Travertinfasaden putsas över, del 2

Som Norra Sorgenfri Nu rapporterade den 30:e september håller Förlagshusets travertinfasad på att försvinna bakom puts och kakel. NSN har undersökt bakgrunden till att detta just nu pågår.

Kvarteret Smedjan. Förlagshuset är den mörkröda byggnaden i nordvästra hörnet, utmed Nobelvägen och Celsiusgatan. Färgkoden innebär att byggnaden klassats som omistlig på grund av sina kulturhistoriska värden i den byggnadsantikvariska utredningen för Norra Sorgenfri.

I oktober 2011 fick fastighetsägaren, UBA Fastighets AB, bygglov för att putsa den högre, östra delen av byggnaden. Det är den flygel som sticker in i kvarteret på kartskissen ovan. Den fasadförändringen är genomförd och resultatet ser ut så här:

Celsiusgatan mot väster i bildens högerkant, med Förlagshusets fasad som sträcker sig bort till Nobelvägen.

I ett utlåtande för Malmö Museer, daterat 2012-05-04, skriver biträdande stadsantikvarie Olga Schlyter: "2011 tillstyrkte Malmö Museer putsning av den högre byggnadsdelen mot Celsiusgatan. Motiveringen var då att denna byggnadsdel är mindre exponerad i stadsrummet än hörnbyggnaden mot Nobelvägen. Det som då sades var att den lägre hörnbyggnadens travertinfasader skulle behållas och renoveras. Vi såg detta som en möjlig kompromiss för att i någon mån tillmötesgå fastighetsägarens önskemål om en mindre kostsam renovering".

Alltså: ok då, putsa den del som märks minst och spara pengar på det, mot att ni renoverar travertinet på resten. Anledningen till Olgas nya utlåtande till stadsbyggnadskontoret är att fastighetsägaren trots detta kommit in med en ny bygglovsansökan om att putsa även den lägre hörnbyggnaden.

Olga avstyrker det sökta bygglovet, med motiveringen att travertinfasaden är en väsentlig del av byggnadens karaktär och att byta ut den mot puts skulle vara att förvanska byggnaden.   

UBA Fastighets AB har innan dess, i mars, anlitat konsultföretaget COWI för att utföra en okulärbesiktning av fasaden för att "fastställa skicket på fasadbeklädnaden och dess infästning i bakomliggande stomme. Väggarna har generellt inventerats från marknivå /.../". Besiktningen utförs av Bo Larsson (framgår inte av handlingen vilken kompetens han har) i sällskap av Joakim Borgstrand från fastighetsägaren. Det finns vid tillfället inga ritningar som visar väggarna och deras uppbyggnad tillgängliga.

Bo Larsson kan konstatera att en del plattor har sprickor och skriver i sin rapport att dessa beror på frostsprängningar och stora rörelser i plattorna på grund av att de suger upp fukt. Han menar också att detta leder till uppluckring av bakomliggande material: spjälkningsskador i lättbetongblocken och rostskador på armeringen. Särskilt ska detta gälla ovanför fönstren. Hur kan Bo göra detta generella konstaterande från marken? Jo, det finns vid tillfället för besiktningen en skada över ett av fönstren, där betongen, armeringen och en stålbalk ärr synliga. Här okulärbesiktigar Bo på närmre håll och drar därur slutsatser gällande hela byggnaden.

Utifrån detta kommer Bo fram till att om travertinplattorna och stommen skulle renoveras/bytas ut skulle samma problem återkomma om ett antal år (ej uppskattat hur många, men den nuvarande fasaden har suttit på huset sedan 1937). Bo menar att ett sådant förfarande skulle vara "en kapitalförstöring av rang". Rekommendationen blir att putsa fasaden på samma sätt som flygelbyggnaden. Då skulle man också få en "fin enhetlighet", tycker Bo, ej beaktande att den putsade delen av byggnaden innan hade samma travertinbeklädnad och att det första bygglovet hängde ihop med ett bevarande av hörnbyggnaden.

