En färgbild

Industrihamnen

Den här bilden har inget med Norra Sorgenfri att göra. Men den påminner om att världen är i färg och inte enbart i grått, brunt och beige.

Avstickare: Östra Sorgenfri

När vi följer Östra Farmvägen söderöver, förbi kyrkogården, passerar vi snart Sorgenfrivägen. I kvarteren till vänster - Vänligheten, Godheten och Idogheten - finns MKB-hus uppförda på sextio- och sjuttiotalen, några HSB-föreningar och Stenkulaskolan. Till höger ligger kvarteret Sorgenfri.

Hörnet Östra Farmvägen/Sorgenfrivägen, Kvarteret Sorgenfri. Husgruppen närmst uppfördes 1967, husen därbakom stod inflyttningsklara i mitten av femtiotalet

MKB startade sin verksamhet 1947 och började genast bygga i stor skala. Målet var att fixa bostäder till alla för överkomliga priser. Det fanns ett behov: Malmö växte med 4 000 invånare per år vid den här tiden, ungefär som nu. Många Malmöbor bodde dessutom uselt i nergångna fastigheter i slummiga kvarter. Nu skulle det bli folkhemsreda på torpet, standardiserat boende enligt de senaste rönen i hus byggda med de senaste metoderna.

Östra Sorgenfri var runt mitten av förra århundradet en utpräglad arbetarstadsdel med låg status. Här fanns "tillfälliga" nödbostäder för bostadslösa, enkla trähus som smälldes upp 1917 och revs först på sextiotalet. I krokarna låg också Malmö stads renhållningsverk. Under mitten av trettiotalet hade man byggt barnrikehus längs Nobelvägen.

En helt annan skillnad

Här bestämde sig alltså MKB för att bygga modernt. Arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelson anlitades. Enligt tidens helhetstänkande blev det en symmetrisk lösning. Ett åttavånings punkthus i gult tegel och betong ut mot Sorgenfrivägen och kyrkogården. Tre fyravåningshus i vinkel runt en öppen gård. Upprepa konceptet tre gånger och vips har du ett nytt bostadsområde. Mot Båstadsgatan en lutande arkad med butiker i bottenplanet för de lokala näringsidkarnas skull. Så där kommer det absolut inte att bli när Norra Sorgenfri ska bebyggas, om visionerna slår in. Där ska det bli småskaligt och varierat, med många byggherrar.


Husen var radikala i sitt formspråk. Lutande balkongfronter längs hela den västra fasaden på fyravåningshusen. Synliga betongstommar och heltäckande balkongfasader på punkthusen. Det blev 300 lägenheter med relativt hög standard. I MKB:s kundtidning nr 4 2008 intervjuas Ruth och Arne Fridh, som flyttade in redan 1954 när husen var sprillans nya. Arne hade växt upp i "Pinnahusen"*, som nödbostäderna kallades. Där delade han 36 kvadrat med fem syskon och föräldrar. Den nya lägenheten var rena lyxen. Nu fixar Ruth och Arne, som hunnit bli 88 år gammal, sedan ett tiotal år med planteringarna på gårdarna. Några andra grannar är med i blomstergänget, MKB står för plantor och redskap.


Självklart är Östra Sorgenfri, enligt MKB, rena rofyllda idyllen. Kanske är det sant. Området har i alla fall inte den coolhetsfaktor som Västra Sorgenfri bortåt St Knuts torg eller de renoverade funkishusen längs Nobelvägen. Här råder lite för mycket av den estetik som kommit att förknippas med trista förorter. Det är lätt att passera utan att lägga märke till de ganska märkliga husen, som skiljer sig markant från den övriga bebyggelsen i trakten. Men när man väl upptäckt dem får man en lågmäld sympati för dem. Det tycks också någon på MKB ha. Balkongerna har inte glasats in, som på så många andra bostadshus i stan. Säkert till hyresgästernas förtret men till gagn för alla bebyggelsehistoriskt intresserade nördar som har vägarna förbi.

Utspejsad arkitektur längs Båstadsgatan

_________________________
*När de så kallade Stjärnhusen byggdes i en helt annan del av Malmö, döpte de boende i nödbostäderna om dem till "Hollywood".

Källor:
Malmö i skimmer och skugga. Tyke Tykesson och Björn Magnusson Staaf. Architectus Verborum. Malmö, 2009.
MKB kundtidning 4/2008.
MKB kundtidning 3/2007.

