Redskap i konsten (Ödetomtens Flora IV)

Susann Rönnertz är konstnär. Hon arbetar gärna med tusch och har länge använt växter som redskap. Här är det en röllika som fått agera pensel:

Röllika. Ur boken linjelagren, Susann Rönnertz och Charlotte Walentin. Publikation ( ), Malmö 2008.

Röllika, eller möjligen ängsröllika. Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Kungsljus. Ur linjelagren.

Kungsljus. Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Susann har sin ateljé i det travertinklädda Förlagshuset i Kvarteret Smedjan. Hon passerar ödetomterna ofta, på väg till och från ateljén, och har tagit för vana att botanisera där. Vi träffas i hörnet Industrigatan/Nobelvägen en bister septemberdag och tar en tur på Stäppen. Susann är mycket växtkunnig, och går nu dessutom en trädgårdsingenjörsutbildning i Alnarp. Jag passar på att fråga om en del inslag i floran jag inte kunnat identifiera, till exempel detta:

15/9 2010.

Samma växt, 28/7 2010.

"Besksöta", slår Susann fast utan att tveka. Bären ser aptitliga ut, men Susann avråder från att äta dem - de är giftiga. Man skulle kanske inte dö om man stoppar dem i sig, fast risken finns. I floran står det inget om att besksötan är giftig, men den står på samma uppslag som spikklubba vilket väl är ett tecken så gott som något.

Jag tänker hursomhelst inte testa. Susann borde veta: hon använder ofta växter som använts i trolldoms- eller medicinska syften - och som fel använda inte alls är nyttiga - som redskap i sin konst. Just nu är hon inne på reseda, som det finns gott om på ödetomten. Inte nödvändigtvis en nyttig eller giftig växt. Men med märkliga, och som penslar säkert lämpade, formationer som spretande sträcker sig mot ljuset:

Kvarteret Brännaren, 15/9 2010.

Kvarteret Brännaren, 4/8 2010.

Susann har haft en paus från sin konst och lagt krutet på utbildningen i Alnarp, men nu har hon kommit igång med målandet igen. Resedan har definitivt ett finger med i spelet, som inspirationskälla. Vi tar en runda på ödetomten i Kvarteret Smedjan också. Susann har börjat spana på tistlarna - de borde kunna fungera utmärkt att måla med. När man tar sig en närmre titt på dem upptäcker man att de är en vacker och varierad liten värld i sig själv.

Tistlar, olika arter. Kvarteret Smedjan, 15/9 2010.

Vi rundar kvarteret och kommer till Förlagshuset. Vid husväggen, mot Celsiusgatan, hittar vi en släkting till besksötan, nämligen nattskatta. Inte heller nyttig att sätta i sig.

I Förlagshuset delar ett antal konstnärer på ett våningsplan. I Susanns ateljé är växternas närvaro påtaglig. Rader av tuschmålningar täcker en vägg. Resedamålningarna bör vara raden näst längst ner på väggen.

Ateljébilder: Susann Rönnertz, september 2010.

Man kan absolut se framför sig en tistel/tusch-kollektion på ateljéväggarna någon gång i framtiden. Stort tack, Susann, för initierad floravandring och inblick i hur växterna blir en del i konsten!

Tji park...

Håkan Thulin är avdelningschef på Fastighetskontorets exploateringsavdelning. Han ger ett mycket sympatiskt intryck när jag når honom på telefon. Det är lunchtid, men han tar sig tid att svara ingående på mina frågor, särskilt om Kvarteret Spårvägen där han är direkt inblandad i utvecklingsarbetet.

När jag frågar om planerna för en park i Kvarteret Verket* - nu när det inte blir någon i Kvarteret Degeln - uttrycker sig Håkan emellertid i försiktiga termer. Det är förståeligt. Min slutsats av det han säger är att det inte finns några sådana planer. I alla fall inga konkreta. Inte heller pågår vad man skulle kunna kalla förhandlingar mellan kommunen och markägaren E-on om att förvärva mark för parkändamål.

Kvarteret Verket, oktober 2010. Vy mot öster, E-ons kontorsbyggnad.

Det som har skett är att företrädare för Fastighetskontoret haft några samtal med E-on, om hur företaget ser på användningen av Verket i framtiden. Det är normalt, säger Håkan, att ha en dialog grannar emellan och Malmö Stad har ju stora planer för nybyggen på sin mark i Kvarteret Spårvägen på andra sidan Industrigatan. Så självklart är man från kommunens sida intresserad av vad den inflytelserika nabon tänker sig.

