lördag 1 januari 2011

Avstickare: Thure Thörn-tur

Thure Thörn är den skulptör som är representerad med flest verk i Malmös offentliga konst. Det är värt en rundtur, som tar oss till några kända adresser men också till platser vi aldrig förr besökt.

Thure var Malmöpåg av födsel och ohejdad vana och verkade i sin stad under ett långt konstnärsliv. Det är ingen långsökt gissning att hans politiska sympatier – om han hade några – fanns hos den styrande socialdemokratin. Hans utsmyckningar blir en del av den expanderande staden, när MKB och HSB byggde nya moderna bostadsområden allt längre ut från stadskärnan.

Men det finns verk av Thure i närheten av Sorgenfri också. Vår tur - en eftermiddag i augusti 2010 - börjar därför på Pauli Mellersta Kyrkogård, alldeles i närheten av St Knuts torg. Här finns fontänen De fyra årstiderna (1974). Det är en meditativ plats där man kan slå sig ner och begrunda livets skeden till ljudet av det stilla porlande vattnet.

Så här i mörkaste och kallaste vintern är det förstås tablån tillägnad våren som väcker mest ömma känslor och längtan. Påskliljorna – eller möjligen tulpanerna - har just trängt sig upp genom den hårda metallen och fruktträden står i blom:


Nästa fontän står mitt i vimlet, på Lilla torg. Samling vid pumpen från 1973 är ett av de där inslagen i gatubilden som alltid funnits där men som man liksom aldrig riktigt stannar upp inför. Efter torghandelns upphörande och innan uteserveringarnas förvandling av torget stod väl fontänen där ganska solo år ut och år in. Men nu har den blivit den naturliga mittpunkten i det sjudande livet här och den mötesplats den säkert var tänkt som. Den fungerar också väldigt bra som vätskekontroll varma sommardagar.

Fontänens bas visar olika genrer av torghandel, till exempel grönsaksförsäljning och charkuterism. Här är det bagarens alster som uppmärksammas:

När det gamla rådhuset vid Stortorget fick en modern tillbyggnad österut gjorde Thure en långsträckt väggrelief på fasaden mot Kalendegatan. Här har konstnären närmat sig ett mer stiliserat, närmast abstrakt uttryck.

Ett Ricky Bruch-diskuskast från Rådhuset ligger Sankt Petri kyrka. Här står ett av Thures mer anonyma verk. Man har passerat det hundra gånger utan att egentligen se det. Det är en minnessten över reformatorn Claus Mortensen. Mortensen var kyrkoherde i Sankt Petri 1529-41, alltså under dansktiden. Stenen sattes upp 1967.

Nu får vi ta oss en bit, närmare bestämt västerut. Vid Själlandstorget, i vägskälet där Köpenhamnsvägen tar sin början, har Thure gjort keramiska utsmyckningar på ett MKB-hus (Kronborgsvägen 7, 1955). Utsmyckningarna skulle inrymma två funktioner också - ljusinsläpp och ventilation till trapphusen - vilket Thure menade "i viss mån [begränsade] kompositionen". Ändå lite fina figurer, och lite smart utfört. Portarna är också snygga.

Det här är ett stiligt femtiotalshörn av Malmö. Vid Köpenhamnsvägen ligger Jaenecke och Samuelsons berömda hus Boggivagnen, byggt 1951-53. Det höga punkthuset närmst, vid Själlandstorget, är också Jaenecke/Samuelson men av senare datum, 1962.

Korsörvägen är en parallellgata till Köpenhamnsvägen. På nummer 23A och B finns ytterligare två av Thures keramikreliefer. 1952 har de pipande fågelungarna och den galande tuppen satts upp.


Efter dessa små, relativt anonyma saker kommer vi till något mer spektakulärt. Men vi är kvar i femtiotalslandet när vi slår oss ner vid fontänen på Fridhemstorget. Det är en vidsträckt öppen plats. När vi kommer hit är det fredagseftermiddag, men här är folktomt och det vilar en känsla av förfall över torget. En övergiven plats alldeles intill den brusande Regementsgatan. Egentligen är här hur fint som helst med sina tidstypiska gula tegelhus med längsgående vita band av betong och blå fasadskivor.

I fonden ligger den monumentala S:t Andreas-kyrkan, ritad av Thorsten Roos och Bror Thornberg och invigd 1959. Det är en speciell kyrkobyggnad med sin höga kampanil och innergården som för tankarna till en klostergård. Men torget funkar liksom inte. (Nu har Kullanders, Mac-specialisten, flyttat hit, kanske kan det liva upp lite). Vi stannar till för att fontänens utsmyckning, Passionsblomman från 1963, är ett verk av Thures hand. Eftersom just denna dag är en högtidsdag för oss passar vi på att dela en liten flaska champagne till porlet av fontänen. Det gör definitivt platsen lite roligare.

