Rivning Bussgaraget 15/4 -14

Mot Celsiusgatan (norr). Alla hallarna som vetter mot Nobelvägen - till höger om bilden - rivs.

Mot söder - Nobelvägen till vänster, Industrigatan rakt fram. På den avrivna marken ska det enligt detaljplanen bli park och bostäder.

Väck med betongen! tycks vara ledordet i rivningsarbetet. Väck också med den samtidiga rymden och tyngden i byggnaderna.

Den så kallade Hall 5, som ligger längs med de äldre båghallarna (till vänster) med kortsidan mot Celsiusgatan. Den glasade fasaden mot Celsiusgatan ska bevaras, liksom takbjälkarna och den bärande betongkonstruktionen. Taket och lanterninerna rivs bort, Fastighetskontoret har gjort bedömningen att det är i för dåligt skick för att bevaras. I nuläget finns ingen hyresgäst för Hall 5, så det kommer att stå öppet mot himlen. Intressant att se vad som kommer att hända på platsen framöver.

Hallen utmed Celsiusgatan, som ligger till höger (Nobelvägen rakt fram). Enligt rivningsarbetare på plats ska även dess fasad mot Celsiusgatan bevaras, men det verkar konstigt med tanke på att det här, enligt detaljplanen, ska bli park (närmst kamerans position) och verksamhetslokaler/bostäder mot Nobelvägen. Men kanske en skyddande vägg som inramar parken? Fasaden skulle kunna bli en fin södervägg att luta sig mot med en kopp kaffe i nypan.

Som en mellanvåning i hallen finns en metallplattform. Synd att den här hallen rivs - om grundkonstruktionen hade fått stå kvar hade den kunnat bli ett spännande inslag i en urban park.

 

En av hallarna mot Nobelvägen - här får man ett intryck av den paradoxala lättheten i byggnaden, inte minst på grund av ljuset från lanterninen. Snart ett minne blott.

Fasaden mot Nobelvägen. Den har förvanskats genom åren med fula portar. Strax innan den försvinner framträder nu tegeldekorationen tydligare.

Vy mot norr. Kanske blir det en tumme kvar av garagekomplexet till slut.

Kommentar från Lotta Hansson, Malmö stads kommunikatör för Norra Sorgenfri-projektet, på NSN:s facebook-sida:

Lotta Karin Hansson Hall fem rivs på grund av att det inte gick att bevara den och sanera på ett tillfredsställande vis. Kulturförvaltningen håller på att ta fram ett koncept för användningen av Båghallarna, men det är inte klart än. Förmodligen är rivning och sanering klart vid årsskiftet om inget oförutsett händer och Stadsfastigheter kan ta över för ombyggnad. Vi kommer att gå ut med mer information om Båghallarna efter sommaren och då är förhoppningsvis kulturförvaltningens konceptförslag klart.
Gällande den öppna konstruktion som ska vara kvar så är det inte klart vad den ska innehålla eller se ut. Kanske en park?

Norra Sorgenfri Nu Ja Lotta, en urban park hade varit fint - enligt detaljplanen ska det ju vara park mellan båghallarna och de nya verksamhets-/bostadshusen mot Nobelvägen. Stämmer det som rivningsarbetarna sa att fasaden i den hall som ligger med långsidan mot Celsiusgatan ska bevaras? Det kan i så fall bli en fin solvägg mot söder som ramar in parken. Om takstolarna och den bärande konstruktionen i Hall 5 bevaras kan det bli en intressant parkmiljö som också kan användas för evenemang - det borde ganska lätt gå att fixa tillfälligt skydd mot väder och vind med konstruktionen kvar. Och gränsar ju till båghallarna. Är planerna för ombyggnad klara eller beror de på vilket koncept Kulturförvaltningen presenterar?

Lotta Karin Hansson Planer för inredning och funktion är inte klara, men man har bestämt vad som ska bevaras. Det stämmer att väggen ska stå kvar så det kan bli en intressant miljö.

Bussgaraget rivs?

Bussgaraget mot Celsiusgatan, arkitekter Jaenecke/Samuelson

Fasad mot Nobelvägen

2013 kan bli året när kvarteret Spårvägen får en ny detaljplan. Förslaget har varit ute på samråd och kommer eventuellt att ställas ut under våren.

