The Addo house style: New York, 1957

Mitt besök på East 49:th Street, där Addo invigde sin nya byggnad med showroom 1957, blev ett fiasko. När jag väl hittat dit var dörren låst, och den kombinerade bank och kaffeservering som på senare år hållit till där hade lagt ner verksamheten. Kanske var det ingen bra affärsidé när allt kommer omkring. En del kommentatorer på företagets hemsida uttrycker i alla fall sitt starka missnöje med att caféets baristas inte kunde hjälpa till med bankärenden.

Nåväl. Nu har konstvetaren Helena Kåberg, som i sin avhandling Rationell arkitektur skriver bland annat om Addo:s öden och äventyr i New York, kommit till assistans. I samband med avhandlingsarbetet gjorde hon och 3D-animatören Peter Wiberg en datoranimation över interiören av Addo-huset, så som det designades och inreddes från början.

Med benäget tillstånd från Helena och Peter - stort tack! - kan Norra Sorgenfri Nu presentera filmen exklusivt för sina läsare. Håll till godo!

300 Park Avenue/45 East 49th Street

Regnet häller ner över East 49th Street, en anonym tvärgata till storslagna Park Avenue. På andra sidan avenyn tronar Waldorf-Astoria. På sätt och vis kan man säga att den lilla byggnaden jag ser tvärs över gatan, inklämd mellan Colgate-Palmolives imposanta skrapa och ett annat höghus på andra sidan, har adress 300 Park Avenue. Den är byggd på samma tomt som Colgate-Palmolives kontorskomplex. Men ingången är från 49:e gatan.

Det finns en anledning till att jag, bland New Yorks alla gator och hus, har stannat till just på denna plätt. Här öppnade nämligen Addo sitt kombinerade showroom och kontor 1957.

Vid det laget hade Addo varit verksamt i USA sedan början av 40-talet. Precis före Pearl Harbor och handelsblockaden lyckades det malmöitiska företaget få iväg en leverans på tusen räknemaskiner över Atlanten och kunde under hela kriget fortsätta en viss export till Amerika. Huvudkontoret för amerikanska dotterbolaget Addo Machine Company Inc. fanns sedan tidigare i New York. Addo-grundaren Hugo Agrells son Göran - eller George som han kallade sig over here - var chef.


Efter 1945 tog den transatlantiska handeln fart på allvar, när hjulen i industrin började snurra på allvar. Det var många räkneoperationer som skulle utföras och Addo var i frontlinjen vad gällde teknik och produktutveckling. Femtiotalet var Addos gyllene årtionde. Såväl den amerikanska krigsmakten som Disneyland räknade med företagets apparater. Men inte bara USA-marknaden blomstrade, hela världen låg för räknemaskinsjättens fötter. Addo-produkterna stod för svensk kvalitet. Man satsade också på fräck, modern design och på marknadsföring - nya strategier för att nå ut till kunderna. Tidningsannonser med Miss Sweden Anita Ekberg, ömt smekande multiplikationsapparaten Multo, var en anslående syn. Fotona togs av Georg Oddner.

Inte Anita Ekberg, men väl en av Malmö-flickorna med bollexercis

1957 fick Köln ett Addo-hus, där företagets produkter exponerades. Åren därefter tillkom Addo-hus i Mexico City, Chicago och Los Angeles. Addo ville att miljöerna skulle spegla modernitet och svenskhet, två begrepp som i mångt och mycket tycks ha varit synonyma vid denna tid.

Samma år som Addo-huset i Köln invigdes alltså i New York en egen kontorsbyggnad med showroom. Göran Agrell hade lyckats komma över ett stycke land vid prestigefyllda Park Avenue. Tidigare hade han engagerat den hete tjeckisk-amerikanske grafiske designern Ladislav Sutnar för att skapa The Addo House Style, "där alla former av kommunikation med omvärlden koordinerades" (Helena Kåberg i avhandlingen Rationell arkitektur). Sutnar var inspirerad av Bauhaus-skolan och maskinestetik, där den bärande idén var ett kontrollerat visuellt flöde. Uppdraget för Addo var att ge allt från Addo-X-loggan till brevhuvudena en enhetlig utformning. Addo-huset skulle genom sin design och möblering bli ett showcase för The Addo House Style och skandinavisk design. Som var inne då, liksom nu. Bland annat Bonniers och Orrefors hade också de utställningslokaler i New York vid den här tiden.