Vätskepausen är behövlig, för hädanefter blir det långa sträckor mellan stoppen. Vi ska göra ett yttervarv genom Malmös miljonprogramsområden och första anhalten är Kroksbäck. Den långa Bellevuevägen tar oss genom kvarter efter kvarter av egnahem. Vi kommer lite för långt och håller på att hamna i Hyllie innan vi hittar rätt. När vi närmar oss frågar vi ett gäng grabbar efter Sörbäcksvägen och får en hjälpsam och korrekt vägvisning. Det är inte alltid så lätt att hitta en speciell adress i bostadsområden där skivhusen ligger i långa rader längs en gata. Men till slut kommer vi fram. Mellan husen finns det stora gräsbevuxna ytor, med numera frodigt uppväxt vegetation - de spatiösa, luftiga grönområdena för lek och rekreation mellan höghusen var ju ett av miljonprogrammets raison d'être. Så långt från trånga, smutsiga gränder man kunde komma. Självklart skulle dessa ytor också utsmyckas, och här mellan husen hittar vi det vi söker, Thures lekskulpturer i betong: Vilda djur från 1969.


Kanske en mård, och kanske ett lejon. Och där, för tillfället gömd bakom en byggcontainer, något slags urtidsdjur. Används skulpturerna till det de är tänkta, då? Ja, det verkar så:

Det är inte så lätt att ta sig mellan bostadsområdena som ligger som en halvcirkelformad gräns mellan den äldre stadsbebyggelsen och fälten, åtminstone inte på cykel. Gång på gång stöter vi på kraftiga barriärer i form av breda vägar som löper ut från centrum likt ekrarna i ett hjul. Har man bil kan man ta sig mellan de olika stadsdelarna längs Ringvägen, men annars känns avståndet mellan till exempel Kroksbäck/Holma och Söderkulla långt. Fågelvägen är det ganska nära.

Vi tråcklar oss förbi Pildammsvägen och Trelleborgsvägen och kommer fram till Hermodsdal. Vi söker efter skolan och får återigen fråga några killar efter vägen. De visar gärna, faktiskt hänger de i närheten av skolan fast det är sommarlov. Vi hittar till slut Tackling - också det en skulptur från 1969 - på Hermodsdalsskolans gård.

Skolan är nedlagd. Det var länge problem med skadegörelse och stök, skolan ansågs vara en otrygg plats för elever och personal. Grabbarna som visade vägen kommer efter och undrar vad vi gör. Vi berättar om att vi kollar upp Thure Thörn-skulpturer. De berättar att de går på högstadiet, fast då på en annan skola som vi inte riktigt får kläm på var den ligger. Nu håller man av allt att döma på att riva den här skolan - undrar vad som händer med skulpturen då? Den signalerar aktivitet, lek, kroppskontakt. Nu är det här en dyster och översiggiven plats. Få platser är så översiggivna som nedlagda skolor.

Nästa stopp, Persborgstorget, är inte heller världens muntraste ställe. Fontänkaret mitt på torget är sorgfälligt underhållet och fullt av multnande löv. Den framtidsoptimism och den modernistiska framstegstro som väl präglade bygget av husen runtomkring och centrumet är som bortblåsta. Varken traktens unga eller gamla samlas under vårdträdet vid fontänen för att umgås, i alla fall inte idag.

På vägen hit har vi cyklat lite vilse igen. Vi ska egentligen vidare till Ramels väg, men omvägarna har sinkat oss och vi börjar få bråttom till ett avtalat möte. Vi piper in till Södervärn - det är inte långt, bara Lönngatan raka spåret. På MAS-området finns förstås en hel rad utsmyckningar. Thure har gjort två skulpturer, Pluvius (1970) som står på Ortopediska klinikens gård och Hjortkällan (1956) i planteringen mellan Kvinnokliniken och Blodcentralen. Hjorten härrör från en period då Thure tycktes intresserad av djur som ger hals (jämför fåglarna på Korsörgatan). Pluvius är mer organiskt böljande och närmar sig det abstrakta, som Tackling på Hermodsdalsskolan. Skulpturerna står inom synhåll från varandra.

Vi kommer ut på Södra Förstaden och närmar oss Möllevången, där Thure växte upp. I hörnet Södra Förstadsgatan/Möllevångsgatan, huset där det finns en klädesaffär med gamla anor, finns en bronsplatta på husets hörnpelare. Här föddes blivande socialdemokratiske social- och handelsministern Gustav Möller den 6:e juni 1884. Plattan kom upp 1955 och blir en passande avslutning på Thure Thörn-turen.

Källor:
Konstguide. Skulpturer och minnesmärken i Malmö 2001. Stig Johansson (red.). ABF Malmö, 2002.

