Snygge-Stäppen

Midsommarhälsning från ödetomten

Järnvägsverkstäderna på Johanneslust, innan förtätningen.

Redskap i konsten (Ödetomtens Flora IV)

Susann Rönnertz är konstnär. Hon arbetar gärna med tusch och har länge använt växter som redskap. Här är det en röllika som fått agera pensel:

Röllika. Ur boken linjelagren, Susann Rönnertz och Charlotte Walentin. Publikation ( ), Malmö 2008.

Röllika, eller möjligen ängsröllika. Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Kungsljus. Ur linjelagren.

Kungsljus. Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Susann har sin ateljé i det travertinklädda Förlagshuset i Kvarteret Smedjan. Hon passerar ödetomterna ofta, på väg till och från ateljén, och har tagit för vana att botanisera där. Vi träffas i hörnet Industrigatan/Nobelvägen en bister septemberdag och tar en tur på Stäppen. Susann är mycket växtkunnig, och går nu dessutom en trädgårdsingenjörsutbildning i Alnarp. Jag passar på att fråga om en del inslag i floran jag inte kunnat identifiera, till exempel detta:

15/9 2010.

Samma växt, 28/7 2010.

"Besksöta", slår Susann fast utan att tveka. Bären ser aptitliga ut, men Susann avråder från att äta dem - de är giftiga. Man skulle kanske inte dö om man stoppar dem i sig, fast risken finns. I floran står det inget om att besksötan är giftig, men den står på samma uppslag som spikklubba vilket väl är ett tecken så gott som något.

Jag tänker hursomhelst inte testa. Susann borde veta: hon använder ofta växter som använts i trolldoms- eller medicinska syften - och som fel använda inte alls är nyttiga - som redskap i sin konst. Just nu är hon inne på reseda, som det finns gott om på ödetomten. Inte nödvändigtvis en nyttig eller giftig växt. Men med märkliga, och som penslar säkert lämpade, formationer som spretande sträcker sig mot ljuset:

Kvarteret Brännaren, 15/9 2010.

Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Susann har haft en paus från sin konst och lagt krutet på utbildningen i Alnarp, men nu har hon kommit igång med målandet igen. Resedan har definitivt ett finger med i spelet, som inspirationskälla. Vi tar en runda på ödetomten i Kvarteret Smedjan också. Susann har börjat spana på tistlarna - de borde kunna fungera utmärkt att måla med. När man tar sig en närmre titt på dem upptäcker man att de är en vacker och varierad liten värld i sig själv.

Tistlar, olika arter. Kvarteret Smedjan, 15/9 2010.

Vi rundar kvarteret och kommer till Förlagshuset. Vid husväggen, mot Celsiusgatan, hittar vi en släkting till besksötan, nämligen nattskatta. Inte heller nyttig att sätta i sig.

I Förlagshuset delar ett antal konstnärer på ett våningsplan. I Susanns ateljé är växternas närvaro påtaglig. Rader av tuschmålningar täcker en vägg. Resedamålningarna bör vara raden näst längst ner på väggen.

Ateljébilder: Susann Rönnertz, september 2010.

Man kan absolut se framför sig en tistel/tusch-kollektion på ateljéväggarna någon gång i framtiden. Stort tack, Susann, för initierad floravandring och inblick i hur växterna blir en del i konsten!

Stjärnorna på marken (Ödetomtens Flora III)

Smedjan 14, 15/9 2010

Kvarteret Ugnen

Kvarteret Ugnen har flugit under radarn länge nu. Det är inte så konstigt. Maken till anonym och - med förlov sagt - tråkig plats får man leta efter. Här finns bara några få byggnader och de går inte till historien för sin skönhet. Mest prominent är en långsträckt lagerbyggnad i tegel parallellt med järnvägen. Här finns också en biltvätt, som en vardagseftermiddag i september kan vara ganska välbesökt. Vid fyra-halv femtiden är det kraftig trafik längs Industrigatan, som avgränsar Kvarteret Ugnen norrut, och många bilister passar kanske på att ge sitt fordon en uppfräschning på väg hem från jobbet.


Mot öster finns en kraftig barriär av höga trådstängsel och järnvägsspår. Cykelbanan invid banvallen når man från den nedsänkta Industrigatan efter att ha släpat cykeln uppför en brant trappa. Inte med bästa vilja i världen kan man kalla detta en slumrande diamant i aska.

Lagerbyggnaden uppfördes 1966 av Plyfa AB och kanske är det det företaget som fortfarande har sitt lager här. Det ligger i alla fall en svag doft av masonit och plywood över nejden. Innan Plyfa byggde fanns det en skrotnisse här, Blecher & Co. Byggnadsantikvarie Olga Schlyter är kortfattad i sin kommentar om kvarteret: "Lagerbyggnaden är inte betydelsefull ur kulturmiljösynpunkt". Fritt fram att riva och bygga nytt, således. Men det går förstås inte att bygga bostäder, det är för nära järnvägen. Kanske kommer det här i framtiden vara ett av få minnesmärken över den råa industriepoken som finns kvar.

