Galleri Industrigatan, februari

Tidskriften Mana om staden

Texten tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad.

Tidskriften Mana har i nr 3–4 2010 ett temablock om staden och stadsplanering. Temaredaktör Nazem Tahvilzadeh skriver i sin inledning att man vill lyfta fram perspektiv på ”stadens rasifierade karaktär” och undersöka problemen, verkligheten och möjligheterna. Det ska i grund och botten, skriver han, handla om den antirasistiska staden.

Ämnet ligger i tiden och utgångspunkterna är relevanta. Hur staden fysiskt formas inverkar på maktrelationer mellan invånarna, vem som kan röra sig och bo var, vem som får plats och vilka som utesluts. Tyvärr blir ofta temablockets texter väl förutsägbara, och hålls på en teoretisk och samtidigt förenklad nivå.

Ett exempel är Tahvilzadehs artikel ”Antirasismens arkitektur”. I ett samtal med två arkitekter – Vanja Larberg som arbetar med hållbarhetsfrågor i Göteborgs stad och Jenny Stenberg som är planeringsforskare på Chalmers – efterlyses nya generationer arkitekter som är mer medvetna och engagerade i en demokratisk stadsbyggnadsprocess. Att ”delningen av staden sker utifrån växelverkande maktmekanismer” och att det spelar roll hur den planeras och byggs är knappast några nyheter.

Men diskussionen stannar härvid. Här nämns inga visioner om hur en antirasistisk arkitektur skulle kunna uppstå, inga exempel på var en sådan kanske redan existerar. Och varför inte lika gärna – i intersektionalismens tidevarv – prata om en antisexistisk, antikapitalistisk eller klassmässigt jämlik arkitektur?

En viktig förutsättning – hur bostadspolitiken kan utformas så att underprivilegierade grupper kan få tillträde till städernas bostadsmarknad – nämns knappast här eller på andra håll i tidningen.

Två texter handlar om hur stad faktiskt görs, ständigt och genom människors handlingar. Den ena är arkitekten Johanna Kaarmans artikel ”En enkät är inte dialog” om medborgardeltagande i stadsplaneringen. Hon har besökt Dialoglabbet på Garaget i Malmö, en gammal industrilokal som gjorts om till kafé och stadsdelsbibliotek. Här träffar hon Emelie Wieslander, som lär ut dialogtekniker för att utarbeta handlingsplaner eller identifiera utvecklingsområden.

Det är ett långsiktigt och träget arbete, som först och främst bygger på att de kommunala förvaltningarna börjar se vinsterna av att prata med medborgarna. Kaarman har också träffat urbanforskaren Carina Listerborn, som ger en bakgrund till hur idéerna om medborgarmakt växt fram och också pekar på distinktionerna mellan medborgardeltagande och verklig, delegerad makt och kontroll över ett skeende.

”I staden utan papper” av Maja Sager handlar om de invånare i städerna som inte är medborgare. För den papperslöse flyktingen erbjuder staden en möjlighet att hålla sig gömd men ändå arbeta, kämpa för sina rättigheter och vistas på offentliga platser. Storstaden rymmer möjligheten att röra sig obemärkt bland andra människor och förbli anonym, även om det krävs en ständig vaksamhet.

Sagers artikel bygger på intervjuer med papperslösa och sociologen Helena Holgerssons forskningsprojekt. Holgersson har gjort stadsvandringar i Göteborg tillsammans med papperslösa och gjort kartor över de platser de brukar besöka och tycker om.

Berättelserna och kartorna ger en annan bild av papperslösa än den av stillasittande människor gömda bakom neddragna persienner. Men det handlar också om att se staden genom andra ögon: vilka platser blir viktiga – köpcentret där man blir en i mängden, biblioteket – och vilka blir farliga – en spårvagn om man inte har giltig biljett, öppna plaster där man kan bli fångad av en övervakningskamera. Kommersialiseringen av stadsrummet, vilken är ett återkommande tema i artiklarna, blir extra påtaglig för den som vistas där i andra syften än att konsumera varor eller upplevelser.

Begreppet stad, menar kulturgeografen Moa Tunström i sin artikel ”Segregationens två poler”, blir alltmer synonymt med innerstadens täta, funktionsblandade och konsumtionsinriktade kvarter, medan ytterområdena definieras som något annat, som förort.