Guide till Malmös arkitektur. Tyke Tykesson, Björn Magnusson Staaf m.fl. Arkitektur förlag, 2001.

måndag 27 december 2010

Graffiti

Emilstorp. 6/9 2010.

Emilstorp. 6/9 2010.

Emilstorp. 6/9 2010.

Emilstorp. 6/9 2010.

Emilstorp. 6/9 2010.

Emilstorp, från Kvarteret Tangenten. 30/1 2010.

Emilstorp, från Kvarteret Tangenten. 30/1 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.
Johanneslust, 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.



Johanneslust. 11/10 2010.

Johanneslust. 11/10 2010.

Kvarteret Spårvägen, 6/9 2009. Bussverkstad, nu riven.

Kvarteret Spårvägen, 19/9 2010. Bussverkstad, nu riven.

Kvarteret Spårvägen, 19/9 2009. Bussverkstad, nu riven.

Stäppen, 14/3 2010.

Stäppen, 19/4 2010.

Skejtparken, Stäppen. 20/7 2010.

söndag 19 december 2010

Avstickare: Johanneslust

I serien Verksamhets- och industriområden i Malmö har turen nu kommit till Johanneslust. Man har området på höger hand när man åker Sallerupsvägen in mot Värnhem, precis innan man kommer fram till Ellstorp. Som en enklav i industribebyggelsen ligger några kvarter med egnahem. Om man svänger av på Johanneslustgatan förstår man snart mer av områdets historia. Det här är gammalt järnvägsland. Inte mindre än tre järnvägslinjer drog fram här: Malmö-Simrishamn 1892, Malmö-Genarp 1894 och så Kontinentalbanan 1898. Längs spåren växte det upp industrier och verkstäder. Bland annat hade Dalbyverken en betongstation här, dit sten från stenbrottet i Dalby fraktades per tåg och lastbil fram till 1990.

Genarpsbanan lades ner 1948 och spåren togs bort, antagligen hade järnvägen samma sträckning som Genarpsgatan har idag. Simrishamnsbanan ligger där den ligger men trafikeras inte. En gammal lokverkstad står kvar som ett fint tegelmonument över järnvägseran. Idag har Friskis & Svettis tagit över.

I närheten av verkstaden finns en byggnad som väl har varit lok- eller vagnstall. Nu håller den på att renoveras. Männen som jobbar här när jag kommer förbi i början av oktober vet inte vad det ska bli när det är klart, de bara röjer ut gammal bråte och inredning. Spåren är sedan länge borta och senaste officiella användningen var förmodligen som bussgarage. Efter det har stallarna tjänstgjort som graffiti-galleri. Malmö-målare som Cyclope har varit mycket i farten här. Ett inlägg med bilder på graffitin kommer lite senare. I skrivande stund är den förmodligen övermålad.

11/10 2010

Efter att järnvägarna lagt ner blev det mer intressant att lägga sin verksamhet ut mot Sallerupsvägen. Här finns en del fina hus från 50- och 60-talet, bland annat ett där Sparrholms sålde båtar till för inte så länge sedan. I oktober stod byggnaden tom och skulle behöva en kärleksfull hand för att inte gistna helt.

11/10 2010

Kontorshus mot Sallerupsvägen, 11/10 2010

Johanneslust är ett trevligt litet industriområde, småskaligt och med fler intressanta hus och miljöer än vad jag hann kolla upp vid detta första höstliga besök. Antagligen finns det planer på att förtäta med bostadshus på det gamla järnvägsområdet. I norr gränsar Johanneslust till Kirsebergsstaden, ett verksamhetsområde som också det präglats av järnvägarna. I öster finns den fina Flygfältsparken och Bulltofta industriområde. Således finns all anledning att återända till trakten för fler utflykter i stadslandskapet.

Källa: INDUSTRI- OCH VERKSAMHETSMILJÖER I MALMÖ. En översiktlig inventering. Rapport från projektet Storstadens arkitektur och kulturmiljö. Projektledare: Tyke Tykesson. Text & foto: Daniel Melchert och Carola Lund. Malmö kulturmiljö, 2002. Ladda ner här.

söndag 12 december 2010

Konsulterna

Mattias och Olof har kommit hela vägen från Stockholm till Norra Sorgenfri. De är konsulter och har anlitats av fastighetsbolaget Granen. Deras uppdrag är att luska ut vilka som kan tänkas vilja köpa lägenhet i de nya bostadskomplex som planeras i kvarteren Brännaren och Smedjan. Deras rön kan komma att påverka själva utformningen av husen - lägenhetsstorlekar och så vidare - men framför allt hur man ska utforma marknadsföringen.

