torsdag 6 september 2012

Avstickare: lindarna på Sorgenfriskolan


Sorgenfriskolan: i den östra delen av skolgården står en lång allé av bastanta gamla lindar. Trädkronorna bildar ett valv. Det blir en skuggig, avgränsad plats under dem. Här finns stora stenbumlingar i en ring - någon har tänkt till och utformat platsen så att den ska bli ett ställe där barnen kan klättra, sitta och prata, leka kurragömma eller allt som fantasin kan komma på. Eller som 10-åriga Dimitri, elev på skolan, säger till Sydsvenskan: "Det är fint med träd. Det hjälper oss att tänka bättre".


Det är fint med träd. Men mer än så: när det talas allt mer om förtätning av staden blir det också nödvändigt att tänka på de gröna rum som ska finnas kvar. De kommer att bli viktigare än någonsin. En allt mer ökad medvetenhet om vad som krävs för att en stad ska bli ekologiskt och socialt hållbar har gjort att det nu skapas nya gröna rum - stadsodlingar, uppbrutna asfaltytor, gröna tak och så vidare.


Den här allén är ett fint exempel på ett befintligt grönt rum. Det är omtyckt och använt av många, det har inte bara en funktion utan också en historia och ett stort estetiskt värde. I en nära framtid kommer stadsplanerare att fundera mycket mer på hur sådana här platser kan användas på nya sätt - en del av skolgården på dagtid, kanske en allmänning för de kringboende på kvällar, helger och lov?

Nu vill fritidsförvaltningen såga ner lindarna. Grusfotbollsplanen intill allén ska göras om till konstgräsplan och då behövs utrymmet där träden står, det har något med rätt mått för seniorfotboll och säkerhetsavstånd att göra enligt en artikel i Skånskan. Fritidsdirektör Bo Sjöström är bestämd. Fritidsförvaltningen har bytt bort en gräsfotbollsplan, där Södra Innerstadens stadsdel vill bygga ett dagis, och blivit lovad en ny konstgräsplan precis här i stället. Bytt är bytt, bygglovet för dagiset har gått igenom och nu - förstår en - vill inte Sjöström stå där med tvättad hals och det kortaste strået.


Det är fler som är bestämda, till exempel eleverna i klass 1A på Sorgenfriskolan. De vill ha träden kvar. När nyheten om fällningen spred sig, så sent som för några dagar sedan, bildades snabbt en motståndsrörelse bland elever och föräldrar. Det är en viktig strid de tar. En fällning av träden skulle innebära en irreparabel skada, inte bara för skolgården utan för hela grannskapet.

När jag kommer till allén, vid tiotiden på torsdagsförmiddagen, är det tomt och tyst här. Septembersolen skiner, lövverket vajar i vinden och får ljuset att spela i ett ständigt skiftande mönster under träden. Här är varken maskiner eller människor, men upptejpade lappar som skvallrar om protester. Ett upprop på facebook uppmanade under onsdagen alla som vill ha träden kvar att komma hit halv sju i morse för att stoppa fällningen. Uppenbarligen har aktionen lyckats, i alla fall för idag.

Mot resten av skolgården har det satts upp ett tillfälligt stängsel för att avverkningen ska kunna verkställas under säkra former. Men några delar av stängslet saknas och snart kommer det fram ett gäng exalterade ungar, trots att några vuxna på skolgården protesterar vagt mot att de överträder den brutna gräns stängslet utgör. Dimitri är med, förtsås. Han berättar att han var här tidigt i morse tillsammans med sin mamma och många andra. Det var de vuxna som tog bort stängslet så att alla kunde komma in och ha frukostpicknick under träden, sätta upp protestlappar och förbereda motståndet.

En av Dimitris kompisar berättar att igår var det en man som satte sig framför en grävskopa och slog på den med handen så att den inte skulle kunna köra fram. Grabben tycker det är konstigt att någon vill riskera sitt liv för ett träd. Men han skrattar och verkar tycka det är rätt fett att maskinen backade undan och att träden står kvar.

Snart kommer det fram en fritidsledare, som frågar vad jag är för en och ödmjukt men bestämt menar att det nog är lite för mycket ståhej just nu om det här med träden. Ungarna minglar iväg längre in i allén. Oavsett hur det går till slut har de fått en lektion i demokratins villkor som inga samhällskunskapslektioner i världen kan matcha. Eller vänta... en påpasslig lärare skulle faktiskt kunna få det också att hända.

