Drömmar i Degeln

Markarbeten pågår i Kvarteret Degeln. Det är QPharma som förbereder ett nybygge. Som tidigare rapporterats kommer en 20-25 meter bred remsa längs Östra Farmvägen att bli allmän platsmark i form av park. Den marken kommer alltså i framtiden att vara i stadens ägo och hamnar då under Gatukontorets ansvar och administration.

Stängslet som nu löper längs gatan kommer att försvinna. Istället kommer det att bli ett nytt stängsel i gränsen mellan QPharmas tomt och parken. Hur man ska lösa det, så att inte den smala ytan mellan gatan och den nya byggnaden ger intryck av att vara en del av QPharmas anläggning, är en av utmaningarna vid utformningen av gröningen.

Ett stort päronträd, dignande av frukt, står kvar i hörnet Agneslundsvägen/Östra Farmvägen sedan tiden då det låg en gård med fruktträdgård här. Trädet hamnar på parkens mark och kommer förhoppningsvis att sparas. Kanske kan nästa års skörd plockas av parkens besökare?

Den feta mylla som en gång gjorde detta till attraktiv åkermark kommer i dagen när nybygget förbereds.

Parken blir mycket mindre än vad som var tänkt i planprogrammet för Norra Sorgenfri. Därför blir det intressant att undersöka vad som finns i närheten. I kvarterets södra del - utmed Sorgenfrivägen - ligger det ett till största delen underjordiskt, MKB-ägt parkeringshus.


Parkeringshusets tak - som alltså inte befinner sig mer än någon meter över marknivån - är en kanske 1 000 kvadratmeter stor asfaltplatta. Säkert var tanken att det också skulle vara parkering, men de gånger jag kommit förbi och tänkt på att titta efter har här aldrig stått några bilar. Däremot har skejtare och trickcyklister haft ett tillhåll här, men i alla fall idag är det helt tomt på taket.

På andra sidan Sorgenfrivägen är det full fart på fotbollsmatchen. Den välhållna anläggningen är, enligt Pernilla Theselius på Gatukontoret, en "spontanidrottsplats". Kanske är dess tillkomst en av förklaringarna till att kidsen lämnat taket. Om parkeringshustaket kunde göras om till en inbjudande, grön yta skulle det bli en länk mellan den nya parken i Kvarteret Degeln och gröningen i Kvarteret Vänligheten.

Den blivande parkremsan vid Östra Farmvägen sett från parkeringshusets tak (från söder mot norr).

Kvarteret Sorgenfri i väster, med Samuelson/Jaeneckes punkthus vid S:t Pauli södra kyrkogård.

Pernilla Theselius arbetar med de allmänna platsbildningarna i Norra Sorgenfri, det senaste året med en hel del fokus på Östra Farmvägens omvandling mellan Agneslundsvägen och Industrigatan. Kommande projekt inbegriper en förnyelse av Industrigatan och utformning av parken i Kvarteret Degeln.

Pernilla säger att man från Gatukontorets sida hade hoppats på en större park vid Östra Farmvägen. När inte det visade sig genomförbart finns det nu gryende tankar på en förnyelse av parkeringshustaket. Det beror förstås på hur MKB ställer sig, men Pernilla verkar försiktigt hoppfull till att det kan finnas ett intresse från det hållet.

Faktiskt har man ritat in några fotbollsplaner på taket i detaljplaneskissen. Den befintliga spontanidrottsplatsen finns på den gröna rektangeln i skissens nedre kant.

Om man får drömma? Då skulle en ledningsgrupp, bestående av fritänkande människor från MKB, stadsbyggnadskontoret och gatukontoret, knyta till sig några landskapsarkitekturstudenter vid SLU i Alnarp och boende från Östra Sorgenfri för att ta fram förslag på utformning av parkeringsgaragets tak och den gröna remsan längs Östra Farmvägen.

Födda en vecka för tidigt - gruvbygden, några läsarkommentarer

Gruehusen i Ekeby (Skromberga)

I våras gjorde redaktionen en utflykt i trakterna kring Bjuv, i jakt på lämningar från den avsomnade gruvnäringen. Äventyret resulterade i ett + ett inlägg på bloggen och en artikel i Efter Arbetet.

