Thure Thörn är den skulptör som är representerad med flest verk i Malmös offentliga konst. Det är värt en rundtur, som tar oss till några kända adresser men också till platser vi aldrig förr besökt.
Thure var Malmöpåg av födsel och ohejdad vana och verkade i sin stad under ett långt konstnärsliv. Det är ingen långsökt gissning att hans politiska sympatier – om han hade några – fanns hos den styrande socialdemokratin. Hans utsmyckningar blir en del av den expanderande staden, när MKB och HSB byggde nya moderna bostadsområden allt längre ut från stadskärnan.
Men det finns verk av Thure i närheten av Sorgenfri också. Vår tur - en eftermiddag i augusti 2010 - börjar därför på Pauli Mellersta Kyrkogård, alldeles i närheten av St Knuts torg. Här finns fontänen
De fyra årstiderna (1974). Det är en meditativ plats där man kan slå sig ner och begrunda livets skeden till ljudet av det stilla porlande vattnet.
Så här i mörkaste och kallaste vintern är det förstås tablån tillägnad våren som väcker mest ömma känslor och längtan. Påskliljorna – eller möjligen tulpanerna - har just trängt sig upp genom den hårda metallen och fruktträden står i blom:
Nästa fontän står mitt i vimlet, på Lilla torg. Samling vid pumpen från 1973 är ett av de där inslagen i gatubilden som alltid funnits där men som man liksom aldrig riktigt stannar upp inför. Efter torghandelns upphörande och innan uteserveringarnas förvandling av torget stod väl fontänen där ganska solo år ut och år in. Men nu har den blivit den naturliga mittpunkten i det sjudande livet här och den mötesplats den säkert var tänkt som. Den fungerar också väldigt bra som vätskekontroll varma sommardagar.
Fontänens bas visar olika genrer av torghandel, till exempel grönsaksförsäljning och charkuterism. Här är det bagarens alster som uppmärksammas:
När det gamla rådhuset vid Stortorget fick en modern tillbyggnad österut gjorde Thure en långsträckt väggrelief på fasaden mot Kalendegatan. Här har konstnären närmat sig ett mer stiliserat, närmast abstrakt uttryck.
Ett Ricky Bruch-diskuskast från Rådhuset ligger Sankt Petri kyrka. Här står ett av Thures mer anonyma verk. Man har passerat det hundra gånger utan att egentligen se det. Det är en minnessten över reformatorn Claus Mortensen. Mortensen var kyrkoherde i Sankt Petri 1529-41, alltså under dansktiden. Stenen sattes upp 1967.
Nu får vi ta oss en bit, närmare bestämt västerut. Vid Själlandstorget, i vägskälet där Köpenhamnsvägen tar sin början, har Thure gjort keramiska utsmyckningar på ett MKB-hus (Kronborgsvägen 7, 1955). Utsmyckningarna skulle inrymma två funktioner också - ljusinsläpp och ventilation till trapphusen - vilket Thure menade "i viss mån [begränsade] kompositionen". Ändå lite fina figurer, och lite smart utfört. Portarna är också snygga.
Det här är ett stiligt femtiotalshörn av Malmö. Vid Köpenhamnsvägen ligger Jaenecke och Samuelsons berömda hus Boggivagnen, byggt 1951-53. Det höga punkthuset närmst, vid Själlandstorget, är också Jaenecke/Samuelson men av senare datum, 1962.
Korsörvägen är en parallellgata till Köpenhamnsvägen. På nummer 23A och B finns ytterligare två av Thures keramikreliefer. 1952 har de pipande fågelungarna och den galande tuppen satts upp.
Efter dessa små, relativt anonyma saker kommer vi till något mer spektakulärt. Men vi är kvar i femtiotalslandet när vi slår oss ner vid fontänen på Fridhemstorget. Det är en vidsträckt öppen plats. När vi kommer hit är det fredagseftermiddag, men här är folktomt och det vilar en känsla av förfall över torget. En övergiven plats alldeles intill den brusande Regementsgatan. Egentligen är här hur fint som helst med sina tidstypiska gula tegelhus med längsgående vita band av betong och blå fasadskivor.
I fonden ligger den monumentala S:t Andreas-kyrkan, ritad av Thorsten Roos och Bror Thornberg och invigd 1959. Det är en speciell kyrkobyggnad med sin höga kampanil och innergården som för tankarna till en klostergård. Men torget funkar liksom inte. (Nu har Kullanders, Mac-specialisten, flyttat hit, kanske kan det liva upp lite). Vi stannar till för att fontänens utsmyckning, Passionsblomman från 1963, är ett verk av Thures hand. Eftersom just denna dag är en högtidsdag för oss passar vi på att dela en liten flaska champagne till porlet av fontänen. Det gör definitivt platsen lite roligare.
Vätskepausen är behövlig, för hädanefter blir det långa sträckor mellan stoppen. Vi ska göra ett yttervarv genom Malmös miljonprogramsområden och första anhalten är Kroksbäck. Den långa Bellevuevägen tar oss genom kvarter efter kvarter av egnahem. Vi kommer lite för långt och håller på att hamna i Hyllie innan vi hittar rätt. När vi närmar oss frågar vi ett gäng grabbar efter Sörbäcksvägen och får en hjälpsam och korrekt vägvisning. Det är inte alltid så lätt att hitta en speciell adress i bostadsområden där skivhusen ligger i långa rader längs en gata. Men till slut kommer vi fram. Mellan husen finns det stora gräsbevuxna ytor, med numera frodigt uppväxt vegetation - de spatiösa, luftiga grönområdena för lek och rekreation mellan höghusen var ju ett av miljonprogrammets raison d'être. Så långt från trånga, smutsiga gränder man kunde komma. Självklart skulle dessa ytor också utsmyckas, och här mellan husen hittar vi det vi söker, Thures lekskulpturer i betong: Vilda djur från 1969.
