En berlinsk travertin-kompis till det malmöitiska Förlagshuset i hörnan Nobelvägen/Celsiusgatan.
Det så kallade Shell-haus ritades av Emil Fahrenkamp och byggdes 1930-32, det vill säga fem år innan Förlagshuset kom på plats.
Shell-haus blev ett av de första höghusen med stålskelett som byggdes i Berlin. En modernistisk byggnad som ekar stilmässigt av konst- och arkitekturriktningen Neue Sachlichkeit - en riktning som i sin tur påverkades av Bauhaus-skolan och den holländska riktningen De Stijl.
Mycket fräckare än så här blir det knappast.
Enligt svenska Wikipedia myntades begreppet Neue Sachlichkeit inom konstvärlden och betecknar verk av konstnärer som Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz. Realistiska motiv - bland annat från första världskrigets skyttegravshelvete - och inte sällan med en vass satirisk udd mot Weimartiden och det stortyska. Såklart dömdes detta ut som entartete Kunst av naziregimen. Också Den Nya Saklighetens arkitektur föll i onåd inför nazisternas smakdomare och många av dess företrädare tvingades i exil, men Shell-Haus hann alltså byggas.
Nazisternas ogillande hindrade dem inte från att under andra världskriget använda huset som högkvarter för det marina högkommandot, och i källaren var det enligt engelska Wikipedia krigssjukhus. Byggnadens översta våningar blev skadade under slaget om Berlin, men i det sora hela klarade sig ändå Shell-haus relativt oskatt. Efter kriget flyttade Berlins electricitetsstyrelse in, men reparationer och underhåll av huset verkar ha varit starkt eftersatta ända till slutet av 90-talet då den stora byggboomen startade.
Enligt Wikipedia kostade renoveringen - som var klar år 2000 - till slut 80 miljoner D-mark, mycket på grund av att Longarina-stenbrottet i Tivoli fick återtas i bruk för att man skulle få fram travertin till fasaden. Travertin kommer ur latinets lapis Tiburtinus = sten från Tibur (Tivoli). Så i alla fall de utbytta fasadskivorna kommer från Tivoli. Om Shell-haus' ursprungliga travertin - och Förlagshusets - också kom därifrån förtäljer inte historien. Men det ligger väl inom rimlighetens gräns att anta det.
GASAG, som flyttade in efter renoveringen, levererar energi till Berlin, så Shell-haus fortsätter vara ett högkvarter för petrokemisk verksamhet.
Om du vill kolla in huset ligger det i hörnet av Stauffenbergstraße och Reichpietschufer (som går längs Landwehrkanal). Närmsta U-bahn tycks vara Mendelssohn-Bartoldy-Park, men Potsdamer Platz ligger inte särskilt mycket längre bort.
Det så kallade Shell-haus ritades av Emil Fahrenkamp och byggdes 1930-32, det vill säga fem år innan Förlagshuset kom på plats.
Shell-haus blev ett av de första höghusen med stålskelett som byggdes i Berlin. En modernistisk byggnad som ekar stilmässigt av konst- och arkitekturriktningen Neue Sachlichkeit - en riktning som i sin tur påverkades av Bauhaus-skolan och den holländska riktningen De Stijl.
Mycket fräckare än så här blir det knappast.
Enligt svenska Wikipedia myntades begreppet Neue Sachlichkeit inom konstvärlden och betecknar verk av konstnärer som Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz. Realistiska motiv - bland annat från första världskrigets skyttegravshelvete - och inte sällan med en vass satirisk udd mot Weimartiden och det stortyska. Såklart dömdes detta ut som entartete Kunst av naziregimen. Också Den Nya Saklighetens arkitektur föll i onåd inför nazisternas smakdomare och många av dess företrädare tvingades i exil, men Shell-Haus hann alltså byggas.
Nazisternas ogillande hindrade dem inte från att under andra världskriget använda huset som högkvarter för det marina högkommandot, och i källaren var det enligt engelska Wikipedia krigssjukhus. Byggnadens översta våningar blev skadade under slaget om Berlin, men i det sora hela klarade sig ändå Shell-haus relativt oskatt. Efter kriget flyttade Berlins electricitetsstyrelse in, men reparationer och underhåll av huset verkar ha varit starkt eftersatta ända till slutet av 90-talet då den stora byggboomen startade.
Enligt Wikipedia kostade renoveringen - som var klar år 2000 - till slut 80 miljoner D-mark, mycket på grund av att Longarina-stenbrottet i Tivoli fick återtas i bruk för att man skulle få fram travertin till fasaden. Travertin kommer ur latinets lapis Tiburtinus = sten från Tibur (Tivoli). Så i alla fall de utbytta fasadskivorna kommer från Tivoli. Om Shell-haus' ursprungliga travertin - och Förlagshusets - också kom därifrån förtäljer inte historien. Men det ligger väl inom rimlighetens gräns att anta det.
GASAG, som flyttade in efter renoveringen, levererar energi till Berlin, så Shell-haus fortsätter vara ett högkvarter för petrokemisk verksamhet.
Om du vill kolla in huset ligger det i hörnet av Stauffenbergstraße och Reichpietschufer (som går längs Landwehrkanal). Närmsta U-bahn tycks vara Mendelssohn-Bartoldy-Park, men Potsdamer Platz ligger inte särskilt mycket längre bort.
Stenbrottet nära Tivoli.
Stiligt hus!
SvaraRaderaJa det är sannerligen en ikon. Stod och hängde vid detsamma vid mitt första berlinbesök för många år sedan./Gun
SvaraRaderaTackar för researchen, eller "für die Forschung". Roligt med alla dina länkar. Och ännu en anledning att återvända till Berlin.
SvaraRaderaEva S