fredag 25 september 2009

Avstickare - Nyhamnen

Carlsgatan västerut - blivande A-läge?

För tjugo år sedan var kvarteret runt Vintergatan en plats för anarkistiska svartklubbar. Nu är det ett eldorado för älskare av gamla möbler och prylar: i ena änden av kvarteret finns Sopstationen och i den andra hittar man Nirvana. Ställena representerar också ytterligheterna i loppis-universat vad gäller utbud och priser.

Om tjugo år kommer kvarteret att vara mittpunkten i en sprudlande, citynära stadsdel - i alla fall om Stadsbyggnadskontorets visioner slår in. Carlsgatan, som sträcker sig i väst-östlig riktning från Skeppsbron till Frihamnsviadukten, föreslås bli huvudstråket genom området. Då kommer det mesta som syns på bilden ovan vara rivet. Kvar blir det så kallade Kryddlagret, med sina karaktäristiska tegelflyglar. Det är här Sopstationen nu har sina lokaliteter, men det lär inte längre vara aktuellt när planerna på ett nytt kontorskomplex, med Kryddlagret som front, blir verklighet.

Nu Sopstationen, snart kontor?

Över huvud taget tänker man sig i översiktsplanen, från maj 2006, en hög grad av nybyggnation i stadsdelen de närmsta decennierna. Nya bostads- och kontorshus ska fylla på i kvarteren runt Slagthuset ut mot Nyhamnen. En del ska dock bevaras, bland annat det här fräcka huset i samma kvarter som Sopstationen:

Nu är det en bedagad skönhet - ganska risig faktiskt - som av en skylt att döma används som träningsplats för polisens hundar. Ett perfekt ställe för ett frilanskollektiv av något slag.

Till skillnad från i Helsingborg, där man rev de gamla spannmålssilosarna när Norra Hamnen bebyggdes med bostäder, verkar man här vara inne på ett helt annat spår: "Lantmännens nuvarande silobyggnad i kombination med en ny platsbildning invid Jörgen Kocksgatan föreslås bli detta områdes kännetecken utåt".

Längre österut mot Frihamnsallén ska det bara bli kontor och andra verksamhetsbyggnader. Området ingår i huvudbangårdens riskområde och kan inte användas för boende. Det innebär med största sannolikhet att den här pärlan får vara kvar:

De riktigt attraktiva och högklassiga byggena tänker sig planerarna i närmre kontakt med vattnet, närmare bestämt längst ut på den långa landremsa som skiljer Nyhamnen från Frihamnen och som slutar i en udde ut mot Hamnpaviljongen. Vägen ut går genom hamnområdet och förbi stora moderna spannmålssilosar. Det är en hamn i full verksamhet, som minner om Malmös långa historia av handel över haven.


Längst ut finns det nu en park, men läget är förstås enormt tilltalande för ett nytt bostadsområde. Åt ena hållet öppnar sig vyer över hamnen och havet, åt andra har man utsikt över det som faktiskt börjar likna en malmöitisk skyline.



Nu ligger den här udden helt off, men det tänker man sig åtgärda med en gång- och cykelbro mellan Hamnpaviljongen och Smörkontrollen. En gästhamn ser man förstås också framför sig här. Hade bron funnits nu hade jag snart varit tillbaka på Skeppsbron, där min tur började vid Carlsgatan, och då kanske jag hade känt hur "den sekvens av offentliga rum som tar sin början vid Triangeln och Södra Förstadsgatan får en värdig avslutning ut mot hamninloppet".

Vackra ord, vars uppfyllelse ligger långt fram i tiden. Jag styr hojen tillbaka genom hamnen, gnetar mig över Frihamnsviadukten och är snart tillbaka i Norra Sorgenfri. Men jag har en känsla av att jag kommer att återvända till det här grannskapet snart, och då inte enbart för att shoppa på Sopstationen.

Källa: Nyhamnen - förslag till fördjupad översiktsplan (Öp 2025). Malmö stadsbyggnadskontor maj 2006

onsdag 23 september 2009

Kvarteret Spiralen - Addo

Addo-land, Industrigatan/Östra Farmvägen

I Kvarteret Spiralen måste det ha varit en våldsam aktivitet när det begav sig. Räknemaskinstillverkaren Addo flyttade hit i början av trettiotalet, till hörnhuset ovan, och bredde sedan ut sig allt mer med nya byggnader och fler anställda. Enligt det oumbärliga referensverket Malmöföretagen - förr och nu av Rikard Smitt var Malmöfabriken 1970 stadens näst största arbetsplats med 1 600 anställda.

