Avstickare: Kronprinsen

Är det en räv? Nej! Är det en varg? Neeej!!! Det är ju en häst!!!

Så klart. Hugo Åberg, den mäktige byggmästaren, gillade hästar och travsport. Han byggde Jägersro. Och när han gjorde sitt utropstecken vid porten till Slottsstaden och borgerlighetens Malmö - Kronprinsen - ville han förstås ha en frustande häst i butiksplanet.

Det är skulptören Thure Thörn (1918-2005) som gjort fontänen. Ett av konstnärens skojigaste verk, om än oavsiktligt. Men det är svårt även för den stramaste häst i betong och koppar att upprätthålla någon form av värdighet, med två vattensprutande duschmunstycken inkörda i näsborrarna. Det är Thure som är konstnären  bakom skulpturen, men det fina hantverket gjordes av plåtslagaren Helge Hansson.

Thure Thörn var en ofta anlitad konstnär när det moderna Malmö som byggdes på 50- och 60-talen skulle utsmyckas. Han var uppvuxen vid Möllevången, son till en stuckatör. Hugo Åberg föddes - enligt Per Svensson i Malmö - världens svenskaste stad - 1905 vid Beijers Park i östra Malmö, var son till en banvakt och ska vid ett tillfälle i sin ungdom ha utnämnts till Malmös fattigaste man. Kanske pratade inte Thörn och Åberg så mycket om var de kom ifrån, men man kan lätt föreställa sig en stark - om än outtalad - känsla av samhörighet dem emellan.

Samma känsla av samhörighet och gemensamma intressen fanns uppenbarligen mellan Hugo Åberg och Malmös socialdemokratiska etablissemang. Åberg blev ett hörn i den mäktiga "kvadratkorporatism"* som styrde och ställde i stan på 50- 0ch 60-talen. De andra hörnen var socialdemokraternas och HSB:s starke man Oscar Stenberg, Skånska Cements chef Ernst Wehtje jr och SE-banken, där Wehtje praktiskt nog var styrelseordförande.

Ernst Wehtje skrev ett gratulationsbrev till Hugo Åberg på dennes 60-årsdag 1965. Wehtje beskriver hur de träffades vid en tidig fastighetsaffär, Åberg "lade då grunden till ett förtroende, som sedan utsträckts till vida kretsar". "Vi är stolta", fortsätter Wehtje, "över att ha en sådan byggare bland oss - en mästare i att planlägga och genomföra idéer i takt med tiden och för eftervärlden".

Det handlade om stora byggen, stora pengar och ett Malmö som såg helt annorlunda ut när de stora männens livsverk var färdigt. Jägersro (1953-62) och Kronprinsen (1959-61) är två av Hugo Åbergs idéer som blev verklighet. De är i mångt och mycket varandras motsats. Jägersro är mycket mer än en travbana - det är en hel stadsdel i utkanten av Malmö, med villaområden, motell och storskaliga affärskomplex längs breda motorleder. En trakt helt anpassad för bilsamhället.

Kronprinsen - å andra sidan - är byggd som en stad i staden, en skyskrapa på 26 våningar där alla bekvämligheter och all service skulle finnas tillgänglig för de boende.

Utsmyckning vid ingången från Mariedalsvägen

Ernst Wehtjes brev till Hugo Åberg är inklistrat i mitt exemplar av den underdåniga hyllningsboken en bit malmö, vilken förärades jubilaren på högtidsdagen. Här står det mycket fint att läsa om Kronprinsen, som förstås ritades av Åbergs hovarkitekt Thorsten Roos:

"Kronprinsen /.../ är inte blott ett eller flera bostadshus - det är som nämnts en stad med sina 3 000 människor inom sina väggar, människor som kan leva nästan hela sitt liv utan att behöva lämna huset. Här finns egen läkarcentral, 22 000 kvadratmeters bilfri lekplats, idrottshall för rekreation, affärer och varuhus för det rent lekamliga, restauranger samt egen kyrka.

Varietérestaurangen (bild ur en bit malmö)

En av Nordens största varietérestauranger med plats för över 600 gäster på bottenplanet. /.../ Som ett självständigt annex till varietérestaurangen Kronprinsen får man kalla turistattraktionen framför andra, Översten, på toppen av skyskrapan. Härifrån har man utsikt inte blott över sju kyrksocknar utan långt in över Köpenhamn och söderöver mot syskonstäderna Skanör och Falsterbo.

