Blänkare: Subaltern

Tidskriften Subaltern 2/2010 innehåller ett block med texter om staden. Eder högst intellektuelle Norra Sorgenfri Nu-redaktör medverkar med en text om ödetomter, gerillaodling, spontanbyggda skejtramper med mera. Territorialdefinieringar har redaktionen döpt den till. Den röda tråden är förstås alla förväntningar/förhoppningar/konflikter knutna till Sorgenfri och utvecklingen här. En intervju med kontnären Björn Carnemalm från tidigt i våras - om Cirkulationscentralen, Kzon och konstnärernas närvaro i området - har en central plats i artikeln.

I samma avdelning betraktar kultursociologen Carl Cassegård hur man försvarar en park i Tokyo. Urbanhistorikern Håkan Forsell skriver i artikeln I dåligt sällskap om urbansociologins födelse och lockelsen till det förespeglat mörka och farliga i stadens obekanta landskap. Ett utdrag ur baksidestexten: "Kännetecknas samhället av en total politisering av tillvaron? Eller är det tvärtom så att den moderna demokratin fungerar avpolitiserande? Möjligen rör det sig om en dubbel process av politisering och avpolitisering, som förvandlar samhällets demokratiska och politiska grundval till ett landskap där gränserna mellan ekonomi och politik, marknad och demokrati, suddats ut och ersatts med nya samhällsformer och motsättningar som fortfarande återstår att tänkas".

Om du blir sugen och rör dig i Malmö kan du hitta ett exemplar av Subaltern på Kulturcentralen, kanske också i Konsthallens bokhandel eller i skivaffären Rundgång vid Möllan. Anarkisternas bokcafé Amalthea kan också tänkas tillhandahålla tidskriften. I Lund kommer bokcaféet India Däck att ha det här numret.

Man kan också beställa på nätet från h:ströms förlag.

Här är några av de bilder som skickades som förslag på illustration men som inte kom med:

Kvarteret Degeln, 2/9 2009

Kvarteret Brännaren, hörnet Agneslundsvägen/Östra Farmvägen 2/10 2009

Stäppen, Kvarteret Brännaren, 31/1 2010

Stäppen, 10/5 2010

Östervärn, vid Kontinentalbanan, 1/11 2009

Avstickare: Odling på Ellstorp

Dan och Britta rensar vitlökslandet

Dan kommer från Hagfors i Värmland. Där var inte många intresserade av stadsodling. När han jobbade på en tomatodling tog han hand om överblivna tomatplantor och planterade dem i en grushög på en byggarbetsplats. Sedan flyttade han söderut och vet inte hur det gick för de där plantorna. Nu bor han i Malmö och studerar till trädgårdsingenjör vid SLU i Alnarp. I Malmö har han hittat gelikar som gillar att odla i staden. Den här torsdagskvällen i maj, en av de första riktigt ljumma, arbetar han med odlingen på det övergivna koloniområdet på Ellstorp. Vi hjälps åt att så blomsterbönor vid en död buske, som kan bli fint stöd för bönorna att slingra på ifall de gror.

Lite längre bort gräver Emma, Hanna, Britta och Jonna ut en ny bädd i den gräsbevuxna marken. Bit för bit växer den improviserade odlingen, enligt principen att använda det man hittar och kan använda. På det gamla koloniområdet har odlarna hittat sparris, smultron, jordärtskockor och vinbärsskott. Här finns gott om fruktträd, som nu står i blom. Annat har tagits hit och planterats, bland annat vitlök, libbsticka, kärleksört (som jag får veta är ätlig och gör sig bra lätt uppstekt). Här är mycket som grönskar och gror. Också tillbehören följer lagen om att ta det man har. Några gamla fönsterramar utan rutor blir en odlingsbädd. Några hela fönster blir ett litet växthus.

Emma, Hanna, Jonna och Britta gör en odlingsbädd i våningar.

Gerillaodlarna vid Östervärn är en del av Mykorrhiza, nätverket för stadsodling som sedan drygt ett år har en lokal avdelning i Malmö. Vid den före detta folkhögskolan Holma utanför Höör har de sina största odlingar, men på flera ställen i Malmö har underutnyttjade platser, som denna, börjat förvandlas genom Mykorrhizas försorg. Emma och Britta vet inte exakt hur många som är engagerade i organisationen, den är löst sammanhållen och man hjälper till med arbetet när man vill och har lust. Men det är nog flera hundra som på något sätt är med.

Nu är något stort på gång. Mykorrhiza ska få 1 500 kvadrat av Enskifteshagen att odla på (sök på Sankt Matteus kyrka på Eniro så hittar du dit). Än saknas det några kommunala beslut - det är många förvaltningar som ska säga sitt - men Britta är säker på att det kommer att bli av. Nu är det lite sent för vårbruket, men en liten del av marken kommer man nog hinna odla upp och plantera på redan den här säsongen. Vissa politiker och tjänstemän inom Malmö kommun har alltså visat sig intresserade av stadsodling. Intressant.

Emma och Britta i det urbana odlingslandskapet

Vårtecken

Det är sparsmakat med vårtecken på ödetomterna. Det borde kunna finnas lite vårlökar i jorden här och var, åtminstone, men det är väl för tidigt för dem denna långa och kalla vinter. På Stäppen har en odling anlagts av Mykorrhiza - det måste ha varit förra säsongen - men där syns ännu inga tecken på liv.

Jag beger mig istället till Ellstorp och det demolerade koloniområdet invid järnvägen. Det är fortfarande isigt på sina ställen och vinden biter i ansiktet, men solen är framme. Till sist hittar jag några spirande skott:

Om jag inte tar alldeles fel är det kirskål, denna tåliga och levnadsglada växt som är så god att göra pesto på. Den är alltid tidigt framme, för att hinna växa till sig ordentligt innan andra onyttiga varelser som liljekonvalj och gullviva stuckit fram nosen.

