Uppe på taket

För några veckor sedan besökte en grupp från Citizens for Europe Malmö. Värd för dem var Fredrik Björk. En tidig söndagsmorgon kom gruppen och Fredrik till Norra Sorgenfri. Vi började rundturen på taket intill ödetomten. På vandringar brukar jag stanna vid kanten mot skaterampen, men nu gick vi längre österut. Jag ville kolla om hälsningen till google finns kvar...

... och det gjorde den.

Ett helt taklandskap öppnade upp sig mot alla håll - perspektiv, detaljer och utsikter jag inte upptäckt tidigare. Det här är en miljö som kommer att försvinna när området exploateras. Där vi stod och pratade på taket kommer det att dras en ny gata in i de framtida bostadskvarteren.

Medan vi knallade runt i området pratade vi om planprocesser, stadens makt att styra (eller inte) genom dessa processer och om delaktighet och demokrati - det vill säga Citizens for Europes kärnfrågor. En avgörande skillnad mellan Norra Sorgenfri och exempelvis Lindängen är, så klart, att här inte bor några människor att involvera i en delaktighetsprocess. Därmed heller inga boende att arbeta med för att lösa problem och se möjligheter. De som jobbar här och/eller har sitt företag här tycks inte, hittills i alla fall, agera som starka påtryckargrupper. Alltså handlar det mer om att förvaltningar och fastighetsägare ska driva processen vidare. Och här, kan man tycka, saknas det en övergripande strategi.

Tanken att utvecklingen ska ske organiskt, utan någon egentlig styrning, är på pappret tilltalande. Risken är förstås att utvecklingen går i en riktning som går stick i stäv mot den som stakas ut i planprogrammet - som i fallet med parken som blev en plätt - eller att inget alls händer.

Men man kan också hävda att en av förra projektledaren Gunilla Kronvalls ledande idéer - att etablera platser inom området genom olika, tillfälliga manifestationer innan byggena kommit igång - har förverkligats i kvarteret Brännaren. Till saken, den organiska processen, hör just att den inte bör styras. Och i Brännaren har det vuxit fram en högst spontan scen för urbana uttryck: skaterampen, Noëls skulpturer och så vidare. Ett populärt begrepp nu är "placemaking", vilket väl är samma sak som Gunilla pratade om. Hur man kan ta vara på en plats berättelser och tillföra nya betydelser för att göra en plats levande och hållbar.

Noëls senaste skulptur

Stäppen, det intilliggande taklandskapet - här finns mycket att kolla in för den som är intresserad av social innovation. När jag återvänder till taket några dagar senare, en sen eftermiddag, plåtar jag till tonerna av en   träffar jag David - som driver Kafé Lilla Sorg tillsammans med Henning. Här finns också människor som har ett djupt engagemang för platsen.  Frågan är om staden och övriga aktörer i Norra Sorgenfri förmår ta till vara på de möjligheter till en verkligt innovativ stadsutveckling som finns här.