UngBo-vandring I

Norra Sorgenfri Nu-vandring!

Varför? Som en del av invigningen av UngBo12.
När? Lördag 1/9, start 16.00 och slut ca 17.00.
Var? Bussgaraget, västra gaveln (entrén till UngBo-utställningen).

Idén är att sätta in utställningen i sitt fysiska och historiska sammanhang - Kvarteret Spårvägen, Norra Sorgenfri - och att ge en introduktion till vad som händer i området.

Norra Sorgenfri är ett gränsområde, eller kanske snarare en plats genomkorsad av en mängd gränser. Det är ett tema som kan smyga sig in i vandringen. Eller inte. Det blir vad vi gör det till. Välkommen!

UngBo12 - programmet

UngBo - under konstruktion, men snart ska det vara klart.

Med knappt en vecka kvar till starten av UngBo12 har programmet kommit upp.

Förmodligen kommer arrangörerna att slipa på programpunkterna in i det sista, men huvuddragen är klara. Mässans fyra veckor kommer att ha olika teman:

1-9 september: Nuläget
10-16 september: Framtiden
17-23 september: Nya lösningar
24-30 september: Gör nåt!

I Bussgaraget kommer de vinnande bidragen i de tävlingar som genomförts det senaste året att vara uppbyggda. Det blir föreläsningar, workshops, diskussioner och happenings. Den 24:e september blir det möjlighet att diskutera bostadsfrågor med bostadsminister Stefan Attefall. Programmet uppmanar besökarna att själva bidra med idéer, upptåg, infall och utfall. Mässan blir alltså i stor utsträckning vad vi gör den till.

Och på lördagar mellan 16 och 17 genomför Norra Sorgenfri Nu-redaktören vandringar i området, för att sätta in mässan i sitt fysiska sammanhang men också för att koppla de olika temana till det som pågår i Norra Sorgenfri.

Allt kan du ta del av utan kostnad.

Häpen mark - Kafé Lilla Sorg serverar igen!

"Marken ligger häpen; värderar inte fötter eller gester.

Stjärnbilderna nertecknar i augustidjupet det avslutade och oavslutade. Skytten skjuter sin pil, löjets pilar äro de skarpaste!

Linjerna djupt nedskurna. Ristade och tecknade. Livslinjen, kärlekslinjen, busslinjerna, stjärnöarna, mönstret, viljan. Brukad, förbrukad, nersliten, nerslipad, hopvävd, hoprörd. En åldrig skymmande kartbild. Rörelser över tröskeln.

Vad är ute, vad är inne, vad är utanför mig, vad är inuti mig? Inte hitom, inte bortom. Det som de kallar jaget, kan en klara sig utan.

Vad är nu sambandet mellan konsten och naturen? Var uppstår det imaginära rummet som varken är det ena eller det andra?

"Häpen mark" vill diskutera hur mark administreras och hur människor vill definiera och omdefiniera deras villkor. Hur vi påverkas av den och påverkar den."

Kafé Lilla Sorg vill pröva överenskommelser med sina och parkens besökare och tematisera dess gränser och öppningar - och också peka på andra platser och diskussioner om plats/mark/offentlighet. David och Henning, med sedvanligt ödmjuka och varsamma fingrar på samtidspulsen, bjuder in oss till parken.

Kanske får man åter möjlighet att krossa en dröm.

Avstickare: Osloterminalen (H+)

Osloterminalen - passagerargång.

Förberedelserna för en veckas aktiviteter - Folkets Hamn - på Oslopiren i Helsingborgs södra hamnområde pågår för fullt. Den 27/8 börjar det och det hela avslutas med en gratiskonsert med bob hund 1/9.

Folkets Hamn är en del av H+-projektet, vars eldsjälar Kristoffer Nilsson och Jessica Segerlund (tillfälligt?) har flyttat sitt kontor till den gamla tomma Osloterminalen. Det är rätt plats att ha högkvarteret för stadsutvecklingsprojektet: mitt i området och med en spektakulär utsikt över Sundet åt ena hållet och hamnen och staden åt det andra. Snudd på ännu bättre än det gamla projektrummet på SHIP på Bredgatan, faktiskt.

