Frågeformulär

En grupp sudenter på kursen K3 Interaction Design har just nu Norra Sorgenfri som arbetsområde. Bland annat gör de en blogg, ett lillasyskon till Norra Sorgenfri Nu kanske man kan säga. Där finns intressanta poster och även ett frågeformulär , där man ombeds beskriva några platser och vad de har för innebörder. Kolla gärna!

Avstickare: Vägministeriets byggnad, Tbilisi

Det är lite Månbas Alpha över Vägministeriets byggnad i Tbilisi, där den tycks ha landat i grönskan vid Kuras strand med en storslagen utsikt över höjderna på andra sidan floden.

Det hela är ganska utspejsat, och den arkitektoniska stilen kallas också Space City method. Ändå har det inget med rymden att göra. Termen syftar istället på att landskapet, det öppna rummet, flyter fritt fram under byggnadens tvärställda våningar. Egentligen en idé som borde kunna ha betydelse nutidens diskussion om hur man kan bygga hållbart, både ur socialt, ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. Nu pratar men istället mest om gröna tak och väggar, inte att frigöra utrymme man kan göra något publikt av.

Huset är byggt i en skarp lutning och smälter väl in i naturen, samtidigt som den är anslående i sin monumentala storslagenhet. Jag misstänker att det är en byggnad som väcker delade känslor hos Tbilisi-borna, så starkt kopplad till det förhatliga sovjetiska styret som den ju är. 2007 fick den i alla fall, enligt Wikipedia, nationalmonuments-status. Idag ägs den av Bank of Georgia, som håller på med renoveringsarbeten. För tillfället är marken undertill en avspärrad byggarbetsplats, och vakten som är posterad vid den övre ingången vill absolut inte att jag ska komma in på området och fotografera.

Vägministeriets hus slutfördes 1975 och ritades av arkitekterna George Chakhava och Zurab Jalaghania. Chakhava var vid tillfället också minister för vägbyggandet och kan därför sägas ha suttit på två stolar. Men det gav honom möjlighet att välja precis det ställe där hans vision skulle ha bäst förutsättningar att förverkligas.

En av de märkligare - och samtidigt mest raffinerade - hus jag sett. Flera av Sovjettidens lämningar i Tbilisi är idag utblåsta betongskelett. Men det finns också byggnader som fortfarande tycks fungera, som den här:

Två år med Norra Sorgenfri Nu

"Det är nästan som ett bedrägeri - att svänga mig med begreppet Norra Sorgenfri. Som om det är något jag länge gjort, ungefär som 'Möllan' eller 'Värnhem'. Sanningen är att det känns mycket ovant /.../. För något år sedan skulle jag inte ha kunnat placera stadsdelen på en blindkarta, och skulle inte sett några bilder framför mig om namnet nämnts i ett samtal."

Det var för nästan precis två år sedan, 3/9 2009, som dessa ord fick inleda den första posten på bloggen Norra Sorgenfri Nu. "Vad vet jag?" var rubriken. Inte mycket, som synes. Nu vet jag en hel del mer, och när jag ser eller tänker orden Norra Sorgenfri dyker det upp en massa bilder i huvudet.

Jag visste inte då vart bloggandet om det gamla industriområdet skulle leda. Jag har märkt att det kan ta sig olika, ibland oväntade vägar. Inte minst för att det är en interaktiv aktivitet, där läsarnas respons har puttat bloggens innehåll i nya, spännande riktningar. Så tusen tack för det! Projektet har lett till att jag träffat många trevliga människor som delat med sig av sina spännande historier, kunskaper och erfarenheter. Det är den stora behållningen.

Först tänkte jag att det nog skulle handla mest om de gamla industriernas historia och om husen i området. Men efter hand har det blivit allt mer om stadsplanering och om människorna som finns här. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det är spännande att följa det som händer just nu. Särskilt det senaste året märks det att saker och ting är på gång.

Byggymnasiet i den gamla Tripasinfabriken i Kvarteret Grytan är inne på sitt andra läsår, särskolegymnasiet intill är nästan klart. Östra farmvägen har omvandlats och det har blivit en öppen plats intill Wrangels gamla kemtvätt.

Byggrätterna för Kvarteret Spårvägen har fördelats till ett antal byggherrar och detaljplanearbetet är inne i en aktiv fas. Kanske kan man börja bygga där framåt 2013. Stadsbyggnadskontorets nye samordnare för Norra Sorgenfri, Ulrika Lundquist, har en projektgrupp bestående av folk från Gatukontoret, Miljöförvaltningen, Fastighetskontoret och Kulturförvaltningen runt sig för att föra projektet framåt.

På Stäppen, ödetomten i Kvarteret Brännaren, är det mer liv och rörelse än någonsin. Skejtarna har byggt en imponerande anläggning, bildhuggaren Noel tar vara på granitblocken som kommit i dagen när marken röjts av. Intill finns galleri uppför trappan / högt ovanför, där Kafé Lilla sorg ibland bjuder på krossade drömmar avec.

Alla de här sakerna rymmer var för sig konflikter, intressemotsättningar, mångfald, möjligheter, möten (de tre m-orden råkar ju också vara de kommunala Malmöförvaltningarnas motto). Det är det som gör det kul att fortsätta följa vad som händer.

Bloggen fick sitt avstamp i att en kontorsbyggnad och verkstäderna för underhåll av stadsbussar i Kvarteret Spårvägen revs. Nu, hösten 2011, ska en del av själva bussgaraget rivas, enligt situationsplanen nedan. Det är streckade delen, den del av bussgaraget som byggdes 1968, som ska rivas. Man har från stadsbyggnadskontorets sida talat om att, på något sätt, göra bussgaraget till ett dragplåster i området. Kanske en marknad, kanske en evenemangsarena, kanske en plats för konstnärer, kanske ett forum för stadsutveckling. Hittills har inga av de planer och visioner som finns eller har funnits förverkligats.

Några bilder från början av september 2011:

Jaenecke/Samuelsons 60-talstillbyggnad ska snart rivas.

Tegeldetalj.

De här tre skeppen, byggda på 40-talet, ska stå kvar.

Den södra fasaden, snart ett minne blott.

60-talsrått.

Båghallarna ska bevaras, den bortre betongbyggnaden rivas.