Visar inlägg med etikett Dp 5102. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dp 5102. Visa alla inlägg

tisdag 16 juli 2013

Detaljplan för kvarteret Spårvägen

Förslaget till detaljplan för Spårvägen.

Just som jag skrivit att Norra Sorgenfri-processen går lika trögt som vanligt upptäcker jag att detaljplanen för kvarteret Spårvägen (Dp 5102) nu är ute på granskning. Du hittar materialet här, eller så kan du bege dig till stadshuset där den är utställd i entréhallen till och med den 19:e augusti.

Jämfört med det ursprungliga samrådsförslaget nedan, från december 2012, är den största förändringen att en stor del av det befintliga bussgaraget - den nyare delen från 1968 ut mot Nobelvägen - rivs. Kvar blir ett tvärställt skepp med port mot Celsiusgatan. Istället blir det enligt det reviderade förslaget bostäder mot Nobelvägen och en mer skyddad park mellan bostäderna och garaget istället för som tidigare direkt mot gatan.

Samrådsförslaget, december 2012.

Frågan om bussgaragets vara eller icke vara har med all säkerhet varit en svår nöt att knäcka och föremål för intensiva diskussioner förvaltningarna emellan (läs: Stadsbyggnadskontoret och Fastighetskontoret).

FK, som förvaltar byggnaden, har hävdat att den är så förorenad att den inte går att rädda och har lämnat in en ansökan om rivningslov för allt utom de äldsta båghallarna. Tekniska nämnden låter nästan lite hotfull i sitt remissyttrande: "rivningsförbud på dessa delar i detaljplanen kan innebära ett stillestånd av utvecklingen i kvarteret Spårvägen. Bussgaragets framtid har stor betydelse för alla intressenter och det blir svårt att starta upp några byggprojekt med den ovisshet som ett stort tomt bussgarage skapar".

Länsstyrelsen var å andra sidan starkt kritisk till att den modernare delen lämnades utan skydd i planförslaget. Stadsbyggnadskontoret i sin kommentar till Länsstyrelsens remissyttrande:

"Stadsbyggnadskontoret har gjort en avvägning och kommit fram till att om hall 5 d.v.s. tvärhallen sparas finns en av byggnaderna från 1948 kvar och redovisar sekvensen av byggnader i olika skala. Hallarnas konstruktion och skala framgår av den byggnad som sparas. I och med att endast hallarna från 1932,1936 och en hall från 1948 kommer att vara kvar är det mycket angeläget att dessa fem hallar bevaras och anpassas för en framtida användning utan att kulturmiljövärdet tar påtaglig skada. Det bör vara rimligt att vidta de åtgärder som krävs för att anpassa dessa  byggnader till lämpliga verksamheten. Lämplig verksamhet kan vara kultur av olika slag, idrott, café, bibliotek eller liknande".

Så det förslag som nu är ute på granskning får anses som en kompromiss. Det som av tekniska nämnden och SBK framförs som ett faktum, att det skulle vara svårt att fylla det stora utrymmet med verksamheter, har aldrig prövats i verkligheten så som det var tänkt från början i planprogrammet. Många hinder - bland annat att byggnaderna enligt FK är starkt förorenad och att man aldrig kunnat komma fram till en driftsform - har satt käppar i hjulet för det.

Den grå sextiotalsbetongen har (än så länge) få tillskyndare. Nåväl. Det kanske blir till det bästa i slutändan. De fem hallar som blir kvar enligt det gällande förslaget kommer säkerligen att få ett starkt skydd och det är gott om plats i dem att utveckla olika verksamheter enligt SBK's skrivelse. Förslaget är att Stadsfastigheter ska äga och förvalta båghallarna med kulturförvaltningen som hyresgäst. Hur pass stort organisatoriskt och mentalt utrymme det kommer att finnas för fria kulturella verksamheter återstår alltså att se.

Ett tidigare inlägg om rivningen av bussgaraget här.

Att anlägga en park i direkt anslutning till Nobelvägen hade - med dagens trafikströmmar - nog inte varit en så bra idé. Korsningarna Celsiusgatan/Nobelvägen och Nobelvägen/Industrigatan måste vara några av Malmös allra bullrigaste punkter. Att göra sig hörd där, åtminstone i rusningstrafik, kräver att man skriker allt man kan. En mer skyddad liten park och en offentlig plats längs garagets södersida ger också möjligheter att utveckla ett stråk, under förutsättning att de blir just offentliga och inte enbart till för de boende.