Den 7:e augusti skriver handläggaren på bygglovsenheten sitt underlag till stadsbyggnadsnämnden, där ärendet ska upp på augustimötet. Ärendet, berättar handläggaren, har diskuterats på stadsbyggnadskontoret. Till slut har man kommit fram till att en putsning av fasaden bör kunna "utföras på ett sådant sätt att detta inte medför en sådan väsentlig påverkan på de kulturhistoriska värdena att detta skulle medföra en förvanskning av byggnaden". Stadsbyggnadsnämnden föreslås besluta att uppdra åt delegat (det vill säga handläggaren) att bevilja bygglov.

Det måste rimligen innebära att stadsbyggnadskontoret anser att travertinfasaden inte är en väsentlig del av det kulturhistoriska värdet, för den försvinner ju ovedersägligen vid en putsning. Värdet måste då anses finnas huvudsakligen i byggnadens form. Det framstår som en något märklig bedömning.

Den 23:e augusti sammanträder stadsbyggnadsnämnden och tar beslut i enlighet med handläggarens förslag. Nämnden har inget att erinra mot det förevisade förslaget. Det antecknas dock att samtliga för bygglov erforderliga handlingar inte föreligger och att dessa ska komma in innan bygglov kan beviljas.

Två dagar innan nämndens sammanträde, den 21:a augusti, träffas Joakim Borgstrand från UBA Fastighets AB, Peter Titoff från Projektuppdrag Syd AB (kontrollansvarig enligt PBL) och handläggaren från stadsbyggnadskontoret. Anledningen till mötet är att byggherren (UBA) vill presentera förslaget att istället för puts använda "till travertin efterliknande keramiska plattor". Mötet hålls på plats så att man ska kunna göra en jämförelse:

Samtliga mötesdeltagare tycker att den keramiska plattan, I Travertini, är "väldigt travertinlik". Nya travertinplattor visas också upp, "fulla av porer och håligheter" (det vill säga som travertin i allmänhet är beskaffat).

Mötet avslutas med överenskommelsen att stadsbyggnadskontorets handläggare ska "återkomma med handlingsplan på hur ärendet skall hanteras mot stadsbyggnadskontoret, om den keramiska plattan ska ersätta redovisad målad puts". Detta var alltså två dagar innan ärendet togs upp i nämnden. Byggherren påtalade också vikten av att bygglovsprocessen inte får bli försenad.

Anteckningarna från mötet - undertecknade av Peter Titoff den 9:e september - är diarieförda på stadsbyggnadskontoret den 11:e september. De här bilderna är tagna den 12:e september (notera att skruvarna som ska förankra travertinplattorna i stommen - och samtidigt förstör dem - redan är iskruvade):

Idag, 3/10, pratar jag med handläggaren på bygglovsenheten. Det som hänt, berättar handläggaren, är att byggherren dragit tillbaka sin bygglovsansökan om att putsa fasaden - det vill säga den ansökan som Malmö Museer genom Olga Schlyter avstyrkte. Istället, med handläggarens ord, kom ett förslag från byggherren att byta ut plattorna och då kunde man göra bedömningen att hantera bygglovsärendet som ett "vanligt fasadärende". Så bygglov är beviljat för att byta ut travertinplattorna mot andra plattor.

Nu handlar det ju - som vi sett - inte om att byta ut plattorna utan att sätta andra plattor i ett annat material utanpå de gamla. Även om de nya keramiska plattorna efterliknar travertin så kommer karaktären på fasaden - och därigenom hela bygganden - att förändras. Den ursprungliga tanken och den kulturhistoriska kopplingen till den tid då byggnaden uppfördes kommer att gå förlorad.

