Saneringsskandal

Hur djupt gick dom, egentligen? Kvarteret Grytan, 15/9 2009

För några veckor sedan rapporterade Sydsvenskan att särskolegymnasiet i kvarteret Grytan stängdes på grund av dålig arbetsmiljö. Vissa halter av klorerade lösningsmedel hade upptäckts, kanske kvarblivna rester från Wangels kemtvätt som låg här tidigare.

Idag uppger Sydsvenskan att ingen sanering av marken i den del av fastigheten där kemtvätten låg har utförts, trots att det fanns en anmälan om att så skulle ske. Uppgifterna kommer från Torbjörn Håkansson på Miljöförvaltningen. Han är förvånad. Och det kan man vara. När Tripasinfabriken gjordes om till skola för några år sedan grävdes det en hel del i den del av kvarteret som nu är skolgården. "Delar av tomten är sanerad och det är redovisat till oss", säger Torbjörn Håkansson.

Men alltså inte hela tomten. Det här är förstås en skandal under uppsegling och vi kan lätt föreställa oss hur kallsvetten bryter ut på ansvariga tjänstemäns pannor. Huruvida fastighetsägarens panna blir svettig är däremot mer osäkert. Det kommer förstås att bli långdragna förhandlingar om vem som bär ansvaret. Miljöförvaltningen har i alla fall krävt att nya prover tas på marken, grundvattnet och inomhusluften. Eleverna på särskolegymnasiet får temporärt gå på Munkhätteskolan. Om särskolan och byggymnasiet kommer att kunna öppna igen till hösten är osäkert, liksom om byggnaderna kommer att kunna godkännas för skolverksamhet på längre sikt.

Förutom att det inträffade är allvarligt för de berörda skolorna, personalen och eleverna är det också en fingervisning om de svårigheter som finns med att sanera gammal industrimark för nya ändamål som bostäder och skolor. Det väcker många frågor: hur kan tillsynen bli bättre under tiden saneringsarbeten pågår - eftersom det tydligen inte går att lita på fastighetsägare/byggherrar fullt ut? Är det möjligt att sanera till 100 %? Om inte, måste vi då stå ut med att det kan finnas en del föroreningar kvar? Hur påverkades hälsan för alla dem som jobbade här när dessa föroreningar fanns fritt i luften och i fabrikslokalerna?

Det här kommer att bli en följetong att återkomma till. Just nu befinner sig NSN-redaktionen i Kraków, i vars omgivningar det finns en hel del i fråga om föroreningar och saneringsbehov att fundera över. Som Dolly Parton brukar säga, kanske inte om arvet efter industrialismen men ändå: "It comes back like an angry stepchild and hits you in your face".       

Framsida blir baksida - och tvärtom?

Tripasin-husets entré mot Industrigatan har varit på tapeten tidigare. Den har ännu inte blivit återställd, som utlovats. Tvärtom har den blivit än mer sluten, i och med att det nya teglet är kvar och en gallergrind dessutom har satts in i öppningen.

Fabriksgården mot Industrigatan, 6/9 2009. Där asfalten är mörkare gick det tidigare ett stickspår, som sträckte sig in i byggnaden med den gröna porten. Öppningen har sedan satts igen med tegel.

I detaljplanen för kvarteret Grytan slår man fast följande: "Mot Industrigatan finns AB Tripasins kontorsbyggnad från sent 1930-tal. Byggnaden i gult tegel och med ett torn är distinkt i sin tegelfunktionalism och har fina detaljer såsom äldre träfönster bevarade. Sammanbyggd med kontorsbyggnaden vid gatan är den långsträckta fabriksbyggnaden, tillbyggd i etapper men enhetlig i gult tegel. AB Tripasins kontors- och fabriksbyggnad har med sin enhetlighet, gedigenhet och arkitektoniska utformning stora kvaliteter och kulturhistoriska värden.
/.../
Tripasinhuset samt de platsbildningar och miljöer som finns intill bevaras och anpassas till ny användning. Gården mot Industrigatan, en viktig miljö i området, bevaras och görs allmänt tillgänglig. Den ges en utformning med särskild omsorg genom grönytor och sittplatser. Gården utformas utan avgränsning mot Industrigatan. Offentligt tillgängliga verksamheter möjliggörs mot gården samt mot Industrigatan."