På en plätt som röjts av finns också här början på en odling. Några bäddar har kultiverats och här har det börjat gro. Vem är det då som vill odla upp Östervärn? Jo, självklart är det trädgårdsmästargerillan som varit framme igen:


Något slags vårlök - eller kanske snarare vitlök om man ska tro odlarbloggen på Mykorrhizas hemsida - har nyss brutit sig fram ur jorden. Här finns även annat på gång:

Det är - än så länge i alla fall - en mycket lågmäld och försynt odling. Och det är kanske bäst, med tanke på uttalandet från markägaren Jernhusens representant Thomas Franzon i en Sydsvenskan-artikel september 2009: "Jag har varit ute och tittat på området. Det ser väldigt fint ut. Vi skulle kunna köra bort människorna utan vidare. Det har vi gjort med uteliggare och narkomaner i flera år. Nu är det en annan typ av människor. Så visst, odla ni. Men det får inte anta för stora proportioner. Så småningom måste de maka på sig, så enkelt är det."

Klart man blir sugen på att följa Mykorrhizas uppmaning att utöka odlingarna. Man får bara se upp för Jernhusens utsända spejare, vilkas uppdrag det är att värna äganderätten och skydda även de mest outnyttjade markbitarna från intränglingar som skumblomst och andra försåtliga växter. Men kirskålen lär de i alla fall inte rå på.

Avstickare - Östervärn

Det är inte helt enkelt att på cykel följa Kontinentalbanan åt nordöst ut ur Norra Sorgenfri. Järnvägen är en kraftfull barriär och det krävs lite omvägar och terrängkörning. Först går det bra, när vi nått slutet av Celsiusgatan och tar oss ut i det okända. Bakom Willys - före detta Obs! Interiör - kan man passera mellan en industribyggnad i gult tegel från femtiotalet och en mycket gammal förrådslänga i falurött.

Här har någon hjälpsam människa klippt ett hål i stängslet och vi kan följa banvallen ända bort till Sallerupsvägen, som korsar vår väg i ett brett och djupt dike under spåren. Det är ytterligare en gränsbarriär att navigera. Vi får ta oss nerför en slänt, över gatan och följa den en liten bit innan vi kan ta oss in mellan de sista husen på Ellstorp och en stor brädgård som ligger intill järnvägen.

Barriärer

Vi cyklar genom en fin park som vi inte visste fanns, tills vi kommer till vårt mål. Mellan hyreshusen, Kontinentalbanan och Södra Bulltoftavägen hittar vi ännu ett av dessa övergivna och undangömda ödeområden. Innan järnvägen moderniserades för något decennium sedan låg här ett koloniområde, men all eventuell bebyggelse från den tiden är borta nu.

Däremot finns det kvar en hel del fruktträd, bärbuskar och annan växtlighet. En förvildad trädgård helt enkelt, sådana man ibland kan hitta spåren efter i naturen där det för länge sedan legat en gård. Grusgångarna och stigarna finns kvar, under sly och busksnår kan man ännu ana hur området var organiserat en gång.


Kaninerna har tagit över och skuttar iväg åt alla håll när vi närmar oss. Överallt finns också spåren efter en småskalig piratverksamhet: strippade plastkablar där kopparn tagits bort ligger i härvor bland buskagen. Jag tänker på Ronni, vars tipi nu verkar ha försvunnit från Stäppen. Han sysslar inte med kabelslakt. Även om det inte är el i sladdarna när man hittar dem så är de, menar han, förorenade av all el som gått genom dem innan.

Några av de kringboende har nu börjat odla upp marken igen så smått. Här och var finns odlingslådor och nyplanteringar. Odlarna har, enligt en artikel i Sydsvenskan, föreslagit för Ilmar Reepalu att göra om stället till en ätlig park för alla Malmöbor.

Reepalu tyckte att idén lät trevlig och intressant - det kostar ju inget att tycka så - och skickade frågan vidare till kommunalrådet som ansvarar för Malmös stadsmiljö, Anders Rubin. Kanske är Rubin tråkigare lagd än sin partibroder, åtminstone är han mer realpolitiskt snusförnuftig i sitt svar. "Ett spatiöst markutnyttjande är inte det som dominerar min tankevärld när vi har 7 000 nya invånare och ingen plats för dem", säger han till tidningen.

Yta för framtida förtätning av stadsrummet?

Fast egentligen är det inte kommunen som bestämmer över marken. Den ägs av Jernhusen, SJ:s fastighetsbolag, som i och för sig vill sälja den vidare. Sydsvenskans reporter har pratat med en Thomas Franzon på Jernhusen. Han känner ingen större sympati för platsens beboare och bebyggare:

"Jag har varit ute och tittat på området. Det ser väldigt fint ut. Vi skulle kunna köra bort människorna utan vidare. Det har vi gjort med uteliggare och narkomaner i flera år. Nu är det en annan typ av människor. Så visst, odla ni. Men det får inte anta för stora proportioner. Så småningom måste de maka på sig, så enkelt är det."

Franzon nämner inte kaninerna, men man får väl anta att SJ har bra gift att lägga ut när utrensningarna börjar på allvar.

Nu är det senhöst här, snart går det gamla koloniområdet in i vinterdvala på allvar. Men om några månader börjar det spira här igen, och då lär odlarna - denna fredliga form av stadsgerilla - vara på plats för att fortsätta kolonisera marken.

Jernhusens utsände Terminator?