Även kommunalrådet Lari Pitkä-Kangas (MP), med ansvar för bland annat stadsekologi, har agerat och - enligt Sydsvenskan-artikeln - tillfälligt stoppat nersågningen. Upplagt för internt kommunalt bråk mellan förvaltningar, tjänstemän och politiker, alltså. Kanske blir den här trädhistorien även för stadens politiker och tjänstemän en lektion i demokratins villkor.

Parken i Degeln - markköpet

Kvarteret Degeln, QPharmas nybygge.

Idag rapporterar Sydsvenskan - i en artikel full av indignerade formuleringar - om den uteblivna parken i kvarteret Degeln. Något sent, kan man tycka. Malmö Fria Tidning skrev om detta för två år sedan, i samband med att läkemedelsföretaget QPharma fick igenom bygglovet för en ny fabriksbyggnad på sin mark. Det var då framtiden för fastigheten Degeln 4 som allmän plats avgjordes.

Senast Norra Sorgenfri Nu skrev om parkfrågan var i maj 2012. Då hade frågan om markköpet - det vill säga att kommunen köper den 19 meter breda och 119 meter långa gräsremsan mot Östra Farmvägen - skjutits fram. Det är beslutet om markköp som ska tas upp i kommunfullmäktige idag, ett beslut som är avgörande för om det överhuvud taget ska bli någon allmän plats här.

Oppositionsrådet Anja Sonesson (M) tycker, enligt Sydsvenskans artikel, att de sex miljoner det beräknas kosta att göra om marken till park är "ett fullständigt orimligt slöseri med skattebetalarnas pengar. Allt för att flytta ett staket några meter".

"Det kanske inte blir någon park, men det är inget värdelöst område. Det finns många gröna platser runt om i staden som är mindre än denna", svarar kommunalrådet Anders Rubin (S).

Bloggposten i maj handlade om nedskärningar i anslagen till att utveckla parker och torg i Malmö. Så även om markköpet går igenom kan ett eventuellt färdigställande av parkmarken dröja.

Vilket öppnar för kreativa lösningar. Det går att tänka sig en mängd användningar av dessa 3 600 kvadratmeter - sannerligen ingen liten yta, en normal odlingslott brukar vara på 150 kvadrat. I den heta diskussionen om förtätning av staden är de trots allt förekommande allmänna utrymmena, pocketparker, stadsodling, allmänningar en viktig del.  När det nu blivit som det blivit, är det kanske dags att försöka tänka bortom den traditionella uppfattningen om vad en park är och börja drömma om vad en eventuell  allmänning i kvarteret Degeln skulle kunna bli.

fredag 31 augusti 2012

UngBo-vandring I

Norra Sorgenfri Nu-vandring!

Varför? Som en del av invigningen av UngBo12.
När? Lördag 1/9, start 16.00 och slut ca 17.00.
Var? Bussgaraget, västra gaveln (entrén till UngBo-utställningen).

Idén är att sätta in utställningen i sitt fysiska och historiska sammanhang - Kvarteret Spårvägen, Norra Sorgenfri - och att ge en introduktion till vad som händer i området.

Norra Sorgenfri är ett gränsområde, eller kanske snarare en plats genomkorsad av en mängd gränser. Det är ett tema som kan smyga sig in i vandringen. Eller inte. Det blir vad vi gör det till. Välkommen!

söndag 26 augusti 2012

UngBo12 - programmet


UngBo - under konstruktion, men snart ska det vara klart.

Med knappt en vecka kvar till starten av UngBo12 har programmet kommit upp.

Förmodligen kommer arrangörerna att slipa på programpunkterna in i det sista, men huvuddragen är klara. Mässans fyra veckor kommer att ha olika teman:

1-9 september: Nuläget
10-16 september: Framtiden
17-23 september: Nya lösningar
24-30 september: Gör nåt!

I Bussgaraget kommer de vinnande bidragen i de tävlingar som genomförts det senaste året att vara uppbyggda. Det blir föreläsningar, workshops, diskussioner och happenings. Den 24:e september blir det möjlighet att diskutera bostadsfrågor med bostadsminister Stefan Attefall. Programmet uppmanar besökarna att själva bidra med idéer, upptåg, infall och utfall. Mässan blir alltså i stor utsträckning vad vi gör den till.

Och på lördagar mellan 16 och 17 genomför Norra Sorgenfri Nu-redaktören vandringar i området, för att sätta in mässan i sitt fysiska sammanhang men också för att koppla de olika temana till det som pågår i Norra Sorgenfri.

Allt kan du ta del av utan kostnad.

onsdag 22 augusti 2012

Häpen mark - Kafé Lilla Sorg serverar igen!


