Krönika om UngBo

... publicerad i dagens HD.

"I Malmö pågår just nu Sveriges första bomässa för unga, UngBo12. I ett övergivet gammalt bussgarage visas de vinnande förslagen i tävlingar som genomförts det senaste året. De tävlande har varit unga, mellan 18 och 30 år.

I förslagen finns några röda trådar. Måste vi ha jättestora bilparkeringar? I så fall, kan man bygga bostäder på pelare över parkeringsplatserna? Andra förslag handlar om att bebygga outnyttjad mark i gatukorsningar eller att bygga om garage till kompakta bostäder.

En annan tråd handlar om boendeformer. Boendegemenskaper och flexibla kontraktslösningar för unga människor som ofta flyttar och har oregelbundna inkomster är återkommande teman.

Många av förslagen är intressanta. Inget av dem kommer att kunna lösa den fråga UngBo12 vill belysa, nämligen ungas bostadssituation i ett större perspektiv.

Samhällsplaneraren Kristoffer Arvidson har tagit fram en strategi för ungas boende i Malmö. Han pekar på att frågan om bostad i hög grad är en fråga om klass: en svensk kvinna med akademikerbakgrund får i snitt sitt första boende när hon är 21. En arbetarklassman med utländsk bakgrund får i snitt sitt första boende när han är 28.

Enligt Kristoffer Arvidsson är enda lösningen på bostadsbristen – som ju inte bara drabbar unga – att det börjar byggas mer igen.

Det är de flesta som deltar i UngBo:s seminarier och workshops överens om. När det gäller orsakerna går däremot meningarna isär.

Detsamma gäller den mest brännande frågan, i alla fall för unga som försöker komma in på bostadsmarknaden: går det att bygga billigare?

Byggbranschen brukar reflexmässigt svara nej på den frågan och hänvisa till tvingande byggnormer, höga markpriser och långdragna detaljplaneprocesser. Kommunerna skyller gärna på den obefintliga statliga bostadspolitiken och en avreglerad bostadsmarknad, med vinstkrav för allmännyttan och fria marknadshyror.

Hanna Mörck från organisationen jagvillhabostad.nu utmanar under ett av UngBo12:s seminarier hela denna konstruktion, genom att berätta att det går att bygga billigare redan idag. I ett projekt tillsammans med Huddinges kommunala bostadsbolag har man lyckats bygga nytt med betydligt lägre hyreskostnad än vad branschen menar är möjligt.

Det är ett ställningskrig. Vad som ändå händer under UngBo12 är att byggbranschen, kommunen och de ungdomar som känner sig inbjudna har börjat prata med varandra över skyttegravarna.

Arrangörernas förhoppning är att projektet ska visa på nya sätt att involvera målgrupper och tänka innovativt i byggprocessen. Malmö stad har beslutat att utlysa en markanvisningstävling för en av de obebyggda tomterna utanför garaget. Kravet är att de inbjudna byggbolagen ska utgå från tävlingsförslagen för bomässan och att de tydligt ska redovisa hur förslagsställarna har involverats i processen.

En part som ännu saknas i debatterna under UngBo är staten och dess företrädare. Det enda den ansvarige ministern, Stefan Attefall (kd), hittills har kommit med i bostadspolitisk väg är signaler om att lätta på de krångliga byggreglerna.

Det ligger i linje medmycket av det som sägs på UngBo12, men innebär att även den delen av byggandet avregleras. Det kanske skulle leda till att fler och annorlunda bostäder byggs, men inte automatiskt till att de blir billigare eller avsedda för ungdomar om inte enklare regler kombineras med andra incitament och krav på branschen."

Ovanstående skrev jag i måndags morse. Under veckan som gått sedan dess har raden av workshops, seminarier och samtal fortsatt i Bussgaraget. "Världens minsta hyreshus", som först dök upp på Strandvägen i Stockholm och nu står på en parkering vid Orkanen, har väckt uppmärksamhet för bostadsfrågan. Fler länkar här.

