Försommarvandring!

Traditionell vandring över hustak, över stock och sten och över några av Malmös mest brutala gator. Industrihistoria! Sanningar och skrönor! Stadsplaner! Grillning!

Samling korsningen Nobelvägen/Industrigatan. Klädsel efter väderlek. Medtag valfri mat och dryck.

Söndag 26/5 14 -16

Välkommen!

Kvällsvandringen i Sydsvenskan

Fint reportage av Martin Andersson i Sydsvenskan idag om Norra Sorgenfri i allmänhet och kvällsvandringen i synnerhet.

Jan Jörnmark och Elisabeth Högdahl på Skånska Bokmässan

Texten tidigare publicerad i HD

Jan Jörnmark pratar Detroit (Vanity Ballroom). Foto: HD/NST Stefan Ed

Det går inte att tala om Staden, ett begrepp som rymmer allt från Eslöv till Mexico City. Ändå är samtalet om staden – dess möjligheter som kreativa kärnor och samtidigt dess potentiella inneboende destruktiva kraft – ett av samtidens mest brännande. Sedan ett par år tillbaka är också urbana miljöer hembygd för mer än hälften av jordens befolkning.

När Skånes Hembygdsförbund och Författarcentrum Syd väljer staden som tema för årets upplaga av Skånska Bokmässan – som hålls i Kulturmagasinet på Fredriksdal – är man därför i högsta grad i takt med tiden.

Lördagens föreläsare tar sig an ämnet från diametralt olika utgångspunkter. Etnologen Elisabeth Högdahl intresserar sig för stadens mellanrum, eller kryphål. Ofta platser som blivit över, kanske en ödetomt eller en tom bangård, och som stadens invånare tar i anspråk för sina egna syften. Högdahl kallar dessa kryphål för normativa luckor, där det går att skapa ny mening. Det kan handla om att göra en lekplats av en övergiven trädgård, plantera växter i en rondell eller att ockupera en parkbänk – något som måste göras på ett taktiskt smart sätt för att inte sticka i ögonen på den som har makten att till exempel ta bort parkbänken.

Allt mer talas det om den lyckade staden, den som överlever i konkurrensen med andra städer genom att bli attraktiv och lockar människor till sig, som en förtätad stad där tillgängliga ytor bebyggs för bostäder och konsumtion. Högdahl pläderar för vikten av att det får finnas kryphål, utrymme för det oplanerade och en icke ovanifrån styrd kreativitet, som ett sätt också att förhindra att täta urbana miljöer blir socialt instabila.

Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia eller – som han själv kallar sig – ruinfotograf, har byggt sin position som uttolkare av stadens öde i ett globalt ekonomiskt perspektiv på att resa världen runt och dokumentera övergivna platser. Han berättar om Detroit, bilstaden som gått från 2 miljoner invånare till 700 000 på några decennier. Det är en stad, menar Jörnmark, som misslyckats med att göra om sig när förutsättningarna för dess välstånd förändrats. Städer som Detroit blir snabbt, när de överges, vår tids motsvarighet till romerska ruiner – på bilderna Jörnmark visar kan vi se de sönderfallande skyskraporna och dansplatsen eka av en storslagenhet och framtidsoptimism som aldrig kan återvinnas.

Detroit är, menar Jörnmark, ett exempel på en stad där den destruktiva kreativiteten tagit överhanden. Hans bilder visar ett apokalyptiskt landskap som är oerhört fascinerande – i alla fall betraktat på vackra bilder i en ombonad föreläsningssal. Det är också ett ämne föreläsaren kan tala länge och engagerat om och därför kommer han aldrig fram till vilka faktorer som gör att vissa städer lyckas överleva, eller bryta en nedåtgående trend och komma tillbaka.

Men i både Högdahls och Jörnmarks bilder av staden blir den röda tråden att byggnaderna, gatorna och mellanrummen i sig är ganska betydelselösa. Det är det kreativa innehåll människorna som bebor städerna – från Eslöv till Mexico City - fyller dem med som är det avgörande. Därför blir också staden en miljö i ständig förändring – en lite paradoxal insikt att få på en plats där vårt så kallade kulturarv magasineras och där hembygdshistoria presenteras inpackad mellan bokpärmar.