Men det finns en svårknäckt nöt: bussgaraget. Fastighetskontoret - som förvaltar byggnadskomplexet - vill riva den nyare delen från 40-talet, det vill säga den cirka 8000 kvadratmeter stora hall som ligger mot Nobelvägen.

Ansökan om rivningslov lämnades in till Stadsbyggnadskontoret den 23.e augusti 2012. I ett pm (DiarieNr: TN-FK-2010-00116) skriver Jan Johansson på Fastighetskontoret att arsenik och oljeföroreningar har påträffats i byggnadskonstruktionerna. Jan menar att det under en längre tid förts en dialog med Miljöförvaltningen om hur "föroreningar ska tas om hand i byggnader som människor stadigvarande vistas i" och att Miljöförvaltningen inte kunnat ge något svar på detta.

Vidare har Fastighetskontoret konstaterat att det "inte finns några kommunala behov av byggnaderna" och att det är omöjligt att avyttra dem till någon annan.

Under hösten 2011 revs den södra, nyaste delen av bussgaraget

Hur pass förorenade är då byggnaderna? Konsulten Demikon har analyserat borrprover från golv, väggar och tak. Man har hittat arsenik - mest i taket - och oljekolväten i golven. Inga halter över Naturvårdsverkets riktlinjer för MKM (mindre känslig markanvändning, till exempel kontor där man vistas under arbetstid eller platser där man vistas tillfälligt) har påträffats. I 7 av 14 prover har halter som överstiger gränsen fär KM (känslig markanvändning, exempelvis bostäder, skolor och odlingsmark) påträffats.

Det är riskerna med arseniken som Fastighetskontoret framhåller. Demikon skriver apropå detta: "De haltgränser som angetts av Naturvårdsverket i rapport 5976 avser arsenik i jord och inte i fast materia som i detta fall. Den form av exponering som är realistisk inom en byggnad med dessa förutsättningar är genom damning och förångning. Dock har enbart förhöjda halter uppmätts i takkonstruktioner som inte utsätts för något slitage, som t.ex. genom att människor går på underlaget och som i sin tur leder till damning. Arsenik är i sig ingen flyktig metall och kan bara förångas i temperaturer över 1000°C. Då dessa förutsättningar inte råder i detta fall bedöms inte Arsenik i detta fall utgöra någon risk för människors hälsa".

När det gäller petroleumkolvätena i golven ligger de över riktvärdet för KM, men under värdena för MKM. I ett teoretisk räkneexempel får Demikon fram att den halt som, genom förångning, skulle kunna omvandlas till en total halt av flyktiga organiska ämnen är 0,30 mikrogram per kubikmeter luft. Genomsnittshalterna för inomhusluft i en vanlig bostad i Sverige är 200-300 mikrogram per kubikmeter.

Avslutningsvis säger Demikon i sin rapport att "inga direkta åtgärder behöver vidtas för att minska exponering av den förorening som påträffats. Då syftet med lokalerna kommer vara tillfälliga besök kommer dessutom eventuell exponering inte överstiga den som normalt finns i utomhusluft i en storstad. Dock behöver åtgärder vidtas i det fall syftet med bussgaragen ändras till t.ex. bostäder eller företagslokaler.Om så sker rekommenderar Demikon att de golvytor som återstår antingen slipas eller tvättas innan dess nytt ytskikt appliceras".

De äldre och nyare delarna av bussgaraget möts, fasad mot Celsiusgatan

Det är uppenbart att Fastighetskontoret månar om människors väl och ve. Men här har kanske rädslan för arseniken och dess eventuella skadeverkningar tagit överhanden? Eller så handlar det om andra saker, som att bli av med en besvärlig och kostnadskrävande koloss som man inte vet vad man ska ha till och frigöra ytor för bostäder eller en - förvisso behövlig - park i kvarteret?

Om så är fallet handlar bussgaragets vara eller inte vara till syvende og sidst om hur man värderar dess kulturhistoriska värde. Byggnadsantikvarie Olga Schlyter avstyrker, i ett yttrande från Malmö museer, Fastighetskontorets rivningsansökan. "De kvarvarande delarna av bussgaraget har ett stort kulturhistoriskt värde", skriver Olga. "Det baseras dels på deras lokal- och samhällshistoriska betydelse, dels på arkitektoniska värden. /.../ De successiva utbyggnadsetapperna speglar kvarterets långvariga användning för den kommunala kollektivtrafiken. detta sammantaget gör att historien är tydligt avläsbar i byggnaden, vilket starkt bidrar till dess kulturhistoriska värde".