Senast jag var förbi Bussgaraget var mässguiderna - som alltid är på plats och förmodligen de som har bäst överblick över hur saker och ting utvecklas - smått rörda. De berättade om en workshop dagen innan där byggare, arkitekter och företrädare för kommunen verkligen hade pratat med varandra.

Om jag förstod det rätt hade en representant för byggbranschen självkritiskt sagt att byggherrar per automatik tar ut det gängse maxpriset för nya lägenheter, även om den faktiska byggkostnaden är lägre, och att branschen kanske måste börja tänka om för att locka nya målgrupper som exempelvis unga.

Jag kan förstås ha drömt att jag hörde guiderna berätta detta.

UngBo-vandring II

Den andra vandringen under UngBo12 slutar i ett skejtparty på Stäppen. Det är en skön, solig hösteftermiddag när ödetomten visar sig från sin mest idylliska sida. Skejtarna har kommit från när och fjärran - Stäppen har ett vida spritt rykte. "Visst är Stapelbäddsparken fin", menar en av åkarna, "men det är för mycket latte och sparkcyklar där". Hit kommer en för att få vara för sig själv och i fred och kunna göra som en vill.

Stäppen är en allmänning. Nej, så klart inte - det är privat ägd mark - men just nu har platsen något av en sådan funktion. Deltagarna i vandringarna talar om den känsla av frihet och frid som råder här - en slags fristad från stadens larm på andra sidan stängslet. Att det är en vild äng eller glänta.

Någon minns att det var ödeträdgårdarna och de överblivna plättarna mark som var spännande att upptäcka och leka på som barn - och att dessa platser blir allt färre i Malmö.

Från taket intill skejtrampen ser man ett mönster av upptrampade, slingrande stigar genom vegetationen. På samma sätt som man kan tänka sig att stigar vindlade sig mellan de boningar som fanns här för inte så många år sedan, innan de boende avhystes.

Om den nya kvartersindelningen skulle utgå från dessa naturligt uppkomna stråk - hellre än från fyrkantiga kvarter med raka gator emellan - kulle man få en oregelbunden bebyggelse med vindlande gränder, där till och med den ettriga malmöitiska blåsten skulle kunna tappa bort sig.

Den andra vandringen kommer att handla mycket om gröna ytor - eller allmänningar i en bredare mening - gränser och barriärer. Gränserna finns överallt längs vår väg. Mellan de superidylliska, supervälordnade koloniträdgårdarna vid Celsiusgatan och det kaotiska industriområdet. Mellan skejtarna, som tagit marken på Stäppen i anspråk, och oss, de tillfälliga besökarna. Vissa gränser går att överträda, vissa inte. Vid migrationsverkets byggnad på Celsiusgatan finns inga synliga barriärer, men för de asylsökande som kommer hit bör det vara ställt bortom allt tvivel, att det är här den verkliga gränsen de måste passera för att få stanna i landet går.  

En av deltagarna i vandringen har varit med i Gör (Om) Rådet, en serie workshops där ungdomar arbetat med hur barriärerna mellan Rosengård och andra delar av staden kan överbryggas. När vi stannar till i trakterna av Addos och Tripasins gamla byggnader är vi nära en av de mer kraftfulla barriärerna - järnvägen. På andra sidan ligger bostadsområdet Håkanstorp, industriområdet Emilstorp, Östra Kyrkogården och - inte så långt bort - Rosengård. En gata är lätt att ta sig över i jämförelse med järnvägen. De tunnlar som finns under den är ofta ogästvänliga platser en gärna undviker.

I visionen och planprogrammet för Norra Sorgenfri finns en uttalad ambition att utvecklingen här ska bidra till att bryta barriärerna mellan de olika delarna av staden - öst och väst, nord och syd. Tanken var att etablera ett grönt stråk, via den tänkta parken i kvarteret Degeln, under järnvägen och bort till Östra Kyrkogården.