Elisabeth Högdahl började intressera sig för stadens kryphål redan i sin avhandling Göra gata (2003). Avhandlingen handlar om Möllevången och Kapstaden. Senare har Högdahl skrivit om Trädgårdsgatan i Helsingborg. Foto: HD/NST Stefan Ed

Skånska Bokmässan fortsätter idag, söndag 21/10, mellan 11 och 16. Kulturmagasinet, Fredriksdal, Helsingborg.

Kvällsvandringen - fler bilder

Therése Nyholm är vänlig nog att dela med sig av bilderna hon tog under kvällsvandringen:

Ruderatmarksflora. Foto: Therése Nyholm

Ruderatmarkskonst. Foto: Therése Nyholm

Ruderatsmarksgrafitti. Foto: Therése Nyholm

Ruderatmarksvandrare. Foto: Therése Nyholm

Grejer på gång?

Bussgaraget, nyare delen. Foto: Tomás Villareal

UngBo12 satte strålkastarljuset på Norra Sorgenfri. Ett av tävlingsbidragen utgick från Riksbyggens tomt i kvarteret Brännaren. Att utställningen fanns i det gamla bussgaraget i kvarteret Spårvägen gjorde förtsås att många besökare kom till grannskapet.

UngBo var det första evenemanget i garagen, som stått tomma sedan stadsbussarna flyttade ut hösten 2008. Att anläggningen skulle komma till användning för olika ändamål - som UngBo - och bli en mötesplats som kunde locka besökare och bli en motor i områdets utveckling var något som det trycktes starkt på i visionen för Norra Sorgenfri och det efterföljande planprogrammet. Men det har liksom aldrig blivit något av, trots alla drömmar och förhoppningar. Nu fylldes stället under en hel månad med folk som debatterade, tänkte och lekte på temat stadsbyggnad och bostadsfrågor. En ganska märklig upplevelse för en gammal Sorgenfri-bloggare!

Nu är garagen tomma igen och vad som ska hända framöver med - och i - dem är osäkert. Under mässans gång hörde jag allt från att SVT ska flytta in till att den stora hallen mot Nobelvägen är svårt förorenad och måste rivas.

Kvällsvandringen till förmån för Världens Barn avslutades i bussgaraget. Trettiotalet deltagare trevade sig fram genom de dunkla båghallarna. Ali Atié - som varit med och byggt UngBo-utställningen och som kom med idén om en vandring i mörker - berättade i ljuset från ficklamporna om limträbalkarna som håller uppe konstruktionen. Sedan öppnade han en dörr till den jättestora, nyaste delen av komplexet, vilken inte användes under utställningen. Ur mörkret strömmade plötsligt musik - saxofonisten Johan Riedenlow trädde fram ur skuggorna bakom en betongpelare och spelade In a sentimental mood. Riktigt mäktigt och riktigt mäktig akustik i den betongsalen. Vi får hoppas att det inte var svanesången för Jaenecke/Samuelsons skapelse.

Johan Riedenlow blåser hårt. Foto: Tomás Villareal.

Så vad händer nu? Det mest konkreta resultatet av UngBo är att stadsbyggnadskontoret utlyst en markanvisningstävling för en av tomterna i kvarteret Spårvägen, det vill säga den del av Norra Sorgenfri som troligen kommer att bebyggas först. Kriterierna för tävlingen är spännande. Förslagen måste vara direkt kopplade till något eller några av de tävlingsförslag till bostäder för unga som kom in till UngBo.

En del tecken tyder på att det även i övrigt kommer att börja hända en del i området. Stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson följde med på en av Norra Sorgenfri Nu-vandringarna under UngBo, till bland annat Addos fabriksinnergård och ödetomten i kvarteret Brännaren. Han påpekade i flera sammanhang under mässan att det nu ska göras en ordentlig satsning på att Norra Sorgenfri-projektet ska få luft under vingarna. I den senaste utgåvan av stadsbyggnadskontorets informationsblad Planering i Malmö (nr 2/2012) skriver han i sin ledare bland annat: "Jag ser starten i kvarteret Spårvägen som mycket viktig, inte bara för de aktörer som blivit tilldelade markanvisning utan för alla andra fastighetsägare i Norra Sorgenfri. Omvandlingen av Norra Sorgenfri har också stor betydelse för de omkringliggande områdena".