Utmaningen i att skapa socialt hållbara storstäder ligger i att mentalt och i praktiken göra dessa områden – som rent geografiskt ofta ligger nära centrum – till en del av staden. Det gäller inte minst medelklassens villaförorter, vilka är ett lika tydligt uttryck för segregation som höghusområdena. Hur dessa homogena miljöer påverkar en stads sociala och ekonomiska infrastrukturer diskuteras sällan.

Manas temanummer om staden visar på några av spåren i det pågående samtalet om stadsplanering, utan att lyckas gå särskilt långt i något av dem. Det är synd – ambitionerna finns där, och hade redaktionen än mer vågat lämna det akademiska rummet och bege sig ut i den verklighet man vill beskriva hade det kunnat bli riktigt bra.

Stängsel

Det blå staketet vid Nobelvägen/Industrigatan är borta.

Då.

Nu.

Poängen med trådstängslet framgår inte riktigt. Det finns fortfarande öppningar där man kan ta sig in på ödetomten. De kommer kanske att täppas till inom kort. Insynen ökar förstås med den här typen av inhägnad, och det blir en illegal vägg mindre att måla på.

Allt som är kvar av det blå staketet.

I grannkvarteret Grytan har det också stängts igen, bland annat med en mur och grindar mot Agneslundsvägen.

"Detta område bevakas av lösgående vakthundar."

Det är i och för sig inget nytt, här fanns stängsel även innan Tripasin-fabriken blev byggymnasium. I detaljplanen (Dp 5045) står emellertid följande: "I västra delen av Grytan 4 ges möjlighet för en framtida passage, från Agneslundsvägen till Grytan 3, genom att marken inte får bebyggas". Det kan tolkas som att allmänheten ska kunna promenera in i kvarteret från söder. Grytan 3 är fastigheten i kvarterets nordöstra hörn. Apoteksbolaget har idag verksamhet där.

Vidare står det i Dp 5045 att "gräns mot fastigheten Grytan 4 mot söder, öster och norr utformas med särskild omsorg för att tillföra upplevelsevärden genom grönytor och sittplatser, samt att det är möjligt att se in på planområdet. Byggnader skall ha transparenta fasader". Malmö stad äger Grytan 4 och Delta Fastighetsutveckling AB - som äger Grytan 7 - har tomträtt, vilket innebär att man hyr tomten på lång tid och även kan bebygga den. Det ska bli intressant att se hur det blir med tillgängligheten när bygget är klart. Än så länge syns inga tecken på öppenhet och transparens. Tvärtom har vi i kvarteret det hittills mest slående exemplet på att hägna och mura in ingenting:

Entré från Industrigatan, Grytan 7.

Trenden går mot fler stängsel. Och, självklart, fler självsvåldiga handlingar. Ty där det finns ett stängsel står alltid någon i begrepp att klippa sönder det.

Kvarteret Brännaren, mot Agneslundsvägen.

Parken som blev en plätt

Onsdag 16/2 anmäls ett ärende till stadsbyggnadsnämnden. Det gäller ändring av detaljplanen för en del av fastigheten Degeln 4 (se skissen ovan). Det streckade området i underlaget är tänkt att bli en grönyta - alltså en park. Gatorna som ramar in skissen är Östra Farmvägen i väster, Agneslundsvägen i norr och Sorgenfrivägen i söder. I öster Kontinentalbanan. På grannfastigheten, Degeln 8, har läkemedelsföretaget QPharma sin verksamhet.

Sökande är Gatukontoret, då det handlar om att en del av fastigheten ska omvandlas till allmän platsmark. Gator, parker och annan allmän platsmark är Gatukontorets ansvarsområde. I praktiken innebär det att Malmö Stad köper loss en del av fastigheten, om förslaget till ny detaljplan blir verklighet. I gällande detaljplan är den idag obebyggda fastigheten ämnad för industri och annan verksamhet. Ägaren, QPharma, har byggrätt.

Norra Sorgenfri Nu har tidigare skrivit om parkfrågan här och här.

Så här skriver ärendets handläggare, Mats Andersson, till nämnden:

"Syftet med planen är att göra det möjligt att på del av fastigheten Degeln 4 anlägga en ca 25 meter bred grönyta längs Östra Farmvägen.