Vi stannar till vid stängslet i hörnet Östra Farmvägen/Agneslundsvägen. I torsdags klubbades beslutet att Malmö Stad, för sex miljoner kronor, köper den 19 meter breda och 190 meter långa remsa utmed Östra Farmvägen som blev över när QPharma byggde nytt på sin fastighet. Debatten i fullmäktige blev lång och het. Oppositionen upprördes över det vansinniga att köpa ett stycke mark som egentligen inte går att använda till någonting för så mycket av skattebetalarnas pengar.

Lari Pitkä-Kangas - till vardags kommunalråd för miljöpartiet, med bland annat stadsekologi på sitt bord - är med på vandringen i egenskap av privatperson. Han menar att markköpet är ett sätt för kommunen att etablera sig i kvarteret inför framtida förändringar. Lari hoppas att päronträdet, som fortfarande står kvar några meter innanför stängslet och är den sista reminiscensen av att här en gång låg en bondgård med fruktträdgård, ska kunna räddas kvar.

På tal om träd, när vi ändå står här. Inte så långt bort åt sydväst ligger Sorgenfriskolan. I torsdags kom också ett annat besked från kommunen. Avverkningen av lindarna på skolgården stoppas, som en följd av de protester från föräldrar och elever som snabbt organiserades. Frågan om lindarna ställer många aspekter av den demokratiska processen på sin spets. Det här är inte rätt plats att utveckla detta, men skulle kunna vara stoff för en eller annan masteruppsats i statskunskap.

Tack alla deltagare för en inspirerande och lärorik vandring!

UngBo-vandring I

Norra Sorgenfri Nu-vandring!

Varför? Som en del av invigningen av UngBo12.
När? Lördag 1/9, start 16.00 och slut ca 17.00.
Var? Bussgaraget, västra gaveln (entrén till UngBo-utställningen).

Idén är att sätta in utställningen i sitt fysiska och historiska sammanhang - Kvarteret Spårvägen, Norra Sorgenfri - och att ge en introduktion till vad som händer i området.

Norra Sorgenfri är ett gränsområde, eller kanske snarare en plats genomkorsad av en mängd gränser. Det är ett tema som kan smyga sig in i vandringen. Eller inte. Det blir vad vi gör det till. Välkommen!

UngBo12 - programmet

UngBo - under konstruktion, men snart ska det vara klart.

Med knappt en vecka kvar till starten av UngBo12 har programmet kommit upp.

Förmodligen kommer arrangörerna att slipa på programpunkterna in i det sista, men huvuddragen är klara. Mässans fyra veckor kommer att ha olika teman:

1-9 september: Nuläget
10-16 september: Framtiden
17-23 september: Nya lösningar
24-30 september: Gör nåt!

I Bussgaraget kommer de vinnande bidragen i de tävlingar som genomförts det senaste året att vara uppbyggda. Det blir föreläsningar, workshops, diskussioner och happenings. Den 24:e september blir det möjlighet att diskutera bostadsfrågor med bostadsminister Stefan Attefall. Programmet uppmanar besökarna att själva bidra med idéer, upptåg, infall och utfall. Mässan blir alltså i stor utsträckning vad vi gör den till.

Och på lördagar mellan 16 och 17 genomför Norra Sorgenfri Nu-redaktören vandringar i området, för att sätta in mässan i sitt fysiska sammanhang men också för att koppla de olika temana till det som pågår i Norra Sorgenfri.

Allt kan du ta del av utan kostnad.

Bostadskarriär

UngBo12 handlar om bostäder för unga och ungas bostadssituation. Mässan borde också komma att handla om hur man över huvud taget - som ung och kanske utan pengar på banken eller jobb -  kommer in på bostadsmarknaden. Det får mig att tänka tillbaka på de ställen där jag bott och hur det blev möjligt. Vilka skillnader och likheter finns det mellan då och nu? Hur har din bostadskarriär sett ut?

