Avstickare: Alfred Benzon på Vesterbro

Vesterbrogade 62, 1883

AB Alfred Benzon & Co etablerade sig i Malmö - i kvarteret Brännaren - kring 1910. Men moderbolaget var danskt och hade varit verksamt i Köpenhamn sedan 1840-talet. Alfred Benzon var apotekare och hans företag sysslade med kemisk tillverkning och grosshandel av kemikalier, mediciner, kryddor och allehanda andra ting. Ungefär som hos dotterbolaget i Malmö, alltså.

Benzons första fabrik anlades, enligt danska Wikipedia, på Kalvebod strand 1863. Men verksamheten expanderade snabbt till ett komplex av fabriks- och lagerbyggnader kring fastigheten Halmtorvet 29 på Vesterbro. Här, på hörnet Søndre Boulevard/Skelbækgade, står fortfarande en bastant byggnad med texten "Alfred Benzons Fabrikker" på fasaden. Så här skriver Københavns Museum, inför en vandring på platsen: "Området er specielt, da det er den samme virksomhed, der haft til huse på adressen siden midten af 1800-tallet og som er blevet udvidet af flere omgange"

När Ur-Alfred dog 1884 tog sönerna Alfred och Otto över och företaget utvidgades ytterligare. Københavns Museum igen: "Der var altså tale om driftige herrer. På fabrikken blev der fremstillet diverse kemikalier, skåret og pulveriseret droger og krydderier samt fabrikeret forskellige medicinalvarer og stoffer til forbinding."

Otto Benzon, apotekarutbildad som sin far, hade även andra intressen än det kemiska och företagandet. Han tog en examen i statsvetenskap och lät sedermera uppföra "proverber og lystspil hvilke alle har gjort stor lykke", som det står att läsa på danska wikipedia. Surrogater blev debuten och följdes av verk som Tilfældigheder, En skandale och Sportsmænd. Skådespelen "gemmer i en egen yndefuld ømhed og melankolsk ironi dråber af virkelig poesi", menar danska wikipedia.

Otto Benzon. Teckning av P.S. Krøyer 1895. Bilden hämtad från danska wikipedia.

Motiven hämtades från Köpenhamns borgerliga miljöer, som vi får anta att Otto kände utan och innan. Satiren i verken väckte, enligt svenska wikipedia, till en början stor förargelse. Det kan alltså ha rört sig om skandalsuccéer. Men någon dansk Thomas Bernhard var han nog ändå inte, Otto. Hursomhelst var han säsongen 1913-14 direktör för Det kgl. Teater, det vill säga kort efter att Benzon etablerat sig vid den malmöitiska Industrigatan och precis innan första världskriget bröt ut.

Sedermera har Alfred Benzon A/S på känt manér gått samman med och upp i andra företag i kemi- och läkemedelsbranschen. 1936 lämnade en av senare generationers Benzon, Niels, bolaget och blev ensam ägare till Svaneapoteket och AB Alfred Benzon & Co i Malmö.

Vid tiden för museets vandring var det diskussion om lokalplanen för Skelbækgade och vad som skulle hända med Benzons fabriksbyggnader. Museet förordade en bevaring, så att Vesterbros industrihistoria även framgent skulle vara avläsbar i geografin. Man hoppades också att några av de konstnärer som då hade sina ateljéer i de gamla fabrikslokalerna skulle delta i vandringen. Precis som för konstnärerna i föreningarna Addo och Cirkulationscentralen hemmavid var deras närvaro förmodligen hotad vid den här tiden (kanske runt 2008).

Hur det blev med den saken vet jag inte. Kanske finns det fler Benzon-byggnader i kvarteret, där konstnärer fortfarande har ateljéer. Men numera är i alla fall hörnhuset omgjort till "65 luksuslejligheder", enligt arkitektkontoret Kant som gjorde ritningarna för omvandlingen. Fasaden mot öster har utsmyckats med en anslående tromp l'oeil:

Gaveln mot väster har fått skojiga balkonger:

Huset ligger intill den mångbesjungna Kødbyen, där NSN-redaktionen förstås gillar att hänga och gå loss med kameran.

Industrigatan då och nu

Foto (undre bilden): Robert Wahlström 

Jag har länge tänkt göra en serie då och nu-bilder från det gamla industriområdet. Ett försök i genren finns här, när ett gammalt vykort med Benco-verken gav inspiration.