Bygglovet är beviljat den 24/9. Beslutet träder enligt handläggarens uppgifter i laga kraft den 29/10 och är således fram tills dess överklagbart. Att byggherren redan innan bygglovet beviljades påbörjade fasadarbetena med avsikt att klistra på nya kakelplattor har, som handläggaren uttrycker det, skett på egen risk.

En kalkylerad risk, kan man tycka, där utsikterna att komma undan med tilltaget har bedömts som goda. Tyvärr ser det väl ut som om det var en välgrundad bedömning.

Travertinfasaden putsas över

Nej, det är inget vandaldåd. Skruvarna är antagligen till för att förankra travertinplattorna i husets stomme innan de ska putsas över.

Ty det är vad som sker. Förlagshusets fasad ska framöver vara klädd i ljus puts. Det är en irreversibel förändring - travertinplattorna förstörs i processen.

Före och efter. De snedställda travertinskivorna under fönstren har sågats av. De nya fönstren får vanliga fönsterbleck.

"Förlagshusets byggnad från 1937 har en utpräglad funkisarkitektur med sitt platta tak, ljusa fasader och fönsterband. Fasadmaterialet travertin är ovanligt och exklusivt", skriver Olga Schlyter i den byggnadsantikvariska utredningen för Norra Sorgenfri. Byggnaden anses i utredningen omistlig på grund av sina kulturhistoriska värden.

Nu rivs inte Förlagshuset, men förändringen blir minst sagt avgörande. "Den bevarandevärda bebyggelsen i Norra Sorgenfri är av varierande skick och status", skriver Olga. "Hanteras den på rätt sätt kan bebyggelsen utvecklas och anpassas efter nya behov samtidigt som de kulturhistoriska värdena beaktas och tas tillvara". 

Mot Celsiusgatan, hösten 2009.

Den ljusa funkisputsen tar över.

Det är mycket tveksamt om renoveringen tar till vara byggnadens kulturhistoriska värden. Visst blir den nu mer renodlat funkis, när den klassicistiska flirten raderas bort. Men det var samtidigt en stor del av poängen med det hela och travertinfasaden var unik i sin omgivning. Putsade trettiotalshus finns det redan en uppsjö av i Malmö.

Det har beviljats bygglov för fasadförändringarna, så uppenbarligen har bygglovsenheten ansett att det är ok. Jag tycker det är sorgligt att se travertinhuset, ett så speciellt inslag i den malmöitiska gatubilden, försvinna.

Ett inlägg om Förlagshuset från oktober 2009.

Oktober 2009.

Slutet av september 2012.

Väck med Wangel

Östra Farmvägen, 2/9 2009

G. A. Wangels fasad 10/9 2009

10/9 2009

4/12 2011

G. A. Wangels färgeri & kemiska tvättanstalt etablerades vid Östra Farmvägen 1929. Kemtvätten var i bruk åtminstone till sextiotalet. Sedan dess har byggnaden använts för diverse ändamål, en del mer ljusskygga än andra. Nu har den blivit en del av det nya skolkomplexet i Kvarteret Grytan. Fasaden har fått en ansiktslyftning, med nya fönster och stuprör och - som synes - med ny text på den vita bården.

"Wangels kemtvätt vid Östra Farmvägen har en till karaktären mycket väl bevarad gatufasad", skriver byggnadsantikvarie Olga Schlyter i sin antikvariska utredning från 2006. "Den röda tegelfasaden har ett stort miljöskapande värde och den minner på ett tydligt sätt om Norra Sorgenfris långa historia som industriområde med många olika små verksamheter."

När jag pratade med Olga för kanske ett och ett halvt år sedan, nämnde hon att hon och fastighetsägaren hade olika uppfattningar om bevarandet av texten på fasaden. Olga ville att den skulle bevaras, medan fastighetsägaren ville ändra till Norra Sorgenfrigymnasiet. Om texten ändå ändrades ville Olga att den skulle ha samma typsnitt.