Vad är, förresten, definitionen av en bostad? En plats där man lever kortare eller längre tid, dit man för det mesta går för att sova. Kanske inte ett hem, kanske inte ett hus. Eller båda delarna. Men kanske krävs det att det finns väggar och tak? Och något slags avtal - ett första- eller andrahandshyreskontrakt, eller ett ägandebevis? Var går gränsen mellan att ha en bostad och att vara bostadslös?

Här och på följande villkor har jag bott under 48 år:

1964-1966. Föddes 1964 och bodde tillsammans med föräldrarna, morföräldrarna och en morbror på morföräldrarnas gård - ett lantbruk på 50 tunnland, med ett 20-tal mjölkkor - de första åren. Kan inte tänka mig att det betalades hyra, men man arbetade gemensamt på gården. Min far arbetade på Lokalföreningen i Vantinge, och senare på mejeriet i Förslöv.

1966-1981. Föräldrarna köpte hus, genom att ta lån på banken. Köpeskillingen var mellan 20 och 25 tusen. Kanske fanns en liten kontantinsats (mest troligt inte), eventuellt krävdes borgenär. Amortering och ränta fanns väl kvar en bit in på 2000-talet. När mejeriet i Förslöv la ner (tidigt 70-tal) fick min far jobb på en nystartad plastfabrik i Magnarp, där han arbetade fram till pensionen. Min mor var hemma + arbetade i lantbruket hos grannar och släktingar på somrarna.

1981-1982. Bodde hos morföräldrarna efter att ha hoppat av gymnasiet. De hade byggt ett undantag i slutet av 60-talet, ett friliggande hus nära gården. Jag betalade ingen hyra, men arbetade så att säga av mat och husrum hos min morbror, som tagit över gården.

1982-1983. Bodde kvar hos morföräldrarna, men tillbringade efter att ha börjat gymnasiet igen alltmer tid i Ängelholm hos kompisar som hade egen lägenhet.

1983-1985. Flyttade ihop med min flickvän, i en hyreslägenhet i Ängelholm hon hade sedan tidigare. En tvåa, vindslägenhet. Kommer inte ihåg vad hyran var, det var billigare med vindslägenhet för att uppvärmningskostnaden var lägre. 1500 kr/mån? Arbetade efter studenten 1984 i lantbruket. Ryckte på hösten in i lumpen. Försvaret betalade hyran, åtminstone min del men eventuellt hela. Sambon började plugga i Växjö, bodde där i ett kollektiv i en stor våning på Kungsgatan.

1985-1986. Efter muck hyrde vi ut lägenheten i Ängelholm i andra hand. När kollektivet på Kungsgatan upplöstes hyrde vi tillsammans med ett annat par ett hus några mil söder om Växjö. Vi hyrde av ägaren, minns inte kostnaden. 2000 kr/mån för hela huset? Jag arbetade på en mekanisk verkstad inne i Växjö. Minns inte om det krävdes borgenärer, antagligen inte eftersom tre av fyra hade jobb. Det fanns nog inget skrivet kontrakt, när jag tänker efter.

1986-1987. Tillbaka i Ängelholm tog jag, efter separation, över en kompis lägenhet i samma hus där jag bott tidigare. Förstahandskontrakt. En etta med dusch på vinden. Kostade kanske 1100 kr/mån? Efter att jag slutat på verkstan hade jag ingen fast anställning, men det var inga problem eftersom jag kände hyresvärden - som själv bodde med sin familj i huset hon ägde och förvaltade. Eventuellt fick mina föräldrar borga. Hade tillfälliga jobb under ett par års tid. Sa upp lägenheten för att resa, bodde tillfälligt hos kompisar i väntan på avfärd.