Som väl är finns det andra som också gillar att dokumentera hur stadens gator förändras, till exempel Robert Wahlström. "Jag tar bilder när jag är ute och cyklar runt i Malmö", skriver han. Javisst - det där känner man ju igen. Resultatet av hans och andras efterforskningar och fotograferande finns att se på Facebook-gruppen Malmöbilder förr och nu. Robert menar att det tycks finnas ganska lite fotodokumentation från Malmös äldsta industriområde, men hälsar att han letar vidare.

Det framgår inte vem som tagit den äldre bilden eller när. Det är inte helt lätt att tidsbestämma den. Det är disigt och fuktigt som de flesta malmöitiska vinterdagar och i diset är alla gator grå. Benco-byggnaden - om den alls är på plats, den uppfördes på 40-talet - är utanför bilden till vänster om fotografen. I diset i bakgrunden skymtar en hög skorsten som kan ha tillhört MOHAB. Bortom Benzons kontorshus mot Industrigatan ligger det en nu riven byggand som kan ha varit en brädgård. Mittemot på andra sidan gatan skymtar i högerkanten Läderfabriken Skandia, som efter många olika användningsområden från tandborstfabrik till konstnärsateljéer till övningskåk för brandkåren brann ner på nittiotalet.

Benzon lade ner sin verksamhet på åttiotalet, så antagligen är bilden tagen ett bra tag innan dess. Rester av stickspåret ligger kvar i gatan. På den undre, nutida bilden kan man skymta ett annat stickspår som leder till Benzons fabriksgård. Här kom just färger, oljor och syror i stora cisterner - på specialtillverkade järnvägsvagnar - för att sedan tappas om i mindre tunnor inne på gården. Läs mer här.

Kruschen Salt

Kruschen Salt fixar det mesta. Riksbyggens foto. 

Hur man överhuvud taget klarar sig i livet utan Kruschen Salt - en produkt som förargligt nog lämnat marknaden - är en gåta. "Tag litet Kruschen Salt, så mycket som täcker en 25-öring regelbundet i Eder morgondryck, eller i ett halvt glas varmt vatten och denna lilla dosis skall få Eder att genomleva dagen med frisk optimism och sund styrka", lovar reklambladet.

MAGE-LEVER-NJURAR-BLOD-NERVER-MATSMÄLTNING, allt detta fixas med saltet. Dålig andedräkt försvinner, hudfärgen blir frisk och sund. Blodet renas och nerverna stärks. Saltet tillverkas enligt bladet i England, där man sedan 1756 väl känner till "that Kruschen feeling".

Inte konstigt, då, att Kruschen Salt bör tagas varje morgon hela året om utan avbrott, för att man ska bli så pigg och spjuveraktig som mannen på illustrationen. Att såväl barn som unga och gamla behöver undermedlet säger sig självt.

Det välgörande saltet såldes i Sverige av A-B. Alfred Benzon & C:o., som etablerade sig vid Industrigatan 1909 eller 1910. Av allt att döma var det en filial av ett danskt företag som funnits sedan länge. Hur Kruschen Salt letade sig in i sortimentet har inte gått att utröna, men Benzon sysslade med lite av varje under sina sjuttio år av verksamhet i kvarteret Brännaren.

Vilken av alla A-B. Alfred Benzons produkter som fanns i denna flaska är okänt. Förmodligen inte Kruschen Salt, men vem vet? Tankarna går till de små flaskor med olika dekokter och tinkturer som mindre nogräknade men flabbsmorda kvacksalvare saluförde i Vilda Västern - och säkert även i Malmö. Men förmodligen innehöll flaskan såskulör (soya) eller någon av de andra hushållsprodukter man började tillverka på tjugotalet och sälja under namnet Benzona.

Bilden är förresten hämtad från samlarforumet "Precis en sån". Har du en sådan här flaska som ligger och skräpar finns det nog någon som skulle vara intresserad av att ta hand om den.

A-B. Alfred Benzon "tillverkade kemisk-tekniska produkter och var grossistfirma för olika slags färger, syror, oljor, golvbeläggningsmaterial med mera. På 1920-talet utökade man verksamheten med paketering av kryddor samt tillverkning av hushållsprodukter såsom bakpulver och skurpulver. Firman utvecklade också en mjölkningsmaskin som de fick patent på under namnet Benzona-Perfection". (Olga Shlyter i den byggnadsantikvariska utredningen om Norra Sorgenfri.)