Jag skrev på ett ställe i artikeln, apropå att Höganäsbolaget ägde bostäder, sjukstuga, affär med mera i gruvsamhällena: "Om det fanns ett system liknande det som besjungs i den gamla slagdängan Sixteen tons, där berättaren fick slita ont i Appalachernas gruvor bara för att bli alltmer skuldsatt i bolagets affär, har vi inte koll på."

Signaturen Samarbete skriver: "Min morfar arbetade åt Höganäsbolaget. Mamma berättade att ett talesätt på bruket var att alla jobbarna var födda en vecka för tidigt. D v s man handlade på kredit under veckan och när lönen kom var det bara att gå direkt till bolagets butik med den, för att sedan börja på en ny kredit."

Kanske gick det i bästa fall jämnt upp att jobba på bruket, åtminstone om man hade en stor familj att försörja.

Numera en idyll i Ekeby - gruehusen våren 2011

Norra Sorgenfri Nu-läsaren Susanna Lundberg, bördig från Billesholm, skriver i en kommentar till inläggen från gruvbygden: "When in Bjuv, don't miss Findus! En rätt häftig historia med två industrier som levde parallella men väldigt olika liv, de skitiga gruvorna med illa sedda 'grueungar', och grönsaksindustrin där höga krav på hygien ställdes och personalen fick tvätta sig och få manikyr på arbetstid (sic!). Bostadsområdena som tillhörde de resp företagen ligger än idag bredvid varandra, antagligen båda kulturminnesmärkta för de är mycket vackra."

Freden, bostadsområde i Bjuv

Stenhuggaren på Stäppen

Ting!!! Ting!!! Ting!!! Ljudet från de tålmodiga mejselhuggen ekar över Stäppen. Det är tidig söndagsmorgon och Noel är i full gång med sitt arbete. Han har kommit hit de flesta dagar i sex veckors tid för att skulptera ett granitblock han funnit på ödetomten.

Noel kommer från Zimbabwe, där han först gick i lära hos äldre mästare och sedan arbetade som skulptör i sten och trä. Han brukade arbeta med mjukare sten. "Graniten är väldigt hård", säger han. "Ett hugg märks knappast i stenen". Så det har tagit mycket längre tid än han trodde att få statyn färdig. Men Noel hoppas att den ska bli klar i tid så att han kan visa den på Malmöfestivalen.

Noel använder enkla redskap för att mana fram modern och de två barnen ur stenen: en liten handslägga, en mejsel och en borste. Sedan han kom till Sverige för två år sedan har han inte haft möjligheter att skulptera - materialet är dyrt och det är svårt att hitta ett ställe att arbeta på om man inte har pengar och kontakter.

Noel har hållit utkik efter sten när han joggat genom Malmö. När ödetomten röjdes av fick han syn på det avlånga granitblocket som bara låg här och skräpade. Och så började han komma hit och mejsla på det.

Det är alltså nödvändigheten som gör att Noel står på Stäppen och hugger. Men det ger också fördelar. Många stannar till och pratar en stund, vilket ger honom kraft att fortsätta. Det är också ett sätt att visa sitt arbete för andra och kanske väcka intresse för det. Det fungerar: Sydsvenskan skrev om skulpturen för ett tag sedan och förra veckan gjorde Metro ett reportage.

Att ta skulpturen till Malmöfestivalen blir nästa steg. Men även om det går att skönja slutresultatet är det ännu många släggslag kvar innan den är helt färdig.

Noels värv har gamla anor i trakten och är verkligen i samklang med platsens historia. Bland de första företagen som etablerades i industriområdet fanns det stenhuggerier. Lite längre österut längs Industrigatan fanns det en kvarnstensfabrik, och på andra sidan järnvägen, i Emilstorp, finns det fortfarande ett stenhuggeri där man gör gravstenar.

Tack till två uppmärksamma Norra Sorgenfri Nu-läsare, Lovisa och Petra. Lovisa upptäckte statyn när hon passerade Stäppen för några veckor sedan (hoppas du ser detta och därigenom får svar på dina frågor). Petra såg en notis i pappersupplagan av Sydsvenskan och skickade den brevledes till redaktionen. Oldschool!

Avstickare: travertin vid Landwehrkanal, Berlin

En berlinsk travertin-kompis till det malmöitiska Förlagshuset i hörnan Nobelvägen/Celsiusgatan.

Det så kallade Shell-haus ritades av Emil Fahrenkamp och byggdes 1930-32, det vill säga fem år innan Förlagshuset kom på plats.

