söndag 4 oktober 2009

Travertin

Travertin är ett byggnadsmaterial med klassiska anor - enligt Wikipedia användes det bland annat till Colosseum och andra kejserliga byggnader i Rom. Namnet kommer från latinets lapis Tiburtinus, som betyder "sten från Tibur". Tibur = Tivoli, i vars närhet en av världens största travertin-fyndigheter finns. Det är ett slags kalksten.

I Norra Sorgenfri finns det gott om travertin. Den sitter på fasaden till Förlagshuset Nordens pampiga byggnad i hörnet Nobelvägen och Celsiusgatan, uppförd 1937 i gammal god funkisstil.


Huvudingången från Nobelvägen är stilig, med sin kontrast mellan ljus och mörk sten och den rostfria metallen. Porten hade jag ärende in genom några gånger under tidigt nittiotal, när jag gjorde ett par knäck för förlaget Corona som är en avläggare till Förlagshuset Norden.

Det var i den avlägsna forntid då man använde sådana där fyrkantiga plastdisketter för att forsla information från ett ställe till ett annat. Så hit knallade jag över från Södra Förstadsgatan och levererade det beställda i redaktörens hand. Sedan sattes det hela och blev till bok i tryckeriet, allt i samma hus.

Och ännu trycks det böcker här, men de där disketterna är sedan länge ett minne blott. Med nya elektroniska kommunikationsmöjligheter har besöken på redaktionerna så gott som upphört. Kanske är det ett ensamt jobb att vara redaktör nuförtiden, när alla skickar sina texter med e-post?

Ett fint hus. Det är omsorg och noggrannhet i detaljerna. Fönstren är utbytta till en modern och tråkig aluminiumbåge, men ändå inte med så förödande resultat som på många Malmö-hus från den här tiden (och framför allt, om någon byggnadsantikvariskt intresserad näringsidkare skulle få för sig att byta tillbaka till fönster som liknar originalet skulle det nog låta sig göras).

Till och med det här lilla oansenliga uthuset på baksidan har fått travertin på sig:

Det måste ha kostat en slant att bygga det hela. Då, 1937, hette företaget Svensk uppslagsbok AB. Namnbytet till Förlagshuset Norden skedde under tidigt 40-tal, då man förvärvat även Nordisk familjebok. På femtiotalet lanserades en ny bästsäljare, Lilla Uppslagsboken i tio band. "Redan första året", skriver Rikard Smitt i Malmöföretagen - förr och nu, "inkom 170 000 beställningar av detta verk, som kostade totalt 100 kronor plus porto!".

Produktion och försäljning av uppslagsverk var alltså grundfundamentet i verksamheten - inte vad ett förlag idag skulle sätta sin tilltro till. Och inte då heller, i det långa loppet. 1967 lades utgivningen av Svensk uppslagsbok ner. Färg-teven introducerades då på allvar för de svenska hemmen och man trodde konkurrensen om slantarna skulle bli för svår. Men bokbinderiet har överlevt, även om nu delar av huset hyrs ut till yogaverksamhet och annat och det finns kontorslokaler som står tomma.

Källor:
Olga Schlyter: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026
Rikard Smitt: Malmöföretagen - förr och nu, Lund 2007. Eget förlag.

2 kommentarer:

  1. Linda Fagerström25 oktober 2009 12:23

    Så intressant och vilka fina bilder! Travertin har mycket riktigt använts i bygget av Colosseum, och flera andra antika byggnader också. Ett slags fattigmansmarmor, även om marmor ju är mycket hårdare än den ibland rätt porösa travertinen. Travertin blev poppis på nytt i Italien två tusen år senare, nämligen samtidigt som de här Sorgenfri-byggnaderna. I princip alla fascistiska funkishus från Mussoliniperioden består av rött tegel och vit travertin. Exempelvis är Palazzo della Civiltà Italiana (mer känt som det "fyrkantiga Colosseum" i EUR klätt med travertin. De skulpturer som omger byggnaden i stalinist (sic!)-stil är gjorda liksom med skivor av travertin. Mycket omichelangelo-eskt.

    SvaraRadera
  2. Linda! tack för den kulturhistoriska fördjupningen - det verkar ju som upplagt för en travertinexkursion nästa gång man har vägarna förbi Rom...

    SvaraRadera