Utemiljön vid Malmö Energis huvudkontor

Monika Gora på upptäcktsfärd i Kvarteret Verket

När landskapsarkitekt Monika Gora fick uppdraget att göra utemiljön vid Malmö Energis nya huvudkontor i Kvarteret Verket fanns det inget alls på den vidsträckta hörntomten vid Industrigatan/Nobelvägen. Bara sådana här kabeltrummor och de två gasklockorna. Ja och så det fina gamla tegelhuset som skymtar till vänster i bild. Det ville byggherren riva, men Monika menade att det skulle fungera som en destination för den diagonala gång som nu delar av den jättestora parkeringsplatsen (se nedan). Om det var det som fällde avgörandet är inte Monika säker på, men huset står i alla fall kvar.

Malmö Energi byggde sitt pampiga hus i skiftet mellan 80-och 90-tal (historien om det äventyret hade varit intressant att skriva någon gång). Tjugo år senare har ME och Sydkraft kommit och gått, nu är E-on herre på täppan. Och under tiden har grönskan växt sig i alla fall fläckvis tät i Monikas gång.

Upphängningen av lamporna är inspirerade av Köpenhamn, där de ofta placeras i mitten av de breda gatorna. Nu kan man se den typen av belysningsinstallation på fler ställen i Malmö, Östergatan bland annat.

Den bärande idé Monika utgick från var transformation av energi. Kablarna som korsar luftrummet påminner om järnvägsstationer eller spårvägslinjer. I fackverken som löper kors och tvärs över parkeringen och liksom förbinder gasklockorna och huvudbyggnaden finns neonrör som lyser upp om natten. Monika tror det är samma rör som sattes in från början - de har lång livslängd. Några har gått sönder och borde förstås bytas ut.

Mobiltelefonantennen har tillkommit senare, men funkar ju bra tillsammans med resten av installationen

Över huvud taget kan man aldrig veta säkert vad som händer med en anläggning, sett över många år som ju denna är menad att hålla och utvecklas. Här skulle växterna kanske behöva en mer kärleksfull hand. Idén med att låta klängväxter slingra sig uppför stolparna på parkeringen har inte riktigt förvaltats. Istället har man fyllt i med plattor där det var frilagd jord för att växterna skulle kunna leva. Kanske dog växterna och så tyckte någon att det såg slarvigt ut med en jordplätt runt stolparna. Men plexiglaset som täcker cykelställen har klarat sig överraskande bra, även om vissa skivor slagit sig lite med åren.

Vi fortsätter runt hörnet, till en mer trädgårdsliknande avdelning som är tänkt för personalens förnöjelse. Monika har gjort en terrasserad plantering som höjer sig mot kyrkogården. Hon satte in en grind så att man skulle kunna ta sig en promenad på kyrkogården under rasten, men den är låst när vi är här.


Nu kommer en väktare fram och undrar vad vi gör här - det är efter arbetstid och stället är ganska övergivet. Vi ser väl heller inte ut att tillhöra den närmsta E-on-familjen. Det här timar sig just när Greenpeace tagit sig in på kärnkraftverket i Forsmark och E-on anses vara ett högriskobjekt, därför är det höjd beredskap. När Monika förklarar att hon gjort utemiljön blir väktaren genast vänligare stämd (och hon verkar inte särskilt sträng från början). Hon säger att hon verkligen gillar uteplatsen och terrasserna.

På framsidan mot Nobelvägen finns flera fontäner som ska spruta upplyst på kvällen, se här. Det är osäkert om de är i funktion - kanske har E-on glömt bort - eller aldrig fått reda på - vad metallrasterna i betongplattorna är till för, eller tror att det är anordningar för biltvätt kanske? Påminner faktiskt lite om smörjgroparna som nu försvunnit från grannkvarteret.

Hur som helst fick Monika Betongpriset för arbetet med Malmö Energi - för övrigt ett av de första stora projekt hon utförde. Hon tror det är för att hon använde stora betongplattor på framsidan av huset. Här finns också ett konstverk, som jag aldrig tidigare lagt märke till, Mellanrummet mellan Yin och Yang av C F Reuterswärd. Väktaren och Monika diskuterar initierat utsmyckningarna inne i huset, det verkar intressant. Men dit in kommer jag inte den här kvällen. Det får bli en annan gång.

De där gräsklädda kullarna på hörnan Industrigatan/Nobelvägen, då? Monika berättar att det var meningen att det skulle bli en byggnad till här, utmed Industrigatan. I väntan på det forslade man dit schaktmassor när man gjorde anläggningar på tomten. Monika såg till att de blev snyggt formade till kullar. Något andra hus har aldrig blivit byggt och kullarna är kvar, lite som gravhögar från vikingatiden med en egen flora av stäppsalvia och annat.

Stort tack till Monika, som tog sig tid att visa runt!