Planprocessen och de nya urbana gemenskaperna. Nytt detaljplaneförslag för Lindängen centrum!

Bilderna ovan är tagna en kylig kväll i början av maj 2015. Föräldranätverket Gatukraft Lindängen målar SJ-pallar som sedan ska användas under den gatufest nätverket planerar för i slutet av månaden. Samtidigt passar gruppen föräldrar och barn på att kärleksbomba en nergången och otrygg passage mellan byggnaderna i Lindängen centrum. Betongmuren som syns i den övre bildens högra kant förbereds för att sedan målas med Banks-inspirerade klichéer, som en del i bildundervisningen på Lindängenskolan.

Samma kväll planterar Rädda Barnens frivilligledare och en stor grupp barn växter i den bortglömda jordremsan framför entrén till Framtidens hus, där man brukar samlas inför sina olika aktiviteter. Växterna har kommit hit från olika håll, skänkta av tjänstemän som arbetar i Framtidens hus och boende i området. Den gryende rabatten kommer sedan att växa till sig, med många nytillskott, under sommaren. Till slut sponsrar också centrets ägare, det vill säga hyresvärden och ägaren till marken vi arbetar på, med lite pengar för inköp av rosor och andra perenner. Kanske som en följd av att Stadsområde Söders Områdesprogram Lindängen - i samarbete med Gatukontoret - installerat robusta granitbänkar av överblivna kantblock som kombinerade sittplatser och trafikhinder, för att hindra fyrhjuliga fordon från att köra in på det privatägda centrumtorget.

Allt detta möjliggörs av små men betydelsefulla ekonomiska bidrag från Malmö stad. Gatukraft har fått en summa från stadshusets avdelning för trygghet och säkerhet, för att med olika insatser främja trygghet och trivsel i Lindängen. Områdesprogrammet samarbetar med Stadsbyggnadskontorets projekt Levande Malmö, vilket syftar till att på olika sätt byta mentala och fysiska barriärer i enlighet med Malmökommissionens slutsatser och rekommendationer.

De målade SJ-pallarna blir en central del i det offentliga vardagsrum Gatukraft gör om Lindängsplan till för en dag, under gatufesten i slutet av maj 2015. Festen är resultatet av en lång planeringsprocess där Gatukraft knutit till sig en rad samskapande aktörer: Stadsområdesförvaltning Söder genom Områdesprogrammet och Allaktivitetshuset, Rädda Barnen, VASyd, Återskapa, fastighetsägarna Trianon och Willhem, kulturförvaltningen genom Konsthallen och förskoleförvaltningen genom områdets förskolor.

Lindängestigen är en öst-västlig axel genom Lindängen centrum. Under gatufesten blir gång- och cykelvägen till ett färggrant stråk med konsthallens gatuworkshop och förskolornas handavtrycksinstallation på tegelväggarna. VASyd anordnar kast med liten soppåse i det vita tältet - och kommer kort efter gatufesten att återkomma till Områdesprogrammet med det glädjande beskedet att man beslutat att starta sin första bemannade kvartersnära återbrukscentral, ReTuren, i Lindängen.

Resultat av Levande Malmö-projektet: Områdesprogrammet får genom samarbete med Gatukontoret ett antal uttjänta parkbänkar som skulle slängas. Bänkarna renoveras av Områdesprogrammet tillsammans med boende i området. En eftermiddag i juli ställs bänkarna på Lindängsplan och målas av barn som kommer förbi. Efter detta står bänkarna kvar på torget och börjar flytta runt i centret med hjälp av dem som använder platsen. I skrivande stund finns tre bänkar på varierande platser, medan en gått sönder och ytterligare en förvaras inlåst och tas fram vid speciella tillfällen. Bänkarna - och de tidigare nämnda granitbänkarna varav två också installerats på stadens mark invid Lindängestigen - används flitigt, inte minst av flickor och kvinnor. I en ofta extremt manligt präglad miljö, som känns otrygg eller i alla fall obekväm för många att vistas i, är det ett intressant resultat av ett tillfälligt experiment med det offentliga rummet. En återstående bänk har adopterats av den kommande återbrukscentralen ReTuren, vilken invigs i mötesplats Lindgårdens lokaler i november. Bänken kommer under höstlovet att dekoreras med framtidsbilder av barn i området.