I översiktsplanen 2005 anges markanvändningen för kvarteret Degeln till service och småindustri. I kapitlet 'Mer och bättre innerstad' finns det ett antal mål och riktlinjer som understryker utvecklingen av Norra Sorgenfri. I översiktsplanen identifieras Norra Sorgenfri som ett område med potential att utvecklas till en attraktiv stadsdel med blandad bebyggelse och innerstadskaraktär.

Ett planprogram har utarbetats för Norra Sorgenfri som föreslår en tät kvartersstruktur med en blandning av bostäder och verksamheter. I planprogrammet anges en park för området, placerad på Degeln 4 i anslutning till S:t Pauli södra kyrkogård. Denna park var tänkt för boende dels i det framtida Norra Sorgenfri men även boende i befintliga bostadsområden runt omkring [främst Östra Sorgenfri, reds anm].

En tidigare anmälan, som behandlades av stadsbyggnadsnämnden 2009-09-10, innebar att hela fastigheten Degeln 4 skulle bli en park i enlighet med planprogrammet för Norra Sorgenfri. Anmälan återkallades emellertid efter beslut i stadsbyggnadsnämnden 2010-09-07, då ägaren av fastigheten (QPharma) behöver del av fastigheten för sin expansion. Efter förhandlingar med företaget har överenskommelse träffats om att en ny produktionsbyggnad placeras på del av fastigheten Degeln 4 och en ca 25 m bred remsa längs Östra Farmvägen avsätts till allmän platsmark i form av park [reds kursivering].

Bygglov för produktionsbyggnaden beviljades 2010-12-08."

Stadsbyggnadskontoret har alltså inte släppt planprogrammets intention om att det ska bli en park i Degeln. Och en park ser det nu ut att kunna bli, men då som sagt i form av en remsa utmed Östra Farmvägen.

I QPharmas bygglovsansökan ser nybygget ut så här. Agneslundsvägen sneddar över nedre vänstra hörnet, Östra Farmvägen över nedre högra. Den allmänna grönytan ligger således mellan byggnaden och Östra Farmvägen. QPharmas befintliga anläggning är den vita lådan i bildens vänstra kant. Grönytan mellan de båda industribyggnaderna och i förlängningen av den nya byggnadens kortsida ligger på QPharmas mark. Man kan anta att det blir ett stängsel i tomtgränsen, kanske liknande det som finns runt fastigheten idag - ett trådnätsstängsel.

Ungefär här kommer den nya byggnaden att uppföras. Bilden tagen från hörnet Agneslundsvägen/Östra Farmvägen i september 2009, mot sydöst. QPharmas fabrik i blått.

Att anta en ny detaljplan är en utdragen process. Om Stadsbyggnadsnämnden beslutar att godta ärendet blir det, enligt tidsschemat, samråd i maj 2011. Det innebär väl att man kollar av om berörda parter är överens och om man kan gå vidare. Om allt rullar på blir det utställning av planen i oktober 2011. Stadsbyggnadsnämnden antar sedan planen i januari 2012 och då kan den vinna laga kraft i mars 2012 - om lite drygt ett år alltså.

Några frågor infinner sig. Vad är det som gör att företaget inte kan bygga ännu längre in i kvarteret - närmre sin befintliga anläggning på Degeln 8 - och lämna en större areal till park? Hur har man tänkt när man ritat den nya byggnaden som en skolåda, och hur har man på stadsbyggnadskontoret resonerat när man givit bygglov för att uppföra den med detta utseende? I översiktsplanen identifieras ju Norra Sorgenfri som "ett område med potential att utvecklas till en attraktiv stadsdel med blandad bebyggelse och innerstadskaraktär". Kanske inte just detta hörn av Norra Sorgenfri?

Zenithgatan

Fransmannen Auguste Pellerin var en pionjär inom nordisk margarinindustri. Pellerins Margarinfabrik fanns i Göteborg, men runt 1898 expanderade företaget till Malmö. Dotterbolaget Zeniths Margarinfabrik bildades och etablerade sig vid Sallerupsvägen. Bilden ovan är tagen från den nyligen uppförda arbetsinrättningen en bit österut. Margarinfabriken är under uppbyggnad. Den stora byggnaden till vänster i bilden är den nya Östra Förstadsskolan, som invigdes 1899 (numera är det Rörsjöskolans huvudbyggnad). Möllan står väl ungefär vid nuvarande Värnhemstorgets sydöstra hörn. I högerkanten en bondgård vid Sallerupsvägen. Bilden är lånad här.

