Stäppen, april 2005

Bild: Bertil Kastberg

Vi förflyttar oss bakåt i tiden, till den 21:a april 2005.

Bertil Kastberg har varit vänlig nog att skicka några bilder till NSN-redaktionen. De är tagna på ödetomten i kvarteret Brännaren. Det är betydligt mer uppvuxet än nuförtiden med små träd och buskar och - framför allt - är här mer bebott.

Man kan se att det fortfarande är fönster i Benzons hus, inte som nu då gluggarna är igensatta med träskivor. Taket verkar vara i betydligt bättre skick, numera är en hel del takpannor borta.

Bild: Bertil Kastberg

Det finns alltså en husvagn här under våren 2005, precis som i Mikael Bergstrands deckare Av jord är du kommen från 2009. Om den som bor här heter Hasse, som i boken, förtäljer inte historien.

När NSN startar hösten 2009 har tomten röjts av, både på sly, boningar och skräphögar. Ett av de första inläggen i bloggen refererar till en artikel i Sydsvenskan av Tomas Lindblad från juli 2007, med rubriken Hemlösa jagades bort med traktorer.

Ett tiotal personer blir då avhysta från ödetomten. Det framgår inte av artikeln vem som skickat fram traktorerna för att röja undan.

Bild: Bertil Kastberg

På bilden ovan ser man det blå planket, som ännu tycks vara ganska helt och som inhägnar tomten mot Nobelvägen och Industrigatan. Det gör ödetomten insynsskyddad.

I oktober 2009 bygger en man en tipi på det ställe där nu Lisa Renvalls installation Loft Living står. Han har planer på att slå sig ner här, men blir dock bara kvar några dagar. Senare under den kalla vintern 2010 försvinner också den siste bofaste invånaren, när hans skjul brinner upp.

Bild: Bertil Kastberg

Rätt rejäla björkar har fått växa till sig intill den gamla fabriksväggen. Här är det nog ganska gassigt i vårsolen, en fin dag som denna, lika skönt som det måste vara besvärligt att bo här kalla och blåsiga vinterdagar. 

Numera är det för mycket insyn och för många skejtare, bloggare, stadsutvecklare och annat löst folk här för att någon ska kunna bo här i lugn och ro.

Stort tack för bilderna, Bertil! Tack vare dem är en del av områdets närliggande historia dokumenterad.

Ett hem, uppbrunnet

Ödetomten, för någon vecka sedan

Strax innan klockan sex på fredagskvällen tog det fyr i boningen på ödetomten. Polis och brandkår var snabbt på plats, men då var allt redan övertänt och inget stod att rädda. En klart brinnande brasa i vinterkvällen.

Av en slump träffade jag mannen som bodde där utanför Caroli City för någon vecka sedan. Han berättade att han byggt en igloo - det är den gröna lilla kupolen på bilden - där han försökte hålla varmt med hjälp av värmeljus. Men det gick åt många ljus och det blev i längden alldeles för kostsamt. Så då tillbringade han nätterna på annat håll istället.

Nu kanske han hade fått ihop pengar till lite värme, men något måste ha gått rejält snett. Jag hoppas att han inte kom till skada.

Skräplitteratur

Journalisten Mikael Bergstrand (Sydsvenskan-medarbetare, nu bosatt i New Delhi) skriver deckare med Malmö-motiv. Den senaste, Av jord är du kommen, utspelar sig bland annat på Agneslundsvägen - i boken kallad "Stritan" av knarkare och prostituerade som håller till där - och på ödetomten vid Industrigatan. Där bor en av huvudpersonerna i boken, Hasse Husvagn, i sin husvagn uppställd mot resterna av en fabriksvägg.

Hasse tar sig an Lina, en ung prostituerad och heroinmissbrukare som råkar illa ut, och vårdar henne i sin husvagn. Sedan kommer poliserna. De letar efter Lina och tror att Hasse gjort henne illa. Det blir dramatiskt värre.

Romanen har ju en viss verklighetsförankring. Agneslundsvägen är ett prostitutionsstråk där torskarna glider runt i sina bilar, och människor har länge haft sin hemvist på ödetomten. Men området blir mest en kuliss till handlingen, som dessutom inte är särskilt spännande.

Några husvagnar finns det inte längre på Stäppen, däremot några presennings- och plywoodskjul. En man tittar ut och frågar vad jag sysslar med. När jag går fram och hälsar och förklarar om boken, berättar han att han bott här i tolv år. Och det stämmer med husvagnarna, det fanns några här innan som folk bodde i, men så blev de bortkörda. Jag frågar om han vet vart Ronni, som började bygga en tipi här för några veckor sedan, har tagit vägen. Det vet han inte riktigt, borta är han i alla fall.

Men nu är det emellertid för kallt att stå ute och prata och mannen går in till sig igen. Och det är bara att hålla med. Det är verkligen kallt och rått. Jag virar halsduken tätare om mig och cyklar hem till stugvärmen igen.

Här kan du läsa en av mina deckarkrönikor i Helsingborgs dagblad bland annat handlar om Mikael Bergstrands bok.

Stäppen, oktober 09 - grus och tipis

För några dagar sedan ställdes en husvagn upp vid den Benzonska tegelbyggnaden. Dessutom forslades betonggrisar, containers och byggbodar hit. Uppenbarligen något på gång på Stäppen, som skejtarna kallar ödetomten i Kvarteret Brännaren.

