Vandringen genomförd!

Dryga dussinet individer - däribland fyra bebyggelsehistoriskt intresserade barn och en hund - trotsade under söndagen kylan och vinden för att delta i en vintervandring i Sorgenfri industriområde.

Vandringen utgick från hörnet Zenithgatan/Industrigatan. Första stoppet gjordes vid den avrivna tomten där verkstäderna till stadsbussarna en gång stod. En av deltagarna, A, visade sig vara kunnig i sanering av industrifastigheter och kunde bidra med fackkunskap. De utgrävda delarna av tomten - som nu fyllts igen med nya jord- och stenmassor - har säkert haft föroreningar av olika slag och här bör ha funnits dieseltankar och rörledningar i marken. Så länge marken är asfalterad och ämnad för industriverksamhet är det inget större ståhej, men om man som här planerar för bostadsbyggande måste marken klara kraven för känslig markanvändning - och det tar tid och kostar en hel del pengar. Vidare menar A att det närbelägna gasverket under många år spydde ut bensen och andra ämnen över nejden och att det - i alla fall i delen närmst Industrigatan - nog är starkt förorenat på sina ställen.

Vi stannar till vid bussgaraget, där det fortfarande inte syns några tecken på aktivitet, innan vi tar oss till hörnet Nobelvägen/Celsiusgatan. Här finns Förlagshuset Norden. Vi hittar en plats där det faktiskt är lite lä för vinden och konstvetare L kan ta tillfället i akt att berätta lite om travertin, som huset är klätt i. Vidare längs Celsiusgatan passerar vi Ferrosans byggnader, där nu Migrationsverket har sin verksamhet. Sedan följer vi Östra Farmvägen till korsningen med Industrigatan.

På den innergård som omsluts av Addos gamla fabriksbyggnader är det relativt skyddat för vinden, men Utkanten har stängt så det ges inga möjligheter att komma inomhus för lite värme. Istället går vi ut på gatan igen och beundrar korvskinnsfabriken Tripasins fasad, samt begrundar det faktum att för inte så länge sedan måste detta ha varit ett av Malmös mest livliga stråk när hundratals, kanske tusentals, arbetare tog sig till och från jobbet hos Addo eller Tripasin varje dag.

Vid det här laget är vi ganska nerkylda och följer Industrigatan tillbaka till utgångspunkten. A pekar på Benzons gamla kontorsbyggnad och berättar att den fastighet där Benzon haft sin mångskiftande verksamhet (alla industribyggnaderna är nu rivna) troligen är mycket förorenad. Han pekar också på ett kvarblivet järnvägsspår som löper längs gatan: ett stickspår från Kontinentalbanan längs vilket all stenkol som skulle till gasverket i Kvarteret Verket forslades. Jag har inte lagt märke till det tidigare.

För mig, som mest vandrat och cyklat runt här på egen hand, var det en mycket givande promenad. Mina följeslagare la märke till och gjorde mig uppmärksam på detaljer jag tidigare missat. Och, inte minst, bidrog med frågor och kunskap som kommer att inspirera till utvikningar framöver. Och vem vet? Kanske blir det en liknande vandring någon gång, möjligen när temperaturen är lite mer behaglig.

Vinterbadet, då? Tyvärr hade alla vandrarna andra åtaganden som låg i vägen, så den delen av evenemanget fick jag klara på egen hand. Jag kan rapportera att det var lika uppfriskande som sist. Visst, det blåste en synnerligen vass nordöstlig vind som hotade att blåsa folk från bryggan på vägen ut, men som vi morska män inne på herravdelningen kunde konstatera: när det blåser från det hållet är det damerna som får ta smällen. Vid väggen i sydvästläge var det både lä och lite sol, vilket gjorde det behagligt att sitta en stund på bänken efter doppet så som Gud har skapat oss.

Här är några bilder, för den som har ett facebook-konto.