Och så här blev det när det var färdigt. En stor anläggning, det måste ha tillverkats mycket margarin här genom åren. Sallerupsvägen går snett över bildens nederkant. Nobelvägen snett över bildens vänstra hörn. Zenithgatan - som piper in mellan fabriken och bostadskvarteret till höger - fick sitt namn några år efter att bygget var klart, 1904.

Bilden hämtad från facebook-gruppen
Vykort från Malmö, kapitel 5.

Fabriken revs någon gång på sextiotalet. Idag ser det ut så här i hörnet Sallerupsvägen/Zenithgatan, där den en gång låg:

Sallerupsvägen i fronten, Zenithgatan in till höger i bild.

Bostadshusen på den gamla bilden, mittöver Zenithgatan från fabriken sett, är alla rivna. Nu finns här ett stort tegelkomplex som upptar hela kvarteret och avslutas med det höga AG Favör-huset - numera Coop-huset - mot Värnhemstorget.

Grangatan från Zenithgatan, mot Föreningsgatan och Värnhemstorget.

Zenithgatan och Grangatan är hårda gator. Det måste bo massor av människor här, men det vilar en översiggiven stämning över grannskapet. Man skyndar sig fram, här finns ingen anledning att stanna till och gör man det är det därför starkt misstänkt. Slutna, bruna tegelfasader, inga förmildrande omständigheter och ingen pardon. Öster om Zenithgatan sträcker sig långa huskroppar från gatan in i kvarteret, åtta våningar höga. Det är en gated community med grindar och stängsel.


Fult? Snyggt? Fulsnyggt? Arkitekturen vid Zenithgatan påminner om vissa gator i New York, fast där skulle husen varit tjugo-trettio våningar högre.

Ehrensvärdsgatan/Zenithgatan.

Zenithgatan, moderna delen, norrut mot Sallerupsvägen. Vänder vi oss 180 grader är scenen en annan. Här är det tegel från en annan epok som gäller, röda lite nationalromantiska byggnader i stadens tjänst från sekelskiftet 1900.


Rörsjöskolan, ritad av stadsarkitekt Salomon Sörensson. Här är ett foto från förr i tiden, måhända från sena 20-talet, lånat från Malmö stads hemsida:

Det är en intressant bild. Överst, till vänster om Zenithgatan, ser man spårvagnsstallarna i sin fulla utbredning i Kvarteret Spårvägen. Några av Epidemisjukhusets byggnader verkar finans kvar hitom Celsiusgatan, som är tvärgatan till vänster från Zenithgatan. Tornbyggnaden och Rörsjöskolan med sina flyglar nederst i bild, till höger om Zenithgatan. Byggnaden ovanför flygelbyggnaden kan vara den ursprungliga Rörsjöskolan, som var en skola bara för pojkar grundad 1878. Föreningsgatan skymtar i bildens yttersta högra kant.

Mittemot skolan, till vänster om Zenithgatan, är det en gröning med trädplanteringar. Det var en gång i tiden Malmös avrättningsplats. Enligt Wikipedia flyttades avrättningarna hit från Ribersborgsstranden under senmedeltiden. Det var en grym hantering där sätten att ta livet av folk var många: hängning, halshuggning med yxa eller svärd, stegling eller - ett alternativ för kvinnor - att "stå sin dom under balja". Det innebar att den som skulle sona sitt brott blev levande begravd med en balja över huvudet så att hon sakta kvävdes.

"Kranie från avrättningsplatsen vid Rörsjön. Huvudet har varit uppspikat på en påle" (Källa: Wikipedia).

En plats med blodig historia. Här någonstans, i Kvarteret Lärkträdet, låg fordomdags Malmös avrättningsplats. Numera är det mindre mordiska verksamheter här. Dagis till vänster, äldreboende rakt fram och till höger. Kanske var den äldre tegelbyggnaden en del av Epidemisjukhuset, som fanns här i krokarna i början av förra seklet.

När vi passerat korsningen Zenithgatan/Celsiusgatan är vi hemma igen. På höger hand ännu en av dessa röda fabriksbyggnader som Malmö en gång var översållat med. Det här var en gång Malmö Skofabriks Aktiebolag. Nu är det ett företagshotell, där bland annat Kvarnby folkhögskola har lokaler. Under förberedelserna inför European Social Forum, som hölls i Malmö i september 2008, fanns högkvarteret här.