Istället planerar man nu bostäder vid Celsiusgatan/Noblvägen, som sagt ett av Malmös bullrigaste hörn. Förutom bussgaraget är det just trafikbullret som upptar det mesta av utrymmet i remissvaren och i SBK's kommentarer. Kontentan av SBK's hållning är väl att det inte är bra att det bullrar så mycket, men att man är beredd att ta det. Förhoppningen är att trafikströmmarna längs Nobelvägen kommer att minska i framtiden, när trafikplanering och människors val av andra färdsätt som cykel och buss/spårväg slagit igenom. Ingen vet hur det blir med den saken. Bevisligen bor det ju folk längs Nobelvägen idag, men frågan är väl hur pass logiskt det är att bygga nya bostäder med bullerfacit i hand.

Miljöförvaltningen i sitt remissyttrande över samrådsförslaget: "Med tanke på den barriär Nobelvägen utgör och den höga ljudnivån den alstrar bör denna plan omfatta åtgärdsförslag att minska bullret vid källan, liknande de planer som finns för Industrigatan. Som exempel borde man undersöka möjligheter att ha cykelväg även på östra sidan vägen". SBK's kommentar till detta är kort: "Cykelvägnätet har setts över. Skrivningarna om buller har justerats". Vad som kommit ur översynen av cykelvägnätet framgår inte av handlingarna, vad jag kunnat se.

För att undvika att den nya bebyggelsen längs Industrigatan sluter sina fasader mot denna kommer man inte att följa principen/bestämmelsen att vid bullriga gator placera entréerna bort från gatan. Här räknar detaljplanen för Spårvägen med att Industrigatan kommer att förvandlas till en stadsgata med smalare körfält för bilar, trädplanteringar och så vidare.

Som framgår följer detaljplanen, med sina något oregelbundna kvartersbildningar, de mikroklimatstudier som gjordes av LTH på initiativ av förre projektledaren Gunilla Kronvall.

Nu har också Gunillas efterträdare Ulrika Lundquist lämnat posten som SBK's projektledare för Norra Sorgenfri. Att baxa detaljplanen för Spårvägen till utställningsbart skick måste ha blivit hennes sista insats. Hur SBK och övriga förvaltningar ämnar organisera sig i Norra Sorgenfri-frågan framöver ber jag att få återkomma till.

torsdag 7 mars 2013

Bussgaraget rivs?


Bussgaraget mot Celsiusgatan, arkitekter Jaenecke/Samuelson

Fasad mot Nobelvägen

2013 kan bli året när kvarteret Spårvägen får en ny detaljplan. Förslaget har varit ute på samråd och kommer eventuellt att ställas ut under våren.

Men det finns en svårknäckt nöt: bussgaraget. Fastighetskontoret - som förvaltar byggnadskomplexet - vill riva den nyare delen från 40-talet, det vill säga den cirka 8000 kvadratmeter stora hall som ligger mot Nobelvägen.

Ansökan om rivningslov lämnades in till Stadsbyggnadskontoret den 23.e augusti 2012. I ett pm (DiarieNr: TN-FK-2010-00116) skriver Jan Johansson på Fastighetskontoret att arsenik och oljeföroreningar har påträffats i byggnadskonstruktionerna. Jan menar att det under en längre tid förts en dialog med Miljöförvaltningen om hur "föroreningar ska tas om hand i byggnader som människor stadigvarande vistas i" och att Miljöförvaltningen inte kunnat ge något svar på detta.

Vidare har Fastighetskontoret konstaterat att det "inte finns några kommunala behov av byggnaderna" och att det är omöjligt att avyttra dem till någon annan.

Under hösten 2011 revs den södra, nyaste delen av bussgaraget

Hur pass förorenade är då byggnaderna? Konsulten Demikon har analyserat borrprover från golv, väggar och tak. Man har hittat arsenik - mest i taket - och oljekolväten i golven. Inga halter över Naturvårdsverkets riktlinjer för MKM (mindre känslig markanvändning, till exempel kontor där man vistas under arbetstid eller platser där man vistas tillfälligt) har påträffats. I 7 av 14 prover har halter som överstiger gränsen fär KM (känslig markanvändning, exempelvis bostäder, skolor och odlingsmark) påträffats.

Det är riskerna med arseniken som Fastighetskontoret framhåller. Demikon skriver apropå detta: "De haltgränser som angetts av Naturvårdsverket i rapport 5976 avser arsenik i jord och inte i fast materia som i detta fall. Den form av exponering som är realistisk inom en byggnad med dessa förutsättningar är genom damning och förångning. Dock har enbart förhöjda halter uppmätts i takkonstruktioner som inte utsätts för något slitage, som t.ex. genom att människor går på underlaget och som i sin tur leder till damning. Arsenik är i sig ingen flyktig metall och kan bara förångas i temperaturer över 1000°C. Då dessa förutsättningar inte råder i detta fall bedöms inte Arsenik i detta fall utgöra någon risk för människors hälsa".