Just nu är det fortfarande en byggarbetsplats. När allt är klart kommer här att se annorlunda ut. Grinden in till gården måste rimligen tas ner för att göra denna offentligt tillgänglig. Frågan är hur platsen ska göras attraktiv för verksamheter att etablera sig på - det ska bli intressant att följa. Det har kommit upp en skylt där det står Uppdrag Malmö, med stadens logga på. Vad sysslar de med? Är det en offentligt tillgänglig verksamhet? Något att undersöka!

För tillfället är det dött mot Industrigatan, en typisk baksida. Det är mot Östra Farmgatan det händer. Här närmar sig arbetet en extatisk kulmen. Betongplattorna Jimmy Windeborn berättade om har kommit. De är stora och tunga och läggs på plats med hjälp av en särskild maskin:

G. A. Wangel-fasaden står kvar mot gatan. Säkert kommer det att bli nya fönster i bottenvåningen, men kanske inte med träramar och -bågar. Resten av byggnaden, gaveln, sparas också och kommer att utgöra en kortsida för det nya torget. Detaljplanen igen:

"I anslutning till Östra Farmvägen och Agneslundsvägen möjliggörs förutom skola även för offentligt tillgängliga verksamheter. Skolans tilltänkta entré, mot Östra Farmvägen utformas, utan avgränsning mot planområdesgräns alternativt utformas en avgränsning med särskild omsorg för att tillföra upplevelsevärden genom grönytor och sittplatser samt att det är möjligt att se in på planområdet."

Det har byggts en mur i avgränsningen mellan torget och skolgården, det är här man ska kunna se in på planområdet (kan gå, om man står på tå). Här öppnar kvarteret upp - innan var det en tegelmur ut mot gatan och en ödetomt bakom den. En studie i konsten att göra om en baksida till en framsida.

Från vänster till höger: bevarad och delvis nymålad Tripasin-byggnad (här får man tänka sig en kommande 7-Eleven-butik på hörnan), öppen plats där det ska planteras någon form av grönska, markarbeten för cykelväg, mer betongplattor som en del av torget samt den avsmalnade och snart reasfalterade Östra Farmvägen.

Detaljplan 5045, Grytan, antagen av stadsbyggnadsnämnden vid sammanträde 2009-05-26.

Tripasinfasaden ändras tillbaka!

Det kom ett mail från Olga Schlyter, byggnadsantikvarie på Malmö Museer. Hon berättar att hon - efter att ha blivit uppmärksammad på de ändringar som gjorts i Tripasin-fabrikens fasad mot Industrigatan - haft ett möte med byggherren, Mikael Håland.

Först ett klargörande: Mikael har tekniskt sett följt bygglovet. Kajsa Nilsson, som jobbar på stadsbyggnadskontoret och har hand om alla bygglov i området, menar att hon och Olga kommit fram till att ändringar i fasaden skulle göras i gult tegel men inte efterlikna det gamla.

Men nu har alltså Olga sett att det var en miss från hennes sida och tagit tag i det hela. Hon och Mikael har kommit överens om att det nya, gula teglet ska tas bort igen, vilket innebär att entrén får tillbaka sin öppna karaktär. Istället ska det komma upp grindar i öppningarna mot Industrigatan och fabriksgården.

Kul tycker Norra Sorgenfri Nu och ger en eloge till Olga - för snabbt och engagerat agerande - och till Mikael, som tycks leva upp till det första intryck jag fick av honom som en person som faktiskt bryr sig om Tripasin-fabrikens historia och framtid.