Restaurang Översten och den fräcka baren (bilder ur en bit malmö)

S:t Petri församling har egen kyrkofilial, en kyrkosal som kan ta emot drygt 100-talet personer. En läkargrupp om elva läkare disponerar ett eget sjukhus med bl a fullständig klinik med röntgenanläggning, operationsrum och allt.
För rekreation finns en toppmodern bowlinghall med fjorton banor och automatisk kägelrensning, en tennishall med två banor, en fäkthall samt en gymnastikhall för bl a husmorsgymnastik.
Tillkommer sedan att här finns 720 bostadslägenheter, ett 25-tal affärer av skilda slag jämte varuhus, uppbördsverk, försäkringskassa, bank och länsstyrelsens skatteavdelning för att man ska kunna tala om ett självförsörjande kvarter."

Mycket omtalat blev också att Kronprinsen hade egna televisionsprogram, som kablades ut i huset två dagar i veckan. "Det enda man har att göra är att vrida om knappen på televisionsapparaten till kanal 6." Ända fram till 80-talet sändes intern-tv, enligt Guide till Malmös arkitektur. Här får vi också veta att Kronprinsen, då guiden trycktes 2001, fortfarande var Nordens högsta bostadshus. Det skulle till ett Turning Torso för att klå detta. I Malmö gillar man att resa potenta byggnader.

På restaurang Översten, med den vidsträckta utsikten över domänerna, kan man anta att kvadratkorporatismens män gillade att hänga ute med varandra - när de inte sågs ute på travbanan förstås. Men förutom den fräcka skybaren och varietérestaurangen i bottenplanet - som nu är borta och har lämnat plats för en tidstypisk food court - låter hela konceptet som en världsfrånvänd och lätt klaustrofobisk institution. Kanske ett ålderdomshem, en sista anhalt för invånarna i Käppastan.

De lägre av komplexets byggnader är uppförda av färdiga betongelement

Hugo Åberg dog fyra år efter sin 60-årsdag, 1969, i en våldsam trafikolycka vid Hurva. Då var han mitt uppe i ett nytt stort projekt: Caroli City, naturligtvis ritat av Thorsten Roos arkitektkontor. Projektet genomfördes trots initiativtagarens död. Modernismen hade blivit ett självspelande piano som fortsatte skövla nya framgångar i Malmö ett bra tag till.

Kronprinsen är inte världens hippaste ställe. Men man försöker så gott det går...

* Kvadratkorporatism är ett begrepp som myntades av Peter Billing och Mikael Stigendal i deras avhandling Hegemonins decennier, för att beskriva den maktkoncentration till ett fåtal män vilken präglade Malmö under 50- och 60-talen.

Avstickare: Thure Thörn-tur

Thure Thörn är den skulptör som är representerad med flest verk i Malmös offentliga konst. Det är värt en rundtur, som tar oss till några kända adresser men också till platser vi aldrig förr besökt.

Thure var Malmöpåg av födsel och ohejdad vana och verkade i sin stad under ett långt konstnärsliv. Det är ingen långsökt gissning att hans politiska sympatier – om han hade några – fanns hos den styrande socialdemokratin. Hans utsmyckningar blir en del av den expanderande staden, när MKB och HSB byggde nya moderna bostadsområden allt längre ut från stadskärnan.

Men det finns verk av Thure i närheten av Sorgenfri också. Vår tur - en eftermiddag i augusti 2010 - börjar därför på Pauli Mellersta Kyrkogård, alldeles i närheten av St Knuts torg. Här finns fontänen De fyra årstiderna (1974). Det är en meditativ plats där man kan slå sig ner och begrunda livets skeden till ljudet av det stilla porlande vattnet.

