Giftig fabrik i Sofielund!

Stärkelsefabriken Stadex i Sofielunds industriområde använder det cancerframkallande och extremt brandfarliga ämnet Propylenoxid. Vid en olycka kan ämnet spridas i närområdet. De kringboende - bland annat på Rosengård och Sofielund - och närliggande verksamheter har knappast informerats om riskerna. Nu har det bildats ett nätverk, Giftfri Stad, som vill rikta uppmärksamheten mot Stadex' verksamhet, och förmå myndigheter att ompröva företagets miljötillstånd. På hemsidan skriver man bland annat så här:

"Stadex hanterar det livsfarliga ämnet Propylenoxid - ett ämne som är både cancerframkallande och kan ge upphov till ärftliga mutationer. Vid en olycka där ett utsläpp av propylenoxid skulle inträffa kan ett toxiskt gasmoln spridas så långt bort som 1400 meter från Stadex (dvs. från Rosengård till Möllevången). Inom 200 meter från olycksplatsen kan det innebära direkt fara för eget liv!

Det betyder att inga butiker, föreningslokaler eller annan 'förtätande' verksamhet får finnas i närområdet, och dessa körs konsekvent bort av myndigheterna, samtidigt som det ligger både bostadshus och skolor ett stenkast bort från fabriken, som inte får någon information om hur farligt det är eller hur man ska agera. Därför har vi startat det här nätverket."

På giftfristad.nu finns en mängd information och länkar till artiklar och andra medier. Du kan bli medlem i nätverket, skriva under namninsamling och få veta vad som är på gång - stormöten etcetera - och hur du kan bidra.

För Norra Sorgenfris del ligger kvarteren Grytan (där man projekterar för gymnasieskolor och bostäder), Degeln (där det idag framför allt finns en farmaceutisk industri som eventuellt i sig är en miljörisk) och Brännaren (planerad bebyggelse av bostäder) inom den yttre riskperimetern 1 400 meter.

En hektisk period

Betongtuggare

Jag har länge försökt nå Gunilla Kronvall, arkitekt på stadsbyggnadskontoret och projektledare för utvecklingen av Norra Sorgenfri, för en pratstund. Till slut kom det ett svarsmail där hon förklarar att projektet just nu är inne i en hektisk period och ber mig återkomma närmre jul.

Då blir man förstås ännu mer nyfiken - vad är det som bubblar under ytan där i Kvarteret Spårvägen?

Ytan har förvisso brutits upp och sönder. Där verkstaden stod är det nu en gigantisk grop, med en liten tillfällig sjö på bottnen. Lagren av sand och morän har blottlagts. Bakom de äldre delarna av bussgaraget är det också ett hål. Här luktar det diesel. Kanske har man grävt upp en av de stora dieseltankar som - enligt konsultföretaget Melicas markmiljöutredning från 2007 - ska finnas nergrävda i marken.


Enligt Melicas utredning har det här bland annat funnits spolgropar för spårvagnar, en sprutbox för lackering, nedgrävda oljetankar, en återvinningsapparat för lösningsmedel och mycket mer. Här har reparerats, målats, tvättats, tankats och smörjts bussar och spårvagnar i många herrans år. Nu ska det bli bostäder på en del av fastigheten och marken behöver saneras.

I Melicas översiktliga undersökning kommer man fram till att "större områden med jord innehållande halter av cancerogena PAH och olja över riktvärdet för känslig markanvändning [att folk ska kunna bo här utan att riskera bli sjuka av gifterna i marken, min anm.], kan främst förväntas i södra delen av fastigheten, mot kvarteret Verket. Punktkällor (”hot-spots”) med petroleumprodukt (i anslutning till dieselcisterner), lösningsmedel och metaller kan även misstänkas inom fastigheten".

Det kan ha kommit in kreosot- och bensenföroreningar från Kvarteret Verket på andra sidan Industrigatan, vilket tycks vara det svårast förorenade området i Norra Sorgenfri. I slutet av 1890-talet flyttade Malmö gasverk in där. För tillverkning av gas till Malmö gick det åt tusentals ton kol årligen. "Stadsgasverket i Malmö var det tredje största i landet. Mellan 1898-1986 producerades här över en miljard kubikmeter stadsgas. Mellan 1898 – 1969 var produktionen kolgas, 1969-1986 spaltgas och från och med 1986 naturgas", citerar Melica en undersökning av föroreningar i mark och grundvatten som gjordes av VBB Viak 1996.

Före detta verkstad

Det är inte helt enkelt att begripa teknikaliteterna, men summan av det hela blir att en hel del jordmassor, kanske bortåt 40 000 ton, behöver schaktas bort från Kvarteret Spårvägen och deponeras. "Kostnaden för efterbehandling av fastigheten vid användning av området för bostäder bedöms till mellan ca 15,3 och 29,2 Mkr", enligt Melicas utredning, men man menar att det är svårt att uppskatta omfattningen av saneringsbehovet.

