Skyggande hästar, wienerkorv och marsipan

Gun och hennes föräldrar flyttade 1934 in på Håkanstorpsvägen 35. Då var hon fyra år gammal. Familjen hyrde halva undervåningen i huset och Gun kom att bo där till mitten av femtiotalet, då hon flyttade snett över gatan till nummer 50 och eget hushåll.

Husen längs gatan var egnahem byggda strax efter sekelskiftet 1900, då bonden som ägde marken styckade av tomter. Under sin hundraåriga levnad har de byggts till och ändrats om. Under sent sjuttio- eller tidigt åttiotal blev det på modet att tegla in husen, kanske för att göra dem underhållsfria och för att värmeisolera dem. Gatan har breddats och gaslyktorna längs den är borta sedan länge.

Håkanstorpsvägen 35 någon gång under 1900-talets första decennier. Förste ägaren Ernst Håkansson med familj, i trädgården.

Bilden lånad från hemsidan Gamla Håkanstorp.

Håkanstorpsvägen februari 2010, med nummer 35 som andra huset från vänster.

Håkanstorpsvägen är en tvärgata till Industrigatan, ett kort stycke öster om Kontinentalbanan. På andra sidan Industrigatan, från Håkanstorp räknat, låg det under Guns barndom några bondgårdar. Idag är det industriområdet Emilstorp, tämligen anonymt med ryggen åt järnvägen. Byggnaderna vänder sig mot Scheelegatan, som inte var anlagd när Gun växte upp. Förutom gårdarna fanns här ett stenhuggeri och några skrothandlare, minns hon. Och mycket riktigt: nere vid järnvägen ligger Henry Anderssons Stenhuggeri, Malmös äldsta grundat 1918 och enligt hemsidan ett "fullserviceföretag i gravstensbranschen". Det är stängt när jag cyklar förbi, gravstensproverna ligger täckta av snö bakom stängslet. Längre in i området hittar jag också en skrothandlare, så områdets traditionella näringar biter sig fast.

Guns pappa höll under krigsåren en gris här någonstans, och 200 kaniner. Det gick åt mycket gräs och maskrosor för att utfordra dem, men så var det ju också vischan på den tiden.

Emilstorp, intill Kontinentalbanan. Februari 2010.

När Gun blev äldre cyklade hon längs Industrigatan till skolan. Ännu senare tog hon samma väg till jobbet på Länsstyrelsen vid Kungsgatan. Hennes pappa var spårvagnsförare och cyklade förmodligen samma väg till och från spårvagnshallarna vid Zenithgatan. Då var det en plankorsning vid Kontinentalbanan, numera är gatan nergrävd i ett schakt under järnvägen. Utanför den då storslaget moderna Tripasin-fabriken fick man passera ett stickspår i gatan. Under kriget användes återigen hästar för de flesta transporter, och Gun kommer ihåg hur de brukade stanna ungefär vid spåret, skygga tillbaka och vägra fortsätta - säkert på grund av stanken från spalt-tillverkningen. Gun och hennes man Folke berättar att stickspåret följde Kontinentalbanan ända bort till Östervärns station. På vägen passerade det en jättestor brädgård - invid Sallerupsvägen - som Folkes farbror startat. Brädgården finns fortfarande kvar, nu drivs den i Optimeras regi.

Gun cyklade nästan dagligen Industrigatan fram, förbi Tripasin, Kvarnstensfabriken och skrothandlaren på hörnet mot Östra Farmvägen. Ibland tog hon vänster och följde Östra Farmvägen förbi kyrkogården och sedan Hollywood, nödbostäderna. Efter det var hon framme vid Spånehusvägen - Östra Farmvägen slutade här, sträckningen av gatan fram till Amiralsgatan fanns inte. Istället, på andra sidan Spånehusvägen, fanns det stora koloniområdet Odlaren. Guns pappa hade under många år en koloni här. Han födde upp kapuner - kastrerade tuppar - som han avyttrade till stadens restauranger när det blev fler än vad familjen själv kunde ta hand om. Idag finns inga spår av koloniområdet, här är bara bostadshus och gator - ett tidigare exempel på den förtätning av stadsrummet som man nu vill åstadkomma i industriområdet.