Shell-haus blev ett av de första höghusen med stålskelett som byggdes i Berlin. En modernistisk byggnad som ekar stilmässigt av konst- och arkitekturriktningen Neue Sachlichkeit - en riktning som i sin tur påverkades av Bauhaus-skolan och den holländska riktningen De Stijl.

Mycket fräckare än så här blir det knappast.

Enligt svenska Wikipedia myntades begreppet Neue Sachlichkeit inom konstvärlden och betecknar verk av konstnärer som Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz. Realistiska motiv - bland annat från första världskrigets skyttegravshelvete - och inte sällan med en vass satirisk udd mot Weimartiden och det stortyska. Såklart dömdes detta ut som entartete Kunst av naziregimen. Också Den Nya Saklighetens arkitektur föll i onåd inför nazisternas smakdomare och många av dess företrädare tvingades i exil, men Shell-Haus hann alltså byggas.

Nazisternas ogillande hindrade dem inte från att under andra världskriget använda huset som högkvarter för det marina högkommandot, och i källaren var det enligt engelska Wikipedia krigssjukhus. Byggnadens översta våningar blev skadade under slaget om Berlin, men i det sora hela klarade sig ändå Shell-haus relativt oskatt. Efter kriget flyttade Berlins electricitetsstyrelse in, men reparationer och underhåll av huset verkar ha varit starkt eftersatta ända till slutet av 90-talet då den stora byggboomen startade.

Enligt Wikipedia kostade renoveringen - som var klar år 2000 - till slut 80 miljoner D-mark, mycket på grund av att Longarina-stenbrottet i Tivoli fick återtas i bruk för att man skulle få fram travertin till fasaden. Travertin kommer ur latinets lapis Tiburtinus = sten från Tibur (Tivoli). Så i alla fall de utbytta fasadskivorna kommer från Tivoli. Om Shell-haus' ursprungliga travertin - och Förlagshusets - också kom därifrån förtäljer inte historien. Men det ligger väl inom rimlighetens gräns att anta det.

GASAG, som flyttade in efter renoveringen, levererar energi till Berlin, så Shell-haus fortsätter vara ett högkvarter för petrokemisk verksamhet.

Om du vill kolla in huset ligger det i hörnet av Stauffenbergstraße och Reichpietschufer (som går längs Landwehrkanal). Närmsta U-bahn tycks vara Mendelssohn-Bartoldy-Park, men Potsdamer Platz ligger inte särskilt mycket längre bort.

Stenbrottet nära Tivoli.

Parken som blev en plätt, återbesökt

Jävlar, nu har man missat något igen - det går inte lämna stan utan att det händer grejer!

Enligt Malmö Stads hemsida var det idag, torsdag, ett av stadsbyggnadskontoret anordnat samrådsmöte i korsningen Sorgenfrivägen/Östra Farmvägen. Det handlade om utformningen av den parkremsa som planeras utefter Östra Farmvägen enligt detaljplaneförslaget (Dp 5190) nedan:

"Eftersom området lider brist på grönytor", står det att läsa, "har Stadsbyggnadskontoret tagit fram ett planförslag som gör det möjligt att anlägga en park längs Östra Farmvägen (gulmarkerat på bilden ovan). Parken kommer tillsammans med S:t Pauli södra kyrkogård bli en del av ett grönt stråk som är tänkt att binda samman innerstaden med Bulltofta rekreationsområde."

Det man inte nämner är att planprogrammets ursprungliga avsikt var att ett mycket större område - hela fastigheten Degeln 4 - skulle bibehållas som gröning. Men sedan har markägaren ansökt om och fått bygglov för den byggnad som finns markerad på planskissen. Helt enligt statuterna, egentligen, då nuvarande detaljplan säger att marken är ämnad för industribebyggelse och markägaren har byggrätt. Det handlar förstås också om möjliga arbetstillfällen i framtiden om den faramceutiska fabriken QPharma tillåts expandera.

Lite surt känns det ändå. Det som allmänheten nu inbjuds att påverka är ju bara en kvarleva av det som kunde blivit en grön lunga i området, som det ju påpekas lider brist på grönytor.

Men låt oss inte vara bittra och låt oss hoppas att många dök upp idag med idéer. Låt oss också hoppas att den cirka 20 meter breda remsan blir en hejdundrande succé, en spännande oas som områdets boende kommer att vallfärda till i framtiden.

Ja, vem vet var det kommer att sluta?