I Planering i Malmö 2/12 är det mycket Norra Sorgenfri. Clara Norell presenterar kulturkartan. Projektsamordnare Ulrika Lundquist skriver om dagens kvalitéer och framtidens utmaningar i vårt kära industriområde. Hon lyfter fram visionens bärande idéer om småskalighet, variation och mångfald - samtidigt som hon pekar på att industriverksamheterna successivt ska fasas ut för att lämna plats för bostäder. Det ska bjudas på ny arkitektur, samtidigt som man ska kunna avläsa det traditionella Malmö i områdets karaktär.

Med andra ord verkar projektgruppen fortfarande brottas med att få ihop de spretande delarna till en framåtskridande rörelse.

F. d. Addos fabriksgård. Foto: Tomás Villareal.

Ulrika trycker hårt på områdets kulturhistoriska värden som en kvalité i framtiden: "Ett trettiotal byggnader från 1900-talet med kulturhistorisk eller miljöskapande värde utgör en av områdets stora kvalitéer. /.../ Detaljer såsom entréer, räcken, sten- och tegelfasader, vackra fönster och tak utgör en exposé över 1900-talets arkitekturstilar och bidrar till ett varierat och stimulerande stadsrum med ett historiskt djup.
Byggnader och miljöer kommer att behöva förändras och utvecklas /.../. Men det är väsentligt att förändringarna sker på ett sätt så att byggnadernas karaktär och de egenskaper som uttrycker värdena behålls. Historiska sammanhang ska vara avläsbara."

F.d. Ferrosans fabriksgård. Foto: Tomás Villareal.

Samtidigt som Ulrikas text kommer i tryck förstörs Förlagshusets travertinfasad. För mig ett talande exempel på att ambitionerna och det som faktiskt sker i området inte går i takt.

Ulrika släpper även en intressant nyhet: det planeras nu för en grundskola i området, något som inte varit aktuellt tidigare. Norra Sorgenfri beräknas i framtiden ha 5 000 invånare och då kommer det att finans behov av en skola här. "Malmö stad vill ge skolan bästa tänkbara plats /.../. En central förutsättning är att skolan integreras med sin omgivning där uteytor ges möjlighet att samnyttjas över dygnet /.../ såväl ombyggnad av befintliga lokaler som nybyggnad prövas som alternativ".

Det är inte första gången Norra Sorgenfri lyfts fram i Planering i Malmö. Förra gången var i nummer 1/2010. Nu återstår att se om det blir mer fart på saker och ting den här gången området hamnar i rampljuset.

F.d. Duxfabrikens fasad, Celsiusgatan. Foto: Tomás Villareal.

Några som i så fall ganska snart kommer att försvinna är skejtarna på Stäppen. De tycker bara det är kul att vara kvar här så länge de får vara i fred. När vi nådde fram till deras anläggning under kvällsvandringen och stod där och pratade om ödetomtens framtid, visade det sig att flera av vandrarna till vardags jobbar på stadsbyggnadskontoret. Det fick mig att fundera på vad jag egentligen berättat för skrönor om utvecklingsprojektet tidigare under vandringen, men först och främst uppskattade jag innerligt de initierade synpunkter som kom fram - och kanske var det ännu ett tecken på att Norra Sorgenfri går ett spännande skede i sin historia till mötes.

Kvällsvandring!

Ödetomter! Skrönor! Dunkla vrår! Överraskningar!

Nu på onsdag, 10/10, blir det en specialvandring i Norra Sorgenfri. Vandringen går av stapeln 20.00, efter mörkrets inbrott.

Vandringen är ett samarbete med Radiohjälpens pågående insamling för Världens Barn. Ta med 100 kr - eller mer - till insamlingsbössan som kommer att finnas på plats.

Ta också med FICKLAMPA samt oömma och för väderleken passande kläder. Och gärna valfri varm dryck.

Guide genom mörkret blir allas eder Norra Sorgenfri Nu-redaktör.

Samling 20.00 vid det öde huset vid Industrigatan/Ödetomten. Tärningen är kastad!