Östra Sorgenfri, Kvarteret Sorgenfri. Här låg fram till sextiotalets mitt Hollywood, enkla träbyggnader som efter första världskriget uppfördes som tillfälliga nödbostäder men alltså blev kvar och beboddes i flera decennier. Kring -68/-70 byggdes dessa moderna hyreshus av MKB, ritade av Samuelson och Jaenecke i samma stil som deras modernistiska femtiotalshus längs Båstadgatan/Sorgenfrivägen.

Gun har ett gott komihåg: hon minns i detalj olika verksamheter som fanns på industriområdet. Längs Östra Farmvägen, i Kvarteret Smedjan, fanns det ett ställe där man tillverkade och sålde korv (det var Malmö Wienerkorvfabrik). Inne i kvarteret fanns det en mängd småföretag, där det idag mest är ödemark. Ut mot Industrigatan fanns en stor industribyggnad i rött tegel, tills en brand i mitten av nittiotalet ödelade den. Läderfabrikerna Skandia och Öresund fanns här mellan 1917 och 1929 och 1987 - 1990 huserade ateljéföreningen Läderfabriken här, men jag har undrat vad som hände där i mellantiden. Nu får jag en liten pusselbit: Gun brukade vara där och spela badminton under fyrtio- och femtiotalen.

Också av Celsiusgatan har Gun klara bilder. Det var här som alla spårvagnarna körde ut på sina linjer och sen kom hem till sina hallar igen efter dagens turer. På andra sidan Nobelvägen - åter i Kvarteret Smedjan - fanns en kappfabrik (Wibergs hette den, idag finns här bland annat Katrinelunds Folkets Hus) och ett ställe där man kunde köpa godsaker. Det måste ha varit Kaffe och Kolonial AB, sedermera omdöpt till KåKå, som förutom att importera kaffe och frukt också gjorde egen marsipan.

Guns berättelser ger liv åt gatorna, husen - de som finns kvar - och till och med ödetomterna. Hästar som stretar längs Industrigatan, korv- och marsipanförsäljning, spårvagnar som skramlar och kränger ut på sina linjer... Det är ett stort nöje att prata med henne och jag återvänder från Lödde, där hon och Folke nu bor, ytterst berikad och glad över att mitt hobbyprojekt kan föra mig i sådana riktningar.

Folke, visar det sig, har ett långt yrkesliv som byggnadsingenjör bakom sig. Han var med och byggde Augustenborg, hans företag hade hand om alla Kockums byggnader, han arbetade mycket med industrifastigheterna i hamnen, med mera med mera. Men det får bli en annan historia.

Hur jag kom i kontakt med Gun och Folke? Jo, genom deras dotter Eva, som var min handledare när jag gjorde praktik i Hörby i början av nittiotalet. Då bodde hon i Askeröd, en bit sydväst om Hörby. Nu bor hon i Helsingborg och hittade till bloggen genom en notis i Helsingborgs Dagblad.

Eva är uppväxt i Malmö, i Slottsstaden dit Gun och Folke flyttade ett tag efter att de träffats. Idag bor Evas son och dotter i Malmö, dottern vid Möllevången och sonen numera i trakten av Båstadgatan efter en sejour vid Seved.

Genom sitt arbete lärde Folke känna en arkitekt från Berlin, som arbetade en period i Malmö. Evas familj åkte ibland och hälsade på, och Folke och Eva besökte bland annat Hansaviertel där Interbau hölls 1957. Där uppfördes byggnader ritade av Jaenecke/Samuelson, som ju strax innan ritat husen på Östra Sorgenfri.

Källa: Olga Schlyter: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026