Enligt Malmöboken, utgiven av Informa förlag, erhöll Benzona-Perfection redan från början "de amplaste lovord från fackmän". Efter diverse förbättringar blev mjölkningsmaskinen "en av de ledande på den skandinaviska marknaden". Maskinavdelningen tillhandahöll även mjölkkylare, vattenpumpar, kompressorer och explosionsmotorer.

Företaget hade också en pennavdelning. Man distribuerade reservoirpennor och tryckpennor av de välkända märkena "Eversharp", "Benco" och "Color". Malmöboken vet förtälja att detta var resultatet av ett samarbete med danska Benzon Trading Co., för att "bättre kunna betjäna kundkretsen - i synnerhet under nuvarande onormala förhållanden [dvs Andra Världskriget och dess efterspel, reds. anm.] /.../. För tillsyn och reparation av reservoirpennor och pencils finns egen välutrustad specialverkstad med fackkunnig personal".

A-B. Alfred Benzon & C:o. försålde en mängd varor en gros. En varuförteckning från 1933 tar upp allt från agar-agar (ett gelämne framställt ur rödalger) till benmjöl, från blekvatten till druvsocker, från formalin till klövolja och från ostlöpe till torrsprit. Essenser och oljor fanns att tillgå i en mängd olika varianter. Fernissor, förstås, och naturligtvis kollokvintäpplen. För att inte tala om alla mer eller mindre livsfarliga kemiska föreningar.

Varuförteckningen finns med som bilaga till den markundersökning, som 1993 genomfördes i kvarteret Brännaren av Karl-Gustav Möller vid Malmö stads miljöförvaltning (Rapport 7/93). Möller konstaterar att Benzon under årens lopp hanterade cirka 500 kemikalier. "Undersökningen pekar på att både klorerade lösningsmedel, oljor och tungmetaller kan ha kommit ut i marken p g a öppna hanteringsrutiner, olyckor och andra orsaker", skriver Möller.

K-G Möller skriver att på Brännaren 2, Benzons tomt, fanns också sedan 1907 AB Svenska Ammoniakfabriken, som uppgick i AB Benzon 1925. "Genom en jubileumsskrift", skriver Möller, "har framkommit att företaget var huvudleverantör av ammoniak i Sverige, men man exporterade även till Finland och Norge. Gasvatten användes vid framställningen. Även hjortronsalt och salmiak tillverkades. Företaget upphörde med sin verksamhet på 1940-talet.
/.../
Under årens lopp har [AB Alfred Benzon] hanterat åtskilliga typer av lösningsmedel i området t ex i samband med omtappningar för vidareförsäljning. Bl a fanns ett stort antal klorerade lösningsmedel i sortimentet. Även ett rikhaltigt sortiment av syror och alkalier sam tungmetallhaltiga salter har förekommit i avsevärda kvantiteter. Exempel på dessa produkter är: fluorvätesyra, fosforsyra, salpetetersyra, svavelsyra och kromsyra. Färger och färgpigment innehållande tungmetaller som krom, bly, kvicksilver och tenn.

Omtappning på fabriksgården. Tegelhuset, bakom cisternerna på Benzons specialtillverkade vagnar, är det bevarade kontorshuset ut mot Industrigatan. Rester av stickspåret finns fortfarande kvar. Bild från den byggnadsantikvariska utredningen.

Det berättas att hanteringen inte alltid var den bästa och att spill har skett både till avlopp och mark. Olyckor har också inträffat t ex kan ett spik ha punkterat behållare eller fat, i oturliga fall har då vätska kunnat rinna ut nästan omärkligt. I den tidigare nämnda jubileumsskriften nämns också att det varit ett antal eldsvådetillfällen. Vid sådana tillfällen kan de mest skiftande ämnen ha hamnat i marken.

En annan verksamhetsgren som hade en viss betydenhet under någon tid var aluminiumeloxeringen. Man utförde eloxering för bl a Kockums Skeppsvarv. I elektrolytbaden fanns kaliumbikromat m m och också härifrån kan spill ha kommit både till mark och avlopp. På den metallkemiska avdelningen framställde man även för en tid olika preparat att användas vid metallbehandling."