Tripasinfasaden ändrad

Jag cyklar Industrigatan fram och stannar till vid Benzons hus. Ställer cykeln och tar fram kameran. Det är sol och det kan aldrig skada att ta några bilder till på tegel och graffiti. En helt vanlig dag i en Sorgenfri-bloggares liv, således. Men så: en svart bil kommer sakta körande längs gatan. Föraren tutar och vinkar, vevar ner rutan.

"Hej - vad gör du?", ropar han.
"Fotar", svarar jag.
"Vad då?", undrar mannen som nu stannat bilen och stigit ur den.

Han är storvuxen, klädd i svart skinnjacka och för tillfället inte på sitt mest jovialiska humör. Snarare är han ganska bister. När han ställt sig framför mig förklarar jag att jag gör en blogg och att jag tar bilder på husen.

"Varför?", undrar han.

Ja, det är ju en fråga man absolut kan ställa. Jag har själv gjort det många gånger. Min familj och mina vänner gör det ännu oftare. Men istället för att ge mig in på ett existentiellt resonemang om individens val - ofta gjorda på diffusa bevekelsegrunder - svarar jag: "Det är kul."

"Vi har haft inbrott", säger mannen, som verkar börja förlora tålamodet. "Jag är platschef här", fortsätter han med en gest som inbegriper ödetomten vi står på och kvarteren runtomkring. "Du kan inte bara gå omkring och fota."

Jag visste inte att Sorgenfri hade en platschef. Men så går det upp ett ljus: "Du menar på Tripasin?" Jag pekar i riktning Östra Farmvägen och Kvarteret Grytan. Jag har just varit förbi där och tagit några bilder på den gamla korvskinnsfabriken.

"Ja, vi bygger skola. Får jag ditt id-kort."
"?"
"Jag behöver ditt id-kort, eller så får vi vänta här tills polisen kommer."
"Då väntar vi på polisen."

Mannen tar fram sin mobil och börjar knappa. "Jag tycker det är konstigt", muttrar han. "Jag har pratat med Mikael", säger jag för att lätta upp stämningen lite. Mannen slutar knappa. "Mikael Håland?"

"Ja, jag träffade honom en gång."
"Har han sagt okej till dig att ta bilder?"
"Nja, inte exakt..."

Mannen slår in ett annat nummer. Det är söndag, men Mikael Håland svarar efter några signaler. "Här", säger mannen och räcker mig luren. "Prata!"

Jag hade ändå tänkt ringa Mikael och fråga om förändringen av Tripasin-husets entré, så när jag presenterat mig och han vagt dragit sig till minnes att vi setts passar jag på att fråga om denna.

Före, hösten 2009.

Efter, 14/3 2010. Öppningen mot fabriksgården har teglats igen, ut mot gatan har man sänkt och smalnat av valvet.

Från gården

Mikael förklarar att man förberett för att sätta in en ny port i linje med fasaden mot Industrigatan. Det är för att slippa inbrott och för att prånget nu används som "pissehörna" och klotterplank. Förmodligen anar han att jag är kritisk till igensättningen, som ju förändrar fasaden markant. "Det är alltid avvägningar man måste göra", säger han. "Vi kan inte ha inbrott och skadegörelse hela tiden. Och tidigare gick den fristående pelaren högre upp och entrén var helt annorlunda, nu är den redan ändrad och då gör inte vår ändring så mycket." Han menar också att ändringen finns med i det beviljade bygglovet för fastigheten.

Det Mikael säger om entréns tidigare ombyggnad stämmer. Pelaren slutade från början i höjd med ovankanten på fönstren i byggnadens då enda våningsplan. Den öppna hörnan hade alltså mer rymd och gav byggnaden en luftig lätthet med små medel. Senare byggde man till en våning på huset och då måste man först ha byggt ut hörnan på första våningen och därmed kortat pelaren. Men det utseende Tripasin-huset haft sedan åtminstone sextiotalet fram till nu ger ändå en helt annan känsla för hur det var tänkt, jämfört med det slutna och kompakta intryck entrén nu ger (alldeles bortsett från att användningen av nytt tegel tyder på dålig känsla för byggnadens karaktär).