"'H+, la inte det ner när Södertunnelprojektet las på is?' är reaktioner man fortfarande kan få, till och med från folk som jobbar i kommunen", säger projektets kommunikatör Jessica Engvall. Och visst ändrade förra årets beslut att inte sätta igång nedgrävningen av järnvägsspåren söderut från Knutpunkten förutsättningarna. Men man har ändå gått vidare med planprogrammen för Oceanhamnen och Bredgatan.

Jessica Segerlund, H+ konstnärliga ledare, och kommunikatör Jessica Engvall diskuterar Folkets Hamn.

Nu har Länsstyrelsen kommit med sitt yttrande. Inte heller det underlättar: riksintresset av att ha en industri- och färjehamn går inta att rucka på och bullret hamnen orsakar gör - menar man - pirerna olämpliga för bostäder. Stadsplanering är att navigera runt sådana skär, utan detaljerat sjökort i en terräng där det dyker upp nya grynnor hela tiden på oväntade ställen.

Märkligt nog verkar det som att det är det som gör att Kristoffer och Jessica tycker det är så infernaliskt roligt. Ta till exempel detta med badet. De ville att besökarna i Folkets Hamn skulle kunna bada i Oceanhamnen, i bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Idén att det ska finnas ett havsbad här på Söder, tillgängligt för alla helsingborgare, är en bärande tanke i planprogrammet för pirerna. Därför vill man börja i den änden: att etablera platsen som ett bad innan husen står på plats.

Men att bada i hamnbassängen som den är nu visade sig inte möjligt, av säkerhetsskäl. Istället för att lägga ner idén har projektgruppen kommit på att göra en "containerlagun". Ytterst på Oslopiren har man ställt upp ett antal containrar, med ett trädäck ovanpå, som man ska kunna bada i under Folkets Hamn-evenemanget.

Containerlagun under uppbyggnad, sedd från Osloterminalens passagerargång. De tvärställda "väglinjerna", som påminner om det forna uppmarschområdet till färjan, har målats av konstaktörerna Front.

Nu är det inte längre tomt i Osloterminalen. Murare kommer in och hämtar kaffe, de håller på att bygga upp en grillplats av Helsingborgstegel på piren efter konstaktörerna Fronts anvisningar. Tanken är att skapa en prototyp för ett offentligt rum som - om det fungerar - ska kunna uppföras på någon plats i H+-området, kanske längs det blågröna stråk som planeras. Liksom med containerlagunen, som använder material - fraktcontainrar - som finns på platsen, är tanken att använda återvunnet tegel från de magasinsbyggnader på Oceanpiren som kommer att rivas. Återvinningstanken och att låta platsens historiska material ingå i den nya berättelsen om den genomsyrar hela projektet.   

Krogen Gastro har installerat ett restaurangkök, som kommer att finnas kvar i efter Folkets Hamn. Serveringen kommer att bli i den gamla passagerargången till och från färjan. Nya hyresgäster är på väg att flytta in i byggnaden, som numera ägs av kommunen. Oslopiren med terminalen kan komma att bli något av Helsingborgs Saltimporten/Hullkajen i Malmös Frihamn.

Bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Några svanhopp från landgången blir det inte - än på ett tag i alla fall. På andra sidan bassängen en lagerbyggnad undertecknad Jaenecke/Samuelson. Den kommer så småningom att rivas för att ge plats åt bostadshus.

Osloterminalen 21/6 2011. I "pelarsalen" under byggnaden kommer Folkets Bio/Röda Kvarn att visa film under Folkets Hamn.

Konstaktörernas medverkan i Folkets Hamn möjliggörs genom ett samarbete mellan H+, Statens konstråd, Region Skåne och Boverket. Syftet med projektet är att undersöka konstens möjliga roll i stadsplaneringsprocessen. Oslopiren utgör just nu - i flera avseenden - den avantgardistiska stadsplaneringens centrum, i alla fall på den svenska scenen.

Krönika i HD om H+ och Folkets Hamn här.

