Saneringsskandal

Hur djupt gick dom, egentligen? Kvarteret Grytan, 15/9 2009

För några veckor sedan rapporterade Sydsvenskan att särskolegymnasiet i kvarteret Grytan stängdes på grund av dålig arbetsmiljö. Vissa halter av klorerade lösningsmedel hade upptäckts, kanske kvarblivna rester från Wangels kemtvätt som låg här tidigare.

Idag uppger Sydsvenskan att ingen sanering av marken i den del av fastigheten där kemtvätten låg har utförts, trots att det fanns en anmälan om att så skulle ske. Uppgifterna kommer från Torbjörn Håkansson på Miljöförvaltningen. Han är förvånad. Och det kan man vara. När Tripasinfabriken gjordes om till skola för några år sedan grävdes det en hel del i den del av kvarteret som nu är skolgården. "Delar av tomten är sanerad och det är redovisat till oss", säger Torbjörn Håkansson.

Men alltså inte hela tomten. Det här är förstås en skandal under uppsegling och vi kan lätt föreställa oss hur kallsvetten bryter ut på ansvariga tjänstemäns pannor. Huruvida fastighetsägarens panna blir svettig är däremot mer osäkert. Det kommer förstås att bli långdragna förhandlingar om vem som bär ansvaret. Miljöförvaltningen har i alla fall krävt att nya prover tas på marken, grundvattnet och inomhusluften. Eleverna på särskolegymnasiet får temporärt gå på Munkhätteskolan. Om särskolan och byggymnasiet kommer att kunna öppna igen till hösten är osäkert, liksom om byggnaderna kommer att kunna godkännas för skolverksamhet på längre sikt.

Förutom att det inträffade är allvarligt för de berörda skolorna, personalen och eleverna är det också en fingervisning om de svårigheter som finns med att sanera gammal industrimark för nya ändamål som bostäder och skolor. Det väcker många frågor: hur kan tillsynen bli bättre under tiden saneringsarbeten pågår - eftersom det tydligen inte går att lita på fastighetsägare/byggherrar fullt ut? Är det möjligt att sanera till 100 %? Om inte, måste vi då stå ut med att det kan finnas en del föroreningar kvar? Hur påverkades hälsan för alla dem som jobbade här när dessa föroreningar fanns fritt i luften och i fabrikslokalerna?

Det här kommer att bli en följetong att återkomma till. Just nu befinner sig NSN-redaktionen i Kraków, i vars omgivningar det finns en hel del i fråga om föroreningar och saneringsbehov att fundera över. Som Dolly Parton brukar säga, kanske inte om arvet efter industrialismen men ändå: "It comes back like an angry stepchild and hits you in your face".       

En hektisk period

Betongtuggare

Jag har länge försökt nå Gunilla Kronvall, arkitekt på stadsbyggnadskontoret och projektledare för utvecklingen av Norra Sorgenfri, för en pratstund. Till slut kom det ett svarsmail där hon förklarar att projektet just nu är inne i en hektisk period och ber mig återkomma närmre jul.

Då blir man förstås ännu mer nyfiken - vad är det som bubblar under ytan där i Kvarteret Spårvägen?

Ytan har förvisso brutits upp och sönder. Där verkstaden stod är det nu en gigantisk grop, med en liten tillfällig sjö på bottnen. Lagren av sand och morän har blottlagts. Bakom de äldre delarna av bussgaraget är det också ett hål. Här luktar det diesel. Kanske har man grävt upp en av de stora dieseltankar som - enligt konsultföretaget Melicas markmiljöutredning från 2007 - ska finnas nergrävda i marken.


Enligt Melicas utredning har det här bland annat funnits spolgropar för spårvagnar, en sprutbox för lackering, nedgrävda oljetankar, en återvinningsapparat för lösningsmedel och mycket mer. Här har reparerats, målats, tvättats, tankats och smörjts bussar och spårvagnar i många herrans år. Nu ska det bli bostäder på en del av fastigheten och marken behöver saneras.

I Melicas översiktliga undersökning kommer man fram till att "större områden med jord innehållande halter av cancerogena PAH och olja över riktvärdet för känslig markanvändning [att folk ska kunna bo här utan att riskera bli sjuka av gifterna i marken, min anm.], kan främst förväntas i södra delen av fastigheten, mot kvarteret Verket. Punktkällor (”hot-spots”) med petroleumprodukt (i anslutning till dieselcisterner), lösningsmedel och metaller kan även misstänkas inom fastigheten".

Det kan ha kommit in kreosot- och bensenföroreningar från Kvarteret Verket på andra sidan Industrigatan, vilket tycks vara det svårast förorenade området i Norra Sorgenfri. I slutet av 1890-talet flyttade Malmö gasverk in där. För tillverkning av gas till Malmö gick det åt tusentals ton kol årligen. "Stadsgasverket i Malmö var det tredje största i landet. Mellan 1898-1986 producerades här över en miljard kubikmeter stadsgas. Mellan 1898 – 1969 var produktionen kolgas, 1969-1986 spaltgas och från och med 1986 naturgas", citerar Melica en undersökning av föroreningar i mark och grundvatten som gjordes av VBB Viak 1996.

Före detta verkstad

Det är inte helt enkelt att begripa teknikaliteterna, men summan av det hela blir att en hel del jordmassor, kanske bortåt 40 000 ton, behöver schaktas bort från Kvarteret Spårvägen och deponeras. "Kostnaden för efterbehandling av fastigheten vid användning av området för bostäder bedöms till mellan ca 15,3 och 29,2 Mkr", enligt Melicas utredning, men man menar att det är svårt att uppskatta omfattningen av saneringsbehovet.

Nu ska ju den idag fortfarande bebyggda delen av fastigheten (bussgaragen) enligt planerna stå kvar och användas till annat än bostäder, till exempel marknader, evenemang och kanske sport. Det innebär kanske att det är MKM (Mindre Känslig Markanvändning)-klassning på den delen, men någon form av sanering kommer säkerligen att behövas. Det verkar inte vara någon aktivitet i garagen. Jag undrar fortfarande vad som just nu är så intensivt - förutom grävandet som tycks pågå enligt någon noga uttänkt plan - och blir allt mer nyfiken på vad Gunilla Kronvall har att berätta.

Bussgaraget - blivande evenemansplats?

Källa: Malmö stad, Fastighetskontoret. Norra Sorgenfri. Markmiljöutredning. Utförd av Melica 2007.