Detalj av fasad mot Celsiusgatan - mönstermurat tegel och betong.

Länsstyrelsen finner det i sitt yttrande över detaljplaneförslaget (2012-12-19, 402-25622 80-B-0917), oroande "att endast delar av bebyggelsen skyddas genom planförslaget, medan de delar av bussgaraget som är uppförda 1948 får rivas. /.../ Länsstyrelsen förordar att alla de byggnadsdelar som bedömts omistliga skyddas med rivnings- och förvanskningsförbud". Man hänvisar till den byggnadsantikvariska utredning som gjordes 2006 och där samtliga delar av bussgaraget som nu finns kvar klassas som omistliga.

"De synpunkter som framförts i fråga om /.../ riksintresse för kulturmiljövården kan komma att följas upp vid länsstyrelsens tillsyn av antagen detaljplan", avslutar länsstyrelsen sitt yttrande.

Det kan väl bara tolkas som att länsstyrelsen kommer att noggrant följa händelseutvecklingen i frågan om att riva ytterliagre delar av bussgaraget.

En svårknäckt nöt, alltså. Den sena industrialismens byggnader i betong har i nuläget få vänner, förutom i smala antikvariekretsar och bland lagom nördiga industriromantiker. Och man kan förstås inte bevara allt för bevarandets egen skull. Men, som Olga påpekar, här har man fråm museets sida varit mycket tillmötesgående när stora delar av garagekomplexet redan rivits.

Vad ska man då ha en sån där jättestor betongsal till? Tja, på Emporias tak har man ju exempelvis anlagt en park. Och om man ville göra ett riktigt våghalsigt experiment skulle man kunna öppna portarna till garaget som en allmänning, det vill säga det som uppstår där skulle bli resultatet av vad människor som tar platsen i anspråk väljer att använda den till. Där kanske finns den styr- och förvaltningsform för garaget som Norra Sorgenfri-projektet hittills inte lyckats komma fram till.

Johan Riedenlow spelar i garaget efter en kvällsvandring hösten 2012. Foto: Tomás Villareal

Lokstallarna återbesökta

Nu har ungefär en tredjedel av lokstallarna på Johanneslust rivits. Här kan du läsa om bakgrunden, här och här finns fler bilder. Kravet på byggherren är att bygga upp en ny byggnad som till det yttre ser likadan ut. Inuti ska det bli så kallade ateljélägenheter i form av bostadsrätter. Lite bilder från arkitektkontoret och landskapsarkitekten. Dock har jag inte kunnat hitta några uppgifter om byggstart.

Byggnaden har av Malmö Museer klassats som mycket bevarandevärd, på grund av dess unika karaktär - den är ett tidigt exempel på tekniken att bygga med synlig betongstomme och tegel. En konsultutredning har påvisat att betongen - eller snarare armeringen - är i så dåligt skick att byggnaden inte går att rädda. Därför har rivningslovet beviljats. Den blottlagda armeringen är rostig. Är den bortom räddning? Vi kan bara lita på konsultutredningen (och det är vad stadsbyggnadskontoret gjort).

Här ligger en reklamvepa som förut satt på stängslet ut mot Johanneslustgatan. Är det nåt på gång här - eller inte?

Favräl magasinet! / Början till en manual

Bilden lånad av HD

Det blev till slut så, att rivningen av det gamla tegelmagasinet i Svalöv satte igång under onsdagen.

Det kom väl knappast som någon större överraskning. Efter rivningsvågen av gamla bostadshus i våra innerstäder är det industriminnena som raderas. Lämningarna från den industriella epoken är ofta stora, otympliga och svårsanerade komplex. De har kanske stått övergivna många år, ligger avigt till och anses av många som olustiga och onödiga påminnelser om en svunnen tid. De lever farligt. De har stått där i mannaminne, man tänker knappt på att de finns när man passerar dem år ut och år in och plötsligt - PANG - är de borta. Sedan blir det ofta en slarvigt asfalterad parkeringsplats eller ödetomt på platsen i många herrans år innan där byggs något nytt.