Kanske blir det så att E-on kommer fram till att de inte behöver all mark i Verket. Kanske vill de då sälja av en del av den och kanske köper i så fall Malmö kommun den. Kanske blir det då ett beslut om att använda marken till en offentlig park. Det är, som Håkan säger, många moment som ska till innan en park blir verklighet. Även om man bortser från saneringsbehoven.

Kvarteret Verket, oktober 2010. Till höger det gamla gasverkets kontorsbyggnad, ritad av Alfred Arwidius i slutet av 1800-talet och ombyggd på 40-talet.

När det gäller Degeln bekräftar Håkan de tidigare uppgifterna från Stadsbyggnadskontoret. Företaget som äger marken har ett utvecklingsbehov, som gör att de behöver bygga ut. Detta är på många sätt bra för Malmö, bland annat kan fler arbetstillfällen skapas. Därför har staden backat angående planerna för en grönyta på Degeln 4. Fortfarande tänker man sig en grönyta någon annanstans i Sorgenfri, men var den till slut hamnar och på vilket sätt den kommer att utformas är i dagsläget osäkert.

Obekräftade uppgifter om att det skulle kunna bli i Kvarteret Spårvägen dementeras av Håkan. Inga ändringar av planprogrammets intentioner för marken där är aktuella. Där ska det byggas bostäder. Nästa steg är att göra en fördelning av byggrätter till de byggherrar som anmält sitt intresse. Sedan kommer detaljplanearbetet att fortskrida i dialog mellan kommunen och byggherrarna. Visserligen finns det en andel grönyta inplanerad i de nya kvarteren, men det kommer knappast att bli något som liknar en sammanhängande park.

Så var skulle det då kunna bli en större gröning i Sorgenfri? Vad finns det för ytor som idag inte är bebyggda, och som redan används som ett slags offentliga rum? Hmmm, låt se... Kanske här?

Stäppen, vy från Industrigatan mot sydväst. 2/9 2009.

För när man tänker efter: bristen på grönytor i Sorgenfri är relativ. Enligt de gällande detaljplanerna - och kanske när man först betraktar området - är de få. Men i verkligheten finns de, även om de inte ser ut som det vi vanligen associerar med "park". Hursomhelst. Stäppen utgörs av två fastigheter, Brännaren 19 och Brännaren 2. Brännaren 19 ägs av Granen och där finns nu ett detaljplaneförslag om byggande av nya bostadskvarter. Brännaren 2 ägs av Riksbyggen, som givit Sweco i uppdrag att ta fram ett underlag för detaljplan. Så här ser det förslaget ut, enligt ett inlägg på Swecos blogg i februari 2010.

Swecos förslag till bebyggelse på Brännaren 2, utfört åt markägaren Riksbyggen. Benzons hus vid Industrigatan blir centralpunkten på ett tänkt torg. Nya gator ramar in kvarteret och avgränsar mot Brännaren 19 västerut och den befintliga industribebyggelsen i öster och söder.

Så nej, Stäppen förblir nog inte stäpp så länge till och grönytorna i Sorgenfri riskerar att krympa till nära noll. I ett tidigare inlägg var jag kritisk mot landskapsarkitekten och professorn Erik Skärbäcks kritik av idén om att förtäta staden genom att bebygga ödetomterna. Det var utifrån planprogrammets förslag att behålla Degeln 4 som gröning jag inte höll med honom. Nu ber jag att få ändra mig och istället hålla med professor Skärbäck. Att behålla en del av ödetomten i Brännaren som offentlig gröning skulle vara ett alternativt sätt att bevara ett "intressant kulturhistoriskt spår", vilket Degeln 4 karaktäriseras som i den byggnadsantikvariska utredningen om Sorgenfri. Men det lär som sagt knappast hända.

________________________________________

*Uppgiften om en eventuell framtida park i Kvarteret Verket kommer från Stadsbyggnadskontorets planchef, Kerstin Åkerwall.