Addo-land, gårdsmiljö

Addo hade fabriker i Hörby och Eskilstuna, för att inte tala om i England och Brasilien. I Örkelljunga producerades multiplikationsmaskinen Multo. I Lammhult tillverkade man kontorsmöbler. Lärlingar utbildades i den egna industriskolan. Det var räknemaskiner på löpande band och under sextiotalet fördubblades produktionsytan på hemmaplan, genom en ny anläggning i grannkvarteret Tangenten ett snäpp närmre Kontinentalbanan.

1966 köptes Addo upp av Facit, och det kan ha varit början på slutet. Facit krisade, Addo krisade. Att envist fortsätta producera mekaniska maskiner blev en allt sämre idé, när de elektroniska räkneapparaterna kom och erövrade världsmarknaden. 1972 var det slut på Addo-sagan i Malmö. Om Facit/Addo hängt på i utvecklingen hade kanske Kvarteret Spiralen idag varit en skånsk högteknologisk smältdegel.

Så blev det inte men fabriksbyggnaderna står kvar, ganska välbevarade. "I ett område som Norra Sorgenfri där så mycket av den gamla industribebyggelsen redan rivits är en bevarad industrimiljö som denna unik och värdefull", skriver bebyggelseantikvarie Olga Schlyter i sin utredning. "Den södra innergården /.../ har potential att bli ett spännande stadsrum i det framtida Norra Sorgenfri."

Spännande stadsrum


Idag är olika små företag inhysta i komplexet, bland annat en bilverkstad och ett tryckeri. Det är alltid nån som håller på och pysslar med nåt. Jag smyger in genom en halvöppen dörr - det hänger en svart flagga utanför och ett fönster är täckt med en graffiti-målad masonitskiva.

Det är något slags allaktivitetshus, enligt ett anslag. Längre in, bortom dunklet i gången innanför porten, sitter några punkare och diskuterar verksamhetens inriktning. Jag vänder och går ut i solljuset igen. Någon gång ska jag ta mod till mig att fråga vad de sysslar med här och vad de tror om Spiralens framtid. Men inte idag.


Källor:
Olga Schlyter: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026
Rikard Smitt: Malmöföretagen - förr och nu, Lund 2007. Eget förlag.

Se också kommentarsfältet till posten Kvarteret Grytan - Tripasin.

söndag 20 september 2009

Kvarteret Spårvägen - sista galleriet

De senaste veckorna har verkstadshallarna i Kvarteret Spårvägen raserats bit för bit. Den stora asfaltplanen uppfylls av jättehögar cement och betongsten. De gamla smörjgroparna är fyllda av rivningsbråte. Det mesta av graffitin har malts ner i schaktmassorna. Ansiktena och taggarna är borta. Men i ett hörn av det som står kvar några dagar till pågår streckgubbe-partyt in i det sista. Och fortfarande finns det kvar några dekorationer i de sista upprättstående resterna av komplexet:




torsdag 17 september 2009

Kvarteret Spårvägen - rivningen revisited

19/9 2009


6/9 2009



Smörjgropar





tisdag 15 september 2009

Rivning i Kvarteret Grytan

Medan byggjobbarna är i full gång med att förvandla Tripasin-byggnaderna till gymnasium pågår rivningsarbete mitt i kvarteret, mellan Tripasin och G. A. Wangels röda tegelfasad mot Östra Farmvägen. Oklart vad det är som jämnats med marken, men det rör sig väl om det "gytter av byggnader av enklare karaktär" som nämns i den byggnadsantikvariska utredningen från 2006*. Här finns fortfarande spår av det som i visionsarbetet för området torde gå under beteckningen "blandade verksamheter":