Bostadskarriär

UngBo12 handlar om bostäder för unga och ungas bostadssituation. Mässan borde också komma att handla om hur man över huvud taget - som ung och kanske utan pengar på banken eller jobb -  kommer in på bostadsmarknaden. Det får mig att tänka tillbaka på de ställen där jag bott och hur det blev möjligt. Vilka skillnader och likheter finns det mellan då och nu? Hur har din bostadskarriär sett ut?

Vad är, förresten, definitionen av en bostad? En plats där man lever kortare eller längre tid, dit man för det mesta går för att sova. Kanske inte ett hem, kanske inte ett hus. Eller båda delarna. Men kanske krävs det att det finns väggar och tak? Och något slags avtal - ett första- eller andrahandshyreskontrakt, eller ett ägandebevis? Var går gränsen mellan att ha en bostad och att vara bostadslös?

Här och på följande villkor har jag bott under 48 år:

1964-1966. Föddes 1964 och bodde tillsammans med föräldrarna, morföräldrarna och en morbror på morföräldrarnas gård - ett lantbruk på 50 tunnland, med ett 20-tal mjölkkor - de första åren. Kan inte tänka mig att det betalades hyra, men man arbetade gemensamt på gården. Min far arbetade på Lokalföreningen i Vantinge, och senare på mejeriet i Förslöv.

1966-1981. Föräldrarna köpte hus, genom att ta lån på banken. Köpeskillingen var mellan 20 och 25 tusen. Kanske fanns en liten kontantinsats (mest troligt inte), eventuellt krävdes borgenär. Amortering och ränta fanns väl kvar en bit in på 2000-talet. När mejeriet i Förslöv la ner (tidigt 70-tal) fick min far jobb på en nystartad plastfabrik i Magnarp, där han arbetade fram till pensionen. Min mor var hemma + arbetade i lantbruket hos grannar och släktingar på somrarna.

1981-1982. Bodde hos morföräldrarna efter att ha hoppat av gymnasiet. De hade byggt ett undantag i slutet av 60-talet, ett friliggande hus nära gården. Jag betalade ingen hyra, men arbetade så att säga av mat och husrum hos min morbror, som tagit över gården.

1982-1983. Bodde kvar hos morföräldrarna, men tillbringade efter att ha börjat gymnasiet igen alltmer tid i Ängelholm hos kompisar som hade egen lägenhet.

1983-1985. Flyttade ihop med min flickvän, i en hyreslägenhet i Ängelholm hon hade sedan tidigare. En tvåa, vindslägenhet. Kommer inte ihåg vad hyran var, det var billigare med vindslägenhet för att uppvärmningskostnaden var lägre. 1500 kr/mån? Arbetade efter studenten 1984 i lantbruket. Ryckte på hösten in i lumpen. Försvaret betalade hyran, åtminstone min del men eventuellt hela. Sambon började plugga i Växjö, bodde där i ett kollektiv i en stor våning på Kungsgatan.

1985-1986. Efter muck hyrde vi ut lägenheten i Ängelholm i andra hand. När kollektivet på Kungsgatan upplöstes hyrde vi tillsammans med ett annat par ett hus några mil söder om Växjö. Vi hyrde av ägaren, minns inte kostnaden. 2000 kr/mån för hela huset? Jag arbetade på en mekanisk verkstad inne i Växjö. Minns inte om det krävdes borgenärer, antagligen inte eftersom tre av fyra hade jobb. Det fanns nog inget skrivet kontrakt, när jag tänker efter.

1986-1987. Tillbaka i Ängelholm tog jag, efter separation, över en kompis lägenhet i samma hus där jag bott tidigare. Förstahandskontrakt. En etta med dusch på vinden. Kostade kanske 1100 kr/mån? Efter att jag slutat på verkstan hade jag ingen fast anställning, men det var inga problem eftersom jag kände hyresvärden - som själv bodde med sin familj i huset hon ägde och förvaltade. Eventuellt fick mina föräldrar borga. Hade tillfälliga jobb under ett par års tid. Sa upp lägenheten för att resa, bodde tillfälligt hos kompisar i väntan på avfärd.

