Väck med Wangel

Östra Farmvägen, 2/9 2009

G. A. Wangels fasad 10/9 2009

10/9 2009

4/12 2011

G. A. Wangels färgeri & kemiska tvättanstalt etablerades vid Östra Farmvägen 1929. Kemtvätten var i bruk åtminstone till sextiotalet. Sedan dess har byggnaden använts för diverse ändamål, en del mer ljusskygga än andra. Nu har den blivit en del av det nya skolkomplexet i Kvarteret Grytan. Fasaden har fått en ansiktslyftning, med nya fönster och stuprör och - som synes - med ny text på den vita bården.

"Wangels kemtvätt vid Östra Farmvägen har en till karaktären mycket väl bevarad gatufasad", skriver byggnadsantikvarie Olga Schlyter i sin antikvariska utredning från 2006. "Den röda tegelfasaden har ett stort miljöskapande värde och den minner på ett tydligt sätt om Norra Sorgenfris långa historia som industriområde med många olika små verksamheter."

När jag pratade med Olga för kanske ett och ett halvt år sedan, nämnde hon att hon och fastighetsägaren hade olika uppfattningar om bevarandet av texten på fasaden. Olga ville att den skulle bevaras, medan fastighetsägaren ville ändra till Norra Sorgenfrigymnasiet. Om texten ändå ändrades ville Olga att den skulle ha samma typsnitt.

Nu har fastighetsägaren fått sin vilja igenom. Vad var det rätta att göra? Ingen helt enkel sak att reda ut. Varför ska det stå G.A. WANGEL AB. FÄRGERI & KEM. TVÄTT på huset när det är en skola? Det kan tyckas ologiskt och vore måhända toknostalgiskt. Den gamla texten var dessutom blekt och flagnad. Å andra sidan: den berättade något om byggnadens och platsens historia och var ett kulturhistoriskt spår som nu för alltid gått förlorat. Det finns dessutom inte många originalexempel på den här typen av fasadtextning kvar.

Klichéerna på "Sorgenfri" och "gymnasium" har inte tagits bort, så det går inte att se riktigt hur det kommer att se ut. Men det är inte samma typsnitt, och versalerna i den gamla texten har bytts ut mot gemena. Fasaden är prydlig nu och linjerna är lite rakare. Samtidigt har en hel del av karaktären har gått förlorad på grund av den okänsliga textningen och den övriga renoveringsivern.

Vägg i vägg med den gamla kemtvätten har det tillkommit en ny tegelfasad. Det är det nya särskolegymnasiet. Byggnadens proportioner gör att storleksförhållandena längs gatan kastas om. Det är kanske inte så mycket att orda om. Men att den nya fasaden är stum och sluten mot gatan är ett större problem. Visserligen är gult tegel ett kännetecken för området och i genren fantasilös industribyggnad korresponderar kåken väl med en del av Norra Sorgenfris tråkigare, modernare inslag. Man hade önskat sig något lättare, något mer karaktäristiskt, något som kunnat ge Wangels vackra fasad något intressant att spela mot.

Samtidigt hade det kunnat vara betydligt värre. Olga Schlyter skriver i sin utredning apropå Wangel-huset: "Byggnaden är i dåligt skick och ett bevarande där gatufasaden bibehålls och man bygger nytt bakom skulle i detta fallet vara motiverat". Visserligen är väl det mesta inom väggarna utrivet och byggt upp på nytt, men huset och det karaktäristiska gavelpartiet har - med vissa små ändringar och en nyputsning - fått vara kvar.
 

4/12 2011

2/9 2009

Den funkiga ruffigheten är borta. Hade det funnits ett egenvärde i att bevara den, som ett kulturminne och en kontrast mot allt det rätlinjigt välputsade nya som kommer att byggas runt om? Jag saknar huset så som det var när jag bekantade mig med det hösten 2009. Samtidigt, vilken fas i husets historia är det önskvärt att lyfta fram - när det var nytt och stiligt på trettiotalet, eller när det var på dekis under de senaste decennierna?

Hur som helst är det synd att känslan i den gamla fasadtexten gått förlorad.

Östra Farmvägen och det nya gymnasiet revisited

Det är inte kul att vistas utomhus för tillfället. Jag håller mig i stugvärmen och tittar igenom gamla bilder från en solig dag i mitten av oktober, då jag var förbi entrén till Norra Sorgenfri gymnasium.

Det har varit en hel del strul med det nya byggymnasiet. Skolan var långt ifrån färdig när terminen startade, vilket lett till att eleverna fått lära sig bygga i teorin (bland annat var nämligen inte de nya bygghallarna för de praktiska momenten färdigbyggda). Jag har försökt komma i kontakt med rektorn utan att ha lyckats och har därför inte kommit innanför skolans väggar. Det har också varit bommat in till skolgården mot Östra Farmvägen, men den här sena eftermiddagen är grinden öppen.

