Spårvägstrafik

Det kan väl knappast ha undgått någon att det pågår ett intensivt lobby- och planeringsarbete för att återinföra spårvägstrafiken i Malmö. Alla (?), inte minst Malmö stad, tycks nu överens om att det skulle vara en bra och hållbar idé.

Det finns - vilket bland mycket annat en bildspecial i Sydsvenskan är ett exempel på - en stark nostalgi kring den förra spårvägseran. I den filmsnutt i Mitt hjärtas Malmö-serien som handlar om trädfällningen längs Nobelvägen, säger förre trafikingenjören Olle Ahlström att han inte saknar träden lika mycket som han sörjer att spårvagnarna längs gatan försvann.

Spårvagnen ses också som ett miljövänligt och samhällsekonomiskt lönsamt alternativ, som har framtiden för sig i en stad som kanske långsamt vänder sig bort från biltrafiken som allenarådande ideal. Det finns inte så mycket av eftertankens kranka blekhet i diskussionerna, utan mer av en rosenkindad tilltro till att detta är framtidens melodi.

Och det finns ingen anledning att chikanera dem som vurmar för spårvägen då och i framtiden. Vi får anta att det gjorts noggranna kalkyler och beräkningar av effekterna av ett återiförande. Ändå kan man hoppas att det inte innebär att satsningarna på cykelleder, nya lokaltågstationer och de så kallade superbussar det finns planer på men som det nu bråkas politiskt om läggs i malpåse.

Medan det pokuleras, debatteras och planeras - en nostalgibild ur Sydis bildsvit:

Här ser vi maskinverkstaden för reparationer av vagnarna. Enligt bildtexten är fotografiet från 1946. Först trodde jag det var en interiör från någon av båghallarna som byggdes längs Celsiusgatan under trettiotalet. Men vid närmare eftertanke - eller i ärlighetens namn efter ett påpekande från Sydsvenskans Malmökonnässör Martin Andersson - förstår jag att bilden är tagen i den verkstad som byggdes 1906-07 utmed Zenithgatan.

I Per-Gunnar Andersson och Anders Forsbergs bok Malmö elektriska spårväg 100 år (Trafiknostalgiska förlaget, 2006) kan man läsa att taket i hallarna bars upp av en lätt järnkonstruktion - alltså inte av limträbalkar, som väl kom i bruk något senare - och hade glaslanterniner som gav bra ljus. Verkstadens västra långsida, mot Zenithgatan, hade stora fönster medan den östra, som syns på bilden ovan, vette mot de stora vagnhallarna. Komplexet byggdes medvetet överdimensionerat för att möta framtida expansionsbehov.

Verkstaden var i bruk ända till nedläggningen av spårvägen 1973, men användes mellan 1985 och 2000 för reparation av Malmös museala spårvagnar. Först därefter blev det skola i lokalerna.

Ovan en karta Martin skickade mig. Den är från trettiotalet och visar kvarteret Spårvägen, med spårvagnshallarna fullt utbyggda mot Zenithgatan. Tuberkulossjukhuset finns kvar på andra sidan Celsiusgatan och längre ner längs Industrigatan har staden sitt materialförråd, med eget stickspår för transporter.