 

Lägg ut en fuskgräsmatta och några kuddar på asfalten och vips blir det - självklart - spontant kuddkrig.

Passagearbeten: entrén till Framtiden hus är anonym och tråkig men platsen framför den har med enkla medel blivit mer inbjudande.

Nivåskifte:
Den 15:e oktober antog stadsbyggnadsnämnden förslag på ny detaljplan för Lindängen centrum (Dp 5404). Planen går ut på samråd under perioden 2 november - 31 december. Den är resultatet av en flerårig samverkansprocess, där Fosie Stadsdel och numera Stadsområdesförvaltning Söder varit drivande och där stadens tekniska förvaltningar, stadsbyggnadskontoret, fastighetskontoret, grund- och förskoleförvaltningarna och områdets fastighetsägare ingått en gemensam avsiktsförklaring att driva processen mot ett genomförande. Till grund för processen ligger många års plan- och dialogarbete.

Detaljplaneförslaget möjliggör nybyggnation - bland annat av ett nytt bibliotek/kulturhus och bostäder i centrum - och en välbehövlig ny version av Högaholmsskolan. Men fokus i detaljplanearbetet ligger på att skapa en tryggare och mer attraktiv miljö som ska locka än fler människor idag att besöka centret och dess utbud av handel och service. Stadsbyggnadskontoret har haft ett nära samarbete med lokala aktörer och övriga förvaltningar i framtagandet av såväl tekniska lösningar som värdeprogram. Mycket av det konkreta arbetet har skett på plats med bas på Framtidens hus.

Samtidigt är planen just en plan, spännande i sina olika delar men också abstrakt och öppen för tolkningar. Den innebär också, om den genomförs i alla delar, en radikal förändring. De flesta - boende, tjänstemän och näringsidkare - är överens om att en upprustning av det nergångna och på många sätt otrygga centret är nödvändig. Men det handlar också om en miljö som för många är uppskattad och hemvan och där det finns kvalitéer att bevara och vidareutveckla. Risken är förstås, som alltid, att de erfarenheter och sätt att använda platsen som boende och besökare har idag förringas eller negligeras - och i förlängningen att de inte längre har någon tillhörighet där när området börjar utvecklas.

I det senaste numret av tidskriften Arkitektur (6/2015) refererar chefredaktören Dan Hallemar i sin ledare till en ny bok av Catharina Thörn och Katarina Despotovic: Den urbana fronten. En dokumentation av makten över staden. Författarna har följt utvecklingen i Kvillebäcken, ett tidigare industriområde på Hisingen i Göteborg som nu ska bli ett nytt citynära bostadsområde. Av Hallemars text förstår man att författarna är mycket kritiska till hur de som varit verksamma i området behandlats och hur deras berättelser och verklighet tagits tillvara i utvecklingsprocessen - eller snarare inte. Han menar att de konfliktytor som blottas är giltiga för många urbana områden som står i begrepp att exploateras för att möta städers önskemål om nya, attraktiva lägen för bostäder och handel.

Lindängen har under minst tjugo år varit föremål för förstudier och dialogarbete om en fysisk förändring. Här är problemet inte en våldsam exploatering, utan snarare att inget alls hänt mer än att centret blivit mer nergånget. Det i sin tur har satt markanta spår i de boendes tillit till att det någonsin kommer att ske en förändring och genom åren har många boende, näringsidkare och samhällsaktörer dragit iväg, inte för att de blivit bortmotade utan på grund av vad de upplevt som en ständig negligering.

Kopplingar:
Nu, när en förändring i Lindängen centrum är om inte ett faktum så i alla fall närmre än någonsin, finns möjligheten för staden att göra något annorlunda än vad man tycks ha gjort i Kvillebäcken och på många andra ställen. Samrådet kommer förhoppningsvis - med draghjälp av uppstarten av ReTuren och fortsatta tillfälliga experiment i hur det offentliga rummet kan användas och skapas - att resultera i ett samtal mellan en rad aktörer och boende kring hur den fysiska miljön ska gestaltas. Planen lämnar ett utrymme för hur de offentliga platserna kan inredas på ett flexibelt sätt och tas i anspråk av olika grupper och tillfälliga installationer. I utformningen av det framtida Lindängen centrum finns stora chanser att koppla till och samarbeta med de medborgardrivna initiativ som redan finns i Lindängen och till de engagerade samhällsaktörer från olika sektorer som är verksamma här.