Föranmälan (obligatorisk):
ali@jacaranda.se
johanna.lindberg@varldensbarn.se
vantinge@telia.com

Sorgenfri & Gallerinatten

Lördag 29/9 är det Gallerinatt i Malmö. Den här gången finns det anledning att söka sig också till Norra Sorgenfri.

Malmö Pile - alltså engelskans "hög" och inte skånska för pilträd - är en samling trycksaker, kartor och småtryck om Malmö som så småningom omorganiserat sig till ett arkiv. Nu iscensätts arkivet i detta välkända område:


Kl 19 samling vid S:ta Birgittas kapell, sen promenad mot QPharma. Cirka kl 20 filmvisning i hörnet Ageslundsvägen/Östra Farmvägen. Kl 22 en annan vandring, från S:t Knuts väg till kvarteret Smedjan.

Cirkulationscentralen har öppet under Gallerinatten.

I Bussgaraget bjuder UngBo på mingel & bubbel:

UngBo-vandring II

Den andra vandringen under UngBo12 slutar i ett skejtparty på Stäppen. Det är en skön, solig hösteftermiddag när ödetomten visar sig från sin mest idylliska sida. Skejtarna har kommit från när och fjärran - Stäppen har ett vida spritt rykte. "Visst är Stapelbäddsparken fin", menar en av åkarna, "men det är för mycket latte och sparkcyklar där". Hit kommer en för att få vara för sig själv och i fred och kunna göra som en vill.

Stäppen är en allmänning. Nej, så klart inte - det är privat ägd mark - men just nu har platsen något av en sådan funktion. Deltagarna i vandringarna talar om den känsla av frihet och frid som råder här - en slags fristad från stadens larm på andra sidan stängslet. Att det är en vild äng eller glänta.

Någon minns att det var ödeträdgårdarna och de överblivna plättarna mark som var spännande att upptäcka och leka på som barn - och att dessa platser blir allt färre i Malmö.

Från taket intill skejtrampen ser man ett mönster av upptrampade, slingrande stigar genom vegetationen. På samma sätt som man kan tänka sig att stigar vindlade sig mellan de boningar som fanns här för inte så många år sedan, innan de boende avhystes.

Om den nya kvartersindelningen skulle utgå från dessa naturligt uppkomna stråk - hellre än från fyrkantiga kvarter med raka gator emellan - kulle man få en oregelbunden bebyggelse med vindlande gränder, där till och med den ettriga malmöitiska blåsten skulle kunna tappa bort sig.

Den andra vandringen kommer att handla mycket om gröna ytor - eller allmänningar i en bredare mening - gränser och barriärer. Gränserna finns överallt längs vår väg. Mellan de superidylliska, supervälordnade koloniträdgårdarna vid Celsiusgatan och det kaotiska industriområdet. Mellan skejtarna, som tagit marken på Stäppen i anspråk, och oss, de tillfälliga besökarna. Vissa gränser går att överträda, vissa inte. Vid migrationsverkets byggnad på Celsiusgatan finns inga synliga barriärer, men för de asylsökande som kommer hit bör det vara ställt bortom allt tvivel, att det är här den verkliga gränsen de måste passera för att få stanna i landet går.  

En av deltagarna i vandringen har varit med i Gör (Om) Rådet, en serie workshops där ungdomar arbetat med hur barriärerna mellan Rosengård och andra delar av staden kan överbryggas. När vi stannar till i trakterna av Addos och Tripasins gamla byggnader är vi nära en av de mer kraftfulla barriärerna - järnvägen. På andra sidan ligger bostadsområdet Håkanstorp, industriområdet Emilstorp, Östra Kyrkogården och - inte så långt bort - Rosengård. En gata är lätt att ta sig över i jämförelse med järnvägen. De tunnlar som finns under den är ofta ogästvänliga platser en gärna undviker.

I visionen och planprogrammet för Norra Sorgenfri finns en uttalad ambition att utvecklingen här ska bidra till att bryta barriärerna mellan de olika delarna av staden - öst och väst, nord och syd. Tanken var att etablera ett grönt stråk, via den tänkta parken i kvarteret Degeln, under järnvägen och bort till Östra Kyrkogården.

