|
Källa: malmo.se
|
Så är den då till slut klubbad och klar, den nya detaljplanen för kvarteret Spårvägen (Dp 5102). Beslutet togs av stadsbyggnadsnämnden 17/10 och vann laga kraft 26/11 2013. Nu är den också länkad till från
malmo.se.
Det är en stor händelse, inte bara för att den signalerar att den första utbyggnadsetappen av Norra Sorgenfri nu kan ta sin början. Själva ytan som detaljplanen omfattar, sju hektar, är respektingivande. Nio nya bostadskvarter ser det ut att kunna bli, med nya gator kors och tvärs samt nya torg och parker. Stadsbyggnadskontoret fick uppdraget att göra en ny detaljplan i november 2010, alltså tog det jämt tre år att få den färdig. Ett tjugotal byggherrar har under processen fått markanvisningar, efter ett ansökningsförfarande. Staden har under tiden gjort omfattande saneringsarbeten av marken i kvarteret.
Det har varit en hel del besvärliga hinder på vägen, varav de knepigaste förmodligen stavats Bussgaraget i planområdets nordöstra del. Ska det rivas? Ska det bli ett kulturellt center av något slag och hur ska det i så fall förvaltas? Och vem ska ta ansvar för att sanera byggnaderna? Fastighetskontoret har bedömt det hela som ekonomiskt oförsvarbart och har ansökt om rivningslov för hela den nyare delen av det som står kvar av garagen. Samtidigt har garagekomplexet ett stort kulturhistoriskt värde och spelar - i planprogrammet för hela Norra Sorgenfri - en central roll som katalysator för området.
Resultatet har blivit en kompromiss. Den nyare delen av garaget, ut mot Nobelvägen, rivs för att ge plats åt bostäder och park, medan båghallarna från trettiotalet och den tvärställda hallen från 1948, behålls.
|
Idéskiss Nyréns arkitektkontor. Källa: Dp 5102, Malmö stad |
|
Volymskiss, Nyréns arkitektkontor. Källa: Dp 5102, Malmö stad. |
I detaljplanen skyddas de resterande delarna från rivning. Båghallarna får det starkaste skyddet, både ut- och invändigt, medan Jaeneckes hall från 1948 kan komma att ändras rättså kraftigt vid sanering/renovering - men fasaden mot Celsiusgatan, pelarna och takbalkarna lyfts fram som särskilt viktiga att behålla.
I planen talas det om en kommande "kulturinkubator" i båghallarna, samt utrymmen för idrott och centrumverksamheter i hallen mot öster. Tanken är att verksamheten ska samspela med torg- och parkytorna kring bussgaraget och helst också med verksamheter i bottenvåningen i den låga byggnaden mot Nobelvägen: "Bussgaraget /.../ kan /.../ bli en kulturinkubator och mötesplats där allmänna och privata, ideella och kommersiella kulturverksamheter och kreativa näringar tillsammans blir en mötespunkt för människor i alla åldrar. En del av lokalerna skulle kunna samnyttjas av skolor, föreningar och andra med olika aktiviteter olika tider på dygnet. På så sätt kan olika grupper få tillgång till aktiviteter som passar dem vid olika tidpunkter. Här kan skapas en arena där gamla och unga, kvinnor och män som representanter för olika kulturintressen och olika kulturer i det mångkulturella Malmö möts".
Hur detta ska åstadkommas, i vilka driftsformer och med vilka aktörer, framgår inte av planen. Frågan har under lång tid varit en stötesten. Ska Bussgaraget vara en kommunal angelägenhet, eller ska det överlåtas till privata intressen? Och hur skulle det i så fall gå att få någon ekonomi i det? Här finns en möjlighet att släppa loss all slags kreativitet och medborgerlig entreprenörsanda, men också en stor tvehågsenhet hos förvaltningarna. I bästa fall kan Bussgaraget bli en spännande, sjudande mix av olika initiativ. I värsta fall slutar det i en stelt byråkratisk driftsform, där föreningar ska boka in sig på bestämda tider enligt ett fastlagt schema, som i vilken kommunal anläggning som helst.
