Stäppen, oktober 09 - grus och tipis

För några dagar sedan ställdes en husvagn upp vid den Benzonska tegelbyggnaden. Dessutom forslades betonggrisar, containers och byggbodar hit. Uppenbarligen något på gång på Stäppen, som skejtarna kallar ödetomten i Kvarteret Brännaren.

Jag trodde att saneringen av marken hade börjat, men det är tvärtom. Lastbilar och grävskopor kör hit schaktmassor och stenkross från rivningarna i det närbelägna Kvarteret Spårvägen.

Intill de nya grushögarna har Ronni* byggt en tipi av några gamla presenningar. Hans husvagn, som han hade uppställd någon annanstans, har brunnit upp. Husvagnen som stod här, ute vid gatan, har förvunnit nu. Den var inte Ronnis, men hade helt klart förutsättningar att bli en bra boning - det var en fin gammal sjuttiotalare.

I tipin är det kallt, underlaget är cementplattor under ett tunt lager jord. Ronni har inte hunnit ordna med isolering av tipins väggar än. Han har en spis, men behöver fixa till ett tillräckligt långt rör så att röken kan komma ut annars kan tältet bli en dödsfälla. Men sedan är det inget problem att hitta bränsle, det finns gott om spillvirke runtomkring.

Ronnis nya tipi

Ronni berättar att det finns gifttunnor i marken under hela ödetomten. Han menar att de förvarades i källarna under MOHAB:s stora fabrik, och nu täcks de av de där cementplattorna efter att byggnaderna rivits.

När Ronni kom med sina föräldrar till Malmö som 13-åring, i slutet av 60-talet, jobbade han i MOHAB-fabriken. Då tillverkades det möbler här - det måste ha varit efter oljeslageriets tid - och Ronni arbetade med att köra ut möblerna till kunder. På andra sidan Industrigatan fanns det också en stor anläggning, i rött tegel. Det var Läderfabriken Skandia, som grundades 1917 och brann ner 1996. Ronni minns att man körde in genom ett valv mot gatan och där inne på fabriksgården fanns det ett fint café där man kunde äta.

Ronni har arbetat på Addo också, samtidigt som sin mamma och pappa, tills verksamheten upphörde.

("Facit [som köpt upp Addo, min anm] var vid tidpunkten på väg in i en kris som redan 1972 ledde till att hela koncernen såldes till Electrolux. Redan samma år lämnade sista räknemaskinen fabriken i Malmö. /.../ Malmö kommun köpte upp fastigheten på Industrigatan mot löfte om att Electrolux skulle behålla 1800 jobb i stan. Samma dag som avtalet gått ut ett år senare började uppsägningarna.")**

Ronni hade ett bra jobb på Addo, satt i lugn och ro i ett rum tillsammans med en äldre man och utförde något finmekaniskt arbete. Hans mamma däremot, och andra kvinnor, hade som uppgift att sätta metallämnen i stora excenterpressar som sedan stansade ut maskindelar. För att kunna göra det var de tvungna att stoppa in hela armen i maskinen och dra tillbaka den innan pressen slog ner, ett nervpåfrestande arbete, och sedan plocka ut den utstansade delen. Deras händer blev skadade av de vassa metallkanterna. Tidsstudiemännen, säger Ronni, stod vid sidan om i sina nylonskjortor och hade inte pallat ett sådant arbete.

Idag, på Stäppen, fortsätter grävskoporna och lastbilarna komma med grus och sten. Där de lastar av bodde en kompis till Ronni tills för några dagar sedan, han har fått flytta nu. Ronni är nyetablerad här, men bekymrar sig för kylan som kommit. Han har haft flera dubbelsidiga lunginflammationer redan.

Jag glömmer fråga honom om han - som varande i riskgruppen - har fått besked om när han kan få sitt vaccin mot svininfluensan.

*Ronni heter egentligen något annat
**Johan A. Lundin: Malmö industristaden. Malmö museers e-skrifter nr 5, 2007.