1988-1989. När jag kom tillbaka från resan hade jag ingen fast bostad. Sov mestadels på olika ställen i huset i Ängelholm där jag tidigare haft lägenhet, t ex i den gemensamma gillestugan och på vinden (där fanns ju dusch). Hösten -88 flyttade jag in hos min morfar, som då blivit ensam, för att ta hand om min brors gård när han gjorde lumpen. Betalade ingen hyra, fick mat. Sommaren 1989 var jag inneboende hos en kompis i det vanliga huset i Ängelholm. En etta med sovalkov. Jag sov på madrass som stoppades undan på dagen. Vi delade ut tidningar och delade på hyran.

Första Malmö-adressen: Södra Parkgatan 20A

1989-1990. Tog över kompis lägenhet på Södra Parkgatan i Malmö, när jag på hösten började plugga i Lund. Förstahandskontrakt, en hyresvärd som ägde denna + eventuellt någon mer fastighet. En etta på nedre botten, på hörnet snett emot Pizzeria Golden. Minns inte hyran, kanske 1300 kr/mån?  Förmodligen krävdes det borgenär (föräldrarna) eftersom jag bara hade studiebidrag och -lån.

1990-1992. Flyttade ihop med två kompisar i en rymlig fyra på Falkenbergsgatan i Malmö. Det blev ett byte med några av dem som bodde i fyran innan vi tog över den och som behövde något mindre. Förstahandskontrakt, också en småskalig hyresvärd. Minns inte hyran, men min del kostade förmodligen inte mer än hyran för ettan.

1992-1995. Sambo med min flickvän i en bostadsrätt på Solters Plan i Malmö. En tvåa på knappt 50 kvadrat som kostade 215 000 och hade en månadsavgift på kanske 1400 kr. Vi gick båda från hyreskontrakt, jag var fortfarande student. Min sambo hade sabbatsår från studierna och arbetade. Vi lånade hela beloppet. Våra föräldrar fick borga för lånet. Efter examen fick jag tillsvidareanställning. Min sambo återgick till studierna.

1995-2008. Efter att vi fått barn blev lägenheten för liten. Vi sålde den för 200 000 och flyttade till en trea i Bo100-huset, Monbijougatan i Malmö, via kontakter vi fått i det föräldrakooperativa dagiset. En trea på 93 kvadrat. Formellt ett andrahandskontrakt, då vi hyrde av en ekonomisk förening (bestående av husets hyresgäster) som i sin tur hyrde av MKB. Självförvaltning. Hyran låg ganska konstant kring 6000 kr/mån, mycket pga att hyresgästerna utförde gemensamt arbete i huset. På slutet fick vi en hyressänkning pga lägenhetens läge i huset + att vi inte hade balkong.

2002. Köpte ett fritidshus för 355 000 kr. Lån på hela beloppet. Då vi båda arbetade krävdes inte borgenärer.

2008-nu. Köpte bostadsrätt vid Slussplan i Malmö. Köpeskilling 2 050 000. Lånet möjliggjordes av att vi båda hade tillsvidareanställning + att vi belånade fritidshuset. Inga borgenärer.

Bussgaraget + UngBo = sant, på riktigt

Då och nu Kvarteret Smedjan

Robert Wahlströms fotomontage med Benzon-motiv inspirerade till ett eget försök i genren. Bilderna på kvarteret Smedjan är tagna från korsningen Industrigatan/Nobelvägen mot nordöst. Den övre är från 1970, enligt Olga Schlyters byggnadsantikvariska utredning varifrån den är lånad. Det ser ut som en Saab 95 Combi framför porten till UBA Växthusspecialisten, och en Folkabuss framför Läderfabriken Skandia/Öresund.

Läderfabriken, byggd runt 1917, hade varit en pärla för vilket gammalt industriområde i omvandling som helst. Men den brann tyvärr ner i juni 1996, efter att bland annat ha inrymt badmintonhall, tandborstfabrik och ateljéförening och - till det bittra slutet - fungerat som övningsplats för brandkåren. Nu är det en ödetomt på platsen och man har fri sikt ända bort till Ferrosans gamla pillerfabrik.

UBA Växthusspecialistens tillbyggnad ser riktigt femtiotalsfräck ut i original. Mosaikerna på tegelväggen finns kvar i ursprungligt skick. 