"Marken ligger häpen; värderar inte fötter eller gester.

Stjärnbilderna nertecknar i augustidjupet det avslutade och oavslutade. Skytten skjuter sin pil, löjets pilar äro de skarpaste!

Linjerna djupt nedskurna. Ristade och tecknade. Livslinjen, kärlekslinjen, busslinjerna, stjärnöarna, mönstret, viljan. Brukad, förbrukad, nersliten, nerslipad, hopvävd, hoprörd. En åldrig skymmande kartbild. Rörelser över tröskeln.

Vad är ute, vad är inne, vad är utanför mig, vad är inuti mig? Inte hitom, inte bortom. Det som de kallar jaget, kan en klara sig utan.

Vad är nu sambandet mellan konsten och naturen? Var uppstår det imaginära rummet som varken är det ena eller det andra?

"Häpen mark" vill diskutera hur mark administreras och hur människor vill definiera och omdefiniera deras villkor. Hur vi påverkas av den och påverkar den."

Kafé Lilla Sorg vill pröva överenskommelser med sina och parkens besökare och tematisera dess gränser och öppningar - och också peka på andra platser och diskussioner om plats/mark/offentlighet. David och Henning, med sedvanligt ödmjuka och varsamma fingrar på samtidspulsen, bjuder in oss till parken.

Kanske får man åter möjlighet att krossa en dröm.

söndag 19 augusti 2012

Avstickare: Osloterminalen (H+)

Osloterminalen - passagerargång.

Förberedelserna för en veckas aktiviteter - Folkets Hamn - på Oslopiren i Helsingborgs södra hamnområde pågår för fullt. Den 27/8 börjar det och det hela avslutas med en gratiskonsert med bob hund 1/9.

Folkets Hamn är en del av H+-projektet, vars eldsjälar Kristoffer Nilsson och Jessica Segerlund (tillfälligt?) har flyttat sitt kontor till den gamla tomma Osloterminalen. Det är rätt plats att ha högkvarteret för stadsutvecklingsprojektet: mitt i området och med en spektakulär utsikt över Sundet åt ena hållet och hamnen och staden åt det andra. Snudd på ännu bättre än det gamla projektrummet på SHIP på Bredgatan, faktiskt.

"'H+, la inte det ner när Södertunnelprojektet las på is?' är reaktioner man fortfarande kan få, till och med från folk som jobbar i kommunen", säger projektets kommunikatör Jessica Engvall. Och visst ändrade förra årets beslut att inte sätta igång nedgrävningen av järnvägsspåren söderut från Knutpunkten förutsättningarna. Men man har ändå gått vidare med planprogrammen för Oceanhamnen och Bredgatan.

Jessica Segerlund, H+ konstnärliga ledare, och kommunikatör Jessica Engvall diskuterar Folkets Hamn.

Nu har Länsstyrelsen kommit med sitt yttrande. Inte heller det underlättar: riksintresset av att ha en industri- och färjehamn går inta att rucka på och bullret hamnen orsakar gör - menar man - pirerna olämpliga för bostäder. Stadsplanering är att navigera runt sådana skär, utan detaljerat sjökort i en terräng där det dyker upp nya grynnor hela tiden på oväntade ställen.

Märkligt nog verkar det som att det är det som gör att Kristoffer och Jessica tycker det är så infernaliskt roligt. Ta till exempel detta med badet. De ville att besökarna i Folkets Hamn skulle kunna bada i Oceanhamnen, i bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Idén att det ska finnas ett havsbad här på Söder, tillgängligt för alla helsingborgare, är en bärande tanke i planprogrammet för pirerna. Därför vill man börja i den änden: att etablera platsen som ett bad innan husen står på plats.

Men att bada i hamnbassängen som den är nu visade sig inte möjligt, av säkerhetsskäl. Istället för att lägga ner idén har projektgruppen kommit på att göra en "containerlagun". Ytterst på Oslopiren har man ställt upp ett antal containrar, med ett trädäck ovanpå, som man ska kunna bada i under Folkets Hamn-evenemanget.

Containerlagun under uppbyggnad, sedd från Osloterminalens passagerargång. De tvärställda "väglinjerna", som påminner om det forna uppmarschområdet till färjan, har målats av konstaktörerna Front.