Under asfalten och konstgräset (!) är det garage. Som skolgård betraktad är platsen inte särskilt tilltalande och har något definitivt provisoriskt över sig. Kanske är det inte alls klart. Kanske blev det bråttom att få upp flaggstången och fixa till lite grönska - om än konstgjord - när Ilmar Reepalu för ett tag sedan kom och invigde den ofärdiga skolan. Om konstgräset är en permanent lösning får man hoppas att de snyggar till kanterna lite.

Norrut i kvarteret pågår det förberedelser för ett nybygge mellan G A Wangels gamla tegelbyggnader ut mot gatan och den före detta Tripasin-fabriken. Gymnasiesärskolan kommer så småningom att flytta hit och så ska det bli bostäder också.

Mellan skolgården och Östra Farmvägen har Gatukontoret anlagt en öppen plats. En mur och en grind bildar gräns mellan den offentliga platsen och skolområdet. Byggherren gör en balansakt i förhållande till detaljplanen, som stipulerar fri syn in på skolområdet. Om man står på tå kan man kika över muren. Det känns ganska tillbommat. Men det finns förstås en gallergrind man kan kika in genom och dessutom den här snurrgrinden, som samspråkar med en likadan som står kvar i grannkvarteret Tangenten sedan Addos glansdagar:

Det är den hittills tydligaste referensen till områdets industrihistoria jag kunnat se i nyinstallationerna, måhända oavsiktlig men i alla fall.

Det är för tidigt att säga något om hur det nya torget kommer att bli när det är klart. Det skulle det ha varit till första oktober, men så skedde inte. Den här dagen var arbetet i full gång. Träd ska planteras och det ska bli något slags utsmyckning på de cementplattor som Jimmy Windeborn och hans kollegor nu fått på plats. Enligt Stina Linder, landskapsarkitekt på Gatukontoret, har det emellertid blivit något fel med plattleveransen. Det har uppstått tveksamheter kring huruvida plattorna kommer att klara vinterkylan och därför kommer man att vänta med färdigställandet till våren.

Den undre bilden visar kvarterets sydvästra hörn, alltså korsningen Östra Farmvägen/Agneslundsvägen. Grunden till ett nybygge har lagts. Enligt Norra Sorgenfri Nu:s vanligtvis välunderrättade källor finns det ett bygglov för ett gatukök på hörnet, men enligt de byggare jag pratat med på platsen ska det uppföras en 7-Eleven-butik. Bosniska köket, som höll till här ett tag och som verkligen var ett gatukök, har nu flyttat till Norra Grängesbergsgatan. Kanske var det där detta fina etablissemang höll till innan det gästspelade på Sorgenfri, men jag saknar det lika fullt och hade gillat om det blivit permanent här.

Allt som allt mycket att följa upp när vädret blir tjänligt igen.

Östra Farmvägens förvandling

Det är ett väldigt röj i korsningen Östra Farmvägen/Agneslundsvägen nuförtiden. Asfalten har rivits bort. Gatorna ska smalnas av där de passerar det nya byggymnasiet i Kvarteret Grytan. Bilden är tagen från korsningen och visar Östra Farmvägen norrut. Kantstenen bildar gräns mellan gatan (till vänster) och en ny platsbildning - ett torg - till höger. Torget kommer att sträcka sig en bit in i kvarteret. För länge sedan fanns där byggnader, men på senare år har det varit en parkeringsplats. På östra sidan kommer torget att avgränsas av en mur, med grindar in till den blivande skolgården. Gaveln på Wangels gamla kemtvätt kommer att bevaras, alltså blir det inte bara fasaden mot gatan som står kvar som ett skal (som jag trott tidigare).

Jimmy Windeborn, bördig från Göinge, jobbar med att skära kantlinjens portugisiska granit. Han berättar att det kommer att bli en cykelväg längs torgets västra sida, mot gatan. Torget ska beläggas med stora betongplattor, 70 x 70 centimeter. Plattorna ska enligt planen levereras nästa vecka. Några träd är också inritade på den skrynkliga ritning som Jimmys kollega Raymond Schakt (efternamnet taget) halar fram ur en ficka.

Raymond Schakt och Martin Bengtsson diskuterar anläggningstekniska detaljer.

Det är Martin Bengtssons stenläggningsfirma som har fått uppdraget att anlägga torget. Jobbet ska vara klart till oktober. Vi står i korsningen och Martin visar var det i gathörnet ska smällas upp en 7-Eleven-butik. Bosniska Köket som stod här innan har fått maka på sig och lär aldrig komma tillbaka. Den första permanenta butiken/serveringen i området blir alltså ingen småskalig näringsidkare utan en franchise för ett stort multinationellt företag. Eleverna på den nya skolan kommer att kunna köpa upp sig på samma plastinpackade mackor och frigolitmuggskaffe som överallt annars. Det känns lite... tråkigt, eller hur?

Bosniska Köket är borta, snart blir här en 7-Eleven-butik.