De mest skiftande ämnen, alltså. Vad som ingick i Kruschen Salt framgår inte, kanske vill man inte veta.

Skiss över kvarteret Brännaren. Benzons tomt är nr 2. Observera bland annat kvicksilverlagret och det brandfarliga lagret i kasun. Källa: Markundersökning i kvarteret Brännaren, Malmö Stad, Miljöförvaltningen, Rapport 7/93

Vad händer på Stäppen?

Inte mycket, när det kommer till nybyggnation på ödetomten.

Jag pratar med Ted Gustavsson, arkitekt på Stadsbyggnadskontorets planenhet. Han arbetar med detaljplaner för Kvarteret Brännaren. Det behövs nya sådana, när tomterna ska transformeras från industrimark till bostadsbebyggelse. Meningen var att planerna skulle varit färdiga och laga kraft-vunna vid det här laget, men så har det alltså inte blivit.

Stäppen ska delas in i mindre kvarter och då ska det dras nya gator mellan kvarteren. Så långt är det klart. Men sedan måste stadsbyggnadskontoret och fastighetsägarna bli överens om gränsdragningar för och i gatumarken. Det är de förhandlingarna som gör att processen dragit ut på tiden.

Ted går inte in på några detaljer. Stadsbyggnadskontorets hållning är att marken där de nya gatorna dras ska ägas av staden, det vill säga bli allmän plats. Det är en viktig princip, som före detta projektledaren Gunilla Kronvall tryckte på senast vi sågs. Gator som ägs av privata intressen löper alltid risken att spärras av för allmänheten. En bärande idé i visionen om Norra Sorgenfri är att kvarteren ska vara öppna, både vad gäller sikt och tillträde. Stadsbyggnadskontoret kommer att hålla fast vid den linjen i detaljplanearbetet.

Nu verkar det i alla fall som att planerna ska kunna gå ut på granskning till berörda parter under våren 2012 och tas upp i stadsbyggnadsnämnden för antagande i augusti. Då gäller det, som jag förstår det, fastigheterna Brännaren 19 och Smedjan 8, det vill säga fastighetsbolaget Granens mark.

Jag frågar också om tegelhuset vid Industrigatan. Ted berättar att det i framtiden kommer att ligga invid det torg som ska finnas på båda sidor av Industrigatan. Hur huset ska användas är inte klart. Ted hänvisar till Riksbyggen, som äger det.

Benzons kontorshus vid Industrigatan

På Riksbyggen är det Marléne Engström som har hand om byggprojektet på Brännaren 2, som fastigheten heter. När det gäller nybyggnationen har man endast gjort en inledande volymstudie. Enligt Marléne har inget arbete med att rita husen påbörjats. Kommunen ställer, menar hon, specifika och hårda krav på bygghöjd, sikt in i kvarteren och på att det ska finnas verksamhetslokaler i bottenplanet. Allt detta måste man ta i beaktande i detaljplanearbetet, som av olika anledningar inte kommit igång. Nu har man i alla fall haft ett inledande möte med stadsbyggnadskontoret för att sätta igång med detta.

Fastighetsägarna i kvarteret Brännaren har också börjat formera sig till en byggherregrupp, för att kunna föra gemensam talan med kommunen. Det handlar bland annat om att föra fram synpunkter på att man bör marknadsföra hela Norra Sorgenfri-området, inte bara delar av det (typ kvarteret Spårvägen, som ju kommunen äger).

Tegelhuset är ett problem. Det står där det står men är, säger Marléne, i väldigt dålig kondition. Det har brunnit inne i huset och går man in där riskerar man att trilla genom golven eller komma till skada på annat sätt. Det är därför, poängterar Marléne, man är så noga med att skicka ut folk som tagit sig in där och att bomma igen alla möjliga och omöjliga ingångar.

Ett renoveringsobjekt för den händige - eller för den som önskar investera en rejäl hacka. Riksbyggens foto

Det saknas inte förslag på hur man skulle kunna använda huset. Men det kommer, menar Marléne, att kosta väldigt mycket att sätta det i användbart skick. Svårt alltså, att hitta en lösning som kan bära sina egna kostnader. Vad kan man alltså göra? Bygga om huset? Riva det från grunden? Riksbyggen laborerar med olika scenarios, vilka inte Marléne kan gå in på närmre i dagsläget. Ett av dem skulle, eventuellt och med många förbehåll, kunna vara att kommunen tar över huset - eller driften av det - på något sätt. Diskussioner tycks pågå i någon form.