Nu ska ju den idag fortfarande bebyggda delen av fastigheten (bussgaragen) enligt planerna stå kvar och användas till annat än bostäder, till exempel marknader, evenemang och kanske sport. Det innebär kanske att det är MKM (Mindre Känslig Markanvändning)-klassning på den delen, men någon form av sanering kommer säkerligen att behövas. Det verkar inte vara någon aktivitet i garagen. Jag undrar fortfarande vad som just nu är så intensivt - förutom grävandet som tycks pågå enligt någon noga uttänkt plan - och blir allt mer nyfiken på vad Gunilla Kronvall har att berätta.

Bussgaraget - blivande evenemansplats?

Källa: Malmö stad, Fastighetskontoret. Norra Sorgenfri. Markmiljöutredning. Utförd av Melica 2007.

Stäppen, oktober 09 - grus och tipis

För några dagar sedan ställdes en husvagn upp vid den Benzonska tegelbyggnaden. Dessutom forslades betonggrisar, containers och byggbodar hit. Uppenbarligen något på gång på Stäppen, som skejtarna kallar ödetomten i Kvarteret Brännaren.

Jag trodde att saneringen av marken hade börjat, men det är tvärtom. Lastbilar och grävskopor kör hit schaktmassor och stenkross från rivningarna i det närbelägna Kvarteret Spårvägen.

Intill de nya grushögarna har Ronni* byggt en tipi av några gamla presenningar. Hans husvagn, som han hade uppställd någon annanstans, har brunnit upp. Husvagnen som stod här, ute vid gatan, har förvunnit nu. Den var inte Ronnis, men hade helt klart förutsättningar att bli en bra boning - det var en fin gammal sjuttiotalare.

I tipin är det kallt, underlaget är cementplattor under ett tunt lager jord. Ronni har inte hunnit ordna med isolering av tipins väggar än. Han har en spis, men behöver fixa till ett tillräckligt långt rör så att röken kan komma ut annars kan tältet bli en dödsfälla. Men sedan är det inget problem att hitta bränsle, det finns gott om spillvirke runtomkring.

Ronnis nya tipi

Ronni berättar att det finns gifttunnor i marken under hela ödetomten. Han menar att de förvarades i källarna under MOHAB:s stora fabrik, och nu täcks de av de där cementplattorna efter att byggnaderna rivits.

När Ronni kom med sina föräldrar till Malmö som 13-åring, i slutet av 60-talet, jobbade han i MOHAB-fabriken. Då tillverkades det möbler här - det måste ha varit efter oljeslageriets tid - och Ronni arbetade med att köra ut möblerna till kunder. På andra sidan Industrigatan fanns det också en stor anläggning, i rött tegel. Det var Läderfabriken Skandia, som grundades 1917 och brann ner 1996. Ronni minns att man körde in genom ett valv mot gatan och där inne på fabriksgården fanns det ett fint café där man kunde äta.

Ronni har arbetat på Addo också, samtidigt som sin mamma och pappa, tills verksamheten upphörde.

("Facit [som köpt upp Addo, min anm] var vid tidpunkten på väg in i en kris som redan 1972 ledde till att hela koncernen såldes till Electrolux. Redan samma år lämnade sista räknemaskinen fabriken i Malmö. /.../ Malmö kommun köpte upp fastigheten på Industrigatan mot löfte om att Electrolux skulle behålla 1800 jobb i stan. Samma dag som avtalet gått ut ett år senare började uppsägningarna.")**

Ronni hade ett bra jobb på Addo, satt i lugn och ro i ett rum tillsammans med en äldre man och utförde något finmekaniskt arbete. Hans mamma däremot, och andra kvinnor, hade som uppgift att sätta metallämnen i stora excenterpressar som sedan stansade ut maskindelar. För att kunna göra det var de tvungna att stoppa in hela armen i maskinen och dra tillbaka den innan pressen slog ner, ett nervpåfrestande arbete, och sedan plocka ut den utstansade delen. Deras händer blev skadade av de vassa metallkanterna. Tidsstudiemännen, säger Ronni, stod vid sidan om i sina nylonskjortor och hade inte pallat ett sådant arbete.

Idag, på Stäppen, fortsätter grävskoporna och lastbilarna komma med grus och sten. Där de lastar av bodde en kompis till Ronni tills för några dagar sedan, han har fått flytta nu. Ronni är nyetablerad här, men bekymrar sig för kylan som kommit. Han har haft flera dubbelsidiga lunginflammationer redan.

Jag glömmer fråga honom om han - som varande i riskgruppen - har fått besked om när han kan få sitt vaccin mot svininfluensan.

*Ronni heter egentligen något annat
**Johan A. Lundin: Malmö industristaden. Malmö museers e-skrifter nr 5, 2007.