Vad talar för att chansen kommer att tas? Förutom att förutsättningarna redan finns på plats är det två saker, en trendspaning och en konkret lönsamhetskalkyl.

Nordic City Network, där Malmö ingår som en av ett drygt 15-tal städer och där vår stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson sitter som ordförande, ägnade sin senaste konferens åt nya urbana gemenskaper. Till grund för arbetet låg en inventering av en mängd sådana gemenskaper i medlemsstäderna. Ett av exemplen som lyftes fram från Malmö var Gatukraft Lindängen och deras trygghetsskapande arbete i sin närmiljö. Nätverket deltog också på konferensen, som hölls i Aarhus. Många av gemenskaperna utgår från en plats, till exempel sina kvarter, och arbetar på olika sätt för att förändra dem eller - i lika hög grad - synen på dem.

Att konferensen hölls i Aarhus var kongenialt. Här finns många exempel på hur platser upplåtits för grupper och enskilda att ta i anspråk för tillfälliga aktiviteter och verksamheter, såväl kommersiella som icke-kommersiella. Det var också tydligt att staden inte bara uppmuntrade detta utan också på olika sätt var en aktiv aktör och medskapare i processerna - även ibland finansieringsmässigt vilket ju ofta kan vara en förutsättning. Godsbanen. Institut for (X). Sager der samler

Gatukraft fann bland annat Institut for (X) och ett av boende målat kvarter i Stavanger mycket inspirerande. Vid flera tillfällen fälldes kommentarer från andra svenska deltagare i konferensen om att den här öppenheten för det tillfälliga, delvis självorganiserande och till synes anarkistiska, nog är typiskt dansk och att en liknande vilja att ta offentligheten i anspråk inte finns i Sverige. Det stämmer förstås inte. Däremot kan det i Danmark - och i många andra länder - finnas en starkare tradition av att ta makten i egna händer. Och framför allt en beredskap från maktens sida att överlåta en del av sagda makt till medborgarna, eller åtminstone underlätta för dem att utöva sitt aktiva medborgarskap.

Nästa Nordic City Network-arrangemang hölls i Malmö, en förkonferens till nästa års UNHabitat- konferens på temat Liveability. Även här handlade en stor del av exemplen och diskussionen om medborgarnas möjlighet att ta det offentliga rummet i anspråk, utforska dess möjligheter och påverka dess användande, som en viktig del i kapacitetsskapande och utövande av ett aktivt medborgarskap. Ett nyckelord här är co-creation, det vill säga att urbana gemenskaper och företrädare för det offentliga inte bara samarbetar utan faktiskt samskapar platser på lika villkor. Detta för att undvika att staden lämnar över ansvaret för viktiga samhällsfunktioner åt civilsamhället och också för att minska risken att starka grupperingar exkluderar andra. En slutsats från konferensens moderator Christer Larssons var att vi - Malmö stad - måste bli mycket bättre på att våga involvera medborgare för att de med sitt engagemang, sin kunskap och sina erfarenheter ska vara med och påverka det offentliga rummet och dess gestaltning.

Det var trenden. Den krassa ekonomiska kalkylen för oss tillbaka till Lindängen. Här bygger fastighetsägaren Trianon nya bostäder, det första som byggs i området på nära fyrtio år. I nämnda nummer av Arkitektur skriver Trianons vd Olof Andersson om projektet. I sitt lägenhetsbestånd på Vårsången har Trianon länge haft filosofin att anställa personal bland de boende, vilket bland annat lett till att skadegörelsen minskar. Samma princip gäller för nybygget: att i samarbete med Områdesprogrammet och Arbetsförmedlingen Bryggan, som finns lokalt i Framtidens hus, boende i området ska får arbete genom projektet.

Det handlar förstås om att få en värdeökning på sina fastigheter och investeringar, men Olof Andersson är mycket tydlig i vad som är framgångsfaktorer: "Arbetet har skett i samverkan med Malmö stad på olika nivåer: projektarbete, rekryteringar och markpriser. /.../ Men för att åstadkomma riktig förändring måste man också samverka med boende i området och deras organisationer och föreningar."