Mattias har hört av sig och vi har stämt möte på Lilla Kafferosteriet. Över en kopp julblend berättar han och Olof att de haft uppdraget en månads tid och att de nu tyckte det var dags att besöka Sorgenfri IRL. De vet inte mycket om Malmö i allmänhet och Sorgenfri i synnerhet och är nu här för att, som de säger, lyssna. De har varit på Addo och träffat konstnärerna Pia Hansson och Björn Carnemalm, drivande krafter i nätverket Kzon. De har pratat med mäklare om vilka områden i Malmö som är heta.

Mattias funderar på om inte Lundabefolkningen kan vara ett intressant segment att kika på. I Lund är det svårt att hitta bostad och skulle inte folk kunna tänka sig att flytta därifrån till Malmö och fortsätta jobba i Lund? För tjugo år sedan hade svaret på den frågan blivit nej, men idag är det väl inte omöjligt. Redan är det tusentals människor som pendlar åt båda hållen varje dag. Frågan är dock vad som skulle få spekulanter att vända blicken mot Norra Sorgenfri, istället för mot områden som ligger närmre Citytunnelens stationer. Det framtida rika kulturliv som planerarna ser framför sig i sin vision? Ett sådant finns emellertid fixt och färdigt längs stråket Bergsgatan/Möllan/Ystadgatan/Sofielund.

Men att närheten till allmänna kommunikationer och andra attraktiva områden i staden blir avgörande bör vara en riktig iakttagelse. I utgångsläget är Norra Sorgenfri en rätt tom plats. Den industribebyggelse som finns kvar och är intressant för hippa verksamheter och boende är rätt sparsmakad och utspridd, inte som exempelvis längs Norra Grängesbergsgatan där det finns en sammanhållen och karaktärsfull bebyggelse. Men från Norra Sorgenfri är det nära till uppåtsträvande och livaktiga områden som S:t Knuts Torg/Folkets Park och Värnhem/Ellstorp i kvarteren runt Nobelvägen/Sallerupsvägen. I planerna för utvecklingen av Malmös infrastruktur finns en nära förestående återupplivning av stationen vid Östervärn, samt en ny lokalstation i Rosengård vid Amiralsgatan. På sikt är det inte omöjligt att det blir spårvägstrafik längs Nobelvägen, och det är inte särskilt långt till Centralstationen och högskolan.

Brännaren 19 ägs av fastighetsbolaget Granen. Här finns idag en skejtpark och en vildvuxen flora. Snart blir det bostadshus. Bilden tagen 2/9 2009.

Till priset av en kopp kaffe och en croissant vill förstås de båda konsulterna veta vad jag tror. Tja. Jag tror - som jag väl skrivit någonstans i ett tidigare inlägg - att de nya kvarteren i det som nu är kvarteret Spårvägen kan bli intressanta, medan resten riskerar att bli väldigt konventionella, storskaliga bostadsrättskvarter. Det jag sett av Granens och Riksbyggens planer motsäger inte detta. De består av fyrkantiga, rätlinjiga block: skrivbordsprodukter utförda enligt en inte alltför innovativ mall. Särskilt gäller det fastigheten Brännaren 19 i hörnet Nobelvägen/Industrigatan. Det är som om arkitekten har försökt fjärma sig så långt som möjligt från den vildvuxna, skräpiga men också organiskt levande ödetomt som finns där idag. Att Mattias och Olof först nu blivit engagerade för att sticka upp fingret i luften och ta reda på åt vilket håll vinden blåser tyder också på att man börjat i fel ände i projekteringsarbetet. Vi är långt från den baramade bygga-bo-dialog som det talas så mycket om i stadsbyggnadskontorets förarbeten.

Ruderatmark i Kvarteret Smedjan. I fonden Rönnens studentbostäder. Kanske en framtida rekryteringsbas för nybyggare i Norra Sorgenfri? Eller inte. Bilden tagen 6/9 2009.

Det är populärt att prata om berättelser. Vilken berättelse finns det om en plats, en stad, ett bostadsområde? Hur förändras berättelsen? Det är det - menar kulturgeografer såväl som mäklare - som avgör vilka som vill bo där, inte i första hand att det är nära till jobbet eller närmsta livsmedelsaffär. Stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson talar mycket om att påbörja en Malmö-berättelse som handlar om social hållbarhet, nu när berättelsen om Malmö som en ekologiskt hållbar stad är på banan och sprids över världen. Att privata byggherrar skulle börja skriva berättelsen om social hållbarhet är emellertid föga troligt, och det är nog på förhand kört när det gäller Norra Sorgenfri.

Däremot borde det vara möjligt, och inte minst marknadsföringsmässigt smart, att hoppa på berättelsen om ekologisk hållbarhet. Ett nytt kapitel i den storyn kommer troligen att skrivas i före detta Kvarteret Spårvägen. Inget tyder i dagsläget på att Granen och Riksbyggen tänker i termer av gröna tak, gröna väggar, gynnsamt mikroklimat och så vidare. Det tycker jag Mattias och Olof borde ta ett snack med sin uppdragsgivare om ganska snart.