Men det är kanske inte den här typen av verksamhet man vill ha när allt är klart. Det är inte särskilt lätt att räkna ut idag var grävskopan ska sätta stopp. I utredningen slås fast att "Wangels kemtvätt vid Östra Farmvägen har en till karaktären mycket väl bevarad gatufasad. Byggnaden är i dåligt skick och ett bevarande där gatufasaden bibehålls och man bygger nytt bakom skulle i detta fallet vara motiverat". Gissningsvis ryker rubbet här nedan ända fram till tegelväggen (grävskopan käkar grus bakom hörnet i bildens högra kant):

Enligt det planprogram** som lades fram av stadsbyggnadskontoret i juni 2008 ska det istället bli en sluten kvartersstad i 2-3 våningar här. Och husen ser verkligen ut att vara i dåligt skick. Samtidigt har de en skön, Vilda Västern-ruffig bakgårdskaraktär som är så gott som bortblåst från Malmös allt mer putsade ytskikt:

De låga magasinsbyggnaderna i hörnet Östra Farmvägen/Industrigatan (bortom G.A. Wangel på bilden nedan) lär också hänga löst:

På hörnfastigheten där de skruttiga låghusen nu ligger (Kv. Grytan 1) planeras också en sluten kvartersstad, här i 3-4 våningar, som längs Industrigatan möter den snygga gamla kvarnstensfabriken som ståtar där. Självklart kan man inte behålla allt gammalt bara för att det är gammalt, men det handlar också om att bevara en känsla i gatubilden och perspektivet när man bygger nytt. Frågan är vad som händer med fragmenten som blir kvar om de plötsligt omges av nybyggen vid sidan om och bakom, som kanske är högre än det som nu rivs? De "miljöskapande" byggnadernas funktion som karaktärsbevarare åt kvarteret kan bli svår för dem att leva upp till.
_______________________________

*Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning av bebyggelseantikvarie Olga Schlyter. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026

**Norra Sorgefri. Planprogram. Malmö Stadsbyggnadskontor 2 juni 2008. Finns för nerladdning på www.malmo.se/norrasorgenfri

måndag 14 september 2009

Du hippa nya värld?


Hörntomt Östra Farmvägen/Agneslundsvägen
- mitt i den drömda smeten

"Kan man verkligen BYGGA nya hipsterkvarter?" Den retoriska frågan ställs i ett gammalt inlägg på bloggen Betongelit*, Känn ingen sorg för mig, Norra Sorgenfri. Troligen inte, svarar inläggsförfattaren sig själv, och det är väl bara att hålla med.

Möllevången och Norra Grängesbergsgatan är sin sak, för att inte tala om de södra delarna av Sorgenfri. Här fanns redan färdiga platser att invadera för nya grupper (unga människor, inte nödvändigtvis med så mycket stålar men desto mer kulturellt kapital, gärna på väg från en slackertillvaro via en högskoleutbildning eller ett kreativt utövande av sina intressen mot en mer etablerad medelklasstillvaro).

Det får gärna vara lite nergångna stadsdelar med billiga hyror, billiga syltor och multikulti-prägel. Så småningom trängs, enligt formeln, de ursprungliga invånarna och affärsinnehavarna ut i takt med att latte-ställena och designbutikerna blir fler (se exempelvis Friisgatan). En viktig poäng med det som kallas gentrifiering är att folk stannar kvar när de väl blivit etablerade och inte flyttar till något annat ställe så fort de får råd. Det gör också att man redan måste vara etablerad för att kunna flytta in. Detta slags stadskoloniala, i någon mening kapitalistiska övertagande har bland andra Leandro Schclarek Mulinari diskuterat i en artikel - Kolonialt City - i Mana 2006.


När det blir för trångt och dyrt kring Möllan kommer nya generationer uppåtsträvande coola ungdomar att hitta andra platser. Kommer det då att bli Norra Sorgenfri? Det är överhuvudtaget för tidigt för juryn att gå ut och överlägga om saken, men stalltipset är: nej. Förutsättningarna - en etablerad, tät stadsbebyggelse med billiga hyror - finns inte här till att börja med. Planerna på att bevara en del av de befintliga miljöerna är inte tillräckligt, eftersom de kommer att "späs ut" med nybyggnation. Det kommer - bortsett från allt annat - att bli alldeles för tillrättalagt och planerat, hur mycket man än i visionerna trycker på småskalighet och att området ska växa fram lite skönt huller om buller. Exklusivt på fel sätt, alltså.