1988-1989. När jag kom tillbaka från resan hade jag ingen fast bostad. Sov mestadels på olika ställen i huset i Ängelholm där jag tidigare haft lägenhet, t ex i den gemensamma gillestugan och på vinden (där fanns ju dusch). Hösten -88 flyttade jag in hos min morfar, som då blivit ensam, för att ta hand om min brors gård när han gjorde lumpen. Betalade ingen hyra, fick mat. Sommaren 1989 var jag inneboende hos en kompis i det vanliga huset i Ängelholm. En etta med sovalkov. Jag sov på madrass som stoppades undan på dagen. Vi delade ut tidningar och delade på hyran.

Första Malmö-adressen: Södra Parkgatan 20A

1989-1990. Tog över kompis lägenhet på Södra Parkgatan i Malmö, när jag på hösten började plugga i Lund. Förstahandskontrakt, en hyresvärd som ägde denna + eventuellt någon mer fastighet. En etta på nedre botten, på hörnet snett emot Pizzeria Golden. Minns inte hyran, kanske 1300 kr/mån?  Förmodligen krävdes det borgenär (föräldrarna) eftersom jag bara hade studiebidrag och -lån.

1990-1992. Flyttade ihop med två kompisar i en rymlig fyra på Falkenbergsgatan i Malmö. Det blev ett byte med några av dem som bodde i fyran innan vi tog över den och som behövde något mindre. Förstahandskontrakt, också en småskalig hyresvärd. Minns inte hyran, men min del kostade förmodligen inte mer än hyran för ettan.

1992-1995. Sambo med min flickvän i en bostadsrätt på Solters Plan i Malmö. En tvåa på knappt 50 kvadrat som kostade 215 000 och hade en månadsavgift på kanske 1400 kr. Vi gick båda från hyreskontrakt, jag var fortfarande student. Min sambo hade sabbatsår från studierna och arbetade. Vi lånade hela beloppet. Våra föräldrar fick borga för lånet. Efter examen fick jag tillsvidareanställning. Min sambo återgick till studierna.

1995-2008. Efter att vi fått barn blev lägenheten för liten. Vi sålde den för 200 000 och flyttade till en trea i Bo100-huset, Monbijougatan i Malmö, via kontakter vi fått i det föräldrakooperativa dagiset. En trea på 93 kvadrat. Formellt ett andrahandskontrakt, då vi hyrde av en ekonomisk förening (bestående av husets hyresgäster) som i sin tur hyrde av MKB. Självförvaltning. Hyran låg ganska konstant kring 6000 kr/mån, mycket pga att hyresgästerna utförde gemensamt arbete i huset. På slutet fick vi en hyressänkning pga lägenhetens läge i huset + att vi inte hade balkong.

2002. Köpte ett fritidshus för 355 000 kr. Lån på hela beloppet. Då vi båda arbetade krävdes inte borgenärer.

2008-nu. Köpte bostadsrätt vid Slussplan i Malmö. Köpeskilling 2 050 000. Lånet möjliggjordes av att vi båda hade tillsvidareanställning + att vi belånade fritidshuset. Inga borgenärer.

Bussgaraget + UngBo = sant, på riktigt

Ett förslag för Brännaren

Svartbygget.

Så här kommer det troligen inte att se ut i framtiden på Riksbyggens tomt i kvarteret Brännaren. Men förslaget - kallat Svartbygget - kan vara värt att kika på i alla fall. Flerbostadshusen på bilden ovan är tänkta för ungdomslägenheter, mestadels små ettor och tvåor i flexibla moduler.

Svartbygget blev ett av de vinnande bidragen i den arkitekttävling som genomförts inom ramen för UngBo12. Riksbyggens tomt ingick i tävlingen tillsammans med en tomt i Rosengård, en i Hyllie samt i kvarteren Uno och Valter. Lina Nilsson, som ritat förslaget, studerar arkitektur på KTH. Tillsammans med övriga vinnare fick hon ta emot priset vid en ceremoni under Almedalsveckan härförleden.