När det gäller petroleumkolvätena i golven ligger de över riktvärdet för KM, men under värdena för MKM. I ett teoretisk räkneexempel får Demikon fram att den halt som, genom förångning, skulle kunna omvandlas till en total halt av flyktiga organiska ämnen är 0,30 mikrogram per kubikmeter luft. Genomsnittshalterna för inomhusluft i en vanlig bostad i Sverige är 200-300 mikrogram per kubikmeter.

Avslutningsvis säger Demikon i sin rapport att "inga direkta åtgärder behöver vidtas för att minska exponering av den förorening som påträffats. Då syftet med lokalerna kommer vara tillfälliga besök kommer dessutom eventuell exponering inte överstiga den som normalt finns i utomhusluft i en storstad. Dock behöver åtgärder vidtas i det fall syftet med bussgaragen ändras till t.ex. bostäder eller företagslokaler.Om så sker rekommenderar Demikon att de golvytor som återstår antingen slipas eller tvättas innan dess nytt ytskikt appliceras".

De äldre och nyare delarna av bussgaraget möts, fasad mot Celsiusgatan

Det är uppenbart att Fastighetskontoret månar om människors väl och ve. Men här har kanske rädslan för arseniken och dess eventuella skadeverkningar tagit överhanden? Eller så handlar det om andra saker, som att bli av med en besvärlig och kostnadskrävande koloss som man inte vet vad man ska ha till och frigöra ytor för bostäder eller en - förvisso behövlig - park i kvarteret?

Om så är fallet handlar bussgaragets vara eller inte vara till syvende og sidst om hur man värderar dess kulturhistoriska värde. Byggnadsantikvarie Olga Schlyter avstyrker, i ett yttrande från Malmö museer, Fastighetskontorets rivningsansökan. "De kvarvarande delarna av bussgaraget har ett stort kulturhistoriskt värde", skriver Olga. "Det baseras dels på deras lokal- och samhällshistoriska betydelse, dels på arkitektoniska värden. /.../ De successiva utbyggnadsetapperna speglar kvarterets långvariga användning för den kommunala kollektivtrafiken. detta sammantaget gör att historien är tydligt avläsbar i byggnaden, vilket starkt bidrar till dess kulturhistoriska värde".

Detalj av fasad mot Celsiusgatan - mönstermurat tegel och betong.

Länsstyrelsen finner det i sitt yttrande över detaljplaneförslaget (2012-12-19, 402-25622 80-B-0917), oroande "att endast delar av bebyggelsen skyddas genom planförslaget, medan de delar av bussgaraget som är uppförda 1948 får rivas. /.../ Länsstyrelsen förordar att alla de byggnadsdelar som bedömts omistliga skyddas med rivnings- och förvanskningsförbud". Man hänvisar till den byggnadsantikvariska utredning som gjordes 2006 och där samtliga delar av bussgaraget som nu finns kvar klassas som omistliga.

"De synpunkter som framförts i fråga om /.../ riksintresse för kulturmiljövården kan komma att följas upp vid länsstyrelsens tillsyn av antagen detaljplan", avslutar länsstyrelsen sitt yttrande.

Det kan väl bara tolkas som att länsstyrelsen kommer att noggrant följa händelseutvecklingen i frågan om att riva ytterliagre delar av bussgaraget.

En svårknäckt nöt, alltså. Den sena industrialismens byggnader i betong har i nuläget få vänner, förutom i smala antikvariekretsar och bland lagom nördiga industriromantiker. Och man kan förstås inte bevara allt för bevarandets egen skull. Men, som Olga påpekar, här har man fråm museets sida varit mycket tillmötesgående när stora delar av garagekomplexet redan rivits.

Vad ska man då ha en sån där jättestor betongsal till? Tja, på Emporias tak har man ju exempelvis anlagt en park. Och om man ville göra ett riktigt våghalsigt experiment skulle man kunna öppna portarna till garaget som en allmänning, det vill säga det som uppstår där skulle bli resultatet av vad människor som tar platsen i anspråk väljer att använda den till. Där kanske finns den styr- och förvaltningsform för garaget som Norra Sorgenfri-projektet hittills inte lyckats komma fram till.

Johan Riedenlow spelar i garaget efter en kvällsvandring hösten 2012. Foto: Tomás Villareal