Gunilla Kronvall - Återkomsten

Håkan Thulin, avdelningschef på Fastighetskontorets exploateringsavdelning, bekräftar uppgiften att Gunilla Kronvall återigen arbetar med Norra Sorgenfri för Stadsbyggnadskontorets räkning. På deltid och konsultbasis från det privata arkitektkontor där hon nu är anställd. Det rör sig alltså inte om en återanställning i Malmö Stad, utan om ett tidsbegränsat uppdrag. Håkan säger att det handlar om att arbeta med att få klart de detaljplaner som påbörjats för olika delar av Sorgenfri-området. Intressant.

Här kan du för övrigt läsa i Malmö Fria om parken som inte blev av. Och ganska snart kan du läsa ett nytt inlägg om parkfrågan här på bloggen - håll utkik!

Stjärnorna på marken (Ödetomtens Flora III)

Smedjan 14, 15/9 2010

Degeln 4 (Planerad park blir pillerfabrik, del II)

Kulturhistoriskt intressant miljö - snart bebyggd.

Tina Weberg är arkitekt på stadsbyggnadskontoret. Hon handlägger den bygglovsansökan för fastigheten Degeln 4 jag skrivit om här. Läkemedelsföretaget QPharma har sin fabrik på grannfastigheten, Degeln 8, och vill bygga nytt på det som nu är grönyta. I planprogrammet för Norra Sorgenfri från 2008 (Pp 6020) föreslås att denna grönyta i framtiden skulle bli en offentlig park.

När jag når Tina på telefon och frågar hur det kan komma sig att bygglovet verkar gå igenom, trots planprogrammets förslag, hänvisar hon till stadsbyggnadskontorets planavdelning. Där har man enligt henne avbrutit arbetet med ny detaljplan (Dp 5105) för Kvarteret Degeln. Vad betyder det? Med största sannolikhet att stadsbyggnadskontoret börjat planera i enlighet med planprogrammet - alltså för att det skulle bli en park/gröning på Degeln 4 - men att man nu av någon anledning ändrat sig.

I stadsbyggnadsnämndens protokoll från sammanträdet den 7/9 finns det en punkt om detaljplanen för Degeln 4. Stadsbyggnadskontoret har föreslagit att nämnden ska återkalla planuppdraget, det vill säga att arbetet med Dp 5105 inte ska slutföras. Nämnden fattar beslut i enlighet med förslaget. Ärendet avskrivs från vidare handläggning.

Det gör att nämnden, i en senare punkt på mötet, inte har något att erinra mot bygglovsansökan för Degeln 4. Den strider ju inte mot gällande detaljplan, som möjliggör ny industribebyggelse på fastigheten. Alla handlingar i ärendet har inte inkommit, men nämnden uppdrar åt delegat vid stadsbyggnadskontoret att fatta beslut om bygglov när så har skett.*

Folkpartisten och ledamoten i nämnden Henrik Swenson har gjort ett särskilt yttrande i ärendet:

Parkområdet kommer alltså, har nämnden fått veta, att kunna "iordningställas på annat intilliggande område". Det framgår inte av protokollet vem som redovisat detta och var någonstans parken/gröningen ska bli av.

Kerstin Åkerwall är planchef på stadsbyggnadskontoret. Hon berättar att QPharma vill utveckla sin verksamhet, det handlar efter vad hon förstått om att tillverka och sälja p-ringar till utvecklingsländer. Därför, menar Kerstin, är det en överlevnadsfråga för QPharma att de får bebygga Degeln 4 och det kan dessutom ge fler jobbtillfällen. Det har varit en diskussion mellan förvaltningarna - stadsbyggnadskontoret, stadsmiljöavdelningen, fastighetskontoret, gatukontoret - om hur man ska kunna lösa parkfrågan för Norra Sorgenfri.

Då har det visat sig att Fastighetskontoret ligger i förhandlingar med E-on om en del av Kvarteret Verket, där E-on äger all mark men kanske kan vara intresserade av att avyttra en bit till kommunen. Här skulle det gå att göra en park, tänker man sig nu. Det är alltså inte precis ett intilliggande område sett från Kvarteret Degelns horisont, snarare i motsatt ände av Sorgenfri, men Kerstin antar att det är denna information som folkpartiets ledamot i nämnden nöjt sig med.

När det gäller Degeln 4 kommer en 25 meter bred remsa utmed Östra Farmvägen att sparas ut som grönyta, så att "gymnasieeleverna får något att röra sig på" som Kerstin säger. För den delen av kvarteret kommer en ny detaljplan att göras. Ryker gör resterna av den gamla gården Annelunds trädgård som intressant kulturhistoriskt spår. Om intet går också tanken att utnyttja en park i Kvarteret Degeln som en grön länk från innerstaden till Östra Kyrkogården och i förlängningen Rosengård på andra sidan Kontinentalbanan.

