Vad är, förresten, definitionen av en bostad? En plats där man lever kortare eller längre tid, dit man för det mesta går för att sova. Kanske inte ett hem, kanske inte ett hus. Eller båda delarna. Men kanske krävs det att det finns väggar och tak? Och något slags avtal - ett första- eller andrahandshyreskontrakt, eller ett ägandebevis? Var går gränsen mellan att ha en bostad och att vara bostadslös?
Här och på följande villkor har jag bott under 48 år:
1964-1966. Föddes 1964 och bodde tillsammans med föräldrarna, morföräldrarna och en morbror på morföräldrarnas gård - ett lantbruk på 50 tunnland, med ett 20-tal mjölkkor - de första åren. Kan inte tänka mig att det betalades hyra, men man arbetade gemensamt på gården. Min far arbetade på Lokalföreningen i Vantinge, och senare på mejeriet i Förslöv.
1966-1981. Föräldrarna köpte hus, genom att ta lån på banken. Köpeskillingen var mellan 20 och 25 tusen. Kanske fanns en liten kontantinsats (mest troligt inte), eventuellt krävdes borgenär. Amortering och ränta fanns väl kvar en bit in på 2000-talet. När mejeriet i Förslöv la ner (tidigt 70-tal) fick min far jobb på en nystartad plastfabrik i Magnarp, där han arbetade fram till pensionen. Min mor var hemma + arbetade i lantbruket hos grannar och släktingar på somrarna.
1981-1982. Bodde hos morföräldrarna efter att ha hoppat av gymnasiet. De hade byggt ett undantag i slutet av 60-talet, ett friliggande hus nära gården. Jag betalade ingen hyra, men arbetade så att säga av mat och husrum hos min morbror, som tagit över gården.
1982-1983. Bodde kvar hos morföräldrarna, men tillbringade efter att ha börjat gymnasiet igen alltmer tid i Ängelholm hos kompisar som hade egen lägenhet.
1983-1985. Flyttade ihop med min flickvän, i en hyreslägenhet i Ängelholm hon hade sedan tidigare. En tvåa, vindslägenhet. Kommer inte ihåg vad hyran var, det var billigare med vindslägenhet för att uppvärmningskostnaden var lägre. 1500 kr/mån? Arbetade efter studenten 1984 i lantbruket. Ryckte på hösten in i lumpen. Försvaret betalade hyran, åtminstone min del men eventuellt hela. Sambon började plugga i Växjö, bodde där i ett kollektiv i en stor våning på Kungsgatan.
1985-1986. Efter muck hyrde vi ut lägenheten i Ängelholm i andra hand. När kollektivet på Kungsgatan upplöstes hyrde vi tillsammans med ett annat par ett hus några mil söder om Växjö. Vi hyrde av ägaren, minns inte kostnaden. 2000 kr/mån för hela huset? Jag arbetade på en mekanisk verkstad inne i Växjö. Minns inte om det krävdes borgenärer, antagligen inte eftersom tre av fyra hade jobb. Det fanns nog inget skrivet kontrakt, när jag tänker efter.
1986-1987. Tillbaka i Ängelholm tog jag, efter separation, över en kompis lägenhet i samma hus där jag bott tidigare. Förstahandskontrakt. En etta med dusch på vinden. Kostade kanske 1100 kr/mån? Efter att jag slutat på verkstan hade jag ingen fast anställning, men det var inga problem eftersom jag kände hyresvärden - som själv bodde med sin familj i huset hon ägde och förvaltade. Eventuellt fick mina föräldrar borga. Hade tillfälliga jobb under ett par års tid. Sa upp lägenheten för att resa, bodde tillfälligt hos kompisar i väntan på avfärd.
1988-1989. När jag kom tillbaka från resan hade jag ingen fast bostad. Sov mestadels på olika ställen i huset i Ängelholm där jag tidigare haft lägenhet, t ex i den gemensamma gillestugan och på vinden (där fanns ju dusch). Hösten -88 flyttade jag in hos min morfar, som då blivit ensam, för att ta hand om min brors gård när han gjorde lumpen. Betalade ingen hyra, fick mat. Sommaren 1989 var jag inneboende hos en kompis i det vanliga huset i Ängelholm. En etta med sovalkov. Jag sov på madrass som stoppades undan på dagen. Vi delade ut tidningar och delade på hyran.
 |
| Första Malmö-adressen: Södra Parkgatan 20A |
1990-1992. Flyttade ihop med två kompisar i en rymlig fyra på Falkenbergsgatan i Malmö. Det blev ett byte med några av dem som bodde i fyran innan vi tog över den och som behövde något mindre. Förstahandskontrakt, också en småskalig hyresvärd. Minns inte hyran, men min del kostade förmodligen inte mer än hyran för ettan.
1992-1995. Sambo med min flickvän i en bostadsrätt på Solters Plan i Malmö. En tvåa på knappt 50 kvadrat som kostade 215 000 och hade en månadsavgift på kanske 1400 kr. Vi gick båda från hyreskontrakt, jag var fortfarande student. Min sambo hade sabbatsår från studierna och arbetade. Vi lånade hela beloppet. Våra föräldrar fick borga för lånet. Efter examen fick jag tillsvidareanställning. Min sambo återgick till studierna.