I experimenterandet och utprovandet finns förstås alltid risken för misslyckande och besvikelse. Men om det finns en grund av tillit och förtroende, mellan individer och organisationer, blir också toleransen och tåligheten för misslyckanden större. Tänk om samskapande och kapacitetsskapande, två komponenter i det som gör staden levbar, skulle få råda i det framtida Lindängen centrum och för människorna som befolkar det - visst hade det varit kul?

Hållpunkter under samrådstiden:
19/11 på eftermiddagen: dialogmöte på Lindgården med berörda förvaltningar
25/11 på eftermiddagen: invigning av återbrukscentralen ReTuren, Lindgården
11/12 på eftermiddagen: Jul på Lindängen

Ny detaljplan för kvarteret Spårvägen!

Källa: malmo.se

Så är den då till slut klubbad och klar, den nya detaljplanen för kvarteret Spårvägen (Dp 5102). Beslutet togs av stadsbyggnadsnämnden 17/10 och vann laga kraft 26/11 2013. Nu är den också länkad till från malmo.se.

Det är en stor händelse, inte bara för att den signalerar att den första utbyggnadsetappen av Norra Sorgenfri nu kan ta sin början. Själva ytan som detaljplanen omfattar, sju hektar, är respektingivande. Nio nya bostadskvarter ser det ut att kunna bli, med nya gator kors och tvärs samt nya torg och parker. Stadsbyggnadskontoret fick uppdraget att göra en ny detaljplan i november 2010, alltså tog det jämt tre år att få den färdig. Ett tjugotal byggherrar har under processen fått markanvisningar, efter ett ansökningsförfarande. Staden har under tiden gjort omfattande saneringsarbeten av marken i kvarteret.

Det har varit en hel del besvärliga hinder på vägen, varav de knepigaste förmodligen stavats Bussgaraget i planområdets nordöstra del. Ska det rivas? Ska det bli ett kulturellt center av något slag och hur ska det i så fall förvaltas? Och vem ska ta ansvar för att sanera byggnaderna? Fastighetskontoret har bedömt det hela som ekonomiskt oförsvarbart och har ansökt om rivningslov för hela den nyare delen av det som står kvar av garagen. Samtidigt har garagekomplexet ett stort kulturhistoriskt värde och spelar - i planprogrammet för hela Norra Sorgenfri - en central roll som katalysator för området.

Resultatet har blivit en kompromiss. Den nyare delen av garaget, ut mot Nobelvägen, rivs för att ge plats åt bostäder och park, medan båghallarna från trettiotalet och den tvärställda hallen från 1948, behålls.

Idéskiss Nyréns arkitektkontor. Källa: Dp 5102, Malmö stad

Volymskiss, Nyréns arkitektkontor. Källa: Dp 5102, Malmö stad.

I detaljplanen skyddas de resterande delarna från rivning. Båghallarna får det starkaste skyddet, både ut- och invändigt, medan Jaeneckes hall från 1948 kan komma att ändras rättså kraftigt vid sanering/renovering - men fasaden mot Celsiusgatan, pelarna och takbalkarna lyfts fram som särskilt viktiga att behålla.

I planen talas det om en kommande "kulturinkubator" i båghallarna, samt utrymmen för idrott och centrumverksamheter i hallen mot öster. Tanken är att verksamheten ska samspela med torg- och parkytorna kring bussgaraget och helst också med verksamheter i bottenvåningen i den låga byggnaden mot Nobelvägen: "Bussgaraget /.../ kan /.../ bli en kulturinkubator och mötesplats där allmänna och privata, ideella och kommersiella kulturverksamheter och kreativa näringar tillsammans blir en mötespunkt för människor i alla åldrar. En del av lokalerna skulle kunna samnyttjas av skolor, föreningar och andra med olika aktiviteter olika tider på dygnet. På så sätt kan olika grupper få tillgång till aktiviteter som passar dem vid olika tidpunkter. Här kan skapas en arena där gamla och unga, kvinnor och män som representanter för olika kulturintressen och olika kulturer i det mångkulturella Malmö möts".