Nu har fastighetsägaren fått sin vilja igenom. Vad var det rätta att göra? Ingen helt enkel sak att reda ut. Varför ska det stå G.A. WANGEL AB. FÄRGERI & KEM. TVÄTT på huset när det är en skola? Det kan tyckas ologiskt och vore måhända toknostalgiskt. Den gamla texten var dessutom blekt och flagnad. Å andra sidan: den berättade något om byggnadens och platsens historia och var ett kulturhistoriskt spår som nu för alltid gått förlorat. Det finns dessutom inte många originalexempel på den här typen av fasadtextning kvar.

Klichéerna på "Sorgenfri" och "gymnasium" har inte tagits bort, så det går inte att se riktigt hur det kommer att se ut. Men det är inte samma typsnitt, och versalerna i den gamla texten har bytts ut mot gemena. Fasaden är prydlig nu och linjerna är lite rakare. Samtidigt har en hel del av karaktären har gått förlorad på grund av den okänsliga textningen och den övriga renoveringsivern.

Vägg i vägg med den gamla kemtvätten har det tillkommit en ny tegelfasad. Det är det nya särskolegymnasiet. Byggnadens proportioner gör att storleksförhållandena längs gatan kastas om. Det är kanske inte så mycket att orda om. Men att den nya fasaden är stum och sluten mot gatan är ett större problem. Visserligen är gult tegel ett kännetecken för området och i genren fantasilös industribyggnad korresponderar kåken väl med en del av Norra Sorgenfris tråkigare, modernare inslag. Man hade önskat sig något lättare, något mer karaktäristiskt, något som kunnat ge Wangels vackra fasad något intressant att spela mot.

Samtidigt hade det kunnat vara betydligt värre. Olga Schlyter skriver i sin utredning apropå Wangel-huset: "Byggnaden är i dåligt skick och ett bevarande där gatufasaden bibehålls och man bygger nytt bakom skulle i detta fallet vara motiverat". Visserligen är väl det mesta inom väggarna utrivet och byggt upp på nytt, men huset och det karaktäristiska gavelpartiet har - med vissa små ändringar och en nyputsning - fått vara kvar.
 

4/12 2011

2/9 2009

Den funkiga ruffigheten är borta. Hade det funnits ett egenvärde i att bevara den, som ett kulturminne och en kontrast mot allt det rätlinjigt välputsade nya som kommer att byggas runt om? Jag saknar huset så som det var när jag bekantade mig med det hösten 2009. Samtidigt, vilken fas i husets historia är det önskvärt att lyfta fram - när det var nytt och stiligt på trettiotalet, eller när det var på dekis under de senaste decennierna?

Hur som helst är det synd att känslan i den gamla fasadtexten gått förlorad.

Tripasinfasaden ändras tillbaka!

Det kom ett mail från Olga Schlyter, byggnadsantikvarie på Malmö Museer. Hon berättar att hon - efter att ha blivit uppmärksammad på de ändringar som gjorts i Tripasin-fabrikens fasad mot Industrigatan - haft ett möte med byggherren, Mikael Håland.

Först ett klargörande: Mikael har tekniskt sett följt bygglovet. Kajsa Nilsson, som jobbar på stadsbyggnadskontoret och har hand om alla bygglov i området, menar att hon och Olga kommit fram till att ändringar i fasaden skulle göras i gult tegel men inte efterlikna det gamla.

Men nu har alltså Olga sett att det var en miss från hennes sida och tagit tag i det hela. Hon och Mikael har kommit överens om att det nya, gula teglet ska tas bort igen, vilket innebär att entrén får tillbaka sin öppna karaktär. Istället ska det komma upp grindar i öppningarna mot Industrigatan och fabriksgården.

Kul tycker Norra Sorgenfri Nu och ger en eloge till Olga - för snabbt och engagerat agerande - och till Mikael, som tycks leva upp till det första intryck jag fick av honom som en person som faktiskt bryr sig om Tripasin-fabrikens historia och framtid.