Vi stannar till vid stängslet i hörnet Östra Farmvägen/Agneslundsvägen. I torsdags klubbades beslutet att Malmö Stad, för sex miljoner kronor, köper den 19 meter breda och 190 meter långa remsa utmed Östra Farmvägen som blev över när QPharma byggde nytt på sin fastighet. Debatten i fullmäktige blev lång och het. Oppositionen upprördes över det vansinniga att köpa ett stycke mark som egentligen inte går att använda till någonting för så mycket av skattebetalarnas pengar.

Lari Pitkä-Kangas - till vardags kommunalråd för miljöpartiet, med bland annat stadsekologi på sitt bord - är med på vandringen i egenskap av privatperson. Han menar att markköpet är ett sätt för kommunen att etablera sig i kvarteret inför framtida förändringar. Lari hoppas att päronträdet, som fortfarande står kvar några meter innanför stängslet och är den sista reminiscensen av att här en gång låg en bondgård med fruktträdgård, ska kunna räddas kvar.

På tal om träd, när vi ändå står här. Inte så långt bort åt sydväst ligger Sorgenfriskolan. I torsdags kom också ett annat besked från kommunen. Avverkningen av lindarna på skolgården stoppas, som en följd av de protester från föräldrar och elever som snabbt organiserades. Frågan om lindarna ställer många aspekter av den demokratiska processen på sin spets. Det här är inte rätt plats att utveckla detta, men skulle kunna vara stoff för en eller annan masteruppsats i statskunskap.

Tack alla deltagare för en inspirerande och lärorik vandring!

UngBo-vandring I

Norra Sorgenfri Nu-vandring!

Varför? Som en del av invigningen av UngBo12.
När? Lördag 1/9, start 16.00 och slut ca 17.00.
Var? Bussgaraget, västra gaveln (entrén till UngBo-utställningen).

Idén är att sätta in utställningen i sitt fysiska och historiska sammanhang - Kvarteret Spårvägen, Norra Sorgenfri - och att ge en introduktion till vad som händer i området.

Norra Sorgenfri är ett gränsområde, eller kanske snarare en plats genomkorsad av en mängd gränser. Det är ett tema som kan smyga sig in i vandringen. Eller inte. Det blir vad vi gör det till. Välkommen!

UngBo12 - programmet

UngBo - under konstruktion, men snart ska det vara klart.

Med knappt en vecka kvar till starten av UngBo12 har programmet kommit upp.

Förmodligen kommer arrangörerna att slipa på programpunkterna in i det sista, men huvuddragen är klara. Mässans fyra veckor kommer att ha olika teman:

1-9 september: Nuläget
10-16 september: Framtiden
17-23 september: Nya lösningar
24-30 september: Gör nåt!

I Bussgaraget kommer de vinnande bidragen i de tävlingar som genomförts det senaste året att vara uppbyggda. Det blir föreläsningar, workshops, diskussioner och happenings. Den 24:e september blir det möjlighet att diskutera bostadsfrågor med bostadsminister Stefan Attefall. Programmet uppmanar besökarna att själva bidra med idéer, upptåg, infall och utfall. Mässan blir alltså i stor utsträckning vad vi gör den till.

Och på lördagar mellan 16 och 17 genomför Norra Sorgenfri Nu-redaktören vandringar i området, för att sätta in mässan i sitt fysiska sammanhang men också för att koppla de olika temana till det som pågår i Norra Sorgenfri.

Allt kan du ta del av utan kostnad.

Häpen mark - Kafé Lilla Sorg serverar igen!

"Marken ligger häpen; värderar inte fötter eller gester.

Stjärnbilderna nertecknar i augustidjupet det avslutade och oavslutade. Skytten skjuter sin pil, löjets pilar äro de skarpaste!

Linjerna djupt nedskurna. Ristade och tecknade. Livslinjen, kärlekslinjen, busslinjerna, stjärnöarna, mönstret, viljan. Brukad, förbrukad, nersliten, nerslipad, hopvävd, hoprörd. En åldrig skymmande kartbild. Rörelser över tröskeln.

Vad är ute, vad är inne, vad är utanför mig, vad är inuti mig? Inte hitom, inte bortom. Det som de kallar jaget, kan en klara sig utan.

Vad är nu sambandet mellan konsten och naturen? Var uppstår det imaginära rummet som varken är det ena eller det andra?