Ett ståndsmässigt kontorstak, nu i bedrövligt skick. Riksbyggens foto

Riksbyggen har gjort en egen antikvarisk utredning om huset. I den byggnadsantikvariska utredning som gjorts för hela Norra Sorgenfri-området slår antikvarie Olga Schlyter fast: "Kontorsbyggnaden från Benzons fabrik på fastigheten Brännaren 2 är mycket värdefull då den hör till områdets äldsta byggnader. Den har dessutom arkitektoniska kvaliteter och ett miljöskapande värde med sitt exponerade läge vid Industrigatan". Vidare: "Om man vill uppnå en bebyggelsemiljö där nytt och gammalt blandas finns det inte utrymme att riva mycket mer av den äldre bebyggelsen i kvarteret". I planprogrammet (PP6020) föreslås att byggnaden ska behållas.

Riksbyggens foto.

Huset har i dagsläget inget skydd i form av rivningsförbud eller annat i gällande detaljplan. Vad som kommer att hända med det är alltså en öppen fråga. Ska det rustas upp måste det vara med andra motiv än ekonomisk vinning eller att få igen investerade summor för ögonen. Samtidigt är det svårt att uppskatta i kronor vad ett bevarande och en kreativ användning av huset skulle kunna göra för att göra Industrigatan och Norra Sorgenfri till attraktiva platser.

Det finns, kort sagt, många anledningar till att det går så långsamt framåt med planerna för kvarteret Brännaren. Under tiden fortsätter det förstås att hända en massa annat på Stäppen, denna förgänglighetens och tillfälligheternas scen mitt i staden.

Benzona-Perfection

Arne Andersson i Värnamo har skickat en bild på en av sina emaljskyltar. Innan den kom till hans samlingar satt den på en lagårdsdörr någonstans i Småland.

AB Alfred Benzon höll till vid Industrigatan, i Kvarteret Brännaren. Man tillverkade bland annat kemisk-tekniska produkter och bedrev verksamhet i mer än 70 år. Ett rött tegelhus invid gatan står kvar, det var kontorshuset. Resten av byggnaderna revs på 90-talet, nu är bara föroreningarna i marken kvar.

Bland mycket annat tillverkade AB Alfred Benzon mjölkningsmaskinen Benzona-Perfection. På skylten finns en väldigt naturtrogen återgivning av hur en sådan maskin såg ut.

På 40-talet byggdes Benco-verken på tomten intill Benzons fabriker. Benco var ett dotterbolag till Benzon och tog över produktionen av mjölkningsmaskiner. Så skylten borde ha tillkommit innan dess. Arne har en uppgift om att den är från 1938. Det kan mycket väl vara så - och är det någon läsare som är av en annan uppfattning får denne gärna höra av sig.

Skyltens ursprungliga plats, en numera rätt så gisten lagårdsdörr i Småland

Två år med Norra Sorgenfri Nu

"Det är nästan som ett bedrägeri - att svänga mig med begreppet Norra Sorgenfri. Som om det är något jag länge gjort, ungefär som 'Möllan' eller 'Värnhem'. Sanningen är att det känns mycket ovant /.../. För något år sedan skulle jag inte ha kunnat placera stadsdelen på en blindkarta, och skulle inte sett några bilder framför mig om namnet nämnts i ett samtal."

Det var för nästan precis två år sedan, 3/9 2009, som dessa ord fick inleda den första posten på bloggen Norra Sorgenfri Nu. "Vad vet jag?" var rubriken. Inte mycket, som synes. Nu vet jag en hel del mer, och när jag ser eller tänker orden Norra Sorgenfri dyker det upp en massa bilder i huvudet.

Jag visste inte då vart bloggandet om det gamla industriområdet skulle leda. Jag har märkt att det kan ta sig olika, ibland oväntade vägar. Inte minst för att det är en interaktiv aktivitet, där läsarnas respons har puttat bloggens innehåll i nya, spännande riktningar. Så tusen tack för det! Projektet har lett till att jag träffat många trevliga människor som delat med sig av sina spännande historier, kunskaper och erfarenheter. Det är den stora behållningen.