Vid utformningen av byggnaden på East 49th Street samarbetade Sutner med arkitekterna Hans Lindblom och tysk-schweiziske Oscar Nitzchke. Läget kunde heller inte varit mycket bättre. Kontorsskraporna längs Park Avenue sjöd av aktivitet och Addos försäljare - vilka utgick från kontoret - hade nära till de presumptiva kunderna.

Till slut blev kontoret för litet och Addo flyttade någon annanstans. Flygbolag som Aeroflot tog över, och på senare år har den kombinerade banken och caféet Ing Direct hållit till här. Och så trodde jag det var fortfarande. Men istället för en den kopp kaffe och de fina fotomöjligheter jag hoppats på möts jag av en stängd dörr. Ing Direct har stängt ner och ska öppna någon annanstans. Snopet, när jag kommit hela vägen från Sorgenfri för att dokumentera detta. Återstår bara att åka hem igen.

Man kan bara precis ana mezzanin-våningen i utställningslokalen. Fasaden täcktes av A-D-D-O i stiliserade jättebokstäver, fästade i fasaden med vajrar så att de tycktes sväva i fria luften.

Källa: Helena Kåberg. Rationell arkitektur. Acta Universitatis Upsaliensis, Ars Suetica 20. Taberg 2003.

Logotyper

Kanske inte vad vi idag skulle kalla en logga, men klassisk skyltkonst och idag ett starkt varumärke i området trots att verksamheten sedan länge upphört. G. A. WANGEL AB. FÄRGERI & KEM. TVÄTT lyder texten i sin helhet. Enligt Malmö Stads projektledare Gunilla Kronvall vill fastighetsägaren byta ut texten - med bibehållande av typsnitt och stil - till Mölledalsgymnasiet eller liknande. Det är ju det som kommer att finnas bakom fasaden i framtiden. Det är fortfarande en öppen fråga hur det kommer att bli. Fasad mot Östra Farmvägen.

Naturinwerk var det tyska moderbolaget till AB Tripasin, som startade sin verksamhet i Kvarteret Grytan 1937/38. Mot slutet återkom Naturin som delägare. Naturin ingick i det Spanien-baserade företaget Viscofan, med tillverkning i låglöneländer som Thailand och Mexico. Tripasin lades ner 2005. Fasad mot Industrigatan.

Ferrosan, ett läkemedelsföretag, etablerade sig i området ungefär samtidigt som Tripasin och byggde successivt ut i kvarteret Smedjan. Galler för källarfönster ut mot gatan. Celsiusgatan.

Nu håller Migrationsverket till i Ferrosans gamla kontorsbyggnader. En mycket officiell och stram logga. Man förstår att den ska symbolisera något slags bro, eller måhända en förbindelse mellan människors medvetanden. För många av besökarna torde den krystade symboliken eka tomt och hånfullt. Celsiusgatan.

Den mest elaborerade loggan: mosaik på gaveln till Uno Borgstrands Aktiebolag, som sysslat med färg och växthustillbehör sedan femtiotalet. Hörnet Nobelvägen/Industrigatan.

Flitiga som myror är de tydligen på denna förpackningsanläggning. Eller så packar de myror. Industrigatan.

Den här blir man nyfiken på. Vad sysslar det här företaget med? Klatschig design, gediget: skylten är målad på en träskiva. Kvarteret Tangenten, f. d. Addo-fabriken.

Säger vad det handlar om, men man blir kanske inte så sugen på att underkasta sig en behandling hos Tre Kotor? Utsikterna att ryggraden ska se ut så där efteråt skrämmer lite. F. d. Wibergs Kappfabrik, Celsiusgatan.