Kvarteret Tangenten, januari 2010

När räknemaskinstillverkaren Addo i början på sextiotalet växte ur Kvarteret Spiralen köpte man marken i det intilliggande kvarteret, Tangenten. Det var en obebyggd, kilformad yta mellan Kontinentalbanan och ett stickspår från järnvägen in i industriområdet.

Här byggdes ett stort fabrikskomplex, som formar sig efter tangenten som stickspåret bildade. Rött tegel, förstås, och ett klassiskt sågtandat tak på den lägre verkstadsdelen. Kontorsbyggnaden är också typisk för tiden med sina längsgående fönsterband.

Det är en stor anläggning. Förutom kontor och verkstäder fanns här också lagerutrymmen. Addo fördubblade i ett slag sin areal från 15 000 kvm till 30 000, skriver Olga Schlyter i sin byggnadsantikvariska utredning. Nu var det länge sedan någon Addo-jobbare gick in eller ut genom snurran, som fortfarande står kvar som ett slags vaktpost över fornstora dar i slutet av Celsiusgatan.

Men här är långtifrån dött när jag kommer på besök en smällkall lördag i januari. Här finns bilverkstäder och en mängd andra verksamheter som jag blir nyfiken på att kolla upp lite närmre. Parkeringen är full av bilar. Ett gäng gubbs - varav en med svetsvisiret uppskjutet i pannan - hjälps åt att knuffa loss en Volvo 740 som fastnat i snön. Skåpbilar fulla med fruktlådor och annat kör till för att lasta och lossa vid lagerutrymmena på den långsida som vetter mot järnvägen.

I en korthuggen antikvarisk kommentar slår Olga Schlyter fast att det förvisso är en klassisk fabriksbyggnad, men att den ligger avskild från Addos övriga bebyggelse och inte har lika stor betydelse för stadsrummet. Alltså är inte den här delen lika bevarandevärd som grannarna i kvarteren Grytan och Spiralen. Men kanske kommer det småskaliga företagarlivet att fortgå länge än här. Vad jag förstår ligger Tangenten för nära järnvägen för att här ska kunna byggas bostäder.

Det är just sådana här ganska anonyma och lätt förfallna industribyggnader som annars brukar stryka med. Det är kanske därför mina beskyddarinstinkter vaknar. Det finns något vemodigt över hur framtidsoptimismen och den storslaget strikta funktionaliteten i bygget ganska snart slog över i sin motsats: nerläggning och ett sakta glidande in i glömskan. Men ändå ett högst levande ställe, just den blandning av verksamheter som finns inskriven i visionen som önskvärd.


Källa: Olga Schlyter: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026