Inne i kvarteret Grytan pågår också jobbet för fullt. I det stora hål i marken som grävdes ut under förra hösten har det nu byggts ett underjordiskt garage. Ovanpå det kommer entrén till skolan och skolgården att anläggas. Det verkar återstå mycket arbete för att det hela ska bli klart till skolstarten om ett par veckor.

När jag rör mig norrut längs Östra Farmvägen träffar jag en pappa och hans son. Sonen ska börja på Mölledalsgymnasiet nu till hösten och är här och rekar. Pappan tycker det ser bra ut men sonen är mer skeptisk, som ju tonåringar kan vara när pressade på ett uttalande. Man får ju hoppas att han kommer att trivas i den gamla korvskinnsfabriken - med utbildningen, 7-Eleven på hörnan och allt. Om han gör det kanske han blir lika cool som grabbarna som nu håller på att fixa i ordning för honom och hans studiekamrater.

Kallt som fan

Det byggs nytt i Kvarteret Grytan, ut mot Agneslundsvägen. Det ska bli garage för det kommande byggymnasiets stora maskiner. Idag är det kallt, fem minus. När man är uppe på byggnadsställningarna, i vinden, känns det, säger byggjobbarna. De är påbyltade och har rånarluvor för ansiktena, men verkar längta inomhus. Det är inte konstigt. Man blir desperat av att frysa, särskilt om fingrar och tår. Vad säger facket? De kanske inte har hunnit med att organisera arbetarna så här långt ut i periferin, förstås.

Nu är det lunch, byggarna paketerar in sig i en skåpbil. Någon vet ett ställe - förhoppningsvis varmt - där det finns Dallasburgare. Inne i Bosniska Kökets vagn på hörnet fräser det från grillen, men det är för kallt att stå och vänta på en burgare därifrån, för att inte tala om att sedan hänga i gathörnet och kränga den. Det får vänta till våren.

Inne i kvarteret uppförs en stor hall, där byggeleverna antagligen ska öva sig på att mura, snickra och annat.

Kvarteret Grytan - Tripasin

I Kvarteret Grytan kokar det. Nå, kanske inte riktigt. Men här är saker på gång. Ett byggymnasium ska byggas, eller snarare inkorporeras i den gamla korvskinnsfabriken Tripasins övergivna lokaliteter. När det är klart ska 480 elever kunna undervisas här av 80 anställda. Detaljplanen klubbades så sent som i maj 2009 av Stadsbyggnadsnämnden.

AB Tripasin verkade mellan 1937 och 2005. Det hela började när ett tyskt företag ville säkra sin produktion i ett neutralt land under nazitiden. Vid nerläggningen jobbade 120 personer här. Konstgjorda korvskinn var uppenbarligen en stor grej på marknaden, och som också krävde stort utrymme vid produktionen.

Maskinerna som torkade skinnen var 75 meter långa och fabriken - ritad av tyske arkitekten Kurt Klose - blev därefter, en byggnad som sträcker sig genom kvarteret i nord-sydlig riktning. Flera tillbyggnader, ritade av arkitektkontoret Tage Møller, har tillkommit, alla i fint gult tegel. Pärlan är kontorsbyggnaden, ursprungligen från trettiotalet och påbyggd med en våning under femtiotalet, där den ligger mot Industrigatan med sin funkis-strama fasad och sitt torn.

Nu är hela fastigheten en byggarbetsplats, det sjuder av aktivitet. Byggnadernas skal ska behållas, men invändigt verkar det vara total omarbetning som gäller. Jag hejar på en man som det visar sig hyr ett utrymme i en låg sidobyggnad. Snart ska han flytta härifrån till något nytt ställe, det går inte att ha sin verksamhet mitt i skolan. Han visar på asfaltgången mellan huskropparna: här gick det förr ett stickspår från Kontinentalbanan till Tripasins lager. En kille med spackelspaden i näven stannar till och lyssnar - vi tycker båda det är intressant med ett stycke industrihistoria så här på lunchen.

Före detta stickspår

Snart blir jag introducerad för Mikael Håland, fastighetsförvaltare och/eller byggledare. Han berättar att han, när hans företag tagit över fastigheten, hittat ett Tripasin-museum i källaren - en samling som nu skänkts till Malmö museer. Det provisoriska, stökiga byggkontor vi sitter i tänker han göra om till en permanent utställningslokal om korvskinnsverksamheten, lagom till invigningen av skolan om ett år eller så. "Vi försöker ju göra så att det ska bli nåt bra här i området", säger han, och det finns ingen anledning att tvivla på uppriktigheten i hans ambitioner.

I hörnet Östra Farmvägen/Agneslundsvägen hittar jag ett matställe, Bosniska Köket. Det är gott - om man gillar grillade kötträtter - och mycket billigt. Kundkretsen tycks för tillfället bestå av byggarbetare, sexarbetare och män i kostym - säkert en stabil plattform för en näringsverksamhet i snabbmatsbranschen.

Källa: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning av bebyggelseantikvarie Olga Schlyter. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026