Hur detta ska åstadkommas, i vilka driftsformer och med vilka aktörer, framgår inte av planen. Frågan har under lång tid varit en stötesten. Ska Bussgaraget vara en kommunal angelägenhet, eller ska det överlåtas till privata intressen? Och hur skulle det i så fall gå att få någon ekonomi i det? Här finns en möjlighet att släppa loss all slags kreativitet och medborgerlig entreprenörsanda, men också en stor tvehågsenhet hos förvaltningarna. I bästa fall kan Bussgaraget bli en spännande, sjudande mix av olika initiativ. I värsta fall slutar det i en stelt byråkratisk driftsform, där föreningar ska boka in sig på bestämda tider enligt ett fastlagt schema, som i vilken kommunal anläggning som helst.

Bussgaragets framtid hänger i luften, som allt annat i detaljplanen. Men om planens intentioner förverkligas kan Spårvägen bli ett attraktivt nytt och socialt fungerande bostadsområde i centrala Malmö. Exempelvis låter skrivningen om de nya parkerna lovande:

"Två nya parker föreslås, en park mellan bussgaraget och nytt kvarter mot Nobelvägen och en park mellan bussgaragets äldre delar, båghallarna och radhusbebyggelsen. Parken mellan bussgaraget och det nya kvarteret ska ha en utformning med grönska, lek, gräsmattor och träd och dess utformning ska möjliggöra upplåtelse för uteservering. Den blir en ingång till området från Celsiusgatan, en grön koppling till koloniområdet i norr, och en gemensam yta för området och för boende och verksamma vid parken. Den ska gärna utformas tillsammans med konstnärer och spegla den kultur och kreativitet som ska prägla området. Barn, unga och genusperspektiv ska tas hänsyn till vid gestaltningen. Den ska innehålla grönska, lek, uteservering, gräsmattor och träd. Ny park vid båghallarna kommer att omges av lägre bebyggelse och ges en grön och lugn karaktär med varierad växtlighet och möjlighet till flexibel användning."

Ett nytt torg vid ingången till området från St Knuts väg, med arbetsnamnet Spårplatsen, och ett torg söder om bussgaraget med arbetsnamnet Bussplan ska också tillkomma som offentliga platser. 

Utmärkande för detaljplanen är hur man genomgående framhåller vikten av att i den oregelbundna kvartersstrukturen skapa platser för socialt liv: sittplatser, mikroparker, indragningar i fasaderna, siktlinjer från gatan in i kvarteren och så vidare. Det är intentioner som det ska bli intressant att följa hur de realiseras i den kommande byggda miljön - och vilka av dessa konstruerade platser som faktiskt blir sociala mötesplatser.

När det gäller trafik följer detaljplanen det rådande idealet att inte separera bil-, cykel- och gångtrafik. De nord-sydliga lokalgatorna ska bli så kallade gångfartsgator. Gångyta och körbana ska vara integrerade, tanken är att bilarna ska anpassa farten efter fotgängare och cyklister. Första tanken är: "Varför inte göra detta till en fredad zon för gående och cyklister?" Men vid närmre eftertanke finns det en poäng med att släppa in biltrafik i området. Inte främst för tillgängligheten, utan för att bilister skapar liv i den urbana miljön. Erfarenheterna från trafikseparerade bostadsområden visar att det 1) kan bli rätt ödsligt och 2) att bilar och andra motorfordon tar sig fram där i alla fall, vilket blir en trafikfara.

Till slut några saxade citat om den kommande bebyggelsen:

"Planen ger möjlighet att bygga cirka 715 bostäder. Omkring 380 av dessa avses bli hyresrättslägenheter och omkring 250 bostadsrätter. Planen möjliggör även uppförande av ett tjugotal radhus i form av äganderätter eller bostadsrätter samt ca 15 LSS-bostäder. Upplåtelseform kan inte regleras i en detaljplan utan är kopplat till det markanvisningsavtal som Malmö stad avser teckna med respektive byggherre."

"En av planområdets tomter har tilldelats via en markanvisningstävling kring att ta fram ett förslag till bostäder för unga. Tomten innehåller en byggrätt på cirka 700 kvm BTA, vilket kan ge mellan tio och tjugo bostäder. Tävlingen vände sig till Malmö Stads samarbetspartners i Ungbo12 och baseras på tävlingsförslag i Ungbo12 och vanns av Byggvesta med ett förslag av Utopia arkitekter. Kollektivboende, grönt boende, yteffektivitet och bostäder kombinerat med andra funktioner är fyra trender som kommit fram i Ungbo12."