Tripasinfasaden ändrad

Jag cyklar Industrigatan fram och stannar till vid Benzons hus. Ställer cykeln och tar fram kameran. Det är sol och det kan aldrig skada att ta några bilder till på tegel och graffiti. En helt vanlig dag i en Sorgenfri-bloggares liv, således. Men så: en svart bil kommer sakta körande längs gatan. Föraren tutar och vinkar, vevar ner rutan.

"Hej - vad gör du?", ropar han.
"Fotar", svarar jag.
"Vad då?", undrar mannen som nu stannat bilen och stigit ur den.

Han är storvuxen, klädd i svart skinnjacka och för tillfället inte på sitt mest jovialiska humör. Snarare är han ganska bister. När han ställt sig framför mig förklarar jag att jag gör en blogg och att jag tar bilder på husen.

"Varför?", undrar han.

Ja, det är ju en fråga man absolut kan ställa. Jag har själv gjort det många gånger. Min familj och mina vänner gör det ännu oftare. Men istället för att ge mig in på ett existentiellt resonemang om individens val - ofta gjorda på diffusa bevekelsegrunder - svarar jag: "Det är kul."

"Vi har haft inbrott", säger mannen, som verkar börja förlora tålamodet. "Jag är platschef här", fortsätter han med en gest som inbegriper ödetomten vi står på och kvarteren runtomkring. "Du kan inte bara gå omkring och fota."

Jag visste inte att Sorgenfri hade en platschef. Men så går det upp ett ljus: "Du menar på Tripasin?" Jag pekar i riktning Östra Farmvägen och Kvarteret Grytan. Jag har just varit förbi där och tagit några bilder på den gamla korvskinnsfabriken.

"Ja, vi bygger skola. Får jag ditt id-kort."
"?"
"Jag behöver ditt id-kort, eller så får vi vänta här tills polisen kommer."
"Då väntar vi på polisen."

Mannen tar fram sin mobil och börjar knappa. "Jag tycker det är konstigt", muttrar han. "Jag har pratat med Mikael", säger jag för att lätta upp stämningen lite. Mannen slutar knappa. "Mikael Håland?"

"Ja, jag träffade honom en gång."
"Har han sagt okej till dig att ta bilder?"
"Nja, inte exakt..."

Mannen slår in ett annat nummer. Det är söndag, men Mikael Håland svarar efter några signaler. "Här", säger mannen och räcker mig luren. "Prata!"

Jag hade ändå tänkt ringa Mikael och fråga om förändringen av Tripasin-husets entré, så när jag presenterat mig och han vagt dragit sig till minnes att vi setts passar jag på att fråga om denna.

Före, hösten 2009.

Efter, 14/3 2010. Öppningen mot fabriksgården har teglats igen, ut mot gatan har man sänkt och smalnat av valvet.

Från gården

Mikael förklarar att man förberett för att sätta in en ny port i linje med fasaden mot Industrigatan. Det är för att slippa inbrott och för att prånget nu används som "pissehörna" och klotterplank. Förmodligen anar han att jag är kritisk till igensättningen, som ju förändrar fasaden markant. "Det är alltid avvägningar man måste göra", säger han. "Vi kan inte ha inbrott och skadegörelse hela tiden. Och tidigare gick den fristående pelaren högre upp och entrén var helt annorlunda, nu är den redan ändrad och då gör inte vår ändring så mycket." Han menar också att ändringen finns med i det beviljade bygglovet för fastigheten.

Det Mikael säger om entréns tidigare ombyggnad stämmer. Pelaren slutade från början i höjd med ovankanten på fönstren i byggnadens då enda våningsplan. Den öppna hörnan hade alltså mer rymd och gav byggnaden en luftig lätthet med små medel. Senare byggde man till en våning på huset och då måste man först ha byggt ut hörnan på första våningen och därmed kortat pelaren. Men det utseende Tripasin-huset haft sedan åtminstone sextiotalet fram till nu ger ändå en helt annan känsla för hur det var tänkt, jämfört med det slutna och kompakta intryck entrén nu ger (alldeles bortsett från att användningen av nytt tegel tyder på dålig känsla för byggnadens karaktär).

