde den ofärdiga skolan. Om konstgräset är en permanent lösning får man hoppas att de snyggar till kanterna lite.

Norrut i kvarteret pågår det förberedelser för ett nybygge mellan G A Wangels gamla tegelbyggnader ut mot gatan och den före detta Tripasin-fabriken. Gymnasiesärskolan kommer så småningom att flytta hit och så ska det bli bostäder också.

Mellan skolgården och Östra Farmvägen har Gatukontoret anlagt en öppen plats. En mur och en grind bildar gräns mellan den offentliga platsen och skolområdet. Byggherren gör en balansakt i förhållande till detaljplanen, som stipulerar fri syn in på skolområdet. Om man står på tå kan man kika över muren. Det känns ganska tillbommat. Men det finns förstås en gallergrind man kan kika in genom och dessutom den här snurrgrinden, som samspråkar med en likadan som står kvar i grannkvarteret Tangenten sedan Addos glansdagar:

Det är den hittills tydligaste referensen till områdets industrihistoria jag kunnat se i nyinstallationerna, måhända oavsiktlig men i alla fall.

Det är för tidigt att säga något om hur det nya torget kommer att bli när det är klart. Det skulle det ha varit till första oktober, men så skedde inte. Den här dagen var arbetet i full gång. Träd ska planteras och det ska bli något slags utsmyckning på de cementplattor som Jimmy Windeborn och hans kollegor nu fått på plats. Enligt Stina Linder, landskapsarkitekt på Gatukontoret, har det emellertid blivit något fel med plattleveransen. Det har uppstått tveksamheter kring huruvida plattorna kommer att klara vinterkylan och därför kommer man att vänta med färdigställandet till våren.

Den undre bilden visar kvarterets sydvästra hörn, alltså korsningen Östra Farmvägen/Agneslundsvägen. Grunden till ett nybygge har lagts. Enligt Norra Sorgenfri Nu:s vanligtvis välunderrättade källor finns det ett bygglov för ett gatukök på hörnet, men enligt de byggare jag pratat med på platsen ska det uppföras en 7-Eleven-butik. Bosniska köket, som höll till här ett tag och som verkligen var ett gatukök, har nu flyttat till Norra Grängesbergsgatan. Kanske var det där detta fina etablissemang höll till innan det gästspelade på Sorgenfri, men jag saknar det lika fullt och hade gillat om det blivit permanent här.

Allt som allt mycket att följa upp när vädret blir tjänligt igen.

Framsida blir baksida - och tvärtom?

Tripasin-husets entré mot Industrigatan har varit på tapeten tidigare. Den har ännu inte blivit återställd, som utlovats. Tvärtom har den blivit än mer sluten, i och med att det nya teglet är kvar och en gallergrind dessutom har satts in i öppningen.

Fabriksgården mot Industrigatan, 6/9 2009. Där asfalten är mörkare gick det tidigare ett stickspår, som sträckte sig in i byggnaden med den gröna porten. Öppningen har sedan satts igen med tegel.

I detaljplanen för kvarteret Grytan slår man fast följande: "Mot Industrigatan finns AB Tripasins kontorsbyggnad från sent 1930-tal. Byggnaden i gult tegel och med ett torn är distinkt i sin tegelfunktionalism och har fina detaljer såsom äldre träfönster bevarade. Sammanbyggd med kontorsbyggnaden vid gatan är den långsträckta fabriksbyggnaden, tillbyggd i etapper men enhetlig i gult tegel. AB Tripasins kontors- och fabriksbyggnad har med sin enhetlighet, gedigenhet och arkitektoniska utformning stora kvaliteter och kulturhistoriska värden.
/.../
Tripasinhuset samt de platsbildningar och miljöer som finns intill bevaras och anpassas till ny användning. Gården mot Industrigatan, en viktig miljö i området, bevaras och görs allmänt tillgänglig. Den ges en utformning med särskild omsorg genom grönytor och sittplatser. Gården utformas utan avgränsning mot Industrigatan. Offentligt tillgängliga verksamheter möjliggörs mot gården samt mot Industrigatan."

Just nu är det fortfarande en byggarbetsplats. När allt är klart kommer här att se annorlunda ut. Grinden in till gården måste rimligen tas ner för att göra denna offentligt tillgänglig. Frågan är hur platsen ska göras attraktiv för verksamheter att etablera sig på - det ska bli intressant att följa. Det har kommit upp en skylt där det står Uppdrag Malmö, med stadens logga på. Vad sysslar de med? Är det en offentligt tillgänglig verksamhet? Något att undersöka!

För tillfället är det dött mot Industrigatan, en typisk baksida. Det är mot Östra Farmgatan det händer. Här närmar sig arbetet en extatisk kulmen. Betongplattorna Jimmy Windeborn berättade om har kommit. De är stora och tunga och läggs på plats med hjälp av en särskild maskin:

G. A. Wangel-fasaden står kvar mot gatan. Säkert kommer det att bli nya fönster i bottenvåningen, men kanske inte med träramar och -bågar. Resten av byggnaden, gaveln, sparas också och kommer att utgöra en kortsida för det nya torget. Detaljplanen igen:

"I anslutning till Östra Farmvägen och Agneslundsvägen möjliggörs förutom skola även för offentligt tillgängliga verksamheter. Skolans tilltänkta entré, mot Östra Farmvägen utformas, utan avgränsning mot planområdesgräns alternativt utformas en avgränsning med särskild omsorg för att tillföra upplevelsevärden genom grönytor och sittplatser samt att det är möjligt att se in på planområdet."

Det har byggts en mur i avgränsningen mellan torget och skolgården, det är här man ska kunna se in på planområdet (kan gå, om man står på tå). Här öppnar kvarteret upp - innan var det en tegelmur ut mot gatan och en ödetomt bakom den. En studie i konsten att göra om en baksida till en framsida.

Från vänster till höger: bevarad och delvis nymålad Tripasin-byggnad (här får man tänka sig en kommande 7-Eleven-butik på hörnan), öppen plats där det ska planteras någon form av grönska, markarbeten för cykelväg, mer betongplattor som en del av torget samt den avsmalnade och snart reasfalterade Östra Farmvägen.

Detaljplan 5045, Grytan, antagen av stadsbyggnadsnämnden vid sammanträde 2009-05-26.