"Parallellt med planarbetet har ett gestaltningsprogram tagits fram i dialog med byggherrarna.Gestaltningsprogrammet ska utgöra ett stöd i bygglovsskedet när intentionerna i detaljplanen ska utvecklas vidare i utformningen av byggnadernas arkitektur. Gestaltningsprogrammet föreskriver en småskalig och varierad arkitektur där varje byggnad får sitt eget uttryck och detaljering."

Nu är Malmö stads plan att sälja av marken till de byggherrar som fått markanvisning och sedan är det i princip bara för dem att börja bygga. Om det sker redan under 2014 återstår att se.

Edit: kommentarstråd om stråk - eller snarare frånvaron av sådana - på YIMBY MALMÖs facebook-sida:

Damien Marchese Lite för mycket avhuggna stråk för min smak, man kunde ju åtminstone låtit St Knuts väg gå igenom området. Är ganska positiv i övrigt dock, kul att man börjat dela upp fastigheterna så att det är fler byggnader i samma, slutna kvarter. Dock känns det lite onödigt med radhus så centralt såklart, men det verkar ju vara hyfsat urbant ändå.

Norra Sorgenfri Nu Damien, vilka stråk är det som huggs av (förutom St Knuts väg som ju slutar vid Industrigatan)?

Damien Marchese Nu vet jag att det inte (ännu) finns några stråk att koppla till, men syd-nordliga genomgående stråk fattas helt där St Knuts väg skulle kunnat blivit en bra kandidat och det stråk som kunde blivit igenom mitten av området i öst-västlig riktning har konstig krok på slutet precis innan Nobelvägen.
Nu kanske det inte känns så mycket, men tänk te.x om man promenerade på Möllevången och var tvungen att gå i snitt 3 kvarter innan du hitta en rak väg att gå längs med för att nå ditt mål. 

Gustav Svärd Det finns många möjliga stråk som stoppas av denna plan. Stadsplanering måste ju hålla ett längre perspektiv än bara husen som står idag. Så här skulle jag nog iaf börja min planering:
Orange = stråken i området
Gul = stråkens förlängning i angränsande delar av staden, att implementeras under kommande sekel.

Jon Cederberg Det hade varit bättre om St Knutsgatan fortsatte till Celsiusgatan eftersom den i sin tur leder till/från Slussplan. Det sambandet skulle bättre integrera stadsdelen med de centrala delarna, istället för att förknippas med det sunkiga industriområde det är idag.

Damien Marchese Jon Cederberg: tror du blandar ihop industrigatan och celsiusgatan. Däremot vore det nog fördelaktigt att nagga st:pauli norra kyrkogård lite i kanten för att få till en bättre korsning Celsiusgatan/Föreningsgatan.  Gustav Svärd: Intressant karta! Har skissat på en liknande själv för inte så länge sen. Ett problem jag oftast stöter på dock är samma som i korsningen sallerupsvägen/nobelvägen i din skiss, finns det något bra exempel på 5-vägskorsningar i sverige? har sätt vissa på manhattan i google maps men det vore intressant med exempel på en svensk modell.

Jon Cederberg Just ja, det är ju Industrigatan som blir Exercisgatan.

Norra Sorgenfri Nu Gustav det är intressant & ser fint ut med en förlängning av St Knuts väg ner till hörnet Nobelv./Sallerupsg. Det är en förlorad möjlighet iom planens utformning. Jag misstänker att man inte tänkt så mycket på kopplande stråk genom planområdet - det är ju Industrigatan som är tänkt att bli stråket genom Norra Sorgenfri. Men måste ett stråk vara rakt? Det finns ett möjligt stråk från torget i St Knuts vägs ände, via den öst-västliga lokalgatan till torget vid garaget och sen genom parken till Celsiusgatan/Nobelvägen. Damien jag tycker iofs att planen påminner en del om just Möllevången - där går jag ofta, exempelvis, ett kvarter syd, sen ett kvarter väst, sen syd igen och sen väst för att komma fram. Tyvärr har rivningar/nybyggen i kvarteret Dimman etc gjort att en del gator på Möllan försvunnit, så att man ibland finner sig behöva gå längre än man vill längs en gata innan man kan snedda. Ett finmaskigt gatunät ökar valmöjligheterna.

