En bok: Förbisett

Om man snöat in på platser där det (vid ett första påseende) sker väldigt lite värt att notera kan den här lilla boken vara av intresse. Den innehåller också några tips på utflyktsmål, som Vakö myr i norra Skåne och Kvarnbyskroten utanför Malmö.

Texten har tidigare varit publicerad i Helsingborgs Dagblad.

”Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna vi minns”, heter det i resebyråreklamen. Det är en slående slogan, men det är förstås inte sant. Året består av fler oxveckor än semesterveckor. Tvärtom skulle man kunna säga att livet faktiskt är en räcka dagar som bara passerar och det som får oss att stå ut är förmågan att uppskatta dem – inte på så sätt att vi särskilt minns dem, men att vi i dem finner detaljer och ögonblick som gör dem värdefulla.

Boken Förbisett innehåller texter av Niklas Ingmarsson, som bland annat skrivit ”Bilkultur i Malmö – hur en bilstad blir till”, och etnologen Robert Willim. För fotona står Martin Magntorn.

Boken handlar inte om övergivna platser - ruiner och lämningar som blivit kvar i industrialismens och urbaniseringens spår och som nu blivit populära attraktioner för en ny slags resenärer. Istället rör det sig om sådant som vi glömmer att betrakta därför att det finns runtomkring oss och är en självklar del av våra liv: parkeringsplatsen där vi ställer bilen när vi handlar, gatan vi går längs varje dag ut eller motorvägens och de öppna fältens monotoni.

”Förbisett” har två genomgående teman. Dels infrastrukturer, de mönster i landskapet som är utlagda runt oss och den ordning vi skapar för att livet ska rulla på, och dels det oväntade som ibland uppenbarar sig och bryter ordningen. De bästa av Magntorns bilder fångar påpassligt och ibland med en melankolisk humor våra högst mänskliga ansträngningar att lägga livet till rätta. Andra bilder utstrålar ett slags meditativ, ofta oväntad skönhet hos exempelvis rader av uppstaplade vägkoner eller skamfilade tegelväggar.

Texterna hamnar i gränslandet mellan essä, semipoetiska vardagsbetraktelser och etnografiska små studier med civilisationskritiska inslag. Det är ingen lätt genre och en del avsnitt blir konstruerade och platta. Andra gånger samspelar text och bild på ett vackert sätt, som i kapitlet Fotbollsljus om vintriga, elupplysta fotbollsplaner i Malmö och Landskrona.

Kapitlet Oväntade monument är talande för bokens intentioner. Turen går till soptippen i Stehag, bilskrotarna i Kvarnby i Malmös utkanter, den massproducerade matens Mecka i Bjuv och villamattornas Staffanstorp - det vill säga antitesen till museet, den skinande bilaffären, matlagningsprogrammen och Norra Hamnens individuellt designade arkitektur. I alla fall soptippen och bilskroten är utrotningshotade i en ny era av återvinnings- och kretsloppstänkande. Det är strukturer som vi vet finns där men som är osynliggjorda eller illa sedda. Filmregissören Roy Andersson lär ha dömt ut invånarna i de homogena villaorterna med att inga stora tankar kan födas på en sådan plats. Här görs ett försök till, ja kanske inte upprättelse, men att visa att även på de förbisedda platserna förekommer det liv, tankar, suggestioner, överraskningar.

Författarna menar att Förbisett är värdelös som guidebok, då den i liten utsträckning handlar om platser man kan eller vill besöka och mer om stämningslägen och hastigt förbiilande ögonblick som aldrig återupprepas. Och det är förvisso svårt att tänka sig att parkeringsplatsen vid Väla stormarknad efter stängningsdags eller soptippen i Stehag inom överskådlig framtid kommer att bli stora utflyktsmål. Men annat det berättas om, som högmossen Vakö myr i Norra Skåne, inspirerar till framtida besök.

Och kanske skulle man – vilket föreslås i en av texterna – någon sen kväll gå ut och ställa sig en stund invid en motorväg och känna i kroppen och sinnena hur fordonen, likt märkliga urtidsdjur, vrålar förbi på någon meters avstånd. Vardagen är en inrutad och trygg plats där vi gör det vi själva och andra förväntar sig av oss. Men om vi bara tar ett litet steg åt sidan, eller skiftar fokus en aning, kan vi göra nya upptäckter. Då kanske dagarna som passerar också blir dagarna vi minns.