"Häpen mark" vill diskutera hur mark administreras och hur människor vill definiera och omdefiniera deras villkor. Hur vi påverkas av den och påverkar den."

Kafé Lilla Sorg vill pröva överenskommelser med sina och parkens besökare och tematisera dess gränser och öppningar - och också peka på andra platser och diskussioner om plats/mark/offentlighet. David och Henning, med sedvanligt ödmjuka och varsamma fingrar på samtidspulsen, bjuder in oss till parken.

Kanske får man åter möjlighet att krossa en dröm.

Avstickare: Osloterminalen (H+)

Osloterminalen - passagerargång.

Förberedelserna för en veckas aktiviteter - Folkets Hamn - på Oslopiren i Helsingborgs södra hamnområde pågår för fullt. Den 27/8 börjar det och det hela avslutas med en gratiskonsert med bob hund 1/9.

Folkets Hamn är en del av H+-projektet, vars eldsjälar Kristoffer Nilsson och Jessica Segerlund (tillfälligt?) har flyttat sitt kontor till den gamla tomma Osloterminalen. Det är rätt plats att ha högkvarteret för stadsutvecklingsprojektet: mitt i området och med en spektakulär utsikt över Sundet åt ena hållet och hamnen och staden åt det andra. Snudd på ännu bättre än det gamla projektrummet på SHIP på Bredgatan, faktiskt.

"'H+, la inte det ner när Södertunnelprojektet las på is?' är reaktioner man fortfarande kan få, till och med från folk som jobbar i kommunen", säger projektets kommunikatör Jessica Engvall. Och visst ändrade förra årets beslut att inte sätta igång nedgrävningen av järnvägsspåren söderut från Knutpunkten förutsättningarna. Men man har ändå gått vidare med planprogrammen för Oceanhamnen och Bredgatan.

Jessica Segerlund, H+ konstnärliga ledare, och kommunikatör Jessica Engvall diskuterar Folkets Hamn.

Nu har Länsstyrelsen kommit med sitt yttrande. Inte heller det underlättar: riksintresset av att ha en industri- och färjehamn går inta att rucka på och bullret hamnen orsakar gör - menar man - pirerna olämpliga för bostäder. Stadsplanering är att navigera runt sådana skär, utan detaljerat sjökort i en terräng där det dyker upp nya grynnor hela tiden på oväntade ställen.

Märkligt nog verkar det som att det är det som gör att Kristoffer och Jessica tycker det är så infernaliskt roligt. Ta till exempel detta med badet. De ville att besökarna i Folkets Hamn skulle kunna bada i Oceanhamnen, i bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Idén att det ska finnas ett havsbad här på Söder, tillgängligt för alla helsingborgare, är en bärande tanke i planprogrammet för pirerna. Därför vill man börja i den änden: att etablera platsen som ett bad innan husen står på plats.

Men att bada i hamnbassängen som den är nu visade sig inte möjligt, av säkerhetsskäl. Istället för att lägga ner idén har projektgruppen kommit på att göra en "containerlagun". Ytterst på Oslopiren har man ställt upp ett antal containrar, med ett trädäck ovanpå, som man ska kunna bada i under Folkets Hamn-evenemanget.

Containerlagun under uppbyggnad, sedd från Osloterminalens passagerargång. De tvärställda "väglinjerna", som påminner om det forna uppmarschområdet till färjan, har målats av konstaktörerna Front.

Nu är det inte längre tomt i Osloterminalen. Murare kommer in och hämtar kaffe, de håller på att bygga upp en grillplats av Helsingborgstegel på piren efter konstaktörerna Fronts anvisningar. Tanken är att skapa en prototyp för ett offentligt rum som - om det fungerar - ska kunna uppföras på någon plats i H+-området, kanske längs det blågröna stråk som planeras. Liksom med containerlagunen, som använder material - fraktcontainrar - som finns på platsen, är tanken att använda återvunnet tegel från de magasinsbyggnader på Oceanpiren som kommer att rivas. Återvinningstanken och att låta platsens historiska material ingå i den nya berättelsen om den genomsyrar hela projektet.   