Striden om magasinet i Svalöv stämmer till eftertanke. I rapporteringen har aktivisterna framställts som lovvärt idealistiska och engagerade, men också känslostyrda, lite naiva och alldeles för sent ute där de stått framför magasinet i kylan och försökt mota bort grävskoporna. De utlåtanden från Länsstyrelsen och Regionmuseet man hållit fram har fladdrat förgäves i vinden och vägt lätt som en fjäder.

Det vet rivningsförespråkarna, personifierade av VD:n för Svalövs Lokaler Bo Griptsen. Han kan i lugn och ro från sitt tjänsterum hävda att den enda möjligheten är att riva magasinet. När reportrarna påpekar att byggnaden är q-märkt och inte får förvanskas, ställer Gripsten sakerna på plats genom att förklara att det inte handlar om att förvanska den. Man tar ju bort den helt och hållet och det är det - menar Gripsten - ingen som har sagt något om att man inte får. Och ett rivningsbeslut är ett rivningsbeslut, det finns på papper och är fattat i laga ordning.

Förnuft mot känsla? Det ser så ut men så enkelt är det förstås inte. De sakliga argumenten är så klart baserade på tyckande, överenskommelser, känslor. Aktivisternas desperata åtgärder kan vara baserade på solida faktaunderbyggda argument. Till slut handlar det om värderingar, opinion och makt.    

Så om du har en byggnad, som är förbisedd av de flesta andra men som du verkligen gillar och vill ska finnas kvar, finns här några lärdomar att dra.

Den viktigaste: när rivningsbeslutet är fattat och grävskoporna kommer rullande är det för sent att göra något. När du blir förtjust i ett bedagat industriminne, ta då så snart du kan reda på vad som gäller för det. Vem äger det? Vad har ägaren för planer för fastigheten? Vad säger detaljplanen? Är det förändringar i detaljplanen på gång (sker när fastighetsägaren vill exploatera sin mark och/eller sina hus, eller när kommunen initierat ett utvecklingsprojekt)? En detaljplaneprocess tar oftast lång tid och inbegriper ett lagstadgat samrådsförfarande och utställning av framtagna planförslag. Det är här man som privatperson eller intresseorganisation har störst chans och tid på sig att ifrågasätta, bilda opinion och komma med alternativa förslag.

Ta reda på om det finns byggnadsantikvariska utredningar som säger att byggnaden är bevarandevärd. Påminn annars kommunantikvarien, Länsstyrelsen och Regionmuseet om att byggnaden finns och att den kan vara av intresse att titta på. De rekommendationer som eventuellt finns är oftast inte bindande utan just en rekommendation - men de är viktiga att ha med om du behöver överklaga beslut du inte gillar.

Håll noga koll på byggnadsnämndens föredragningslista. Man basunerar inte direkt ut ärenden om detaljplaner, bygg- och rivningslov. Men allt som rör dem är offentliga handlingar. Överklaga beslut innan de vunnit laga kraft. Annars är det kört.

Skriv om ditt älsklingsobjekt. Prata om det. Gör det till en mötesplats. Skaffa på ett tidigt stadium likasinnade som är beredda att lägga ner sin själ i arbetet tillsammans med dig, ty ensam är inte stark. Få människor i din by eller stad att förstå hur vackert och intressant och kulturhistoriskt omistligt det är. Och viktigast av allt förstås: hitta hållbara argument för att det är ekonomiskt försvarbart att bevara det. Annars är det kört.

Bestäm dig för om det är värt det. Om du vill kämpa för ditt magasin, din silo, din överväxta ödetomt eller din murkna och rostade gamla nerlagda järnvägslinje måste du bereda dig på att det kommer att kosta: tid, möda och inte minst frustration. Du kommer nämligen att upptäcka att långt ifrån alla delar din kärlek. Medmänniskornas kärlek står ofta till det man lite diffust kallar NYTTAN och DET EKONOMISKT FÖRNUFTIGA. Vem har nytta av att det här rucklet står här och förfaller? När man skulle kunna bygga ett nytt fint bostadshus eller en funktionell parkering här istället? Nej, riv skiten så vi slipper se eländet och bygg nåt  vettigt istället!

