Mellan asfalten och skyn i människobyn - Vårvandring III

Vårens Norra Sorgenfri-vandring bjöd på en del nyheter. Först och främst: vackert väder. Bara enstaka regndroppar föll, och för det mesta sken solen medan de mörka molnen höll sig på avstånd.

Första anhalten blev Kvarteret Grytan, där vi inspekterade den nya platsbildningen framför skolan - se här, här och här för att följa arbetet med denna. Sedan följde en annan nymodighet: vi följde Östra Farmvägen söderut och tog oss till slut utanför industriområdet.

Vi passerade den planerade parken som nu kommer att bli en plätt och stannade till i hörnet av Kvarteret Vänligheten. Här fanns en gång Pinnahusen, eller Hollywood som nödbostäderna också kallades. Eva - som kommit ner från Helsingborg - fick tillbaka sin bok Sorgenfri, Mary Anderssons dokumentärroman som jag lånat för mer än ett år sedan.

Vi vandrade genom Kvarteret Sorgenfri och kollade på Jaenecke och Samuelssons femtiotalshus.

Snart nådde vi fram till Nobelvägen och kunde ta oss tillbaka till industriområdet. Väl där gjorde vi en miniexkursion på ödetomten och kunde konstatera att artrikedomen är stor även så här års (här, här, här och här finns en inventering av sensommarens flora). Förutom björk, lönn och ek hittade vi bland allt annat grönt förgätmigej och mängder av spirande skogsclematis.

Nu var vi redo att ta oss uppför brandtrappan på gården till Nobelvägen 125. Väl där, i galleri högt ovanför, mötte oss utställningen Mellan asfalten och skyn i människobyn och Kafé Lilla Sorg. Krossade drömmar och kaffe för den fikasugne, en krämig soppa för den hungrige.

Det fladdrar till i en tyllgardin

Målningar av Robert Alnestedt

Henning har koll på serveringen

David vänder plattorna

Ett avskilt hörn i ett avskilt hörn av stan

Vädret var som sagt gynnsamt, så de flesta kafégästerna slog sig ner på taket. Här har man bra överblick och befinner sig verkligen mellan asfalten och skyn i människobyn.

Vandrare Eva

Fler vandrare, från vänster: Joachim, Lasse, Lotta, Karin och Jens

Stort tack till alla som följde med på vandringen, och till Henning och David som fixade drömmarna.