Bussgaragets framtid hänger i luften, som allt annat i detaljplanen. Men om planens intentioner förverkligas kan Spårvägen bli ett attraktivt nytt och socialt fungerande bostadsområde i centrala Malmö. Exempelvis låter skrivningen om de nya parkerna lovande:
"Två nya parker föreslås, en park mellan bussgaraget och nytt kvarter mot Nobelvägen och en park mellan bussgaragets äldre delar, båghallarna och radhusbebyggelsen. Parken mellan bussgaraget och det nya kvarteret ska ha en utformning med grönska, lek, gräsmattor och träd och dess utformning ska möjliggöra upplåtelse för uteservering. Den blir en ingång till området från Celsiusgatan, en grön koppling till koloniområdet i norr, och en gemensam yta för området och för boende och verksamma vid parken. Den ska gärna utformas tillsammans med konstnärer och spegla den kultur och kreativitet som ska prägla området. Barn, unga och genusperspektiv ska tas hänsyn till vid gestaltningen. Den ska innehålla grönska, lek, uteservering, gräsmattor och träd. Ny park vid båghallarna kommer att omges av lägre bebyggelse och ges en grön och lugn karaktär med varierad växtlighet och möjlighet till flexibel användning."
Ett nytt torg vid ingången till området från St Knuts väg, med arbetsnamnet Spårplatsen, och ett torg söder om bussgaraget med arbetsnamnet Bussplan ska också tillkomma som offentliga platser.
Utmärkande för detaljplanen är hur man genomgående framhåller vikten av att i den oregelbundna kvartersstrukturen skapa platser för socialt liv: sittplatser, mikroparker, indragningar i fasaderna, siktlinjer från gatan in i kvarteren och så vidare. Det är intentioner som det ska bli intressant att följa hur de realiseras i den kommande byggda miljön - och vilka av dessa konstruerade platser som faktiskt blir sociala mötesplatser.
När det gäller trafik följer detaljplanen det rådande idealet att inte separera bil-, cykel- och gångtrafik. De nord-sydliga lokalgatorna ska bli så kallade gångfartsgator. Gångyta och körbana ska vara integrerade, tanken är att bilarna ska anpassa farten efter fotgängare och cyklister. Första tanken är: "Varför inte göra detta till en fredad zon för gående och cyklister?" Men vid närmre eftertanke finns det en poäng med att släppa in biltrafik i området. Inte främst för tillgängligheten, utan för att bilister skapar liv i den urbana miljön. Erfarenheterna från trafikseparerade bostadsområden visar att det 1) kan bli rätt ödsligt och 2) att bilar och andra motorfordon tar sig fram där i alla fall, vilket blir en trafikfara.
Till slut några saxade citat om den kommande bebyggelsen:
"Planen ger möjlighet att bygga cirka 715 bostäder. Omkring 380 av dessa avses bli hyresrättslägenheter och omkring 250 bostadsrätter. Planen möjliggör även uppförande av ett tjugotal radhus i form av äganderätter eller bostadsrätter samt ca 15 LSS-bostäder. Upplåtelseform kan inte regleras i en detaljplan utan är kopplat till det markanvisningsavtal som Malmö stad avser teckna med respektive byggherre."
"En av planområdets tomter har tilldelats via en markanvisningstävling kring att ta fram ett förslag till bostäder för unga. Tomten innehåller en byggrätt på cirka 700 kvm BTA, vilket kan ge mellan tio och tjugo bostäder. Tävlingen vände sig till Malmö Stads samarbetspartners i Ungbo12 och baseras på tävlingsförslag i Ungbo12 och vanns av Byggvesta med ett förslag av Utopia arkitekter. Kollektivboende, grönt boende, yteffektivitet och bostäder kombinerat med andra funktioner är fyra trender som kommit fram i Ungbo12."
"Parallellt med planarbetet har ett gestaltningsprogram tagits fram i dialog med byggherrarna.Gestaltningsprogrammet ska utgöra ett stöd i bygglovsskedet när intentionerna i detaljplanen ska utvecklas vidare i utformningen av byggnadernas arkitektur. Gestaltningsprogrammet föreskriver en småskalig och varierad arkitektur där varje byggnad får sitt eget uttryck och detaljering."
Nu är Malmö stads plan att sälja av marken till de byggherrar som fått
markanvisning och sedan är det i princip bara för dem att börja bygga.
Om det sker redan under 2014 återstår att se.
Edit: kommentarstråd om stråk - eller snarare frånvaron av sådana - på YIMBY MALMÖs facebook-sida:
Lite
för mycket avhuggna stråk för min smak, man kunde ju åtminstone låtit St Knuts väg gå igenom området. Är ganska positiv i övrigt dock, kul att
man börjat dela upp fastigheterna så att det är fler byggnader i samma,
slutna kvarter. Dock känns det lite onödigt med radhus så centralt
såklart, men det verkar ju vara hyfsat urbant ändå.
Damien, vilka stråk är det som huggs av (förutom St Knuts väg som ju slutar vid Industrigatan)?