Kallt som fan

Det byggs nytt i Kvarteret Grytan, ut mot Agneslundsvägen. Det ska bli garage för det kommande byggymnasiets stora maskiner. Idag är det kallt, fem minus. När man är uppe på byggnadsställningarna, i vinden, känns det, säger byggjobbarna. De är påbyltade och har rånarluvor för ansiktena, men verkar längta inomhus. Det är inte konstigt. Man blir desperat av att frysa, särskilt om fingrar och tår. Vad säger facket? De kanske inte har hunnit med att organisera arbetarna så här långt ut i periferin, förstås.

Nu är det lunch, byggarna paketerar in sig i en skåpbil. Någon vet ett ställe - förhoppningsvis varmt - där det finns Dallasburgare. Inne i Bosniska Kökets vagn på hörnet fräser det från grillen, men det är för kallt att stå och vänta på en burgare därifrån, för att inte tala om att sedan hänga i gathörnet och kränga den. Det får vänta till våren.

Inne i kvarteret uppförs en stor hall, där byggeleverna antagligen ska öva sig på att mura, snickra och annat.

Grannbloggen har blivit bok!

På andra sidan Amiralsgatan byter Östra Farmvägen namn till Norra Grängesbergsgatan. Längs den gatan cyklar Oskar Ponnert till och från jobbet. Sedan två år gör han bloggen Norra Grängesbergsgatan - lätt Malmös coolaste gata. Nu har säsong 1-4 av bloggen blivit bok.

Även om det egentligen är Östra Farmvägen som är den fräckaste gatan i stan - och Norra Grängesbergsgatan bara är en slags förlängning av den - så är vi som håller till på den förra inte förtrödna eller småsinta av oss för att den sistnämnda får all uppmärksamhet. Tvärtom: vi står längst fram i hyllningskören för att gratulera!

Lite spionage kan emellertid inte skada, så här grannbloggar emellan. Och släppefest är ju ändå släppefest. Så jag tar mig hela vägen till Sofielund och hittar Norbergsgatan, en ganska anonym tvärgata till Norra Grängesbergsgatan. Här finns Galleri Krsvc, där det är konst- och designmarknad över Lucia-helgen.

Bubblet och de salta pinnarna är slut när jag kommer fram - om de någonsin funnits - men Oskar och hans böcker är kvar. Vi pratar lite om gator och skyltar och om vad som händer när man börjar närläsa sina stråk.

Oskar har ett bra öga för att se detaljerna och det absurda, vackra, poetiska och skojiga i tillvaron. Hans bilder och texter handlar också om det mycket mänskliga i att vilja mycket och kanske inte nå riktigt ända fram - och så får det bli som det blir. Som när Gatukontoret vill ta bort ett övergångsställe, därför att risken att råka ut för en olycka på mindre trafikerade gator är större om man korsar den på just ett övergångsställe. Men strecken blir kvar i gatan, och skylten med Herr-Går-Man också. Eller affärsidkaren som draperar hela sin fasad i stora påkostade vepor där det står Möblar istället för Möbler. Eller.... ja det finns många exempel.

Det låter högtravande men boken blir också ett slags dokument. Över en skitig bakgata, visst, men också över det som förändras, förvandlas, upphör och uppstår. Den gamla Lampshopen på 2a stänger ner efter 36 års verksamhet, och vem hade skrivit en betraktelse över detta om inte ngbg.se funnits? Och vem hade för eftervärlden uppmärksammat att det en gång - mellan Frisörerna Kerstin & Lasse och Pyramid Travel - låg en hundsalong som utförde pudeltrim på Augustenborgstorget?


Till sist ett typiskt ngbg-inlägg:
En bild av spilld mjölk på gatan och texten "Spilld mjölk på svart asfalt - det är vackert så man vill gråta. Men man ska ju inte."

Och en förhoppning om att ngbg.se fortsätter se det stora i det lilla, det skojiga/absurda i tillvaron och det speciella med Norra Grängesbergsgatan.

Sydsvenskan uppmärksammar.