Så här i mörkaste och kallaste vintern är det förstås tablån tillägnad våren som väcker mest ömma känslor och längtan. Påskliljorna – eller möjligen tulpanerna - har just trängt sig upp genom den hårda metallen och fruktträden står i blom:

Nästa fontän står mitt i vimlet, på Lilla torg. Samling vid pumpen från 1973 är ett av de där inslagen i gatubilden som alltid funnits där men som man liksom aldrig riktigt stannar upp inför. Efter torghandelns upphörande och innan uteserveringarnas förvandling av torget stod väl fontänen där ganska solo år ut och år in. Men nu har den blivit den naturliga mittpunkten i det sjudande livet här och den mötesplats den säkert var tänkt som. Den fungerar också väldigt bra som vätskekontroll varma sommardagar.

Fontänens bas visar olika genrer av torghandel, till exempel grönsaksförsäljning och charkuterism. Här är det bagarens alster som uppmärksammas:

När det gamla rådhuset vid Stortorget fick en modern tillbyggnad österut gjorde Thure en långsträckt väggrelief på fasaden mot Kalendegatan. Här har konstnären närmat sig ett mer stiliserat, närmast abstrakt uttryck.

Ett Ricky Bruch-diskuskast från Rådhuset ligger Sankt Petri kyrka. Här står ett av Thures mer anonyma verk. Man har passerat det hundra gånger utan att egentligen se det. Det är en minnessten över reformatorn Claus Mortensen. Mortensen var kyrkoherde i Sankt Petri 1529-41, alltså under dansktiden. Stenen sattes upp 1967.

Nu får vi ta oss en bit, närmare bestämt västerut. Vid Själlandstorget, i vägskälet där Köpenhamnsvägen tar sin början, har Thure gjort keramiska utsmyckningar på ett MKB-hus (Kronborgsvägen 7, 1955). Utsmyckningarna skulle inrymma två funktioner också - ljusinsläpp och ventilation till trapphusen - vilket Thure menade "i viss mån [begränsade] kompositionen". Ändå lite fina figurer, och lite smart utfört. Portarna är också snygga.

Det här är ett stiligt femtiotalshörn av Malmö. Vid Köpenhamnsvägen ligger Jaenecke och Samuelsons berömda hus Boggivagnen, byggt 1951-53. Det höga punkthuset närmst, vid Själlandstorget, är också Jaenecke/Samuelson men av senare datum, 1962.

Korsörvägen är en parallellgata till Köpenhamnsvägen. På nummer 23A och B finns ytterligare två av Thures keramikreliefer. 1952 har de pipande fågelungarna och den galande tuppen satts upp.

Efter dessa små, relativt anonyma saker kommer vi till något mer spektakulärt. Men vi är kvar i femtiotalslandet när vi slår oss ner vid fontänen på Fridhemstorget. Det är en vidsträckt öppen plats. När vi kommer hit är det fredagseftermiddag, men här är folktomt och det vilar en känsla av förfall över torget. En övergiven plats alldeles intill den brusande Regementsgatan. Egentligen är här hur fint som helst med sina tidstypiska gula tegelhus med längsgående vita band av betong och blå fasadskivor.

I fonden ligger den monumentala S:t Andreas-kyrkan, ritad av Thorsten Roos och Bror Thornberg och invigd 1959. Det är en speciell kyrkobyggnad med sin höga kampanil och innergården som för tankarna till en klostergård. Men torget funkar liksom inte. (Nu har Kullanders, Mac-specialisten, flyttat hit, kanske kan det liva upp lite). Vi stannar till för att fontänens utsmyckning, Passionsblomman från 1963, är ett verk av Thures hand. Eftersom just denna dag är en högtidsdag för oss passar vi på att dela en liten flaska champagne till porlet av fontänen. Det gör definitivt platsen lite roligare.

Vätskepausen är behövlig, för hädanefter blir det långa sträckor mellan stoppen. Vi ska göra ett yttervarv genom Malmös miljonprogramsområden och första anhalten är Kroksbäck. Den långa Bellevuevägen tar oss genom kvarter efter kvarter av egnahem. Vi kommer lite för långt och håller på att hamna i Hyllie innan vi hittar rätt. När vi närmar oss frågar vi ett gäng grabbar efter Sörbäcksvägen och får en hjälpsam och korrekt vägvisning. Det är inte alltid så lätt att hitta en speciell adress i bostadsområden där skivhusen ligger i långa rader längs en gata. Men till slut kommer vi fram. Mellan husen finns det stora gräsbevuxna ytor, med numera frodigt uppväxt vegetation - de spatiösa, luftiga grönområdena för lek och rekreation mellan höghusen var ju ett av miljonprogrammets raison d'être. Så långt från trånga, smutsiga gränder man kunde komma. Självklart skulle dessa ytor också utsmyckas, och här mellan husen hittar vi det vi söker, Thures lekskulpturer i betong: Vilda djur från 1969.