Före detta skofabrik. Industrigatan i fronten, Zenithgatan rakt fram.

Vi är tillbaka i Kvarteret Spårvägen och känd terräng. I ryggen Industrigatan. Några av spårvagnsstallarna har bevarats. Fint tegelarbete, rejäla och slagtåliga byggnader, säkert står de pall för förskole- och skolverksamheten som nu bedrivs här. Snart blir det nya grannar, när den stora tomma ytan mellan stallarna och bussgaragen bebyggts. Det är som det ska vara. Zenithgatan är ett bevis på att staden aldrig upphör att förändras, på gott och ont. Vad som i en era anses som en styggelse kan i en annan hållas fram som ett omistligt kulturhistoriskt arv. Då är det många gånger för sent, då det åtråvärda redan rivits. Kanske är det just det faktum att det är borta som gör det extra åtråvärt?

Fattiga och sjuka, danssugna och döda.

Ännu en högintressant facebook-grupp: Malmö. Kartor från förr. Det är den mångkunnige och till synes outtröttlige Arne Wirén som skapat den, och till sin hjälp har han Christian Kindblad och Martin Andersson. Arne har lagt in den här gamla kartan, enligt uppgift från 1898, över Norra Sorgenfri-redaktionens jaktmarker. Kontinentalbanan är sprillans ny där den passerar Östervärns station och sedan kröker mot sydväst genom farmlandet som snart ska bli Malmös första industriområde.

Det spikraka spåret sydsydostvart är Malmö-Genarps järnväg. Den öppnades 1894. "Med den gick krittransporter från Kvarnby samt sockerbetor och timmer från de stora godsen Torup, Hyby m. fl. I Bokskogen anlades också en restaurang och dansbana, dit ett stickspår drogs, som blev ett populärt utflyktsmål sommartid. Med bilismen minskade lönsamheten och banan lades ner 1948". 1951 blev en del av sträckningen Genarpsgatan. (Från Gator i Malmö av Birgit Bender)

Spåret som kröker av österut är Malmö-Simrishamns järnväg. Det rälstäta området hinsides Sallerupsvägen - som finns med på kartan - är ett populärt utflyktsmål för redaktionen, se här, här och här. Det är inte långt från Norra Sorgenfri till Ellstorpsparken mellan nuvarande Idaborgsgatan och den stora brädgård som nu ligger vid järnvägen.

Invid Sallerupsvägen ligger det en fattiggård. Oscar Bjurling skriver i Stadens fattiga. En studie över fattigdom och fattigvård i Malmö, från 1956, att "år 1899 kunde man äntligen ute på Värnhem flytta in i en stor och för sin tid mycket modärn anläggning". Fattiggården på kartan ligger kanske inte precis vid Värnhem, men är förmodligen den anläggning Bjurling skriver om. Nära till Epidemisjukhuset men i övrigt på behörigt avstånd från stadsbebyggelsen.

På Länsstyrelsens hemsida, avdelningen Vård och omsorgshistoria, står följande: "I de större städerna blev försörjningsinrättningen fattiggårdens motsvarighet. Vid Värnhem i Malmö togs en försörjningsinrättning med plats för drygt 500 fattighjon i bruk 1899". Kanske hade inte kartmakarna hängt med i begreppsutvecklingen på fattigvårdens område. Arbetsinrättning är också en benämning som ofta förekommer, och som säger vad det handlar om - de fattiga skulle göra skäl för brödfödan genom att utföra olika sysslor. Bjurling berättar om den unge pastorsadjunkten Hagbard Isberg, som upprörs över förhållandena på Värnhem: "Fattigdomen i all fattigdom synes mig alltid vara, att de fattiga icke ha råd att ha känslor. Särskilt den vård, som beredes genom de större städernas anstalter, röjer mången gång bra liten respekt för de hederliga, fattiga gamlas känslor, när vi, sedan de tjänat ut, sammanföra dem i de stora anstalterna med vrak och spillror av människoliv? Visa vi oss ha respekt för de fattigas känslor, när vi låta en utarbetad, utpinad änka efter en drinkare, en kvinna, som hederligt försörjt sig och en stor barnaskara, på gamla dagar, när hon äntligen har utsikt att få lite ro, tillbringa sin levnadskväll med rumskamraters trätor och bannor till dagligt bröd?"