Här gör alltså stadsbyggnadskontoret en chansning på att en befintlig gröning i Kvarteret Degeln kan bytas mot en ännu icke existerande sådan i Kvarteret Verket, vilket i sin tur bygger på en framgångsrik förhandling med E-on om marken.

I Kvarteret Verket låg fordomdags Malmös gasverk. Många tusen ton kol förbrändes genom åren till gas. Marken här är den mest förorenade i Sorgenfris industriområde. Här finns idag lagerbyggnader, gasklockor och annat smått och gott.

Kvarteret Verket, vy mot öster från S:t Knuts väg. 15/5 2010

________________________________
*Tina Weberg i ett förtydligande mail om den fortsatta gången: " /.../ ärendet handläggs nu vidare på kontoret. Beslut om bygglov kommer alltså att fattas på delegation, under förutsättning att inga avstyrkande yttrande från berörda remissinstanser inkommer eller annan uppgift tillförs ärendet."

Breaking news!

Gunilla Kronvall kan vara på väg tillbaka som projektledare för Norra Sorgenfri. Enligt vanligtvis välunderrättad källa har Malmö Stad köpt tillbaka Gunilla från den privata arkitektfirma, vars stadsplaneringsavdelning hon arbetat för en tid. Det är en ännu obekräftad uppgift, men jag väljer ändå att publicera den. Herregud, det här är ju bara en blogg och det vet ju vem som helst att vad man läser på bloggar får man ta med en nypa salt. Men om det stämmer att Gunilla träder in i sin gamla roll igen kan det bli en intressant händelseutveckling.

På tal om bloggar har också stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson en nyhet. Nästa vecka lanserar han sin blogg Hela Staden. Den kan bli ett intressant bidrag till det pågående samtalet om stadsplanering och byggandet av den socialt och ekologiskt hållbara staden.

Men nu måste vi backa ett steg. Hur har jag snappat upp dessa tidender? Jo, under fredagen avhålls en kulturlunch på Cirkulationscentralen. Temat för dagen är stadsplanering och kultur. Mycket folk har samlats på gården till Nobelvägen 125. Christine Owman underhåller medan publiken minglar, knyter kontakter och får sig det senaste skvallret till livs (se ovan).

Inlevelse på verkstadsgård. Christine Owman lättar sitt hjärta.

Skvaller är också det enda man får sig till livs, ja förutom en banan eller ett äpple som finns i en skål vid incheckningen. Jag är hungrig och har spetsat in mig på ett uppdukat bord med läckerheter i Cirkulationscentralens lokaler, men tji får jag. Menigheten visas istället in i ett rum där det är uppbullat för diskussion mellan Julia Svensson, journalist, Björn Carnemalm*, konstnär, och sagde Christer Larsson. Sedermera tvingas redaktören lämna evenemanget för att återgå till sitt dagjobb, utan att ha fått korn på den mat från veganska köket Chez Madame som utlovats i programmet. På vägen ut på gatan stoppar jag därför fickorna fulla med överblivna bananer och äpplen.

Gott om folk, men var är käket? Kanske i rummet i fonden? Norra Sorgenfri-redaktionen har inte knäckt de kulturella koderna vid dylika evenemang. Bananer finns det i alla fall (se bildens nedre högra hörn).

Intresset för vad Björn Carnemalm och Christer Larsson har att säga är stort. Först ut är Björn, som drar paralleller mellan Soho i New York och Norra Sorgenfri: industriområde på dekis - konstnärer som flyttar in - stegrad hipphetsfaktor - ökade hyreskostnader - ut med packet - in med bracket. Norra Sorgenfri befinner sig nu mellan stadium två och tre, kanske man kan säga. Så vad kommer att hända nu? Björn - som är kassör i Cirkulationscentralens ateljéförening - hoppas förstås att han och det dryga hundratalet yrkesverksamma konstnärer som finns i området ska kunna vara kvar, och även bidra till att konst och kultur får en direkt påverkan på områdets utveckling.

