Vad vet jag?

Det är nästan som ett bedrägeri - att svänga mig med begreppet Norra Sorgenfri. Som om det är något jag länge gjort, ungefär som "Möllan" eller "Värnhem". Sanningen är att det känns mycket ovant, orden sitter inte bekvämt varken i tankarna eller i munnen. För något år sedan skulle jag inte ha kunnat placera stadsdelen på en blindkarta, och skulle inte sett några bilder framför mig om namnet nämnts i ett samtal.

Det är inte heller så konstigt. Malmös äldsta industriområde (enligt kommunens hemsida) har inte gjort så mycket väsen av sig under de tjugo år jag bott i stan, mer än att det sakta vittrat sönder. Jag minns det som den ödsligaste sträckningen av Nobelvägen, där alla de gröna stadsbussarna stod och sov om nätterna och med ödetomter på båda sidor gatan. Där Sydkraft smällde upp ett stort kontorshus i skarven mellan 80- och 90-tal. Ett ingenmansland bortom de stora kyrkogårdarna på båda sidor om S:t Knuts väg - men så långt gick jag sällan på den tiden, i mina utflykter från tryggheten på Södra Parkgatan eller Falkenbergsgatan.

Och nu ska området exploateras - förtätas. Det betyder också att mycket av det som finns där nu - byggnader, rivningstomter, verksamheter - kommer att förändras eller försvinna. Det, tycker jag, är spännande att följa, nu när jag vet vad Norra Sorgenfri är för något.

Bild från Malmö stads hemsida