Det behöver inte betyda att det kommer att saknas karaktär. Tvärtom finns det, som inlägget på Betongelit framhåller, en gyllene chans att göra något riktigt bra. Författaren slänger ut frågan vad gruppen som står bakom bloggen skulle vilja göra med Norra Sorgenfri och fortsättning utlovas (detta skrevs 2007). Tyvärr har bloggen ett uselt söksystem så det går inte att följa tråden framåt i tiden - om den finns.
____________________________
* Några civilingenjörer, landskapsarkitekter och lantmätare med intresse för samhällsplanering, flera av dem verksamma i Öresundsregionen. Bloggen är ibland - vad jag kan se - för coolt intern för sitt eget bästa, men kan nog i sina bästa stunder provocera invanda tankebanor.

fredag 11 september 2009

Kvarteret Grytan - tegel




Tripasin mot Industrigatan






C. A. Wangel A.B mot Östra Farmvägen

torsdag 10 september 2009

Kvarteret Grytan - Tripasin

I Kvarteret Grytan kokar det. Nå, kanske inte riktigt. Men här är saker på gång. Ett byggymnasium ska byggas, eller snarare inkorporeras i den gamla korvskinnsfabriken Tripasins övergivna lokaliteter. När det är klart ska 480 elever kunna undervisas här av 80 anställda. Detaljplanen klubbades så sent som i maj 2009 av Stadsbyggnadsnämnden.

AB Tripasin verkade mellan 1937 och 2005. Det hela började när ett tyskt företag ville säkra sin produktion i ett neutralt land under nazitiden. Vid nerläggningen jobbade 120 personer här. Konstgjorda korvskinn var uppenbarligen en stor grej på marknaden, och som också krävde stort utrymme vid produktionen.

Maskinerna som torkade skinnen var 75 meter långa och fabriken - ritad av tyske arkitekten Kurt Klose - blev därefter, en byggnad som sträcker sig genom kvarteret i nord-sydlig riktning. Flera tillbyggnader, ritade av arkitektkontoret Tage Møller, har tillkommit, alla i fint gult tegel. Pärlan är kontorsbyggnaden, ursprungligen från trettiotalet och påbyggd med en våning under femtiotalet, där den ligger mot Industrigatan med sin funkis-strama fasad och sitt torn.

Nu är hela fastigheten en byggarbetsplats, det sjuder av aktivitet. Byggnadernas skal ska behållas, men invändigt verkar det vara total omarbetning som gäller. Jag hejar på en man som det visar sig hyr ett utrymme i en låg sidobyggnad. Snart ska han flytta härifrån till något nytt ställe, det går inte att ha sin verksamhet mitt i skolan. Han visar på asfaltgången mellan huskropparna: här gick det förr ett stickspår från Kontinentalbanan till Tripasins lager. En kille med spackelspaden i näven stannar till och lyssnar - vi tycker båda det är intressant med ett stycke industrihistoria så här på lunchen.

Före detta stickspår

Snart blir jag introducerad för Mikael Håland, fastighetsförvaltare och/eller byggledare. Han berättar att han, när hans företag tagit över fastigheten, hittat ett Tripasin-museum i källaren - en samling som nu skänkts till Malmö museer. Det provisoriska, stökiga byggkontor vi sitter i tänker han göra om till en permanent utställningslokal om korvskinnsverksamheten, lagom till invigningen av skolan om ett år eller så. "Vi försöker ju göra så att det ska bli nåt bra här i området", säger han, och det finns ingen anledning att tvivla på uppriktigheten i hans ambitioner.

I hörnet Östra Farmvägen/Agneslundsvägen hittar jag ett matställe, Bosniska Köket. Det är gott - om man gillar grillade kötträtter - och mycket billigt. Kundkretsen tycks för tillfället bestå av byggarbetare, sexarbetare och män i kostym - säkert en stabil plattform för en näringsverksamhet i snabbmatsbranschen.



Källa: Norra Sorgenfri. Kulturhistoriskt underlag inför planprogram. Byggnadsantikvarisk utredning av bebyggelseantikvarie Olga Schlyter. Enheten för Kulturmiljövård, rapport 2006:026

tisdag 8 september 2009