Jag trodde att saneringen av marken hade börjat, men det är tvärtom. Lastbilar och grävskopor kör hit schaktmassor och stenkross från rivningarna i det närbelägna Kvarteret Spårvägen.

Intill de nya grushögarna har Ronni* byggt en tipi av några gamla presenningar. Hans husvagn, som han hade uppställd någon annanstans, har brunnit upp. Husvagnen som stod här, ute vid gatan, har förvunnit nu. Den var inte Ronnis, men hade helt klart förutsättningar att bli en bra boning - det var en fin gammal sjuttiotalare.

I tipin är det kallt, underlaget är cementplattor under ett tunt lager jord. Ronni har inte hunnit ordna med isolering av tipins väggar än. Han har en spis, men behöver fixa till ett tillräckligt långt rör så att röken kan komma ut annars kan tältet bli en dödsfälla. Men sedan är det inget problem att hitta bränsle, det finns gott om spillvirke runtomkring.

Ronnis nya tipi

Ronni berättar att det finns gifttunnor i marken under hela ödetomten. Han menar att de förvarades i källarna under MOHAB:s stora fabrik, och nu täcks de av de där cementplattorna efter att byggnaderna rivits.

När Ronni kom med sina föräldrar till Malmö som 13-åring, i slutet av 60-talet, jobbade han i MOHAB-fabriken. Då tillverkades det möbler här - det måste ha varit efter oljeslageriets tid - och Ronni arbetade med att köra ut möblerna till kunder. På andra sidan Industrigatan fanns det också en stor anläggning, i rött tegel. Det var Läderfabriken Skandia, som grundades 1917 och brann ner 1996. Ronni minns att man körde in genom ett valv mot gatan och där inne på fabriksgården fanns det ett fint café där man kunde äta.

Ronni har arbetat på Addo också, samtidigt som sin mamma och pappa, tills verksamheten upphörde.

("Facit [som köpt upp Addo, min anm] var vid tidpunkten på väg in i en kris som redan 1972 ledde till att hela koncernen såldes till Electrolux. Redan samma år lämnade sista räknemaskinen fabriken i Malmö. /.../ Malmö kommun köpte upp fastigheten på Industrigatan mot löfte om att Electrolux skulle behålla 1800 jobb i stan. Samma dag som avtalet gått ut ett år senare började uppsägningarna.")**

Ronni hade ett bra jobb på Addo, satt i lugn och ro i ett rum tillsammans med en äldre man och utförde något finmekaniskt arbete. Hans mamma däremot, och andra kvinnor, hade som uppgift att sätta metallämnen i stora excenterpressar som sedan stansade ut maskindelar. För att kunna göra det var de tvungna att stoppa in hela armen i maskinen och dra tillbaka den innan pressen slog ner, ett nervpåfrestande arbete, och sedan plocka ut den utstansade delen. Deras händer blev skadade av de vassa metallkanterna. Tidsstudiemännen, säger Ronni, stod vid sidan om i sina nylonskjortor och hade inte pallat ett sådant arbete.

Idag, på Stäppen, fortsätter grävskoporna och lastbilarna komma med grus och sten. Där de lastar av bodde en kompis till Ronni tills för några dagar sedan, han har fått flytta nu. Ronni är nyetablerad här, men bekymrar sig för kylan som kommit. Han har haft flera dubbelsidiga lunginflammationer redan.

Jag glömmer fråga honom om han - som varande i riskgruppen - har fått besked om när han kan få sitt vaccin mot svininfluensan.

*Ronni heter egentligen något annat
**Johan A. Lundin: Malmö industristaden. Malmö museers e-skrifter nr 5, 2007.

Soffor att sova på?

Man lär sig. I en artikel i Arkitekten om Norra Sorgenfri från juni 2008 (finns att ladda ner här) nämns att hemlösa nyligen haft ett tältläger i Kvarteret Brännaren. I september 2009 finns här inga spår av det, i alla fall inte dagtid.

Före detta tältplats?

Det finns från kommunens sida en ansats i visionen för stadsdelen, om att den ska utvecklas organiskt- typ - med plats för alla funktioner och grupper av malmöbor.

Just nu pågår en utställning på Form/Design Center, Designfenomen på stan. Där var det i förra veckan ett samtal om gentrifiering, stadsplanering och Malmös nya intressanta områden, som en Oskar rapporterat från på bloggen Norra Grängesbergsgatan. Jag var inte där och vet inte vad för slags mjöl Oskar har i sin påse, men han skriver i alla fall så här:

"Gunilla Kronvall är representanten från Malmö Stad. Hon arbetar med den nya stadsbyggandet i Malmös äldsta industriområde Norra Sorgenfri. Hon pratar om vikten av att bygga bort detta och liknande barriärområden, och klargör stolt att kommunen vill ha en utveckling med många små aktörer för att det värnar om komplexiteten i staden. Hon säger också att allt som finns i staden ska få ha sin plats, inget skall skuffas undan. 'Som exempel kan man sätta ut bänkar som är bra att övernatta på'. Ingen blinkar ens när hon säger det. Bara en Pontus i publiken värmer stämningen med ett synnerligen välplacerat Bob Hund-citat: 'I min trädgård ska jag ha blommor, och utslagna'." (Mina fetningar)

Inget ska skuffas undan. Men frågan är om de som bodde på ödetomten vid Industrigatan kommer att tycka att de utplacerade bänkarna fungerar som hem. Eller om de verkligen kommer att vara välkomna att använda dem när de nya husen är byggda och bebodda.