Kanske en mård, och kanske ett lejon. Och där, för tillfället gömd bakom en byggcontainer, något slags urtidsdjur. Används skulpturerna till det de är tänkta, då? Ja, det verkar så:
Det är inte så lätt att ta sig mellan bostadsområdena som ligger som en halvcirkelformad gräns mellan den äldre stadsbebyggelsen och fälten, åtminstone inte på cykel. Gång på gång stöter vi på kraftiga barriärer i form av breda vägar som löper ut från centrum likt ekrarna i ett hjul. Har man bil kan man ta sig mellan de olika stadsdelarna längs Ringvägen, men annars känns avståndet mellan till exempel Kroksbäck/Holma och Söderkulla långt. Fågelvägen är det ganska nära.
Vi tråcklar oss förbi Pildammsvägen och Trelleborgsvägen och kommer fram till Hermodsdal. Vi söker efter skolan och får återigen fråga några killar efter vägen. De visar gärna, faktiskt hänger de i närheten av skolan fast det är sommarlov. Vi hittar till slut Tackling - också det en skulptur från 1969 - på Hermodsdalsskolans gård.
Skolan är nedlagd. Det var länge problem med skadegörelse och stök, skolan ansågs vara en otrygg plats för elever och personal. Grabbarna som visade vägen kommer efter och undrar vad vi gör. Vi berättar om att vi kollar upp Thure Thörn-skulpturer. De berättar att de går på högstadiet, fast då på en annan skola som vi inte riktigt får kläm på var den ligger. Nu håller man av allt att döma på att riva den här skolan - undrar vad som händer med skulpturen då? Den signalerar aktivitet, lek, kroppskontakt. Nu är det här en dyster och översiggiven plats. Få platser är så översiggivna som nedlagda skolor.
Nästa stopp, Persborgstorget, är inte heller världens muntraste ställe. Fontänkaret mitt på torget är sorgfälligt underhållet och fullt av multnande löv. Den framtidsoptimism och den modernistiska framstegstro som väl präglade bygget av husen runtomkring och centrumet är som bortblåsta. Varken traktens unga eller gamla samlas under vårdträdet vid fontänen för att umgås, i alla fall inte idag.
På vägen hit har vi cyklat lite vilse igen. Vi ska egentligen vidare till Ramels väg, men omvägarna har sinkat oss och vi börjar få bråttom till ett avtalat möte. Vi piper in till Södervärn - det är inte långt, bara Lönngatan raka spåret. På MAS-området finns förstås en hel rad utsmyckningar. Thure har gjort två skulpturer, Pluvius (1970) som står på Ortopediska klinikens gård och Hjortkällan (1956) i planteringen mellan Kvinnokliniken och Blodcentralen. Hjorten härrör från en period då Thure tycktes intresserad av djur som ger hals (jämför fåglarna på Korsörgatan). Pluvius är mer organiskt böljande och närmar sig det abstrakta, som Tackling på Hermodsdalsskolan. Skulpturerna står inom synhåll från varandra.
Vi kommer ut på Södra Förstaden och närmar oss Möllevången, där Thure växte upp. I hörnet Södra Förstadsgatan/Möllevångsgatan, huset där det finns en klädesaffär med gamla anor, finns en bronsplatta på husets hörnpelare. Här föddes blivande socialdemokratiske social- och handelsministern Gustav Möller den 6:e juni 1884. Plattan kom upp 1955 och blir en passande avslutning på Thure Thörn-turen.
Källor:
Konstguide. Skulpturer och minnesmärken i Malmö 2001. Stig Johansson (red.). ABF Malmö, 2002.
Guide till Malmös arkitektur. Tyke Tykesson, Björn Magnusson Staaf m.fl. Arkitektur förlag, 2001.
Västra Hamnen och de kvarvarande Kockums-byggnaderna behöver ingen närmre presentation och har dokumenterats in extensio. Men de gamla tegelkatedralerna är mystiskt fascinerande i dimma och snart kommer här att se annorlunda ut. Peab har fått i uppdrag av Wihlborgs att bygga "Media Evolution City" i det som nu kallas Varvsstaden. Lilla dockan är en byggarbetsplats. En hel del av de befintliga byggnaderna tycks bli bevarade.
En del av fasaden mot Stora Varvsgatan har rivits. Här ska det bli en ny offentlig ingång till området. Den raketliknande byggnaden som skymtar bakom stålbalkarna ska bevaras. Det är ett skyddsrum. Tanken med den ovanliga formen var att bomberna skulle studsa bort från den konformade kroppen.
Klassisk fasad mot Stora Varvsgatan. Förhoppningsvis får även den fortsatt liv i det nya media-paradiset.
Kockums kontorsskrapa, Gängtappen, invigdes 1958. Med sina 65 meters höjd och sexton våningar var det ett tag Sveriges högsta hus, men kördes snart om av Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg, samt Folksamhuset och Skatteskrapan i Stockholm. Gängtappen och Skatteskrapan har samma arkitekt, Paul Hedqvist. Han ritade - förutom en mängd skolor - stora delar av Bromma flygplats, Vanadisbadet och Västerbron. Han var även stadsplanearkitekt i Stockholm. Gängtappens fasad har ändrats, så det ser väl inte alls ut som det var tänkt från början. Men ändå ett speciellt hus.
Västerut längs Stora Varvsgatan. När vindmölletillverkningen flyttat kommer förmodligen de nyare husen och de gigantiska stålkonstruktionerna att demoleras. Nu är de det tydligaste minnet av den tunga industri som en gång regerade här.
Klaffbron, med den om- och tillbyggda gamla Smörkontrollen på andra sidan hamninloppet. 
