Är det verkligen park vi vill ha?

I en artikel i Sydsvenskan den 10:e mars intervjuas professorn och landskapsarkitekten Erik Skärbäck. Han är bekymrad över att den planerade förtätningen av Sorgenfri - det vill säga att man kommer att bygga bostäder där - kommer att ske på bekostnad av öppna rekreationsytor i form av parker. Enligt artikeln skulle Skärbäck vilja att ett helt kvarter görs om till park istället för att bebyggas. Han menar också att "ingen ska behöva ha mer än 300 meter till en park och då räcker det inte med små grönplättar".

När man läser planprogrammet för Norra Sorgenfri (finns att ladda ner här) är det sant, att ytorna som är tänkta som gröningar har karaktären av små plättar. De flesta kvarteren kommer att bli packade med nya bostadshus och befintlig bebyggelse. I områdets sydöstra hörn, i kvarteret Degeln, kommer den nuvarande, vidsträckta gröningen att utvecklas till park. I planen finns också en idé om att kvarteren Ugnen och Tangenten, som ligger kloss intill järnvägen, kan komma att göras om till park- och fritidsområde. "Det finns ett behov av gröna ytor i området och dessa kvarter föreslås därför på sikt utvecklas till grönytor av hög kvalitet", slår planförslaget fast.

Grönt nu och grönt ska det förbli. Kvarteret Degeln, där det tills för inte så länge sedan låg en gammal bondgård.

Det finns alltså en risk att Sorgenfri blir en betongdjungel, där de gröna ytorna hamnar på undantag i ett bortglömt hörn. Om man nu gillar betongdjunglar är det, å andra sidan, en lockande framtidsvision. Jämfört med dagens flacka ödetomter är en bebyggelse som länkar samman Sorgenfri med omkringliggande stadsdelar absolut att föredra. Att - som Erik Skärbäck förespråkar - göra om ett av de nuvarande, gigantiska kvarteren till en park, antingen Spårvägen eller Brännaren fick det bli i så fall, kan i värsta fall innebära att man byter ut en barriär (ödetomten) mot en annan.

Skärbäck menar att storleken har betydelse: "Det krävs en viss storlek för att få in rymd och rofylldhet", säger han. Här står olika behov tydligt mot varandra: av öppna gröna vidder och av fler bostäder centralt. Och gör man park av Kvarteret Tangenten ryker Addo-fabriken all världens väg, till industrinostalgikerns fasa. I ett sådant läge kanske man måste tänka utanför den traditionella, funktionsuppdelade boxen. Kanske kan man arbeta med idéer om gröna, offentliga gårdar inne i bostadskvarteren? Kanske kan man samarbeta med gerillaodlarna i Mykorrhiza, för att garantera grönska i betongen?

Om vi till slut tittar lite på Sorgenfris omgivningar, vad hittar vi då? Längs Agneslundsvägen har vi St Pauli Mellersta och Södra kyrkogårdar. In mot stan ligger St Pauli Norra kyrkogård intill St Knuts väg och Industrigatan. Kanske inte ställen där man slår sig ner med en öl eller fixar grillfest en solig sommardag, men gröna är de. Kanske kunde man göra något för att de skulle bli lite mer inbjudande att promenera genom? På andra sidan Celsiusgatan finns Malmös finaste koloniområde, visserligen inhägnat och svåråtkomligt för alla icke-kolonister, men frodigt grönskande.

Från där jag bor är det ungefär 480 meter till Rörsjöparken, det närmsta ställe som lockar till att lägga ut en filt och läsa en god bok. Går jag lika långt från parken längs Exercisgatan/Industrigatan och beger mig in i Kvarteret Spårvägen hamnar jag där de nu rivna verkstäderna låg. Lite för långt till grönskan enligt Skärbäcks standard, alltså, både för mig och för de framtida boende på Sorgenfri. Men ganska acceptabelt ändå (från Zenithgatan till den gröna Kungsgatan är det lite drygt 300 meter, om man vill vara lite flexibel). De som, enligt Skärbäcks ideal, kommer att ha sämst livskvalitet är de boende kring de delar av Bussgaraget som kommer att bevaras. De har drygt 600 meter både till Rörsjöparken och till den planerade parken i Kvarteret Degeln. Å andra sidan kommer de att bo precis intill ett tänkt fritids- och evenemangscentrum.

Från Bussgaraget till det nu ödelagda koloniområdet mellan Ellstorp och Kontinentalbanan är det drygt 800 meter fågelvägen. En bit att ta sig, alltså, men om man gör en bra cykelväg från Sorgenfri till Värnhem (kommer att behövas) tar man sig lätt dit. Här är en stor yta - nu ägs den av Jernhusen - som skulle kunna bli en finfin park.

Ja, vem vet hur det kommer att bli? Men betong, tegel och gerillaodlare i skön förening tycker jag verkar vara en kombination att satsa på.