Nu
vet jag att det inte (ännu) finns några stråk att koppla till, men
syd-nordliga genomgående stråk fattas helt där St Knuts väg skulle
kunnat blivit en bra kandidat och det stråk som kunde blivit igenom
mitten av området i öst-västlig riktning har konstig krok på slutet precis innan Nobelvägen.
Nu
kanske det inte känns så mycket, men tänk te.x om man promenerade på Möllevången och var tvungen att gå i snitt 3 kvarter innan du hitta en
rak väg att gå längs med för att nå ditt mål.
Det
finns många möjliga stråk som stoppas av denna plan. Stadsplanering
måste ju hålla ett längre perspektiv än bara husen som står idag. Så här
skulle jag nog iaf börja min planering:
Orange = stråken i området
Gul = stråkens förlängning i angränsande delar av staden, att implementeras under kommande sekel.
Det
hade varit bättre om St Knutsgatan fortsatte till Celsiusgatan eftersom
den i sin tur leder till/från Slussplan. Det sambandet skulle bättre
integrera stadsdelen med de centrala delarna, istället för att
förknippas med det sunkiga industriområde det är idag.
Jon Cederberg:
tror du blandar ihop industrigatan och celsiusgatan. Däremot vore det
nog fördelaktigt att nagga st:pauli norra kyrkogård lite i kanten för
att få till en bättre korsning Celsiusgatan/Föreningsgatan. Gustav Svärd: Intressant karta! Har
skissat på en liknande själv för inte så länge sen. Ett problem jag
oftast stöter på dock är samma som i korsningen
sallerupsvägen/nobelvägen i din skiss, finns det något bra exempel på
5-vägskorsningar i sverige? har sätt vissa på manhattan i google maps
men det vore intressant med exempel på en svensk modell.
Just ja, det är ju Industrigatan som blir Exercisgatan.
Gustav
det är intressant & ser fint ut med en förlängning av St Knuts väg
ner till hörnet Nobelv./Sallerupsg. Det är en förlorad möjlighet iom
planens utformning. Jag misstänker att man inte tänkt så mycket på
kopplande stråk genom planområdet - det är
ju Industrigatan som är tänkt att bli stråket genom Norra Sorgenfri.
Men måste ett stråk vara rakt? Det finns ett möjligt stråk från torget i
St Knuts vägs ände, via den öst-västliga lokalgatan till torget vid
garaget och sen genom parken till Celsiusgatan/Nobelvägen. Damien
jag tycker iofs att planen påminner en del om just Möllevången - där
går jag ofta, exempelvis, ett kvarter syd, sen ett kvarter väst, sen syd
igen och sen väst för att komma fram. Tyvärr har rivningar/nybyggen i
kvarteret Dimman etc gjort att en del gator på Möllan försvunnit, så att
man ibland finner sig behöva gå längre än man vill längs en gata innan
man kan snedda. Ett finmaskigt gatunät ökar valmöjligheterna.
Jo, stråk måste i princip vara raka - annars uppfattas och används de inte som stråk.
Då
blir det ju svårt i Spårvägen med antagen plan... som sagt, jag tror
man låst sig vid att det är Industrigatan som ska bli stråket, som ska
koppla till Exercisgatan & Slussplan o korsa Nobelvägen & Ö
Farmvägen österut. Men det blir förstås inte lätt
att gör den gatan till ett stråk med levande fasader, med tanke på hur
det ser ut i kv Verket mittemot Spårvägen. Och diagonaler saknas,
absolut, för att koppla tex St Knuts väg med Nobelvägen på att bra sätt.
Man
kan inte diktera stråk. Men man kan skapa så bra förutsättningar som
möjligt att de etableras i så många riktningar som möjligt. Det bästa
sättet är tydligt avläsbara och gena gator med tätt intervall.
Ja.
Jag antar att man kan göra en parallell till de som stad betraktat
misslyckade miljonprogramsområdena, där det finns ett oändligt antal
möjliga vägar att ta sig från A till B men samtidigt, oftast, inte någon
tydligt avläsbar gata med intressanta fasader
att färdas längs. Plus en otydlighet kring vad som är privat och
offentlig mark. Därav, med tanke på Spårvägen, borde man alltså arbeta
med att göra kopplingen mellan torgen/parkerna och gatorna tydliga - i
de gränserna verkar det kunna uppstå en osäkerhet om vart man ska ta sig
vidare mot sin destination.
Just
miljonprogramsområdens eventuella rörelsefrihet är det lite si och så
med. Jag ritade ett kontor år NPNS som jobbar med utsatta kvinnor i
Paris förorter och de beskrev att de områden som män kan uppleva som
öppna ofta blir labytintiska att ta sig fram i för kvinnor.