Först tänkte jag att det nog skulle handla mest om de gamla industriernas historia och om husen i området. Men efter hand har det blivit allt mer om stadsplanering och om människorna som finns här. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det är spännande att följa det som händer just nu. Särskilt det senaste året märks det att saker och ting är på gång.

Byggymnasiet i den gamla Tripasinfabriken i Kvarteret Grytan är inne på sitt andra läsår, särskolegymnasiet intill är nästan klart. Östra farmvägen har omvandlats och det har blivit en öppen plats intill Wrangels gamla kemtvätt.

Byggrätterna för Kvarteret Spårvägen har fördelats till ett antal byggherrar och detaljplanearbetet är inne i en aktiv fas. Kanske kan man börja bygga där framåt 2013. Stadsbyggnadskontorets nye samordnare för Norra Sorgenfri, Ulrika Lundquist, har en projektgrupp bestående av folk från Gatukontoret, Miljöförvaltningen, Fastighetskontoret och Kulturförvaltningen runt sig för att föra projektet framåt.

På Stäppen, ödetomten i Kvarteret Brännaren, är det mer liv och rörelse än någonsin. Skejtarna har byggt en imponerande anläggning, bildhuggaren Noel tar vara på granitblocken som kommit i dagen när marken röjts av. Intill finns galleri uppför trappan / högt ovanför, där Kafé Lilla sorg ibland bjuder på krossade drömmar avec.

Alla de här sakerna rymmer var för sig konflikter, intressemotsättningar, mångfald, möjligheter, möten (de tre m-orden råkar ju också vara de kommunala Malmöförvaltningarnas motto). Det är det som gör det kul att fortsätta följa vad som händer.

Bloggen fick sitt avstamp i att en kontorsbyggnad och verkstäderna för underhåll av stadsbussar i Kvarteret Spårvägen revs. Nu, hösten 2011, ska en del av själva bussgaraget rivas, enligt situationsplanen nedan. Det är streckade delen, den del av bussgaraget som byggdes 1968, som ska rivas. Man har från stadsbyggnadskontorets sida talat om att, på något sätt, göra bussgaraget till ett dragplåster i området. Kanske en marknad, kanske en evenemangsarena, kanske en plats för konstnärer, kanske ett forum för stadsutveckling. Hittills har inga av de planer och visioner som finns eller har funnits förverkligats.

Några bilder från början av september 2011:

Jaenecke/Samuelsons 60-talstillbyggnad ska snart rivas.

Tegeldetalj.

De här tre skeppen, byggda på 40-talet, ska stå kvar.

Den södra fasaden, snart ett minne blott.

60-talsrått.

Båghallarna ska bevaras, den bortre betongbyggnaden rivas.

Samordnaren som återkom

Mycket kan hända på ett år. Sedan januari 2010 har Gunilla Kronvall hunnit sluta som Malmö stads projektledare för Norra Sorgenfri, börjat på nytt jobb inom den privata sektorn för att sedan - som inhyrd konsult - komma tillbaka som kommunens samordnare för utvecklingen av området under hösten.

När Gunilla lämnade sitt uppdrag i början av sommaren fanns det ingen som tog vid som projektledare. Från ansvarigt håll tycks man snart ha blivit varse att det behövs någon som alla inblandade - och det rör sig om många människor, förvaltningar och företag - kan vända sig till och som kan koppla ihop dem som behöver prata med varandra. Annars finns en uppenbar risk att alla börjar göra som vanligt, det vill säga bara sin lilla bit utan tanke på helheten och efter eget huvud. Tecken på detta kunde märkas tämligen omgående.

När vi ses på lunchen kommer Gunilla från ett möte med Annika Kruuse på ISU, Institutet för Hållbar Stadsutveckling. ISU är ett samarbete mellan Malmö Högskola och Malmö stad. När det kommer till Norra Sorgenfri är det utvecklingen av Kvarteret Spårvägen som ISU är inblandat i. Institutet genomför en serie om sex temadagar med olika fokus. I december hölls en temadag om kulturell hållbarhet, ett område som ligger Gunilla varmt om hjärtat. Sedan hon slutade som projektledare har hon fortsatt sitt engagemang i nätverket Kzon, där bland andra företrädare för områdets verksamma konstnärer arbetar för kulturens fortsatta närvaro i Norra Sorgenfri.