I den byggnadsantikvariska utredningen inför ombyggnaden skriver byggnadsantikvarie Olga Schlyter att Tripasin-fabriken förändrats under årens lopp och tål fler förändringar. Hon avslutar emellertid med följande slutsatser: "Kontorsbyggnaden utmed Industrigatan har en omsorgsfullt utformad arkitektur, och den är även välbevarad i sin utformning. Den har ett exponerat läge ut mot områdets huvudstråk. Denna fasad bör bibehålla sin utformning. /.../ Nya tillbyggnader görs i ett annat material än gult tegel, eftersom nytt tegel har ett annorlunda utseende. På så vis låter man det gula teglet vara förbehållet industriepokens byggnader, medan nytillskott markeras. /.../ Om portar eller liknande skall sättas igen bör man inte använda gult tegel, då det är svårt att laga i en tegelmur på ett snyggt sätt. Istället kan fasaden täckas med exempelvis puts eller träpanel, eller så utnyttjar man öppningen som ljusinsläpp och sätter i ett fönsterparti."

På Industrigatan, medan mannen vars telefon jag pratar i röker en cigg och ser uttråkad ut, frågar jag Mikael om materialvalet. Nytt gult tegel där - som jag fattat det - utredningen föreslår andra material? Han menar att detta gäller tillbyggnader, inte ändringar i de befintliga byggnadernas fasader. Anledningen till att man använt nytt tegel är en strikt anvisning från stadsbyggnadskontoret att inte använda gammalt, återvunnet tegel för att sätta igen öppningar. Ändringar ska tydligt synas, så att man förstår hur byggnaden såg ut tidigare. (Och absolut, så som ändringen nu blivit utförd ser man den verkligen.)

Mikael tror det skulle vara mer intressant för mig att titta på passagen mellan byggnaderna när den är klar om några månader, än att uppehålla mig vid entrén. Det kommer att bli väldigt fint. Om jag hör av mig längre fram kan vi ses och så kan jag ta bilder. Det är mycket bättre än att jag smyger omkring när det är låst och bommat.

Mannen bredvid mig har rökt klart. "Det är kallt", säger han. "Får jag telefonen." Han byter några ord med sin chef och säger hej. Sedan går han mot bilen igen och tycks vara på väg från platsen.

"Men polisen då?", undrar jag.
"Nej det är okej, du är ingen tjuv. Men gå inte här och ta bilder själv."

Innan han sätter sig i bilen slår han - om jag uppfattar saken rätt - fast det utsiktslösa i att försöka förbättra ett område genom att bygga en skola, när här bara finns inbrottstjuvar, klottrare, skrothandlare och luffare till att börja med. Och så idioter med kamera, till råga på allt. Det sista säger han inte, men jag anar att han tänker det.

När jag senare kontaktar Olga Schlyter och visar henne bilderna tycker inte heller hon att ändringen av fasaden ser bra ut. När hon kontrollerar de ritningar Malmö museer fick inför bygglovsremissen, ser hon att hon dessvärre inte uppmärksammat igenmurningen. Den är å andra sidan, menar hon, inte särskilt väl redovisad på ritningarna. Hon har heller inte fått någon ritning som redovisar ändringar i fasaden mot Industrigatan, utan bara på gaveln.

Olga menar att det skett en miss från hennes sida vid remissvaret och att hon ska se om hon nu kan gå vidare med det hela på något sätt.

Källa:
Olga Schlyter: Tripasin. Ombyggnad av korvskinnsfabrik till gymnasieskola. Byggnadsantikvarisk studie, Malmö Kulturmiljö, Enheten för kulturmiljövård, Rapport 2008:003