Nu är det inte längre tomt i Osloterminalen. Murare kommer in och hämtar kaffe, de håller på att bygga upp en grillplats av Helsingborgstegel på piren efter konstaktörerna Fronts anvisningar. Tanken är att skapa en prototyp för ett offentligt rum som - om det fungerar - ska kunna uppföras på någon plats i H+-området, kanske längs det blågröna stråk som planeras. Liksom med containerlagunen, som använder material - fraktcontainrar - som finns på platsen, är tanken att använda återvunnet tegel från de magasinsbyggnader på Oceanpiren som kommer att rivas. Återvinningstanken och att låta platsens historiska material ingå i den nya berättelsen om den genomsyrar hela projektet.   

Krogen Gastro har installerat ett restaurangkök, som kommer att finnas kvar i efter Folkets Hamn. Serveringen kommer att bli i den gamla passagerargången till och från färjan. Nya hyresgäster är på väg att flytta in i byggnaden, som numera ägs av kommunen. Oslopiren med terminalen kan komma att bli något av Helsingborgs Saltimporten/Hullkajen i Malmös Frihamn.

Bassängen mellan Oslopiren och Oceanpiren. Några svanhopp från landgången blir det inte - än på ett tag i alla fall. På andra sidan bassängen en lagerbyggnad undertecknad Jaenecke/Samuelson. Den kommer så småningom att rivas för att ge plats åt bostadshus.
Osloterminalen 21/6 2011. I "pelarsalen" under byggnaden kommer Folkets Bio/Röda Kvarn att visa film under Folkets Hamn.


Konstaktörernas medverkan i Folkets Hamn möjliggörs genom ett samarbete mellan H+, Statens konstråd, Region Skåne och Boverket. Syftet med projektet är att undersöka konstens möjliga roll i stadsplaneringsprocessen. Oslopiren utgör just nu - i flera avseenden - den avantgardistiska stadsplaneringens centrum, i alla fall på den svenska scenen.

Krönika i HD om H+ och Folkets Hamn här.

torsdag 16 augusti 2012

Bostadskarriär

UngBo12 handlar om bostäder för unga och ungas bostadssituation. Mässan borde också komma att handla om hur man över huvud taget - som ung och kanske utan pengar på banken eller jobb -  kommer in på bostadsmarknaden. Det får mig att tänka tillbaka på de ställen där jag bott och hur det blev möjligt. Vilka skillnader och likheter finns det mellan då och nu? Hur har din bostadskarriär sett ut?

Vad är, förresten, definitionen av en bostad? En plats där man lever kortare eller längre tid, dit man för det mesta går för att sova. Kanske inte ett hem, kanske inte ett hus. Eller båda delarna. Men kanske krävs det att det finns väggar och tak? Och något slags avtal - ett första- eller andrahandshyreskontrakt, eller ett ägandebevis? Var går gränsen mellan att ha en bostad och att vara bostadslös?

Här och på följande villkor har jag bott under 48 år:

1964-1966. Föddes 1964 och bodde tillsammans med föräldrarna, morföräldrarna och en morbror på morföräldrarnas gård - ett lantbruk på 50 tunnland, med ett 20-tal mjölkkor - de första åren. Kan inte tänka mig att det betalades hyra, men man arbetade gemensamt på gården. Min far arbetade på Lokalföreningen i Vantinge, och senare på mejeriet i Förslöv.

1966-1981. Föräldrarna köpte hus, genom att ta lån på banken. Köpeskillingen var mellan 20 och 25 tusen. Kanske fanns en liten kontantinsats (mest troligt inte), eventuellt krävdes borgenär. Amortering och ränta fanns väl kvar en bit in på 2000-talet. När mejeriet i Förslöv la ner (tidigt 70-tal) fick min far jobb på en nystartad plastfabrik i Magnarp, där han arbetade fram till pensionen. Min mor var hemma + arbetade i lantbruket hos grannar och släktingar på somrarna.

1981-1982. Bodde hos morföräldrarna efter att ha hoppat av gymnasiet. De hade byggt ett undantag i slutet av 60-talet, ett friliggande hus nära gården. Jag betalade ingen hyra, men arbetade så att säga av mat och husrum hos min morbror, som tagit över gården.

1982-1983. Bodde kvar hos morföräldrarna, men tillbringade efter att ha börjat gymnasiet igen alltmer tid i Ängelholm hos kompisar som hade egen lägenhet.

1983-1985. Flyttade ihop med min flickvän, i en hyreslägenhet i Ängelholm hon hade sedan tidigare. En tvåa, vindslägenhet. Kommer inte ihåg vad hyran var, det var billigare med vindslägenhet för att uppvärmningskostnaden var lägre. 1500 kr/mån? Arbetade efter studenten 1984 i lantbruket. Ryckte på hösten in i lumpen. Försvaret betalade hyran, åtminstone min del men eventuellt hela. Sambon började plugga i Växjö, bodde där i ett kollektiv i en stor våning på Kungsgatan.