Västerpå, i gränsen mellan kvarteren Ugnen och Grytan, löper det en annan cykelväg. Den är trevligare. I detaljplanen för området är man noga med att passagen ska hållas öppen - den får inte bebyggas. Det är en allé med jättevitoxel som kantar cykelvägen, får jag veta när jag ringer Mattias Thelander på Gatukontoret. På försommaren bör träden vara översållade med vita blommor. Nu hänger det klasar med bär från grenarna, bären är fortfarande gröna men kommer att bli röda så småningom.

Enligt Gatukontorets databas är träden planterade 1995. "Här ska finnas en stackars rönn någonstans också", säger Mattias, som nu när han blivit uppmärksam på att här finns en cykelväg med plantering ska besiktiga den vid tillfälle. Annars är han för tillfället mest involverad i hörnet Östra Farmvägen/Agneslundsvägen. Där ska det också planteras träd. Landskapsarkitekten och entreprenören har bett honom kolla på markarbetena, det är alltid lite knepigt med gatuplantering av träd.

På bilden ovan, till vänster, skymtar en av de nya byggnader som uppförts åt det nya gymnasiet. Norrut till höger Addos kontorsbyggnad i Kvarteret Tangenten. Till vänster om denna skymtar Apoteksbolagets anläggning i gult tegel i Kvarteret Spiralen.

Ödetomtens flora II

Ymnigt förekommande, klängande sak som blommar under augusti (bilderna från 4/8). Det är den första växt man lägger märke till när man går Industrigatan fram - den hänger på stängslen utmed den före detta bussparkeringen i Kvarteret Spårvägen och flödar över planket som skiljer trottoaren från Kvarteret Brännarens ödetomt. Susann (se kommentarstråden) tror att det kan vara skogsclematis, och det tror jag också efter jämförande koll med den virtuella floran. "En risigt grenig, klängande, lianlik buske som kan bli flera meter lång."

Det här är i alla fall björnbär, som växer i väldiga snår i den södra delen av Stäppen. Mer snår än bär den här säsongen, och förmodligen är de som finns inte så nyttiga att äta med tanke på dioxiner, bensen, tungmetaller och annat skit som kan ha berikats i dem. De få som var mogna den 4:e augusti var rätt sura också. Inte bästa växtplatsen för bär, kanske. Mager mark, torrt och besvärligt.

Det är tuffa omständigheter, men de växter som etablerat sig här har ofta gjort det med besked och finns i stora bestånd. Kardborren är ett exempel. Den har annekterat ett stort område mitt på tomten och de stoltaste stånden är nästan manshöga.

Kardborre, men vilken slags? Ullig, stor eller lund-? Antagligen ullig, för den är vanligast och förekommer ofta på skräpmark enligt Den Nordiska Floran. Kvarteret Brännaren 4/8.

Men här finns också mer blyga blomster, som den marknära gynnaren nedan. Eller mark och mark förresten, den tycks växa direkt på betongen i det fabriksgolv som fanns här en gång i tiden. Det skulle kunna vara vit fetknopp, innan blomningen. Ett återbesök på fyndplatsen krävs alltså, för att utröna om det blir några blommor.


Hur är det då på andra sidan gatan, på ödetomten i Kvarteret Smedjan? Jämfört med den relativt frodiga Stäppen är här kargare och - vad det verkar - färre arter. Inga skyddande plank, så väder och vind får fritt spelrum. En större del av ytan är asfalterad, vilket bidrar till det ökenliknande mikroklimatet. Här finns en massa olika gräs, förstås, men det skulle leda för långt att försöka dokumentera och artbestämma alla dem. Om man tar sig för att studera dem lite närmre är många av dem riktigt fina:

Kvarteret Smedjan, 4/8.

Kvarteret Brännaren 27/7.

I Kvarteret Smedjan finns ändå en del botaniska upptäckter att göra. Såpnejlika finns det gott om, och det är en art som inte finns på Stäppen. Så här står det i Den virtuella floran: Såpnejlika har använts både som läkeväxt och istället för såpa, Hoffberg (1792) skriver att den "Renar bloden, mycket tjenlig i Gicht och Gulsot. Decokten af sönderskurna roten loddrar sig som såpa, renar kläder, borttager flottfläckar och kan brukas til twätt."

Här landar jag i floran bland ärtväxterna, och min gissning blir puktörne. Emellertid svårt att se om det finns några tornar, det kollade jag inte efter. Möjligen skulle det kunna vara stallört, som enligt floran "luktar getabock" och inte har några tornar. Men troligen puktörne, återigen för att den brukar finnas på skräpmark. Jag kan ej heller erinra mig någon getabocksdoft.

Nästan utblommad mjölkört, eller rallarros som den ibland kallas. Humlorna är fortfarande i farten. Kvarteret Smedjan, 4/8.

En humla till, Kvarteret Brännaren 27/7.

Källa: Den nordiska floran. Mossberg, Bo / Stenberg, Lennart / Ericsson, Stefan. W & W. Fjärde tryckningen, 1994.