Du kommer att få mängder av siffror på hur mycket det kommer att kosta att göra i ordning byggnaden efter alla regler och säkerhetsaspekter slängda i ansiktet. Du kommer att höra många, många argument för att det är omöjligt att rädda byggnaden, hur gärna man än skulle vilja. Du kanske kommer att få se utredningar, gjorda av konsulter med imponerande titlar, som övertygande visar att din kärlek kommer att rosta sönder och samman och rasa när som helt i alla fall - och då måste man ju riva eller hur, så ingen kommer till skada?

Du kommer att bli kallad stolle, hippie, betongkramare, drömmare, naiv, kulturkofta, ekonomisk ligist och andra tillmälen av män i förnuftiga kläder som varit med länge och som är vana att bestämma. Du kommer att bli ledsen, arg och besviken på dina medmänniskor. Om det till slut går så långt att du desperat ställer dig framför grävskopan för att hindra den kommer du att bli utskrattad. Dina tårar av frustration och ilska kommer att tas som intäkt för att förnuftet till slut segrat.

Du kommer också att lära dig massor av saker. För att kunna bemöta alla argument måste du sätta dig in i lagstiftning, byggnormer och antikvariska riktlinjer och eventuellt skaffa dig en byggnadsingenjörsutbildning på köpet. Du kommer dessutom att upptäcka att du har vänner. Ofta är det fler än man tror som är förälskade i de här övergivna gamla rucklen. Och det, om inte annat, kan göra det mödan värt.

Synpunkter på och fler punkter till manualen emottages tacksamt, liksom exempel på där man lyckats bevara något även om det sett pyrt ut!

Ett magasin i Svalöv ska rivas - eller?

Bilden lånad av HD

Tillägg 18/4: Idag fortsätter rivningen, trots protester och fortsatt manifestation på plats. Tydligen var det första demoleringsarbete som gjordes att ta ut gjutjärnsfönstren - vilket innebär att de ända till igår fanns kvar på gaveln på bilden ovan. Kortsiktigheten i att riva byggnader som denna, och den bristande förståelsen  hos politiska och ekonomiska makthavare för de värden man kvickt och raskt kan förstöra är häpnadsväckande.

På Rädda Magasinets plats på facebook kan man läsa om processen och försöken som gjorts att få ansvariga politiker och tjänstemän på kommunala fastighetsbolaget Svalbo att ompröva beslutet. Det finns utlåtanden från Regionmuseet och Länsstyrelsen som framhåller magasinets kulturhistoriska värde. Här finns också länkar till bilder inifrån magasinet.

17/4:
I Svalöv ska ett gammalt magasin rivas. Svalövsbostäder, som äger byggnaden, vill att det ska bli en parkeringsplats istället.

Magasinet ser vackert ut på HD's bilder och är otvivelaktigt ett stycke industrihistoria. En del tycker det är en riktigt dålig idé att riva det. Istället vill de att det ska bevaras och rustas upp. Idag, när rivningen skulle börja, ockuperades byggnaden av de aktivister som engagerat sig mest i frågan. Läs om aktionen här och här.

Jag kommer att tänka på vad Håkan Asmoarp, som jobbade med H+ tills man bestämde att skjuta tunnelbygget på framtiden, sa när jag träffade honom i somras. Något i stil med att det är först när grävskoporna kommer som folk reagerar. Då är det nästan alltid för sent - samrådstiden har varit, alla besluten är fattade och har vunnit laga kraft.

Jag har ingen aning om hur kampen för magasinets bevarande har förts i Svalöv. Säkert har en kärna av engagerade personer fört den länge och tålmodigt. Men det är säkert också som det står i HD's artikel, att många Svalövsbor inte har haft koll på vad som håller på att hända.

Att riva magasinet för att bereda plats för parkerade bilar tycks som ett riktigt bakåtsträvande beslut. Redan i morgon onsdag blir det en manifestation i Svalöv, i syfte att försöka påverka beslutsfattarna. Och man ska aldrig säga aldrig. Kanske behöver vi inte säga favräl till magasinet.

...här någonstans:

Snart rivs de här byggnaderna, för att ge plats åt bostadshus på hörnan Industrigatan/Östra Farmvägen. Maskin & Montage har redan flyttat. De låga magasinhusen är inte i antikvarisk mening karaktärsskapande för kvarteret. Eller så är det precis det de är.

Bussgaraget rivs

Lördag 22/10 2011.

Den norra delen av garaget ska stå kvar.

Rester av det mörkt rödbruna tegel som satt som dekoration över portarna.