Det handlar, menar Gunilla, om kultur som direkta uttryck - tänk konstnärliga verk av olika slag - men också som en process. Hur kan man till exempel öka incitamenten för fastighetsägare att bevara en del av de gamla byggnaderna och därigenom möjliggöra för konstnärerna att vara kvar med rimliga hyreskostnader? Svunna tiders kommunala subventionering genom ateljéstöd lär inte bli aktuellt igen. Man måste hitta andra lösningar.

När jag träffade Annika Kruuse förra våren var hon optimistisk när det handlar om framtida byggande med ekologisk hållbarhet. Hon tyckte sig se tecken på att byggherrar börjar se de marknadsmässiga fördelarna. Där, menade hon, har det lyckade exemplet Västra Hamnen betytt mycket. Kanske kan i bästa fall Norra Sorgenfri bli ett exempel på hur man kan bygga in kulturell hållbarhet i ett utvecklingsområde. Men hur?

Gunilla Kronvall har, förstås, idéer. De handlar inte om detaljstyrda strategier, riktade satsningar eller särskilda anslag, utan om något som formas i samspel mellan olika aktörer. Hon tänker i termer av att etablera platser. En sådan skulle kunna vara den yta som i framtiden kommer att bli ett torg på båda sidor av Industrigatan, i anslutning till det benzonska tegelhuset. Här, menar Gunilla, skulle man kunna skapa en frizon för olika temporära händelser redan innan husen börjar byggas runt omkring.

Det finns redan en sådan historia här. Huset har ockuperats. Studenter från Alnarp har påbörjat en gerillaodling på ödetomten. Konstnären Juan Carlos Peirone har murat upp en ugn, som nu används mest för att bränna kablar i. Det pågår ett ständigt målande på huset och på planket. I somras förvandlades för en kväll en asfaltsplan i Kvarteret Smedjan till utebio, med DJ's, bokbord och dokumentärfilm. Gunillas tankar är tilltalande och intressanta. Om det börjar ske mer eller mindre spontana aktioner här kommer det också att skapas friktionsytor, där gränserna för vad som är möjligt att göra och inte kommer att tydliggöras och behöva hanteras.

Ockupationen bröts av polisen, som stormade huset. De hemlösa som slagit sig ner på ödetomten har förr eller senare avhysts och vegetationen har tagits bort för att minska på insynsskyddet (det vill säga öka möjligheten till kontroll och övervakning). Skejtramperna och Peirones ugn får stå kvar tills här ska byggas. Vad skulle hända om platsen till exempel togs i anspråk för en bostadspolitisk aktion liknande Stad Solidar? Hur stor påverkan på byggnadernas och de offentliga platsernas utformning skulle kulturella yttringar kunna få?

Nu ödetomt, i framtiden torg - kanske en plats där kulturen får spelutrymme? Peirones ugn som en vit glob till höger om lyktstolpen.

När detaljplanerna för Brännaren och Smedjan har stadfästs kommer marken som ska bli offentlig plats att köpas av kommunen. Det gäller också de nya gator som ska avgränsa de nybildade kvarteren. Detta är en viktig fråga för att säkra allmänhetens framtida tillträde till området. I många bostadsområden är det, berättar Gunilla, fastighetsägaren som också äger gatumarken, vilket i princip gör det möjligt att sätta upp bommar/grindar vid infarterna.

I sin nuvarande funktion har inte Gunilla arbetat direkt med detaljplanerna. Underlaget till detaljplanearbetet för Kvarteret Spårvägen bär hennes signatur, men är utfört innan hon slutade som projektledare. Sju nya bostadskvarter ska det bli. På skissen ovan är en del av Bussgaraget kvar, det är de äldre båghallarna längs Celsiusgatan/ut mot Nobelvägen med takfönster. Det pågår en diskussion kring vad som ska ske med Bussgaraget. Byggnaden med det tänkta gröna taket ut mot Industrigatan, i ritningens nederkant, är ett parkeringshus. Gatornas icke-linjära sträckning och kvarterens assymetriska utformning har kommit till i samarbete med LTH. Tanken är att mikroklimatet ska gynnas så att utesäsongen förlängs vår och höst.