Industrigatan och Nobelvägen anlades 1904 och det är väl tveksamt om de korsande grusvägarna på den övre bilden kan kallas gator. Hur som helst är fotot - också det lånat från den byggnadsantikvariska utredningen - från början av 1900-talet.

Olga Schlyter: "AB S Barnekows teknisk-kemiska laboratorium var en av de tidigaste industrierna att etablera sig i Norra Sorgenfri, någon gång mellan sekelskiftet och 1912. Det låg i hörnan Industrigatan-Nobelvägen /.../. Barnekows laboratorium var grundat 1878 av den danske ingenjören Sophus von Barnekow, och man tillverkade mejeripreparat såsom ostlöpe och smörfärg (en lösning som användes för gulfärgning av smör). Verksamheten var banbrytande då det var den första att tillverka mejeripreparat industriellt. Från sent 1950-tal har företaget Uno Borgstrands AB (UBA) huserat i Barnekows gamla lokaler".

Här har det byggts till och ändrats om i omgångar, som ju ofta sker med industrifastigheter. Inget konstigt med det och man kan fortfarande ana den ursprungliga byggnaden, främst i gaveln och i de bortre fönstren mot Nobelvägen. Huset är ett fint exempel på hur gammal bebyggelse kan återanvändas för nya funktioner, istället för att bara tas bort.

Innanför takkupan mot Nobelvägen finns ett fint sammanträdesrum, med mycket mer femtiotalskänsla än vad utanpåverket skvallrar om. Här träffade jag projektsamordnare Ulrika Lundquist, Clara Norell från ISU och kulturförvaltningens representanter, innan vi tidigt i våras gick och kollade på bussgaraget. Över huvud taget är inredningen i UBA:s kontorsdel välbevarad, bland annat med mönsterslipade glasdörrar med (om jag minns rätt) tidstypiska fågelmotiv.

Ett förslag för Brännaren

Svartbygget.

Så här kommer det troligen inte att se ut i framtiden på Riksbyggens tomt i kvarteret Brännaren. Men förslaget - kallat Svartbygget - kan vara värt att kika på i alla fall. Flerbostadshusen på bilden ovan är tänkta för ungdomslägenheter, mestadels små ettor och tvåor i flexibla moduler.

Svartbygget blev ett av de vinnande bidragen i den arkitekttävling som genomförts inom ramen för UngBo12. Riksbyggens tomt ingick i tävlingen tillsammans med en tomt i Rosengård, en i Hyllie samt i kvarteren Uno och Valter. Lina Nilsson, som ritat förslaget, studerar arkitektur på KTH. Tillsammans med övriga vinnare fick hon ta emot priset vid en ceremoni under Almedalsveckan härförleden.

Skissen visar hela kvarteret, med flerbostadshus ut mot Industrigatan och lägre radhus mot gårdarna och ett inre torg i kvarterets sydöstra del. De tre gårdarna är sammanlänkade diagonalt och i den mellersta finns ett gemensamt växthus. Radhusen är utformade som så kallade bokaler, det vill säga med en boendedel och en verksamhetsdel mot gatan eller torget. Fasadmaterialen är svartpigmenterad betong och metall. En del av ungdomshusen har loftgångar, i andra kommer man till lägenheterna via korridorer.

Bokaler.

Typlägenhet.

Även om förslaget aldrig kommer att förverkligas, kommer man att bygga upp en typlägenhet i skala 1:1 i Bussgaraget till UngBo-utställningen. Lina har arbetat med kompakta lösningar för förvaring, sovplats och matlagning, med skjutdörrar i perforerad plåt som avgränsningar mellan bostadens olika delar. Materialen är billiga och ger det hela en urban stil, med en referens till områdets industriella förflutna. Påminner i sin småbrutala inriktning på funktion och täthet lite grann om ett nybygge vid järnvägsspåren i Göteborg.

Riksbyggen projekterar och bygger för bostadsrätter och Svartbygget är tänkt som en bostadsrättsförening. Var priset per kvadratmeter skulle hamna i ett skarpt försäljningsläge framgår inte av planerna.

Sovalkov.

Loftgång.

Alla bilder publiceras med benäget tillstånd av Lina Nilsson.