Han är inte ensam om den ambitionen. Den finns tydligt uttalad i det visionsprogram för Norra Sorgenfri som tagits fram. Den finns i talet om småskalighet och blandade verksamheter. Den finns också i KZON, en intressegrupp som verkar för att kulturen och konstnärerna ska kunna finnas kvar i området när det nu börjar sin resa mot - får man anta - attraktiv stadsdel. Vad man strävar efter är att hitta samverkansformer mellan konstnärer och markägare, inte minst för att det ska finnas lokaler för ateljéer till rimliga priser.

Björn är en aktiv medlem av KZON, liksom Pia Hansson från Ateljéföreningen Addo. Gunilla Kronvall var en av initiativtagarna och har fortsatt arbeta med KZON efter att hon lämnade posten som projektledare för Norra Sorgenfri. Det man nu riktar in sig på är att få de många fastighetsägarna i området intresserade av att så att säga bygga in kulturen och konsten i sina exploateringsplaner. Konkret handlar det om att få dem att satsa pengar i ett utställningsevenemang som ska gå av stapeln under 2011. Meningen är att områdets konstnärer ska bjudas in till en tävling, där de vinnande bidragen ska ställas ut på de fastigheter där ägarna varit med och betalat en andel i projektet. I alla fall var det vad KZON sysslade med i våras, redaktionen ber att få återkomma i frågan.

Julia Svensson och Björn Carnemalm.

Är då detta att konsten och konstnärerna ska ha en överlevnadsmöjlighet i ett gentrifierat område enbart drömmar, eller finns det en realistisk chans till det? Christer Larsson menar i sitt anförande att Norra Sorgenfri är en nyckel för att "få ihop den här delen av stan" och att kulturen har en självklar plats. Och vad skulle han annars kunna säga, i ett trångt rum proppfullt av områdets kulturarbetare? I alla fall. Kontentan av det han säger är att kulturen har ett värde i sig - i synnerhet i ett område som detta och för den tänkta boendepublik som ska lockas hit - och att smarta fastighetsägare kommer att fatta detta. Från stadsplanerarnas sida är kulturens närvaro en självklarhet och en viktig faktor för en hållbar stad, menar Christer.

"Skulle man då kunna tänka sig att ha en slags 'kulturkoefficient' i nya stadsplaner, ungefär som man har det för grönytor?", kommer en fråga från publiken. "Javisst", svarar Christer, "det kan man mycket väl tänka sig". Han strävar efter samförstånd på ett generellt plan, det är tydligt. Men många i publiken är verksamma konstnärer i området och lever med hotet om att så småningom få maka på sig.

En representant från Utkanten påpekar att fastighetsägaren vill göra dyra bostadsrätter av huset där allaktivitetshuset nu har sin verksamhet. "Allt genomförande är en kanp", säger Christer, men vill ändå vara optimistisk när det gäller möjligheterna att påverka.

Samtidigt framhåller han hela tiden, när det kommer till konkreta frågor, att som planerare kan han bara lägga ut planerna i stort, sedan måste processen ha sin gång. Stadsbyggnadskontorets ansvar är - något kryptiskt uttryckt - att "skapa värden som går mot en vision".

Vid något tillfälle nämner Christer att kommunen ändå har ett planmonopol, vilket man väl kan tolka som att det finns ett starkt maktmedel för att styra. Där någonstans börjar jag formulera en fråga. Den handlar om hur det då kan komma sig, att de detaljplaner och bygglov som stadsbyggnadskontoret nu tycks berett att klubba igenom står i strid mot det befintliga planprogrammet för Norra Sorgenfri. Bygglovet för en industribyggnad i Kvarteret Degeln, exempelvis, strider mot behovet av grönytor i området. Och då kan man ju fråga sig vad man har olika koefficienter till, som stipulerar andelen grönytor eller kultur eller vad det månde vara?

Men många andra har redan räckt upp handen för att få ordet och så är tillfället förbi. Diskussionen avslutas. Kanske har de andra i publiken koll på var maten finns och för min del kallar som sagt arbetet. Tur att Christer snart ska starta sin blogg. Då kommer vi att kunna ställa våra frågor till honom i lugn och ro och han kommer att kunna svara på dem.
__________________
* Björn, om du läser detta kanske du undrar var redogörelsen från samtalet vi hade i våras - om KZON, gentrifiering och konstnärernas överlevnadspotential i Norra Sorgenfri - tagit vägen. Den hamnade i en artikel för tidskriften Subaltern, i ett temanummer om staden som ska komma under hösten.