1995-2008. Efter att vi fått barn blev lägenheten för liten. Vi sålde den för 200 000 och flyttade till en trea i Bo100-huset, Monbijougatan i Malmö, via kontakter vi fått i det föräldrakooperativa dagiset. En trea på 93 kvadrat. Formellt ett andrahandskontrakt, då vi hyrde av en ekonomisk förening (bestående av husets hyresgäster) som i sin tur hyrde av MKB. Självförvaltning. Hyran låg ganska konstant kring 6000 kr/mån, mycket pga att hyresgästerna utförde gemensamt arbete i huset. På slutet fick vi en hyressänkning pga lägenhetens läge i huset + att vi inte hade balkong.
2002. Köpte ett fritidshus för 355 000 kr. Lån på hela beloppet. Då vi båda arbetade krävdes inte borgenärer.
2008-nu. Köpte bostadsrätt vid Slussplan i Malmö. Köpeskilling 2 050 000. Lånet möjliggjordes av att vi båda hade tillsvidareanställning + att vi belånade fritidshuset. Inga borgenärer.
Vad skall man säga?
SvaraRaderaEkonomi är att välja!
Nationalekonomi skall du nog inte ge dig på! :-)
"Ekonomi är att välja" - det är ett statement som nog känns som en fet jävla smäll på käften för den som inte har något ekonomiskt handlingsutrymme. När jag ser tillbaka på min historia, där boendet bara är en liten del, blir det tydligt hur privilegierad jag varit. Jag har alltid haft tak över huvudet, när jag velat ha det. De ekonomiska vägvalen har väl inte alltid varit de smartaste, men det finns andra värden i livet än pengar :)
SvaraRaderaSå, Anonym, den intressanta frågan: hur ser din bostadskarriär ut?
SvaraRaderaKära Jörgen Andersson!
SvaraRaderaJag är uppvuxen på 60/70 talet!
Min morblev ensamstående med tre barn 1962!
Gått grundskola/yrkesskola Flyttade hemifrån när jag var 17 till en etta på Eriksfältsgatan1
Sedan blev det Disponetgatan och sist/senast till Lorensborg! Alla lägenheter jag har haft har varit hyresrätter,för jag är en arbetare !Man fick välja ,om man skulle studera vidare (Ovanligt då för arbetarklassen)ller jobba och skaffa eget!Har alltdid jobbat under skoltiden ,på somrar och tidningar på helgerna!
Dom sista 25 åren inom vården! Har sparat,men ändå rest över hela världen! Tänker pensionera mig innan 60 och bosätta mig utomlands/Thailand vintertid! Tilläggas att jag aldrig har varit gift och inga ungar har! Betalar alltid kontant och inga betalningsanmärkningar under mit 56 åriga liv! Livet är som en boxningsmatch och ett parti schack! Mvh En som är tacksam över att vara frisk och arbetsför!
Man väljer inte sina föräldrar själv!
SvaraRaderaProblemmet på/med dagens bostadsmarknad,är att det byggs för lite lägenheter till ungdomar och singlar! Dessutom för få större lägenheter ,med tanke på invandrande kulturers familjebild! Minns att bostadsmarknaden var liknande den idag på 50/60 talet,innan miljonprojektet! Är medveten om ,att tiderna är förändrade sen min uppväxt och karriär på bostadsmarknaden!Skall man ha något bra/hyggligt projekt idag,måste man köpa!
Mvh Anonym igen
Kära Anonym! Då ser ju våra bostadskarriärer ganska lika ut - det vill säga hyresrätter, för din del hela tiden och för min del den allra största delen av tiden. Det har varit ett mycket bra sätt att bo, särskilt i det kritiska skedet när inkomsterna var små och osäkra. Tillgången till billiga lägenheter i äldre hyreshus + möjligheten att få jobb, visserligen med låg lön, möjliggjorde eget boende när jag ville ha det (jag hade även kunnat spara en slant genom att arbeta på sommarloven medan jag bodde hemma, vilket gav en liten men ändå buffert och - inte minst - möjligheten att tågluffa på somrarna).
SvaraRaderaAtt jag hade en förälder som arbetade och kunde gå i borgen för mig, när jag valde att plugga vidare, var också avgörande som jag minns det. Vad jag förstår har studiebidrag och -lån inte ökat nämnvärt de senaste 20 åren. Eftersom min hyra och övriga levnadsomkostnader var låga kunde jag leva rätt gott på det + extrajobb på somrarna. Även om det går att få tag i ett hyresboende som student idag verkar hyran ta en mycket större del av lån & bidrag, vilket gör att de flesta studenter är beroende av jobb vid sidan av studierna för att klara sig ekonomiskt).
Det är av nyfikenhet på hur det ser ut idag som jag gjort det här inlägget. Är det en skillnad just i det skedet av unga människors liv då det är dags att skaffa eget boende - hur tar man sig in på bostadsmarknaden idag?
Jag tror din analys av dagens bostadsmarknad stämmer - att det byggs för få lägenheter med en möjlig boendekostnad för unga/ensamstående och för större familjer, samtidigt som många befintliga hyresrätter antingen har blivit mycket dyrare eller omvandlats till bostadsrätter. Och att den som kan välja därför gärna väljer bostadsrätten som alternativ, eftersom det - i alla fall i tider med gynnsamt ränteläge - inte behöver bli så mycket dyrare än att ha motsvarande storleksmässiga hyresrätt. Kanske har valfriheten paradoxalt nog blivit mindre på en avreglerad bostadsmarknad?