I dagens utgåva av
Fria Tidningen finns en artikel om allmänningar.
Jag har alltid tänkt på allmänningen som en del av marken i en by, utan någon enskild ägare och till för alla att förvalta och använda, till exempel för bete. I de byar jag känner till handlar det om utmarker, odikad mark vid en å eller strandhedar. I exempelvis England verkar The Common också kunna ha funktionen av mötesplats för olika sociala aktiviteter.
Artikeln i Fria Tidningen handlar om ett helt annat slags allmänningar. I Linköping ordnar en grupp studenter
Öppen fika utanför universitetsbiblioteket. Kaffe och kakor är till självkostnadspris och arbetet som ligger bakom är frivilligt och ideellt.
Folkfrukt är ett annat exempel: fruktaktionen gick ut på att plocka frukt från träd på allmänna platser i Linköping och sedan dela ut den till förbipasserande från ett tält de slagit upp i stadens centrum. Man håller också på med projektet fruktkartan.se, där alla ska kunna lägga till fruktträd på olika platser i landet (sidan tycks vara under uppbyggnad).
Återbrukslokalen, en second hand utan kostnader där folk kan lämna in sina utrangerade saker, är ett annat exempel. Kolla in hemsidan
skapaallmänningar.se.
Linköping är alltså ett centrum för en mer organiserad rörelse, med tankesmedjan Skapa Allmänningar och Uni DIY med fäste på universitetet som nav. Men idén att på frivillig väg skapa utrymmen öppna för alla finns förstås överallt. I Malmö finns till exempel Soppa för värme, som serverar mat på Värnhemstorget. Folkköket
Bröd&frihet, som tidigare arrangerades på Utkanten när det fortfarande fanns på Industrigatan och som nu dyker upp på
Asylgruppens sociala center, är ett annat exempel. Självklart också
Mykorrhizas arbete med gerilla- och stadsodling. Mykorrhiza håller även på att utarbeta en skördekarta för Malmö, liknande fruktkartan.se, men klickar man på länken till den hamnar man i Kansas. Finns dock på
foto och man tipsar om
Träd i Malmö på Malmö stads hemsida.
Den mängd stadsodlingsprojekt som startat på senare år kan ses som ett nyvaknat intresse för att använda stadens ytor för gemensamma ändamål. Kanske kan också
Kulturkartan för Norra Sorgenfri ses som ett försök att skapa allmänningar, även om de flesta platserna inte är offentlig utan privatägd mark. Till skillnad från byarnas allmänningar, som finns där av hävd sedan många hundra år, kanske den moderna allmänningen har mer spontan och tillfällig karaktär. Den bärande idén är att vem som helst kan ta en plats i anspråk för sina ändamål, så länge man följer och respekterar allmänningens regler.
Många av Fria-artikels exempel på allmänningar är hämtade från internet: Wikipedia, diskussionsforum, program fria för nerladdning, bloggar som den du läser just nu. Kanske kan man se dessa exempel som ett sätt att skapa och fritt dela med sig av saker som embryot till en ny ekonomi bortom det kapitalistiska produktions- och konsumtionssamhället.
Samtidigt bygger idén om allmänningen på att det finns ett samhälle runt denna som producerar eller tillhandahåller medel för att den ska kunna vidmakthållas. Allmänningen kan också ses som en rest eller reminiscens av ett samhälle där ett fåtal av befolkningen hade ägande och makt över sin tillvaro och där det inte fanns allmänna försäkringssystem som garanterade alla ett minimum av trygghet. Tillgång till allmänningen är alltid på något sätt villkorad, i form av medborgarskap, tillhörighet eller andra kriterier.
Ändå - det är alltid bra att få ett begrepp för strömningar i tiden, och idén om allmänningar är värd att fortsätta följa och fundera kring. Mycket av det jag skrivit om på bloggen handlar just - inser jag nu - om allmänningar.
