Det är bitande kallt i februarivinden när studenterna och lärarna Peter Dacke och Juan Carlos Peirone samlas i hörnet Industrigatan/Nobelvägen. Vi ska göra en rundvandring i området och börjar vid Bussgaraget. Några av studenterna har varit här någon timme innan och då kunnat komma in i garaget - dörren var öppen och någon höll på att jobba därinne. Nu är det tyvärr låst.
Kursens amanuens, Anna Sunding, berättar att hon försökt utverka tillträde till garaget för projektet, men att det verkar svårt. Möjligen skulle det kunna gå att vara i den nyare delen mot Nobelvägen, men under förutsättning att Alnarp bekostar ett byte av de elektriskt styrda låsen till manuella sådana. Anna har pratat med den ansvarige på Fastighetskontoret, Jan Johansson. Enligt honom ska saneringsarbetena inuti garagen komma igång vilken dag som helst nu. Förhoppningen är fortfarande att UngBo12-mässan ska kunna hållas här efter sommaren.
Vi går vidare, över Nobelvägen och upp på taket där galleri högt ovanför | uppför brandtrappan ligger. Det är betydligt mer kylslaget idag, jämfört med när vi avslutade den förra vårvandringen här. Nu är galleriet tyst och tillbommat, men man kan nästan förnimma en kvardröjande doft av Kafé Lilla sorgs krossade drömmar och nybryggda kaffe. Och utsikten är fortfarande storslagen.
 |
| En annan kall vinterdag, 30/1 2010 |
Tillbaka på marken går vi till Stäppen. Peter Dacke berättar att han en gång i tiden bodde med Lars Embäck och dennes fru Marianne i Läderfabriken Öresunds disponentvilla på andra sidan Industrigatan. De unga konstnärerna hade sina ateljéer i fabriken. Då fanns det fortfarande byggnader kvar på den här sidan gatan. De kallade området för Zonen, förmodligen inspirerade av Tarkovskijs film Stalker. De övergivna byggnaderna lockade och man kunde göra spännande fynd inuti dem.
 |
| Spår |
Läderfabriken är nerbrunnen och Zonen avriven. Ännu finns det många spår i marken efter de byggnader som en gång fanns här. Juan Carlos Peirone berättar att när han murade ugnen borta vid Benzons kontorshus hittade han stora järnplåtar, som hade varit golv i någon fabrik. En rad granitblock som utgjort en husgrund finns kvar i marken. Det var en av dessa stenar bildhuggaren Noel förvandlade till en skulptur förra sommaren.
 |
| Noel och hans skulptur |
När Noel nästan var färdig med skulpturen - efter många dagars hårt slit med mejsel och handslägga - tippade stenen och gick av ungefär två tredjedelar upp. Den övre tredjedelen ligger kvar på marken där Noel hade sin arbetsplats. En av studenterna har under tidigare strövtåg hittat nederdelen borta vid väggen bakom skateparken och undrat över den.
 |
| Noel i arbete, Juan Carlos Peirones ugn borta vid Benzons kontorshus |
Trådar, trådar. Till historien, till historierna och till människor som passerat och verkat här. Alla löper de samman och tvinnar in sig i varandra. I hörnet Östra Farmvägen/Industrigatan berättar jag om Tripasins korvskinn och hur stanken från spaltmassan fick hästar att rygga när de drog sina lass på gatan utanför. Peter kommer plötsligt ihåg stanken, som så sent som i slutet av 80-talet fortfarande kunde kännas ända bort till Läderfabriken när vinden låg på åt det hållet. Vi är överens om att aromen från Chokladfabriken på Bergsgatan var behagligare och bäst tyckte Peter det var de dagar när man gjorde lakrits.
Men det är kallt om kinderna och om fötterna, gruppen upplöses. Jag följer med Peter, Juan Carlos och några av studenterna till Addo för en avslutande kopp kaffe. Det stora projektrummet, som senast jag var där inrymde en utställning under ateljéhelgen i mars 2010. Nu är de olika projektgruppernas bord uppställda. Den ursprungliga ordning man kan ana i rummet håller på att upplösas i ett kreativt kaos - som sig bör inför ett konstnärligt projekt.
Vi slår oss ner vid ett av borden och byter några historier till. Peter berättar att han och Juan Carlos nu har sina ateljéer i PLM's gamla kontor på Sofielund. Jag berättar att jag nu arbetar i PLM's nya huvudkontor på Djäknegatan. Ja, nytt och nytt - PLM's saga är all och nu hyrs husets olika våningar ut till olika företag och myndigheter. En historia jag fått mig till livs om det huset är att PLM's VD tog livet av sig genom att slänga sig ut genom ett fönster på översta våningen och landa hårt på det utskjutande taket över entrén.
Trådar, historier. Alla hus och platser har sina. Det ska bli spännande att se vilka spår till historien och framtiden Alnarps-studenterna plockar upp och visualiserar.