Gustav Svärd Jo, stråk måste i princip vara raka - annars uppfattas och används de inte som stråk.

Norra Sorgenfri Nu Då blir det ju svårt i Spårvägen med antagen plan... som sagt, jag tror man låst sig vid att det är Industrigatan som ska bli stråket, som ska koppla till Exercisgatan & Slussplan o korsa Nobelvägen & Ö Farmvägen österut. Men det blir förstås inte lätt att gör den gatan till ett stråk med levande fasader, med tanke på hur det ser ut i kv Verket mittemot Spårvägen. Och diagonaler saknas, absolut, för att koppla tex St Knuts väg med Nobelvägen på att bra sätt.

Jon Cederberg Man kan inte diktera stråk. Men man kan skapa så bra förutsättningar som möjligt att de etableras i så många riktningar som möjligt. Det bästa sättet är tydligt avläsbara och gena gator med tätt intervall.

Norra Sorgenfri Nu Ja. Jag antar att man kan göra en parallell till de som stad betraktat misslyckade miljonprogramsområdena, där det finns ett oändligt antal möjliga vägar att ta sig från A till B men samtidigt, oftast, inte någon tydligt avläsbar gata med intressanta fasader att färdas längs. Plus en otydlighet kring vad som är privat och offentlig mark. Därav, med tanke på Spårvägen, borde man alltså arbeta med att göra kopplingen mellan torgen/parkerna och gatorna tydliga - i de gränserna verkar det kunna uppstå en osäkerhet om vart man ska ta sig vidare mot sin destination.

Jon Cederberg Just miljonprogramsområdens eventuella rörelsefrihet är det lite si och så med. Jag ritade ett kontor år NPNS som jobbar med utsatta kvinnor i Paris förorter och de beskrev att de områden som män kan uppleva som öppna ofta blir labytintiska att ta sig fram i för kvinnor.

Jon Cederberg Malmös fotgängarplan har också uppmärksammat detta.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151756211586541&set=gm.661238727260008&type=1&theater

Gåendetrafik i staden

Utdrag från Malmö Stads program för fotgängare

Tillhörande: Jon Cederberg

Norra Sorgenfri Nu Intressant Jon, tack!

Jon Cederberg http://malmo.yimby.se/.../stadens-fordelar-sammanha_1196...

Stadens fördelar - Sammanhängande bebyggelse och stråk - YIMBY Malmö

malmo.yimby.se

Stadens fördelar - Sammanhängande bebyggelse och stråk

Damien Marchese Vill bara tillägga att stråk kan vara krokiga, Malmö har ju många bra exempel, tex södra förstadsgatan, men det är när det blir 90 graders svängar och T-korsningar som det blir svårt. Dock finns det ju sånna stråk som funkar och kämpar i motvind som liknar det öst-västliga i nuvarande plan, te.x södra förstadsgatan förbi triangel torget. Dock är det ett utav malmös starkaste stråk och det stråkets svagaste punkt.

Tomas Wikström Trafikmässigt tycks man (som vanligt) ha skapat en enklav - dvs det är inte naturligt att promenera, cykla eller köra bil genom stadsdelen om man inte bor där. Den kommer att fungera som Lugnet, ungefär. Det är svårt att föreställa sig att stråk uppstår som går genom detta område.

Jon Cederberg Precis Tomas, om man använder vändplaner och på andra sätt förhindrar genomfartstrafik är det snarare enklavmässighet än stadsmässighet man eftersträvar oavsett vad man skriver och säger. 

Gunilla Kronvall Hej! Det är toppen att läsa era idéer för kv Spårvägen. Ett inlägg från arkitekten som ägnade ett par år åt att tillsammans med input från olika kloka tänkare utforma planskisserna en gång i tiden, för bakgrundsinfo; tanken (rätt eller fel kan gärna diskuteras) var att skapa ett område med bra mikroklimat och utan blåsiga gator (vindar är främst från sydost), och samtidigt ett område där man kan promenera igenom med genvägar åt olika håll och med möjlighet att variera sin väg. Ett område som i bästa fall undviker att bli monotont eller förutsägbart. Det var ett riktigt spännande skissarbete, något av det mest intressanta jag gjort som planarkitekt. Nu som färdig dp ser den lite annorlunda ut, ska tilläggas. Har ni förresten sett planskissen från 90-talet för samma kvarter? Tre gigantiska lamellhus mitt i kvarteret, utan kontakt med gatorna runtom och omgivna av markparkering för bilar... Vi var sååå glada att vi fick möjlighet att göra ett nytt förslag.
På temat raka eller inte raka stråk i stadsmiljö (bland annat) kan jag rekommendera Richard Sennetts bok Conscience of The Eye. Mycket givande läsning och inspirerande tankar om urbana miljöer.