Pastorsadjunkt Isberg gör en tydlig åtskillnad mellan hederliga fattiga och andra grupper på arbetsinrättningen, exempelvis prostituerade kvinnor som kom från Landskrona tvångsarbetsanstalt. Ungefär som dagens socialtjänst och socialförsäkringssystem gärna gör skillnad mellan värdiga och ovärdiga klienter. Det som upprör Isberg mest, och det kan man förvisso förstå, är att de intagnas barn kunde få vistas månader och år på arbetsinrättningen innan de utackorderdes: "Och veta vi inte, vilken betydelse även en kortare tids dåliga intryck kunna ha för ett helt människoliv?"

Så småningom blev arbetsinrättningen ålderdomshem, sedan en del av Värnhems sjukhus. Än idag står de röda tegelbyggnaderna kvar, nu är det en högstadieskola: Rönnenskolan.

Före detta arbetsinrättning, numera skola. Bild från Wikipedia.

Åter till kartan: längre in mot Värnhem går det en väg i öst-västlig riktning som har ungefär samma sträckning som Zenithgatan idag. Snart skulle fabriken som gav gatan dess namn, Zeniths margarinfabrik, byggas i hörnet mot Sallerupsvägen. Snett över vägen från Rörsjöskolan, som alltså fanns redan då kartan ritades, låg Epidemisjukhuset.

Bilden lånad från hemsidan Gamla Vykort, där det också finns en diskussionstråd om Epidemisjukhusets belägenhet vid det som idag är Celsiusgatan. Här en mer detaljerad, senare karta, även den lånad från Gamla Vykort-sidan:

Här finns margarinfabriken med på sitt hörn. De byggnader som är kvar av arbetsinrättningen bör vara den lilla rektangulära ut mot Sallerupsvägen samt byggnaden med flyglar sydost om denna. Där koloniområdet Zenith finns idag verkar det vara åkermark. Exakt var den gamla avrättningsplatsen var belägen framkommer finkänsligt nog inte, men det bör väl ha varit ungefär där den vita pilen har ritats in. I hörnet Zenit/Celsius står det nu en tegelkåk, antagligen byggd på sextiotalet, som väl var bensinmack och -verkstad en gång i tiden. Nu är den replokal, bland annat håller den hårtslående Ängelholmstrummisen Conny Städe till här.

Den här lite nyare kartan måste vara från 1900-talets första decennium. Nobelvägen finns där, men i kvarteret mellan Epidemisjukhuset och gasverket ligger gårdarna Lorenzfrid och Fredrikstorp kvar. Snart skulle det emellertid hända grejer här: "Spårvagnsstationen etablerades här 1906 i samband med att man övergick till eldrivna spårvagnar. Innan dess hade man haft hästspårvagnar sedan 1887. Utmed Zenithgatan låg reparationsverkstad, kontor, portvaktsbostad, stall, gjuteri, smedja med mera. Inåt kvarteret låg spårvagnshallarna", skriver Olga Schlyter i sin byggnadsantikvariska utredning om Sorgenfri.

En lite mer närgången titt på kartan från 1898. Gasverket har kommit på plats liksom Nyaste Begravningsplatsen - numera Pauli Mellersta Kyrkogård. Plats har reserverats för en ännu nyare begravningsplats än Nyaste Begravningsplatsen, och så blev det ju också. Svenska kyrkans hemsida: "S:t Pauli norra kyrkogård tillkom år 1870 sedan det visat sig att begravningsplatsen vid Gustav Adolfs Torg, nuvarande Gamla kyrkogården, var otillräcklig. Sedan staden snabbt ökat i tillväxt dröjde det inte länge förrän man måste anskaffa ytterligare mark för begravningsändamål och år 1890 invigdes S:t Pauli mellersta kyrkogård. Ganska kort därefter, nämligen år 1904, tillkom S:t Pauli södra kyrkogård".

Staden expanderade både för döda och levande. Decenniet kring sekelskiftet 1900 innebar alltså stora omvälvningar för området. Snart skulle de linjer som skissas på kartan ha blivit ett nytt gatunät, exempelvis skulle S:t Knuts väg och S:t Knuts torg anläggas 1904. Samma år skulle Nobelvägen, som inte ens finns som tänkta streck här, dras som ett rakt snitt genom farmlandet. Gasverket och arkitekt Arwidius byggnader kan du läsa mer om här.