Utkanten - polisrazzians efterspel

Jag pratar i telefon med Mats, en av aktivisterna på Kulturhuset Utkanten. Han är fortfarande upptagen med efterdyningarna av förra helgens polistillslag, men är vid gott mod. Brandinspektionen i veckan har gått bra. Inspektörerna hade bara en del smärre anmärkningar, sådant som kan åtgärdas relativt enkelt: en dörr som ska fixas, ett brandlarm som ska installeras och lite annat. Inget som hotar den fortsatta verksamheten på Utkanten. Arbetsdagar är inplanerade till helgen.

Utkantens advokat har pratat med åklagaren, som uppgett att polisen bara ska spegla hårddiskarna på de beslagtagna datorerna. Det borde innebära att de kan återlämnas ganska snart. Däremot har man ännu inte fått ta del av utsättningsordern och husrannsakan som låg till grund för polisens razzia. Därför är det fortfarande oklart vilka misstankar man grundar beslaget av datorer och teknisk utrustning på.

Brottsrubriceringarna - Mats tror det rör sig om sex eller sju - kvarstår, men det är inte klart hur åklagaren kommer gå vidare med dem.

På måndag kväll arrangerar Bröd & Frihet sitt folkkök som vanligt. Den här gången går alla pengar som kommer in till Forskningsavdelningen, hackerspacet en trappa upp vars datorer och andra elektroniska prylar togs i beslag av polisen.

EfterArbetet rapporterar
Sydsvenskan rapporterar

Uppdatering 10/12:
Polisen har nu, enligt Sydsvenskan, gjort vad de ska med de beslagtagna datorerna och vill lämna tillbaka dem. Det är lite oklart om datorerna återbördats, polisen menar att det varit svårt att hitta någon enskild person att lämna ut dem till. Så klart, eftersom det rör sig om en förening där beslut fattas gemensamt och man agerar kollektivt.

Från Utkantens sida tycks man också se polisens aktion som riktad mot kollektivet, inte mot enskilda personer. Kopplingen till det pågående klimatmötet i Köpenhamn - COP 15 - och polisens kartläggning och störning av vänsterradikala grupper som kan tänkas genomföra olika manifestationer under toppmötet, är ju inte alldeles långsökt.

Bo Birgerson, åklagaren som handlägger ärendet, har tidigare haft hand om utredningar som rört demonstrationer och aktioner genomförda av det tidningen kallar "yttersta vänstern". Birgerson menar dock att det handlar om att utreda ifall enskilda personer gjort sig skyldiga till brott och att det i Utkantens fall just handlar om svartklubbsverksamheten.

Hur det än är med polisens motiv så har de inte (ännu) möjlighet att åberopa ett "Lymmelpaket", likt det de danska kollegorna nu har att ta till under klimatmötet. Den skärpta danska lagstiftningen innebär utökade befogenheter - bland annat att kvarhålla demonstranter under en betydligt längre tid än tidigare utan brottsmisstanke. Inför klimatmötet har man byggt burar där man kan förvara dem som misstänks vara på väg att störa ordningen.

Utsmyckning

Förskönande inslag är inte så vanligt förekommande i industriområdet Sorgenfri. Men på UBA Växthusspecialistens fasad mot Industrigatan finns det en fin mosaik. Den visar vad det handlar om: verktygen, glaset och blomman som frodas därbakom. Som en påminnelse - även i de mörkaste av dagar - om att solen kan komma åter.

Uno Borgstrand flyttade in sin verksamhet i hörnfastigheten Nobelvägen/Industrigatan på 50-talet. Kanske kom mosaiken till samtidigt. I alla fall finns den med på ett foto från 1970. På det fotot ser man också grannen, Läderfabriken Skandia (sedermera Öresund). Klassiska gamla fabriksbyggnader i rött tegel som hade varit guld att nu kunna omvandla till fräcka utrymmen för verksamheter och bostäder. Om de inte brunnit ner 1996, vill säga. Nu är det en ödetomt.

UBA:s byggnader har omvandlats rejält det senaste halvseklet. Ursprunget är också här en rödteglad fabriksbyggnad, som fortfarande kan anas bakom till- och utbyggnader. Från början av 1900-talet fram till femtiotalet hade S Barnekows teknisk-kemiska laboratorium sin verksamhet där. Barnekows laboratorium tillverkade mejeripreparat, till exempel ostlöpe, industriellt. Man gjorde också smörfärg, som användes för att göra smöret gulare långt före E-ämnenas tidevarv.

Källa: Olga Schlyter: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026