Tomas Wikström Naturligtvis är det orättvist att som jag skjuta in mig på den svaga punkten hos en plan som har många positiva egenskaper. Det som håller på att utvecklas i Norra Sorgenfri är ett av Sveriges mest intressanta och lovande stadsutvecklingsprojekt som utlovar variation, måttlig skala, intressanta gatu- och torgrum - och förhoppningsvis också verksamheter så det verkligen blir tal om en "blandstad". Jag är också glad för att vi slapp de tre lamellhusen enligt 90-talets skiss. Det kunde ha blivit som kv Oket i Möllevången.
Det är alltid intressant med förebilder. Vancouver har ett rutnät med grova och fina maskor där trafiken inom de grova rutorna är relativt gles, lugn och långsam. Detta helt utan någon ytterligare reglering. Se utsnittet:

Jon Cederberg Det är fokus på genomfartstrafik som lett till att man istället för denna exemplariska metod har infört förortselement som vändplaner på så många ställen i rutnätsstadäder. Ett tragiskt misstag som bör åtgärdas för att bättre flöde i trafiken, mindre flaskhalsar, bättre stadsliv, mm.

Mattias Eriksson Du har rätt som vanligt Jon, såg slaget om Stockholm häromdan på svtplay och det är samma tanke, när bilarna har tillgänglighet över hela rutnätet blir det just den stad dom många vill ha, lugn trafik utan stockningar, möjlighet för organisk framväxt av affärsverksamhet, liv och rörelse. Genomfartsleder som dirigerar om och runt verkar mot dessa idéer. Men hur många förslag kommer bygga med möjlighet till affärsverksamhet i gatuplan? Om planen inte inte tillåter trafik i rutnätet blir det ytterligare ett argument att inte bygga med möjlighet för kommersiella lokaler i gatuplan eller åtminstone hörn, såvida inte kommunen villkorar byggrätten.

Jon Cederberg Kommunen är de enda som kan kräva butikslokaler i bottenplanen. Arkitekter och lekmän kan inte påverka det och byggherrar får ut mer per kvadratmeter om de bygger bostadsrätter i bottenplanen, trots att de alltid kommer att ha persiennerna fördragna som bevis på missnöje med läget.

Tomas Wikström För varje säckad tvärgata förstärks den (inte längre) anslutande gatans karaktär av trafikled. Det är baksidan av att försöka skydda bostadsenklaven från biltrafik.

Martin Svensson Jag är inte heller förtjust i säckgator men hur många sådana finns det i kv. Spårvägen egentligen? När jag tittar på den faktiska plankartan (och även illustrationsplanen även om den i mitt tycke ibland är lite otydlig i gatukorsningarna) på Malmö stads hemsida http://bit.ly/19e6X8q så hittar jag 1 gågata och 1 gc-väg som båda ansluter till industrigatan. Övriga gator tillåter vad jag kan se biltrafik, även om vissa av dem är gångfartsgator (formerly known as gårdsgata). Även torgets norra del är en gångfartsgata. Jag kan i och för sig som en generell princip tycka att det kunde finnas en poäng i att torget hade 1-2 gator längs långsidorna också men det verkar vara lite ont om plats eftersom torget är så smalt.  

Damien Marchese 1 hade varit lagom, som i en obestämd framtid skulle kunna kopplas ihop med Bertrandsgatan. 

Tomas Wikström Martin har rätt. Tittar man noga på planen är ingen av gatorna säckade. Ett par av dem illustreras som avhuggna men kommer nog inte att fungera så. Det blir intressant att se om något stråk uppstår som kopplar Båghallarna och de kommande verksamheterna där till resten av staden. Kanske kan den öst-västliga lokalgatan tillsammans med torget bli ett sådant stråk, parallellt med Industrigatan.