Skissen visar hela kvarteret, med flerbostadshus ut mot Industrigatan och lägre radhus mot gårdarna och ett inre torg i kvarterets sydöstra del. De tre gårdarna är sammanlänkade diagonalt och i den mellersta finns ett gemensamt växthus. Radhusen är utformade som så kallade bokaler, det vill säga med en boendedel och en verksamhetsdel mot gatan eller torget. Fasadmaterialen är svartpigmenterad betong och metall. En del av ungdomshusen har loftgångar, i andra kommer man till lägenheterna via korridorer.

Bokaler.

Typlägenhet.

Även om förslaget aldrig kommer att förverkligas, kommer man att bygga upp en typlägenhet i skala 1:1 i Bussgaraget till UngBo-utställningen. Lina har arbetat med kompakta lösningar för förvaring, sovplats och matlagning, med skjutdörrar i perforerad plåt som avgränsningar mellan bostadens olika delar. Materialen är billiga och ger det hela en urban stil, med en referens till områdets industriella förflutna. Påminner i sin småbrutala inriktning på funktion och täthet lite grann om ett nybygge vid järnvägsspåren i Göteborg.

Riksbyggen projekterar och bygger för bostadsrätter och Svartbygget är tänkt som en bostadsrättsförening. Var priset per kvadratmeter skulle hamna i ett skarpt försäljningsläge framgår inte av planerna.

Sovalkov.

Loftgång.

Alla bilder publiceras med benäget tillstånd av Lina Nilsson.

UngBo - början på en debatt?

Arkitekten nr 06/07 2012

Med lite drygt en månad kvar till utställningsstart börjar det bli lite uppmärksamhet kring UngBo12. Här är det branschmagasinet Arkitekten som träffat projektledaren Helena Uesson och hennes medarbetare Tommy Hedlund och Patrik Quist.

Det ska bli spännande att se de vinnande bidragen uppföras i Bussgaraget - som jag kommer att fortsätta kalla platsen för utställningen ett tag till, trots att man nu vill lansera namnet Båghallarna.

Som artikelrubriken anger ligger förhandsintresset på ungas okonventionella bostadsidéer och det kreativa uttrycket i många av tävlingsbidragen. Det är ju gott och väl. Men framför allt ska det bli intressant att se om UngBo lyckas dra igång en debatt om ungas bostadssituation. Det är det som är huvudsyftet med mässan.

En fråga - som Ilmar Reepalu tangerar i sina svar i högerspalten - handlar om hur man kanske behöver se över regelverket för nybyggen/omvandlingar av byggnader till bostäder, för att möta idéer om flexibelt boende.

Viktigare är att diskutera hur man kan hitta nya upplåtelse- och avtalsformer, lånevillkor och så vidare för att göra det möjligt för personer som fortfarande inte har en långsiktigt tryggad försörjning i form av fast anställning (en föreställning om sakernas idealtillstånd som blir mer och mer av en fantasi och som heller inte tilltalar alla) att få in en fot på bostadsmarknaden. Och hur kan kommuner - ofta stora markägare - vid markanvisningar styra byggandet så att det riktar sig till målgruppen unga eller andra underprivilegierade grupper?

Viktigast av allt är förstås att prata om hur man kan bygga billiga bostäder. Det finns en föreställning, underblåst av byggbranschens tunga aktörer, om att det är omöjligt att bygga billigt. Det finns inte heller så många exempel som bevisar motsatsen - kanske just på grund av att byggbranschen styrs av dessa tunga aktörer. jagvillhabostad.nu har länge arbetat för att belysa ungas situation på bostadsmarknaden och arbetar också för att ta fram billiga boendealternativ. På jagvillhabostad.nu:s hemsida beskrivs argumenten och motståndet man möter, som ett mantra: "'Det är för dyrt att bygga för unga, unga borde bo i de billigare äldre husen i stället'. Problemet är att det är så många andra som också vill bo i de billigare äldre husen att unga utkonkurreras och hänvisas till den betydligt dyrare andrahandsmarknaden".