I den byggnadsantikvariska utredningen inför ombyggnaden skriver byggnadsantikvarie Olga Schlyter att Tripasin-fabriken förändrats under årens lopp och tål fler förändringar. Hon avslutar emellertid med följande slutsatser: "Kontorsbyggnaden utmed Industrigatan har en omsorgsfullt utformad arkitektur, och den är även välbevarad i sin utformning. Den har ett exponerat läge ut mot områdets huvudstråk. Denna fasad bör bibehålla sin utformning. /.../ Nya tillbyggnader görs i ett annat material än gult tegel, eftersom nytt tegel har ett annorlunda utseende. På så vis låter man det gula teglet vara förbehållet industriepokens byggnader, medan nytillskott markeras. /.../ Om portar eller liknande skall sättas igen bör man inte använda gult tegel, då det är svårt att laga i en tegelmur på ett snyggt sätt. Istället kan fasaden täckas med exempelvis puts eller träpanel, eller så utnyttjar man öppningen som ljusinsläpp och sätter i ett fönsterparti."

På Industrigatan, medan mannen vars telefon jag pratar i röker en cigg och ser uttråkad ut, frågar jag Mikael om materialvalet. Nytt gult tegel där - som jag fattat det - utredningen föreslår andra material? Han menar att detta gäller tillbyggnader, inte ändringar i de befintliga byggnadernas fasader. Anledningen till att man använt nytt tegel är en strikt anvisning från stadsbyggnadskontoret att inte använda gammalt, återvunnet tegel för att sätta igen öppningar. Ändringar ska tydligt synas, så att man förstår hur byggnaden såg ut tidigare. (Och absolut, så som ändringen nu blivit utförd ser man den verkligen.)

Mikael tror det skulle vara mer intressant för mig att titta på passagen mellan byggnaderna när den är klar om några månader, än att uppehålla mig vid entrén. Det kommer att bli väldigt fint. Om jag hör av mig längre fram kan vi ses och så kan jag ta bilder. Det är mycket bättre än att jag smyger omkring när det är låst och bommat.

Mannen bredvid mig har rökt klart. "Det är kallt", säger han. "Får jag telefonen." Han byter några ord med sin chef och säger hej. Sedan går han mot bilen igen och tycks vara på väg från platsen.

"Men polisen då?", undrar jag.
"Nej det är okej, du är ingen tjuv. Men gå inte här och ta bilder själv."

Innan han sätter sig i bilen slår han - om jag uppfattar saken rätt - fast det utsiktslösa i att försöka förbättra ett område genom att bygga en skola, när här bara finns inbrottstjuvar, klottrare, skrothandlare och luffare till att börja med. Och så idioter med kamera, till råga på allt. Det sista säger han inte, men jag anar att han tänker det.

När jag senare kontaktar Olga Schlyter och visar henne bilderna tycker inte heller hon att ändringen av fasaden ser bra ut. När hon kontrollerar de ritningar Malmö museer fick inför bygglovsremissen, ser hon att hon dessvärre inte uppmärksammat igenmurningen. Den är å andra sidan, menar hon, inte särskilt väl redovisad på ritningarna. Hon har heller inte fått någon ritning som redovisar ändringar i fasaden mot Industrigatan, utan bara på gaveln.

Olga menar att det skett en miss från hennes sida vid remissvaret och att hon ska se om hon nu kan gå vidare med det hela på något sätt.

Källa:
Olga Schlyter: Tripasin. Ombyggnad av korvskinnsfabrik till gymnasieskola. Byggnadsantikvarisk studie, Malmö Kulturmiljö, Enheten för kulturmiljövård, Rapport 2008:003