1985-1986. Efter muck hyrde vi ut lägenheten i Ängelholm i andra hand. När kollektivet på Kungsgatan upplöstes hyrde vi tillsammans med ett annat par ett hus några mil söder om Växjö. Vi hyrde av ägaren, minns inte kostnaden. 2000 kr/mån för hela huset? Jag arbetade på en mekanisk verkstad inne i Växjö. Minns inte om det krävdes borgenärer, antagligen inte eftersom tre av fyra hade jobb. Det fanns nog inget skrivet kontrakt, när jag tänker efter.

1986-1987. Tillbaka i Ängelholm tog jag, efter separation, över en kompis lägenhet i samma hus där jag bott tidigare. Förstahandskontrakt. En etta med dusch på vinden. Kostade kanske 1100 kr/mån? Efter att jag slutat på verkstan hade jag ingen fast anställning, men det var inga problem eftersom jag kände hyresvärden - som själv bodde med sin familj i huset hon ägde och förvaltade. Eventuellt fick mina föräldrar borga. Hade tillfälliga jobb under ett par års tid. Sa upp lägenheten för att resa, bodde tillfälligt hos kompisar i väntan på avfärd.

1988-1989. När jag kom tillbaka från resan hade jag ingen fast bostad. Sov mestadels på olika ställen i huset i Ängelholm där jag tidigare haft lägenhet, t ex i den gemensamma gillestugan och på vinden (där fanns ju dusch). Hösten -88 flyttade jag in hos min morfar, som då blivit ensam, för att ta hand om min brors gård när han gjorde lumpen. Betalade ingen hyra, fick mat. Sommaren 1989 var jag inneboende hos en kompis i det vanliga huset i Ängelholm. En etta med sovalkov. Jag sov på madrass som stoppades undan på dagen. Vi delade ut tidningar och delade på hyran.

Första Malmö-adressen: Södra Parkgatan 20A
1989-1990. Tog över kompis lägenhet på Södra Parkgatan i Malmö, när jag på hösten började plugga i Lund. Förstahandskontrakt, en hyresvärd som ägde denna + eventuellt någon mer fastighet. En etta på nedre botten, på hörnet snett emot Pizzeria Golden. Minns inte hyran, kanske 1300 kr/mån?  Förmodligen krävdes det borgenär (föräldrarna) eftersom jag bara hade studiebidrag och -lån.

1990-1992. Flyttade ihop med två kompisar i en rymlig fyra på Falkenbergsgatan i Malmö. Det blev ett byte med några av dem som bodde i fyran innan vi tog över den och som behövde något mindre. Förstahandskontrakt, också en småskalig hyresvärd. Minns inte hyran, men min del kostade förmodligen inte mer än hyran för ettan.

1992-1995. Sambo med min flickvän i en bostadsrätt på Solters Plan i Malmö. En tvåa på knappt 50 kvadrat som kostade 215 000 och hade en månadsavgift på kanske 1400 kr. Vi gick båda från hyreskontrakt, jag var fortfarande student. Min sambo hade sabbatsår från studierna och arbetade. Vi lånade hela beloppet. Våra föräldrar fick borga för lånet. Efter examen fick jag tillsvidareanställning. Min sambo återgick till studierna.

1995-2008. Efter att vi fått barn blev lägenheten för liten. Vi sålde den för 200 000 och flyttade till en trea i Bo100-huset, Monbijougatan i Malmö, via kontakter vi fått i det föräldrakooperativa dagiset. En trea på 93 kvadrat. Formellt ett andrahandskontrakt, då vi hyrde av en ekonomisk förening (bestående av husets hyresgäster) som i sin tur hyrde av MKB. Självförvaltning. Hyran låg ganska konstant kring 6000 kr/mån, mycket pga att hyresgästerna utförde gemensamt arbete i huset. På slutet fick vi en hyressänkning pga lägenhetens läge i huset + att vi inte hade balkong.

2002. Köpte ett fritidshus för 355 000 kr. Lån på hela beloppet. Då vi båda arbetade krävdes inte borgenärer.

2008-nu. Köpte bostadsrätt vid Slussplan i Malmö. Köpeskilling 2 050 000. Lånet möjliggjordes av att vi båda hade tillsvidareanställning + att vi belånade fritidshuset. Inga borgenärer.