Brutala Leicester återbesökt

En tidig joggingtur genom Victoria Park och University of Leicester's märkliga byggnader tornar upp sig mot horisonten.

Brutalt snyggt mot morgonhimlen.

James Stirling och James Gowans Engeneering Building, färdigställd 1963.

Långt ifrån allt från New Brutalism-epoken håller, men Stirling/Gowan fick till det. Joggingturen får ett avbrott för intensivt fotograferande.

Väster om universitetet ligger Welford Road Cemetery. Det oordnade, traditionstyngda och vittrade representerar allt som modernismen ville bort från.

Kyrkogården gränsar i väster mot järnvägsspåren, som någon gång på 1800-talet skar en ravin genom vad som då måste varit stadens utkant. Kyrkogården verkar först lämnad att sakta erodera, men här finns personal som jobbar med underhåll, en del nyare stenar och många gravvårdar med färska blommor. Och några bisamhällen vid staketet mot spåren.

Nere i stan - nära centrum - finns kvarter fulla av fabriksbyggnader, en del har blivit barer och studentboenden men många är fortfarande i bruk för olika småskaliga industriändamål. Glas och rött tegel är teman som går igen i stadens modernare byggnader.

Byggnaden som skymtar i bildens högra hörn är ett nyare parkeringshus, som plockat upp tegelarkitekturen i gamla lagerhus.

Fabriksgård, Marble Street.

Marble Street och korsande Millstone Lane, bara några kvarter från katedralen där Richard III nu ligger på lit de parade, är en dröm för industriromantikern och bara väntar på att intas av gallerier och krogar (tänk Grands innergård vid Monbijougatan).

Oxford Street.

Fortfarande är New Brutalism ett betydande inslag i Leicesters gatubild, men City Councils parentesformade byggnader - som stod här så sent som i augusti -14 -är nu en jättelik hög rivningsmassor.

Tomten där City Council stod ska bebyggas med något nytt och säkert mer småskaligt som harmonierar mer med de omliggande kvarteren....

... som nu liksom kan andas friare och får mer luft. Hur kul det än kan vara med de brutala betong- och glasbyggnaderna, så kanske de inte skulle ha dumpats i en låg bebyggelse med ett gatunät som härstammar från medeltiden.

Avstickare: brutala Leicester

New Walk är ett mer än 200 år gammalt promenadstråk genom centrala Leicester. Som resten av staden bjuder New Walk på en dynamisk blandning av byggnader från flera sekler.

Arkitekturstilen New Brutalism, som med sina radikala krav på förenkling och "ärlighet" uppstod i England efter andra världskriget, är representerad också längs New Walk...

... framför allt i City Councils byggnad New Walk Centre.

Byggda på 70-talet personifierar de båda bågformade huskropparna det sämsta hos New Brutalism. Och då menar jag inte de arkitektoniska kvaliteterna, som är betydande - även om de och komplexets dominans över den i övrigt småskaliga och till stora delar medeltida stadskärnan förstås kan stötas och blötas. Men likt många andra hus byggda i stilen - inte minst de storskaliga betongbostadskomplexen - är New Walk Centre helt enkelt för dåligt utfört. Material och byggteknik håller inte. Byggnaderna verkar heller inte ha underhållits särskilt väl och enligt Leicester City Councils hemsida är de nu utdömda som arbetsplats. Det är en bister ironi med tanke på alla sekelgamla hus runtomkring som har klarat tidens tand alldeles utmärkt.

Att renovera New Walk Center anses för dyrt och därför kommer de båda husen att rivas. Ett landmärke försvinner och det är väl ingen långsökt gissning att många gläds över detta. Brutalismen har inte så många fans idag, utom kanske i Preston där en oväntat stark opinion förmått ändra ett beslut att riva Preston Bus Station.  

New Walk Centres båda böjda huskroppar i bakgrunden. Snart ett minne blott, men som synes saknas inte andra exempel på brutalism.

När ett nytt badhus skulle byggas fann man lämningarna av ett romerskt bad på platsen. Så badhuset fick byggas någon annanstans och utgrävningen av det gamla badet har blivit friluftsmuseum, omgärdat av en smäcker modernistisk skapelse - Vaughan College och Jewry Wall Museum.

Leicester har varit en betydande industristad - textil, skor - men har som så många andra städer hamnat i bakvattnet. Stadens tre universitet hjälper upp situationen. Ett ambitiöst arbete pågår för att regenerera staden. Bland annat satsar man på att göra om ett centrumnära område med småverksamheter och större, ofta nerlagda industrier till ett kulturcentrum. Rakt fram i bild den gamla teatern Athena, till vänster den nya - The Curve. Nu hoppas Leicester att upptäckten av ett skelett, Richard III:s, ska lyfta staden ytterligare. Ett besökscentrum har nyligen invigts. I centrum och runt katedralen, i vilken lämningarna av den gamle kungen ska grävas ner på nytt, pågår försköningsarbeten. Leicester hoppas på besöksnäringens välsignelse. Förutom att Malmö inte har ett sådant dragplåster känns utvecklingen igen.  

The Curve är mjukt rundad men också knivskarp.

Kvarteren runt The Curve är ruffiga, med många klubbar och en hel del tomma byggnader. 

En del kåkar på dekis är riktigt fina.

Humberstone Gate, övergiven industrifastighet som förmodligen kommer att rivas.

Cardinal Telephone Exchange till vänster. Snyggt höghus.

Ännu ett anslående nybygge som plötsligt dyker upp i gatubilden.  

En bild av Leicesters mest berömda exempel på New Brutalism, James Stirling och James Gowans Engeneering Building - färdigställd 1963 för Leicester University - hämtar jag från en tråd på skyscrapercity.com.

Queen's Building, De Montfort University, från samma skyscrapercity.com-tråd. På forumet finns en mängd material om Leicester, se East Midlands Forum.