Gunilla Kronvall ska inom kort lämna över sitt konsultuppdrag och sina kunskaper till en permanent efterträdare. Men det är uppenbart att hon även i sin tillfälliga roll som samordnare investerat mycket energi och engagemang i sitt arbete, och det skulle inte förvåna alltför mycket om hon dyker upp i något Norra Sorgenfri-relaterat sammanhang också framöver.

Gasverket

Mer Sorgenfri-relaterat material lånat från facebook-gruppen Vykort från Malmö, kapitel 5. Bilden visar Gasverket i Kvarteret Verket. Det etablerades här redan i slutet av 1890-talet, då det fortfarande var lantligt runtomkring. Byggnaderna, "i fantasifull, historiserande stil"* ritades av arkitekt Alfred Arwidius. Arne Wirén, som lagt upp bilden, menar att fotografen kan ha stått med ryggen mot kyrkogården och riktat kameran norrut, vilket skulle innebära att S:t Knuts väg är vänsterut, Nobelvägen högerut och Industrigatan rakt fram på andra sidan husen. Idag finns det ingen gata mellan gasverkstomten och kyrkogården - som på bilden - men Arne kommer ihåg från när han var påg att det gick en grusväg där.

Kontinentalbanan drogs ungefär samtidigt som Gasverket byggdes. Snart lades ett stickspår från järnvägen längs Industrigatan och fram till Gasverket. Den vägen kom stenkolet, det gick åt tusentals ton årligen. Det mesta kom från England.

Byggnaden till vänster på bilden är Retorthuset. En retort var ett slags destilleringsapparat. Retortrar användes industriellt vid torrdestillation av stenkol för att producera stadsgas i gasverk. Som biprodukt fick man koks**. På gaveln (syns inte på bilden) står det att byggnaden uppfördes 1898. Numera är alla byggnader på bilden rivna, om jag ser rätt. Kvar av Arwidius gasverks-arkitektur är ett portvaktshus och en kontorsbyggnad ut mot S:t Knuts väg, samt en laboratoriebyggnad längre in i kvarteret.

Kontorsbyggnaden då.


Kontorsbyggnaden nu. En våning har byggts till och tornet på gaveln har kapats av och blivit en balkong.

Laboratoriebyggnaden är liten, men riktigt fin och enligt Olga Schlyters byggnadsantikvariska utredning den bäst bevarade av Arwidius kvarlämnade hus i kvarteret. Det bör vara den byggnaden som Malmö Energi, enligt landskapsarkitekten Monika Gora, ville riva i samband med att man byggde det nya stora kontoret vid Nobelvägen i skarven mellan 80- och 90-tal. Monika var anlitad att utforma utemiljön runt huvudkontoret. Bland annat gjorde hon en diagonal, överväxt gång som delar den jättelika parkeringen. Monika la den så att den skulle mynna ut vid laboratoriebyggnaden och propagerade för att denna skulle få stå kvar som en naturlig slutpunkt för gången. Så kanske har vi Monika att tacka för att den står där idag:

Dekorativt glaserat tegel och utsmyckningar i natursten. Så där såg hela gasverksrasket ut innan det revs. Känns som en förlust, men förmodligen var byggnaderna svårt förorenade av allt kol som eldats där. Laboratoriebyggnaden står för närvarande oanvänd.

Efter hand kom det till flera hus, bland annat en personalbyggnad i funkisstil från 1932. Den ligger vid S:t Knuts väg och byggdes på femtiotalet till med en våning.

Då

Nu

Idag är Kvarteret Verket hemvist för olika verksamheter. E-on förstås, som äger alltihop, men ett bevakningsföretag och en byggfirma hyr också in sig. Malmö opera och musikteater har lager här. Det glunkas lite om en möjlig framtida park på det gamla gasverksområdet. Det skulle kunna bli ett spännande landskap, en innovation i stadens parkflora, om man tar till vara tegelarkitekturen och den industriella känslan gasklockorna ger. Men det är långt dit, så långt att det gränsar till osannolikhet att det skulle hända.

Framtida upplevelsepark?
Kyrkogården till vänster, S:t Knuts väg rakt fram.

Gammal logga på grind.

* Olga Schlyter i den Byggnadsantikvariska utredningen.
**Uppgifterna om vad en retort är har hämtats från Wikipedia.

Färsk graffiti (vårtecken II)