UngBo12 satte strålkastarljuset på Norra Sorgenfri.
Ett av tävlingsbidragen utgick från Riksbyggens tomt i kvarteret Brännaren. Att utställningen fanns i det gamla bussgaraget i kvarteret Spårvägen gjorde förtsås att många besökare kom till grannskapet.
UngBo var det första evenemanget i garagen, som stått tomma sedan stadsbussarna flyttade ut hösten 2008. Att anläggningen skulle komma till användning för olika ändamål - som UngBo - och bli en mötesplats som kunde locka besökare och bli en motor i områdets utveckling var något som det trycktes starkt på i visionen för Norra Sorgenfri och det efterföljande planprogrammet. Men det har liksom aldrig blivit något av, trots alla drömmar och förhoppningar. Nu fylldes stället under en hel månad med folk som debatterade, tänkte och lekte på temat stadsbyggnad och bostadsfrågor. En ganska märklig upplevelse för en gammal Sorgenfri-bloggare!
Nu är garagen tomma igen och vad som ska hända framöver med - och i - dem är osäkert. Under mässans gång hörde jag allt från att SVT ska flytta in till att den stora hallen mot Nobelvägen är svårt förorenad och måste rivas.
Kvällsvandringen till förmån för Världens Barn avslutades i bussgaraget. Trettiotalet deltagare trevade sig fram genom de dunkla båghallarna. Ali Atié - som varit med och byggt UngBo-utställningen och som kom med idén om en vandring i mörker - berättade i ljuset från ficklamporna om limträbalkarna som håller uppe konstruktionen. Sedan öppnade han en dörr till den jättestora, nyaste delen av komplexet, vilken inte användes under utställningen. Ur mörkret strömmade plötsligt musik - saxofonisten
Johan Riedenlow trädde fram ur skuggorna bakom en betongpelare och spelade
In a sentimental mood. Riktigt mäktigt och riktigt mäktig akustik i den betongsalen. Vi får hoppas att det inte var svanesången för
Jaenecke/Samuelsons skapelse.
Så vad händer nu? Det mest konkreta resultatet av UngBo är att stadsbyggnadskontoret utlyst en markanvisningstävling för en av tomterna i kvarteret Spårvägen, det vill säga den del av Norra Sorgenfri som troligen kommer att bebyggas först. Kriterierna för tävlingen är spännande. Förslagen måste vara direkt kopplade till något eller några av de tävlingsförslag till bostäder för unga som kom in till UngBo.
En del tecken tyder på att det även i övrigt kommer att börja hända en del i området.
Stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson följde med på en av Norra Sorgenfri Nu-vandringarna under UngBo, till bland annat Addos fabriksinnergård och ödetomten i kvarteret Brännaren. Han påpekade i flera sammanhang under mässan att det nu ska göras en ordentlig satsning på att Norra Sorgenfri-projektet ska få luft under vingarna. I den senaste utgåvan av stadsbyggnadskontorets informationsblad
Planering i Malmö (nr 2/2012) skriver han i sin ledare bland annat: "Jag ser starten i kvarteret Spårvägen som mycket viktig, inte bara för de aktörer som blivit tilldelade markanvisning utan för alla andra fastighetsägare i Norra Sorgenfri. Omvandlingen av Norra Sorgenfri har också stor betydelse för de omkringliggande områdena".
I Planering i Malmö 2/12 är det mycket Norra Sorgenfri. Clara Norell presenterar
kulturkartan. Projektsamordnare Ulrika Lundquist skriver om dagens kvalitéer och framtidens utmaningar i vårt kära industriområde. Hon lyfter fram visionens bärande idéer om småskalighet, variation och mångfald - samtidigt som hon pekar på att industriverksamheterna successivt ska fasas ut för att lämna plats för bostäder. Det ska bjudas på ny arkitektur, samtidigt som man ska kunna avläsa det traditionella Malmö i områdets karaktär.
Med andra ord verkar projektgruppen fortfarande brottas med att få ihop de spretande delarna till en framåtskridande rörelse.
Ulrika trycker hårt på områdets kulturhistoriska värden som en kvalité i framtiden: "Ett trettiotal byggnader från 1900-talet med kulturhistorisk eller miljöskapande värde utgör en av områdets stora kvalitéer. /.../ Detaljer såsom entréer, räcken, sten- och tegelfasader, vackra fönster och tak utgör en exposé över 1900-talets arkitekturstilar och bidrar till ett varierat och stimulerande stadsrum med ett historiskt djup.
Byggnader och miljöer kommer att behöva förändras och utvecklas /.../. Men det är väsentligt att förändringarna sker på ett sätt så att byggnadernas karaktär och de egenskaper som uttrycker värdena behålls. Historiska sammanhang ska vara avläsbara."
Samtidigt som Ulrikas text kommer i tryck
förstörs Förlagshusets travertinfasad. För mig ett talande exempel på att ambitionerna och det som faktiskt sker i området inte går i takt.
Ulrika släpper även en intressant nyhet: det planeras nu för en grundskola i området, något som inte varit aktuellt tidigare. Norra Sorgenfri beräknas i framtiden ha 5 000 invånare och då kommer det att finans behov av en skola här. "Malmö stad vill ge skolan bästa tänkbara plats /.../. En central förutsättning är att skolan integreras med sin omgivning där uteytor ges möjlighet att samnyttjas över dygnet /.../ såväl ombyggnad av befintliga lokaler som nybyggnad prövas som alternativ".
Det är inte första gången Norra Sorgenfri lyfts fram i Planering i Malmö. Förra gången var i
nummer 1/2010. Nu återstår att se om det blir mer fart på saker och ting den här gången området hamnar i rampljuset.
Några som i så fall ganska snart kommer att försvinna är skejtarna på Stäppen. De tycker bara det är kul att vara kvar här så länge de får vara i fred. När vi nådde fram till deras anläggning under kvällsvandringen och stod där och pratade om ödetomtens framtid, visade det sig att flera av vandrarna till vardags jobbar på stadsbyggnadskontoret. Det fick mig att fundera på vad jag egentligen berättat för skrönor om utvecklingsprojektet tidigare under vandringen, men först och främst uppskattade jag innerligt de initierade synpunkter som kom fram - och kanske var det ännu ett tecken på att Norra Sorgenfri går ett spännande skede i sin historia till mötes.