Kanske en mård, och kanske ett lejon. Och där, för tillfället gömd bakom en byggcontainer, något slags urtidsdjur. Används skulpturerna till det de är tänkta, då? Ja, det verkar så:

Det är inte så lätt att ta sig mellan bostadsområdena som ligger som en halvcirkelformad gräns mellan den äldre stadsbebyggelsen och fälten, åtminstone inte på cykel. Gång på gång stöter vi på kraftiga barriärer i form av breda vägar som löper ut från centrum likt ekrarna i ett hjul. Har man bil kan man ta sig mellan de olika stadsdelarna längs Ringvägen, men annars känns avståndet mellan till exempel Kroksbäck/Holma och Söderkulla långt. Fågelvägen är det ganska nära.

Vi tråcklar oss förbi Pildammsvägen och Trelleborgsvägen och kommer fram till Hermodsdal. Vi söker efter skolan och får återigen fråga några killar efter vägen. De visar gärna, faktiskt hänger de i närheten av skolan fast det är sommarlov. Vi hittar till slut Tackling - också det en skulptur från 1969 - på Hermodsdalsskolans gård.

Skolan är nedlagd. Det var länge problem med skadegörelse och stök, skolan ansågs vara en otrygg plats för elever och personal. Grabbarna som visade vägen kommer efter och undrar vad vi gör. Vi berättar om att vi kollar upp Thure Thörn-skulpturer. De berättar att de går på högstadiet, fast då på en annan skola som vi inte riktigt får kläm på var den ligger. Nu håller man av allt att döma på att riva den här skolan - undrar vad som händer med skulpturen då? Den signalerar aktivitet, lek, kroppskontakt. Nu är det här en dyster och översiggiven plats. Få platser är så översiggivna som nedlagda skolor.

Nästa stopp, Persborgstorget, är inte heller världens muntraste ställe. Fontänkaret mitt på torget är sorgfälligt underhållet och fullt av multnande löv. Den framtidsoptimism och den modernistiska framstegstro som väl präglade bygget av husen runtomkring och centrumet är som bortblåsta. Varken traktens unga eller gamla samlas under vårdträdet vid fontänen för att umgås, i alla fall inte idag.

På vägen hit har vi cyklat lite vilse igen. Vi ska egentligen vidare till Ramels väg, men omvägarna har sinkat oss och vi börjar få bråttom till ett avtalat möte. Vi piper in till Södervärn - det är inte långt, bara Lönngatan raka spåret. På MAS-området finns förstås en hel rad utsmyckningar. Thure har gjort två skulpturer, Pluvius (1970) som står på Ortopediska klinikens gård och Hjortkällan (1956) i planteringen mellan Kvinnokliniken och Blodcentralen. Hjorten härrör från en period då Thure tycktes intresserad av djur som ger hals (jämför fåglarna på Korsörgatan). Pluvius är mer organiskt böljande och närmar sig det abstrakta, som Tackling på Hermodsdalsskolan. Skulpturerna står inom synhåll från varandra.

Vi kommer ut på Södra Förstaden och närmar oss Möllevången, där Thure växte upp. I hörnet Södra Förstadsgatan/Möllevångsgatan, huset där det finns en klädesaffär med gamla anor, finns en bronsplatta på husets hörnpelare. Här föddes blivande socialdemokratiske social- och handelsministern Gustav Möller den 6:e juni 1884. Plattan kom upp 1955 och blir en passande avslutning på Thure Thörn-turen.

Källor:
Konstguide. Skulpturer och minnesmärken i Malmö 2001. Stig Johansson (red.). ABF Malmö, 2002.

Guide till Malmös arkitektur. Tyke Tykesson, Björn Magnusson Staaf m.fl. Arkitektur förlag, 2001.