När jag någon gång i våras frågade Danielle Zachrisson på jagvillhabostad.nu om exempel på nybyggnation med låg produktions- och hyreskostnad svarade hon att det inte finns många sådana i nuläget. Hon tipsar om ett projekt i Danmark, som jag inte hunnit kolla upp än.

Men jagvillhabostad.nu har faktiskt genomfört ett nybyggnationsprojekt tillsammans med Huddinges kommunala bostadsbolag, Villbo. Målet var att hamna på en kvadratmeterkostnad på 900-1 100 kr/år. Vid inflyttning 2007 blev hyreskostnaden från 3 577 kr/mån för ettorna och 4 352 kr/mån för en tvåa på 48 kvm.

Det är alltså inte omöjligt att bygga billigare. Förhoppningsvis kommer UngBo12 att kunna sätta fokus på liknande byggprojekt, eller bli startskottet för några sådana - och inte bara en parentes där alla pratar om vikten av att hitta lösningar på ungas boendesituation i en månads tid för att det är det man ska prata om just då för att vinna poäng.

Som uppladdning inför mässan rekommenderas läsning av rapporten Strategi för ungas boende i Malmö. Det är jagvillhabostad.nu:s Malmöavdelning som lagt upp den. Tyvärr är pdf:en med första halvan av avsnittet Lägesrapport skadad. Jag har försökt få tag på rapporten i digital form via Fastighetskontoret, där den gjorts, men hittills utan framgång.

Bussgaraget + UngBo12 = Sant!

Blivande mässhall

I dagarna blev det till slut klart att UngBo12-projektet kan ha sin slututställning i Bussgaraget. Det har länge funnits en önskan om att det skulle bli så, men det har varit oklart med finansieringen.

Jag frågar Jan Johansson, den ansvarige på fastighetskontoret, hur han lyckats få till detta. Han skrattar till och säger att han fått kämpa lite (vilket förmodligen betyder att det varit ett hårt jobb). Men nu är man redan igång med renoveringsarbetena i de gamla båghallarna. Det är framför allt taket som behöver säkras, sen är det lite med ventilationen, brandskyddet, portarna och belysningen också.

Hur löste det sig då med finansieringen till slut? Jan berättar att Stadsfastigheter sköt till två miljoner när förvaltningen av Bussgaraget gick över till fastighetskontoret. UngBo, menar Jan, kommer också att skjuta till pengar. Så allt verkar klappat och klart för att rusta upp garaget - samt sanera marken utanför - så att utställningen ska kunna öppna här i september.

Helena Uesson är stadsbyggnadskontorets projektledare för UngBo. Just nu, berättar hon, arbetar man på exakt hur UngBos del i upprustningen av båghallarna ska finansieras. Klart är att det inte är projektets samarbetspartners (olika byggföretag) eller sponsorer som ska gå in med pengar för detta.

Helena gläds över att kunna börja planera för ett slutevenemang i Bussgaraget. Här ska vinnarna i de olika deltävlingarna - vilka pågår för fullt just nu - ställas ut. Parallellt kommer det också att vara en arkitekttävling, vars vinnande bidrag ska visas. En av båghallarna reserveras för byggherrar och sponsorer. Här ska också genomföras seminarier och workshops under den månad UngBo-mässan kommer att pågå.

Helena har också börjat fundera på knäckfrågan: hur få Malmöbor och andra besökare att ta sig till kvarteret Spårvägen och Bussgaraget? Det är ingen given plats att gå till. Samtidigt har möjligheten av att arrangera sådana här evenemang i garaget - och därigenom etablera plasten i Malmöbornas medvetande - hela tiden varit Norra Sorgenfri-projektets vision och önskan.

Framgången hänger förstås i slutändan på hur attraktivt arrangemanget blir. Men det handlar också om att bryta de barriärer som finns i stadslandskapet och staka ut vägen till Bussgaraget. Kanske läge att inleda ett samarbete med landskapsarkitektstudenterna i Alnarp?

Redo att fyllas med UngBo (efter nödvändiga renoveringsarbeten, förstås)