Världspolitiken kommer till Addoland

Två damer i en röd bil gör Industrigatan till en farozon. De kör längs gatan, stannar vid Tripasin, gör en vansklig vändningsmanöver, kör tillbaka under järnvägsviadukten, stannar och vänder och kommer farande tillbaka igen. Under tiden tutar de muntert, skrattar och vinkar åt alla andra som kommer körande. Och det är många. Bilar står parkerade på båda sidor om Industrigatan. Musik pumpar ut ur uppställda högtalare och män dansar ringdans med flaggor mellan sig.

Det är inte besökarna till ateljéföreningen ADDO:s öppna visningshelg i kvarteret intill som festar loss så här. Istället är det alla som kommit för att rösta i det irakiska valet. Kön till vallokalen i den gamla Addo-fabriken ringlar lång.

Sydsvenskan har rapporterat om oklarheter kring vilka som får rösta, och vilka dokument man måste kunna visa upp. Under lördagen var det tydligen också en skärmytsling mellan kurder och irakier utanför vallokalen. Saker och ting är inte enkla.

Finfingret

Men när Norra Sorgenfri Nu:s utsände passerar är det bara glada miner och uppsluppen stämning. Tre män visar stolt sina pekfingrar, doppade i blått bläck som tecken på att de röstat - och använt den demokratiska möjligheten att påverka. De hoppas på maktskifte och förändring. Den nuvarande regimen, menar de, rättar sig bara efter Iran och USA och har misskött sig.

Hur det än går i valet är det förstås en dag av stor betydelse för alla som är här. Det annars så stillsamma kvarteret har för några dagar blivit en del av världspolitiken.