Krogen Gastro har installerat ett restaurangkök, som kommer att finnas kvar i efter Folkets Hamn. Serveringen kommer att bli i den gamla passagerargången till och från färjan. Nya hyresgäster är på väg att flytta in i byggnaden, som numera ägs av kommunen. Oslopiren med terminalen kan komma att bli något av Helsingborgs Saltimporten/Hullkajen i Malmös Frihamn.

Bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Några svanhopp från landgången blir det inte - än på ett tag i alla fall. På andra sidan bassängen en lagerbyggnad undertecknad Jaenecke/Samuelson. Den kommer så småningom att rivas för att ge plats åt bostadshus.

Osloterminalen 21/6 2011. I "pelarsalen" under byggnaden kommer Folkets Bio/Röda Kvarn att visa film under Folkets Hamn.

Konstaktörernas medverkan i Folkets Hamn möjliggörs genom ett samarbete mellan H+, Statens konstråd, Region Skåne och Boverket. Syftet med projektet är att undersöka konstens möjliga roll i stadsplaneringsprocessen. Oslopiren utgör just nu - i flera avseenden - den avantgardistiska stadsplaneringens centrum, i alla fall på den svenska scenen.

Krönika i HD om H+ och Folkets Hamn här.

Bussgaraget + UngBo = sant, på riktigt

Kulturkartan materialiseras

Kulturkartan i nuvarande utformning, så som den visas på Malmö stads hemsida.

Prick 6 i kvarteret Ugnen, långt österut på Agneslundsvägen mot Kontinentalbanan till, är här:

Platsen presenteras som Solväggen, en vägg i söderläge som i kombination med gräsmattan framför skulle kunna fungera som scen eller mötesplats. Till vardags är det gaveln på en lagerbyggnad som ligger utmed järnvägen. En ganska obemärkt del av Agneslundsvägen som sällan besöks - i alla fall inte dagtid - men som möjligen förtjänar en mer framskjuten position i Malmöbornas medvetande.

Prick 5 är den fina cykelallén mellan kvarteren Ugnen och Grytan, kantad av jättevitoxel.

Cykelvägen går mellan Agneslundsvägen och Industrigatan och skulle, enligt rekommendationerna till kartan, kunna passa att ha exempelvis en loppis längs. Gatubowling skulle kanske också kunna gå bra, eller hundrameterslopp.

4:an är förstås ödetomten, närmare bestämt den östra delen (Riksbyggens mark). "Ett galleri i det blå" - en utställningsyta i det fria. Här kanske vi kan hoppas på efterföljare till Formlära 2 och Loft Living. Här finns en begränsning i hur fritt fantasin får flöda: "Riksbyggen förbehåller sig rätten att neka till arrangemang eller aktiviteter som inte ligger i linje med Riksbyggens vision för området eller Riksbyggens värderingar, eller aktiviteter som kan utgöra en tydlig risk för de deltagande/besökande".

3 är Cirkulationscentralens gemensamma ytor, vilka man kan få temporär tillgång till.

2 är EONs konferenslokal och matsal, som enligt hemsidan kan användas för möten, workshops och seminarier. Båda lokalerna ligger i gatuplanet, lätt åtkomliga genom huvudentrén mot Nobelvägen. I restaurangen och entrén finns del konst, framför allt av Carl Fredrik Reuterswärd.

"Foucaults pendel: pendelns svängning är alltid lika men jordens rotation gör att byggnaden svänger ett varv (360 grader) runt klotet på 29 timmar. Klotet väger ca 900 kilo och är ett antracitkol från Wales".

Atriumtaket, med pendelns upphängningsanordning.

Dekoration i matsalen. Åtminstone det blåglaserade teglet bör komma från Skrombergaverken.

Efter UngBo ska man också kunna få tillgång till markytan runt Bussgaraget (prick 1). Dock inte till själva garaget, som en tidigare version av kartan gav intryck av. Även här finns en restriktion: "Malmö Stad förbehåller sig rätten att neka till arrangemang eller aktiviteter som inte ligger i linje med Malmö Stads vision för området. I dagsläget är byggnaderna inte tillgängliga invändigt".

För alla platserna gäller att man ska ha 4 veckors framförhållning (5 för marken vid garaget) och att alla behövliga tillstånd ska ha ansökts och beviljats. Men annars är det alltså bara att låta kreativiteten blomma och hitta på evenemang!