På skapaallmänningar.se finns en artikel av arkitekten Erik Berg som handlar om den medeltida gotiska
katedralen som allmänning. Reser man omkring i England - vilket NSN-redaktionen nyligen gjort - hamnar man för eller senare i en stad som inte nödvändigtvis behöver vara särskilt stor men som har en gigantisk katedral, till exempel Ely. Det var normanderna som ville göra ett avtryck efter att till slut ha lyckats slå ner den sista saxiska motståndsfickan. Den saxiska kyrkan på platsen revs. Katedralbygget och den tillhörande klosteranläggningen handlade förstås om makt. Men själva bygget, som enbart i sin första fas sträckte sig över drygt hundra år, måste också ha varit en katalysator för kringlandet och - enligt Bergs tes - kan ha växt fram mer eller mindre organiskt med engagemang av många hantverkare under flera generationer. Sedan har rummet varit en samlingsplats för lokalbefolkning och tillresta i närmare tusen år.
 |
| Katedralen i Ely - en allmänning? |
 |
| Exempel på de märkliga stenfigurer som Erik Berg menar är ett av många uttryck för individuell skaparglädje, snarare än en övergripande masterplan för hur katedralen skulle utformas. I nischen - som egentligen bara kan ses från katedralens tak - fanns det från början en staty, som förstördes under Henrik den åttondes reformation. |
Numera tar man inträde till katedralen i Ely - förutom när det är gudstjänster - vilket gör att den inte längre är tillgänglig för alla. Men det är ett undantag, de flesta katedraler är öppna att besöka och vandra omkring i eller slå sig ned för en stunds vila eller kontemplation.
Katedralen är bombastisk,
over the top, på ett sätt mer av en basar än ett tempel. Bykyrkan har mer karaktären av en allmänning. Det är inte alla kyrkor på den engelska landsbygden som är öppna, men många är det. Som i den lilla byn
Barnack, till exempel. Här kan besökaren gå in och titta på det saxiska klocktornet, glasmålningarna och de medeltida stenskulpturerna. Men man välkomnas också att ta sig en kopp kaffe eller te - det finns en hörna med diskbänk, vattenkokare, tepåsar och snabbkaffe. Här finns också en barnhörna med papper och kritor. Skötsamma hundar (eller snarare kanske skötsamma hussar och mattar) är också välkomna in. Det finns ett rullande schema där engagerade församlingsbor står för testunden en gång i veckan. Andra ser till att det finns fräscha blommor i kyrkan. Man får intryck av en funktionell och använd plats som har en inte bara geografiskt central plats i byn, öppen för initiativ av församlingsmedlemmarna. Det liknar på ett sätt vad Uni DIY - utan de religiösa konnotationerna - håller på med i Linköping.
 |
| Livet i landsortsförsamlingen är knappast progressivt eller normöverskridande. |
Från Barnack kom kalkstenen till katedralerna i Ely och Peterborough och många andra kyrkobyggnader i när och fjärran - den berömda Barnack rag. Det var romarna som först började använda sig av den. Runt år 1500 var den dugliga stenen slut, men fortfarande finns det spår av brytningen i landskapet. Utanför byn finns det femtio tunnland stora område som kallas Hills and holes. Så småningom blev kalkstensbrottet överväxt med gräs och växtlighet. Får måste ha betat här i århundraden. Sällsynta växter som orkidéer och
pasque flower (anemone patens) som verkar vara en nära släkting till backsippan (
anemone pulsatilla).
 |
| Hills and holes, med byn och kyrkan i bakgrunden. |
Numera är Hills and holes en del av National Nature Reserve. Området ägs förmodligen av en privat markägare, men man kan med vissa restriktioner - för att skydda de rara plantorna - ströva fritt här. Frivilliga krafter hjälps åt att hålla området fritt från sly, sätta upp stängsel kring känsliga delar och annat. Hills and holes är - kort sagt - en slags allmänning. Och så blev det också lite industrihistoria i inlägget, som sig bör.
 |
| Lysmaskvandring - tyvärr kom det annat emellan för NSN-redaktionens del. Men ett exempel på vad som kan ske på allmänningen, utifrån vad som finns att tillgå och fritt för alla att delta i. |
